När mellanprodukterna beaktas förändras bilden av konkurrenskraften

I en globaliserad värld har mellanprodukterna blivit en allt viktigare konkurrensfaktor för företagen. T.o.m. 70 procent av fabriksindustrins kostnader utgörs av olika mellanproduktinsatser. Den traditionella mätaren för konkurrenskraft, dvs. arbetskostnad per enhet, beskriver företagens kostnadsmässiga konkurrenskraft bristfälligt, och kan leda till felaktiga slutsatser bl.a. i fråga om lönebetalningsmarginalerna.

Detta framgår av den i dag publicerade rapporten "Nya mätare för den kostnadsmässiga konkurrenskraften", som Näringslivets forskningsinstitut har utarbetat för Ekonomiska rådet. Rapporten har utarbetats av Reijo Mankinen, Nuutti Nikula och Olavi Rantala. I rapporten presenteras en alternativ mätare för den kostnadsmässiga konkurrenskraften, dvs. kostnad per enhet, som vid sidan av arbetskraftskostnaderna även beaktar prisutvecklingen för mellanprodukter. Enligt forskarna beskriver denna mätare, som utnyttjar de reviderade nationalräkenskaperna, bättre företagens lönsamhet och lönebetalningsmarginaler.

I Finland har användningen av mellanproduktinsatser ökat kraftigt jämfört med de andra jämförelseländerna. Bakom detta ligger sannolikt företagens strävan att genom att lägga ut produktion på entreprenad och genom att öka andelen importinsatser svara på en allt hårdare konkurrens. Inom de andra branscherna avspeglas lönekostnaderna, genom mellanprodukterna, i de rörliga kostnaderna i branschen. Det är speciellt de industribranscher som utnyttjar en stor mängd mellanproduktinsatser, såsom livsmedels- och skogsindustrin, som i hög grad påverkas av de indirekta arbetskraftskostnaderna. Inom servicebranschen är det däremot branschens egna arbetskraftskostnader som påverkar.

Enligt den nya mätaren ser industrins konkurrenskraft ut att ha utvecklats sämre under den senaste tiden än man tidigare har uppskattat. Enligt rapporten visar den kostnadsmässiga konkurrenskraften för Finlands fabriksindustri en nedgående trend på cirka 10 procent under det gångna decenniet. Den klart viktigaste bidragande faktorn till att Finlands kostnadsmässiga konkurrenskraft försvagades var eurons stärkta värde. Den kostnadsmässiga konkurrenskraften för Finlands fabriksindustri hölls på en relativt god nivå jämfört med de andra euroländerna.

På grund av bristande statistiskt material kunde man i rapporten inte utreda hur Kina och Ryssland påverkar konkurrenskraftssituationen för Finlands exportmarknad. Särskilt Kinas roll har stärkts kraftigt på Europas marknad sedan förra decenniet.

Ytterligare information: Reijo Mankinen, forskare, Näringslivets Forskningsinstitut, tfn 09-6099 0204, reijo.mankinen(at)etla.fi, och Pekka Sinko, generalsekreterare för ekonomiska rådet, statsrådets kansli, tfn 09-1602 2177, pekka.sinko(at)vnk.f