Statsminister Katainen vid seminariet "Europas framtid" i Vasa Universitet 12.1.2012

(med förbehåll för ändringar)

Ärade deltagare, mina damer och herrar,

Den ekonomiska krisen. Euro-krisen. Ett mellanstatligt avtal utan Storbritannien.

Mången som följt den senaste tidens nyhetsflöde om EU slås kanske av tanken att EU befinner sig i sin största kris sedan unionens uppkomst. Det kan hända att så är fallet, men då ska vi gärna minnas att det europeiska samarbetet i allmänhet har gått framåt via kriser.

För att Europeiska unionen ska vara starkare när krisen är förbi måste alla gå in för målmedvetna insatser. Det gäller att ta lärdom av de fel som begåtts och att skapa en funktionsdugligare och starkare union.

Varför är detta viktigt? Jo, därför att vi behöver ett starkt Europa och en stark Europeisk union. Somliga hävdar att vi har förlorat vår beslutanderätt till ”Brysselkretsen”. Men inte har vi gett över vår beslutanderätt till någon annan. Ute i Europa är vi finländare med och fattar beslut om våra gemensamma angelägenheter – under de senaste åren har vi faktiskt haft klart större inflytande än vårt lands storlek skulle förutsätta.

Det är också viktigt att notera att vi deltar i beslutsprocesser och påverkar centrala frågor som gäller vår kontinent och hela världen – frågor där lilla Finland inte på egen hand skulle ha någon talan. Om andra skulle fatta dessa beslut, skulle besluten i regel ändå påverka oss.

Vi bör gärna inse att Europeiska unionen på ett unikt sätt har skapat mer fred, välfärd och frihet i vår världsdel än vi någonsin upplevt. Det är svårt att sätta en prislapp på allt detta. Om vi en dag skulle förlora allt det vi fått, skulle inget pris kännas alltför högt.

Bästa åhörare,

Under de två senaste åren har ekonomin i många europeiska länder vacklat på avgrundens brant. Det är fråga om brist på förtroende för skuldbetalningsförmågan hos de länder som skött sin ekonomi dåligt. Det är krisländerna själva som har det största arbetet framför sig, men också åtgärder av IMF, EU och euroområdet behövs för att stävja krisen.

Samtidigt måste vi analysera orsakerna till krisen och vidta åtgärder för att förhindra framtida kriser. Om krisländer bygger sin levnadsstandard och välfärd på en ökande skuldbörda leder detta förr eller senare till vägs ände. Den aktuella krisen gäller inte enbart euroområdet. Under den internationella finanskrisen var det länderna utanför euroområdet som först råkade i svårigheter. Numera är det euroländer med liknande symptom som tampas med problemen. I dag tyder mycket på att krisen igen eskalerar också utanför euroområdet, bl.a. i Ungern.

En av orsakerna till krisen ligger i euroområdets struktur. Det förtroende som euroområdet skapade skyddade visserligen också de svagare medlemsländerna under finanskrisens första våg. I skydd av euroområdet hade de dock fått alldeles för billiga lån. Skuldsättningen blev massiv i och med att inkomstöverföringarna och förmånerna utökades med lånemedel utan att man samtidigt såg till att den ekonomiska basen var stabil.

Det rådde en uppfattning om att ett euroland inte kan bli insolvent. Därför lånade banker, försäkringsbolag och andra finansinstitut ut pengar till ytterst låga räntor när staterna bad om det. Det var alltså inte fråga om stora risker eller girighet. Tvärtom ansågs det riskfritt att låna pengar till euroländer, om än förknippat med låg avkastning. Samtidigt fungerade euroområdets skuldebrev som absoluta säkerheter för centralbanksfinansiering. Beslutsfattarna var mer lockade av de billiga pengar som var resultatet av denna kombination än av att fatta svåra beslut som kunde skapa äkta konkurrenskraft och tillväxt.

Kära vänner,

Krisen påverkar alla länder – inte bara dem som befinner sig i ett konkret nödläge. Nyligen skrev Sverige kraftigt ner sin tillväxtprognos för 2012. Även Förenta staterna har meddelat att utvecklingen av landets ekonomi är beroende av den europeiska ekonomins utveckling. Situationen är densamma i Ryssland och Kina.

