Schengenregelverket

 

Med Schengenavtalet avses det avtal som den 14 juni 1985 i Schengen undertecknades av Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna och med vilket skapas ett system som möjliggör personers fria rörlighet mellan de undertecknande staterna, övriga medlemsstater och tredjeländer.

De nämnda fem staterna undertecknade Schengenavtalets tillämpningskonvention i juni 1990, och konventionen trädde i kraft år 1995. I konventionen definieras villkoren och garantierna för fri rörlighet.

 

Schengenregelverkets syfte är att underlätta fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen. I praktiken betyder det att gränskontrollerna vid de gemensamma gränserna, dvs. vid de inre gränserna, har slopats. Gränskontrollerna vid de inre gränserna kan återinföras av en enskild stat för en begränsad tidsperiod om allmän ordning eller nationell säkerhet kräver det. De som reser inom området skall ha med sig de resedokument som krävs i vart och ett Schengenland och måste vid behov kunna bevisa sin identitet och sitt medborgarskap för myndigheterna. Finländare som besöker andra Schengenländer kan göra detta antingen med pass eller med det nya identitetskortet med foto. Då man passerar de yttre gränserna krävs däremot pass.

 

Förutom medborgarna i Schengenländerna gäller den fria rörligheten också medborgare i tredjeländer utan visumtvång samt de tredjelandsmedborgare som lagligen uppehåller sig på Schengenområdet och har visum eller uppehållstillstånd i något Schengenland. Dessa personer kan resa inom Schengenområdet utan att behöva ett separat visum till områdets övriga länder. T.ex. en algerisk medborgare som har uppehållstillstånd i Frankrike kan resa till Finland för att träffa sina vänner utan att skaffa sig ett separat visum till Finland.

 

Avtalet, konventionen, bestämmelserna som utfärdats med stöd av dem samt övriga avtal som hänför sig till frågan bildar det s.k. Schengenregelverket. Det protokoll som fogades till Amsterdamfördraget reglerar regelverkets införlivande med grundfördragen. I protokollet sägs dessutom att kandidatländerna då de ansluter sig till unionen till fullo skall godkänna Schengenregelverket och de övriga åtgärder som institutionerna har genomfört inom ramen för regelverket.

 

Schengenområdet har efter hand utvidgats. Italien undertecknade avtalen år 1990, Spanien och Portugal år 1991, Grekland år 1992, Österrike år 1995 samt Danmark, Finland och Sverige år 1996. Finland började tillämpa Schengenregelverket 2001. Även Island, Norge och Schweiz har anslutit sig till avtalet. Irland och Storbritannien hör inte till Schengenområdet men de tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser delvis. De deltar i polissamarbetet, det straffrättsliga samarbetet, narkotikabekämpningen och Schengens informationssystem (SIS).

 

Av de länder som anslöt sig till unionen 2004 började nio (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien och Malta) tillämpa Schengenregelverket fullt ut i december 2007. De inre gränskontrollerna för personer slopas vid land- och havsgränserna den 21 december 2007. På flygplatserna slopas gränskontrollerna den 30 mars 2008 när tidtabellerna för flygtrafiken ändras. Av EU:s medlemsländer är Cypern, Rumänien och Bulgarien fortfarande utanför Schengenområdet. Deras Schengenförberedelser fortsätter. Även ett schweiziskt associerat medlemskap enligt samma modell som för Norge och Island är under beredning.