EU:s organ

 

EU:s viktigaste institutioner är Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten och Europeiska centralbanken.

 

Europeiska rådet

 

Europeiska rådet är medlemsstaternas stats- och regeringschefers möte. Det kallas ofta också för EU:s toppmöte.  Genom Lissabonfördraget blev Europeiska rådet en officiell institution, som leds av EU:s ständige ordförande Herman van Rompuy. Ordförandens mandatperiod är 2,5 år och den kan förnyas en gång genom ett beslut med kvalificerad majoritet i Europeiska rådet. Europeiska rådet sammanträder regelbundet fyra gånger per år. Dessutom kan det ordnas extra möten vid behov.

 

Europeiska rådet har till uppgift att bestämma EU:s politiska inriktning och fastställa prioriteringarna. Dessutom definierar Europeiska rådet bl.a. de finanspolitiska riktlinjerna och unionens strategiska intressen och mål inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska rådet fungerar inte som lagstiftare, men i praktiken har det stora möjligheter att inverka på unionens utveckling och prioritetsområden.

 

Europeiska unionens råd

 

Europeiska unionens råd är ett viktigt beslutfattande organ där medlemsstaterna representeras av regeringsledamöter. Europeiska unionens råd kallas även ministerrådet. Rådet sammanträder i tio olika konstellationer beroende på vilket politikområde som behandlas (allmänna frågor; utrikes frågor; ekonomiska och finansiella frågor; rättsliga och inrikes frågor; sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor; konkurrenskraft; transport, telekommunikation och energi; jordbruk och fiske; miljö; utbildning, ungdom och kultur).

 

Den minister i ordförandestaten som ansvarar för ärendet är ordförande i rådets sessioner. Unionens höga representant Catherine Ashton är ordförande i rådet för utrikes frågor. När rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet viktas  medlemsländernas röstetal enligt befolkningsmängden.

 

Coreper, dvs. kommittén som består av medlemsstaternas ständiga EU-representanter, förbereder rådets möten.  I Coreper försöker man lösa så många av medlemsländernas meningsskiljaktigheter som möjligt, så att ministrarna vid sina egentliga förhandlingar endast behandlar de svåraste frågorna.

 

Europeiska rådet och Europeiska unionens råd förväxlas ibland med Europarådet, som inte är en EU-institution, utan en särskild mellaneuropeisk samarbetsorganisation. Europakonventionen, dvs. Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, är en av Europarådets största framgångar.

 

Europeiska kommissionen

 

Europeiska kommissionen består av 27 ledamöter, inklusive ordförande José Manuel Barroso. Kommissionen har så gott som monopol på att lägga fram lagförslag. Därmed kan rådet utifrån kommissionens förslag fatta lagstiftningsbeslut. Det här gäller också avtal med tredjeländer i ärenden som faller inom unionens behörighet.

 

I Lissabonfördraget bestäms om ett europeiskt medborgarinitiativ, enligt vilket en miljon unionsmedborgare från ett betydande antal medlemsstater kan uppmana kommissionen att inom sina befogenheter lägga fram ett lagförslag.

 

Kommissionen har omfattande genomförandebefogenheter när det gäller tillämpningen av unionens lagstiftning. Kommissionen har en viktig ställning bl.a. när det gäller skötseln av konkurrens-, jordbruks-, region-, struktur- och fiskeripolitiken.

 

Europaparlamentet

 

Europaparlamentet väljs genom direkta val. Varje medlemsstat har ett antal ledamöter som står i proportion till befolkningsmängden. Parlamentet består av 736 ledamöter som väljs genom direkta val, av dem är 13 från Finland. Enligt Lissabonfördraget är det maximala antalet platser i parlamentet 751 (inklusive talmannen).

 

Europaparlamentet är unionens folkrepresentation.  Parlamentets verksamhet grundar sig på partipolitik som förs på Europanivå. De största politiska grupperna är Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP), Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

 

I och med Lissabonfördraget ökade Europaparlamentets inflytande särskilt som lagstiftare, men även som utövare av budgetmakten. Medbeslutandeförfarandet tillämpas generellt och blir ordinarie lagstiftningsförfarande.  Detta innebär att parlamentet delar lagstiftningsansvaret med rådet.  Genom fördraget blev parlamentet också en likvärdig utövare av budgetmakten, och i fortsättningen måste parlamentet och rådet kunna enas om alla utgifter. Tidigare indelades utgifterna i obligatoriska, som rådet i sista hand fattade beslut om, och icke-obligatoriska utgifter, som parlamentet beslutade om.