Detta kommer att återspelglas också hos oss. Vår exportdrivna ekonomi gör oss fullständigt beroende av dels den europeiska ekonomin, dels världsekonomin. Den finländska välfärden har byggts upp av att det har funnits köpare i Europa och runt om i världen som har kunnat betala för resultaten av vårt finländska arbete.

Med tanke på de mörka moln som nu hänger över den finländska ekonomin spelar det ingen roll om vi är medlemmar i euroområdet eller EU. Vårt medlemskap spelar däremot en stor roll för om vi är passiva åskådare eller starka påverkare när det gäller lösningar som har verkningar på finländskt arbete och finländsk välfärd.

Det går inte att isolera sig från krisen genom att sticka huvudet i busken. Inte heller finns det någon mirakelmedicin med etiketten ”skuldsanering och kreditstopp”. Tvärtom ökar skuldnedskrivningen våra egna ansvarsförbindelser.

Exempelvis Grekland behöver lån även efter skuldnedskrivningen. Det får landet ännu inte på marknaden. Samtidigt måste de grekiska bankerna och andra europeiska banker förses med kapital och andra länder skyddas med hjälp av särskilda åtgärder.

Om det fanns enkla och billiga lösningar på en kris av denna magnitud och med så komplexa följder hade vi naturligtvis redan tillgripit dem.

Det ligger i Finlands intresse att också i framtiden vara medlem i ett starkt euroområde. Därför måste Finland kämpa för att säkerställa dess framtid. Men den ekonomiska disciplinen i euroområdet måste förbättras. Det måste också finnas verktyg att kunna hantera eventuella framtida problem mycket snabbare än för närvarande.

Ärade åhörare,

Vid Europeiska rådets möte och euroområdets stats- och regeringschefers möte i december fattade man viktiga beslut. Vid mötet beslutades att genom ett mellanstatligt avtal inrätta en ekonomisk union med stramare regler. Härigenom kan den ekonomiska styrningen förbättras betydligt. Krismekanismerna för att lösa krisen i euroområdet och hindra framtida kriser stärktes. Dessutom togs ett betydande, nytt steg för att lösa den akuta krisen.

I dessa beslut har också Finland lämnat ett starkt avtryck. Finlands linje har under hela krisen varit att stärka Internationella valutafonden IMF:s roll i arbetet med att lösa krisen. Finland har varit inne på denna linje från och med det första Greklandspaketet samt gjort många förslag om att öka IMF:s roll. Vid toppmötet beslöt man att ta i bruk en modell som Finland presenterat. Modellen går ut på att IMF:s utlåningskapacitet stärks genom bilaterala lån.

En starkare roll för IMF är av primär betydelse eftersom marknadsaktörerna har en stor tilltro till den. Om man stärker IMF:s roll blir det också möjligt för länder utanför Europa med ett överskott i de offentliga finanserna att delta i arbetet för att lösa krisen. Som sagt påverkar en fortsatt kris stora delar av världen. Jag litar på att många länder utanför Europa deltar i det gemensamma talkot för att stävja krisen.

Vid toppmötet fattades beslut om att också i enlighet med Finlands förslag påskynda ibruktagandet av europeiska stabilitetsmekanismen ESM. Målet är att mekanismen ska träda i kraft redan i juli 2012. ESM är effektivare och klarare än den tillfälliga stabiliseringsfaciliteten EFSF, som baserar sig på garantier. Ett påskyndande av ibruktagandet av europeiska stabilitetsmekanismen ESM är positivt och inger tillförsikt inför arbetet med att lösa krisen. Finland ska också i framtiden vara medlem och en kraftfull aktör i euroområdet. Detta innebär att vi också ska vara med i den permanenta stabilitetsmekanismen.

Det ligger i allas intresse att euroområdet hålls stabilt och starkt, och det ligger i Finlands intresse att ha en sådan euro som valuta.

Kära vänner,

För att hålla euroområdet stabilt och starkt krävs verktyg för att säkerställa att alla förbinder sig att iaktta de gemensamma ekonomiska reglerna. Man har kommit överens om att skärpa reglerna genom att snabbt utarbeta ett nytt mellanstatligt avtal. Det bästa alternativet hade varit att alla hade kunnat omfattas av avtalet. På grund av motståndet från Storbritannien kunde inga ändringar i grundfördragen dock komma på fråga.

Utöver euroländerna har nästan alla andra EU-länder redan meddelat att de går med i fördraget. Det är därför mycket viktigt att EU:s institutioner – kommissionen, parlamentet och domstolen – också blir en del av fördraget. Ett annat angeläget mål är att på lång sikt införliva avtalet i EU:s egentliga fördragssystem.

Den finanspolitiska överenskommelsen baserar sig på ett mer effektivt styrningssystem som syftar till att öka disciplinen i de offentliga finanserna. Samtidigt stärks tillväxten och konkurrenskraften, och det påförs strängare sanktioner för dem som genom sin dåliga ekonomi äventyrar välfärden i partnerskapsländerna.

I fortsättningen kommer det att vara lättare att vidta åtgärder mot sådana medlemsländer som bryter mot reglerna om underskottet i de offentliga finanserna. Det här är ett mål som Finland länge arbetat för. Införandet av sanktioner genom omvänd kvalificerad majoritet kommer också att automatiseras såsom Finland önskat. Det är också bra att medlemsländernas skyldighet att sörja för en hållbar ekonomi stärks på EU-nivå.

Redan under det förra årtiondet kom vi överens om en stabilitets- och tillväxtpakt. Vi lovade alltså våra partners inom euroområdet att vi inte genom en oansvarig budgetpolitik eller vår skuldsättning skulle äventyra alla andras ekonomi. Tyvärr har inte alla handlat så. De åtaganden som nu görs innebär inte att Finland behöver ändra sitt agerande. Det innebär att också de andra ska agera som Finland.

Ärade deltagare,

Alla de problem som EU för närvarande kämpar med tycks vara kopplade till en och samma grundorsak – till oförmågan att följa överenskomna regler och att respektera bestämmelserna i grundfördragen.

Mången upplever att situationen är orättvis - vissa aktörer i den monetära unionen tycks inte ha följt de regler som man tillsammans kommit överens om. Det frågas med vilken rätt somliga lever över sina tillgångar och sedan av oss kräver sådant som de inte har rätt till. Solidariteten har inte samma innebörd i alla delar av Europa. För finländarna innebär begreppet solidaritet att man hjälper medmänniskor som utan egen förskyllan har råkat i trångmål. Känslan av orättvis behandling bör tas på allvar, eftersom den lätt leder till misstro när det gäller fortsatt samarbete.

Grekland blev medlem i euroområdet utan att landet uppfyllde konvergenskriterierna. Och nu i efterhand uppdagades det att Grekland förvanskat sin statistik, trots att medlemsländerna och kommissionen redan långt tidigare hade fått kännedom om problemen.

Det finns också många andra aktörer som borde skärpa sig när det gäller att följa de gemensamma reglerna. Det är bl.a. ett allmänt känt faktum att den stabilitets- och tillväxtpakt som euroländerna i tiden enades om har urvattnats med åren. Skuldkriteriet är ett mycket viktigt element i pakten, och bl.a. det kriteriet har inte ansetts så viktigt att tillämpa som man ursprungligen hade avsett.

Inom EU bör man därför nu ta helt nya tag och återgå till de grundläggande frågorna. Alla måste lära sig att respektera reglerna och överenskommelserna i enlighet med de formuleringar och avsikter som man enats om. Överenskommelserna ska inte ses som en utgångspunkt för fria tolkningar.

I grund och botten består EU nämligen enbart av värden och bestämmelser. Målsättningen för EU:s verksamhet bygger på gemensamma värden om frihet, demokrati, fred och välfärd, och denna målsättning förverkligas med hjälp av bestämmelser och inom ramen för dem. Den som bryter mot bestämmelserna bryter också ned vår gemensamma värdegrund.

Detta är den främsta orsaken till att vi behöver starka institutioner som bevakar och styr de medlemsländer som har en tendens att visa upp sina svaga sidor. I sin EU-politik slog Finland därför redan tidigt in på en linje där samhörigheten och institutionerna framhävs.

Ärade åhörare,

Det är skäl att minnas vad jag redan konstaterade i början av mitt tal: Europeiska unionen har på ett unikt sätt skapat mer fred, välfärd och frihet i vår världsdel än vi någonsin tidigare upplevt.

Välfärden i ett land som Finland - ett exportland och en öppen ekonomi - är beroende av de beslut som fattas i Europa och på global nivå. Det ligger i Finlands intresse att vi håller oss framme när det gäller att utveckla och delta i samarbetet inom Europeiska unionen - och att vi är med och formar Europa så att vi finländare får det så bra här som möjligt.