 

Parlamentet deltar också i valet av kommissionen och dess ordförande. Kommissionen ska njuta parlamentets förtroende. När nya medlemsländer tas med i unionen krävs parlamentets godkännande.

 

Europeiska unionens domstolomstol

 

Europeiska unionens domstol består av domstolen, tribunalen och specialdomstolar.  I EU-domstolen och tribunalen finns en domare från varje medlemsland.  De utses för en mandattid på sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.

 

Domstolen har i uppgift att behandla talan om fördragsbrott som väckts av kommissionen eller av en medlemsstat mot en annan medlemsstat, och som grundar sig på en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten. Till domstolen kan överklagas om tribunalens domar och beslut. Tribunalen behandlar talan som väckts av fysiska eller juridiska personer.

 

EU-domstolen har också till uppgift att lämna förhandsavgöranden till de nationella domstolarna, om målet de behandlar anknyter till tolkningen av unionsrätten eller kontroll av att en unionsrättsakt är giltig. Domstolens förhandsavgöranden är bindande för den nationella domstolen.

 

Europeiska revisionsrätten

 

Revisionsrätten, med en ledamot från varje medlemsstat, övervakar EU:s ekonomiska förvaltning och kontrollerar att EU:s budget genomförs på rätt sätt.  Revisionsrättens ledamöter fullgör sina skyldigheter i unionens allmänna intresse och under full oavhängighet. Revisionsrätten har inte befogenhet att fatta beslut själv, men rådet och parlamentet fattar beslut om beviljande av ansvarsfrihet utifrån revisionsrättens yttrande.

 

Europeiska centralbanken

 

Den 1 januari 1999 gick Europeiska unionen in i Ekonomiska och monetära unionens tredje etapp, och euron blev då den gemensamma valutan för de medlemsstater som gått med i euroområdet.  Europeiska centralbanken (ECB) svarar tillsammans med de nationella centralbankerna för euroområdets penningpolitik. Den gemensamma penningpolitikens huvuduppgift är att bevara prisstabiliteten i euroområdet.

 

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder

 

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) bistår unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Catherine Ashton är den som sköter uppdraget som representant. Hon är ordförande i rådet för utrikes frågor, leder EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och ser till att EU:s yttre relationer är enhetliga och samordnade.

EU:s mål om en enhetlig skötsel av unionens yttre åtgärder konkretiseras genom den nya europeiska avdelningen för yttre åtgärder, som inrättades i enlighet med Lissabonfördraget.

 

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska bistå den höga representanten i hennes uppgifter att leda den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att säkerställa enhetlighet och samordning i unionens yttre åtgärder. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är en ny organisation och arbetet med att inrätta avdelningen kommer att ta ett par år.

 

Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén

 

Ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén hör till unionens permanenta rådgivande organ. Ledamöterna i ekonomiska och sociala kommittén (EESK) företräder näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna. Regionkommittén består främst av företrädare för lokala och regionala myndigheter. I båda kommittéerna är det maximala antalet ledamöter 350.

 

Europeiska investeringsbanken

 

Europeiska investeringsbanken (EIB) inrättades genom Romfördraget. EIB beviljar långfristiga lån för investeringsprojekt som är förenliga med unionens mål. Banken lånar ut pengar till projekt som bidrar till den europeiska integrationen, en balanserad utveckling och medlemsstaternas ekonomiska och sociala sammanhållning. EIB beviljar också lån utanför EU, främst till kandidatländerna.

 

Europeiska investeringsfonden

 

Europeiska investeringsfonden är ett EU-organ som tillhandahåller riskkapital för små och medelstora företag. Fonden ställer också garantier till förfogande för att täcka finansinstitutens lån till små och medelstora företagare. Fondens syfte är att främja unionens mål, t.ex. innovationer, sysselsättning och regional utveckling. Fonden strävar efter att stödja små och medelstora företag, främst nystartade och teknikorienterade företag. Fonden ställer garantier till förfogande för finansinstitutens lån till innovativa och snabbt växande små och medelstora företag.

 

Europeiska ombudsmannen

 

Europeiska ombudsmannen undersöker klagomål från unionsmedborgare och juridiska personer i medlemsstaterna. Klagomålen ska gälla administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner eller organ.