Personporträtt

Kultur- och idrottsminister med ansvar för jämställdhetsfrågor, Paavo Arhinmäki

 

Jag är en 34 år gammal infödd helsingforsare. Jag bor i Hertonäs strand med min sambo och vår stövare. Böle, Berghäll, Alphyddan och Vallgård hör till mina ungdomstrakter. Jag har vuxit upp med doften av järnvägssyllar.

 

Jag har varit med i politiken i vid bemärkelse på ett eller annat sätt ända sedan barnsben. På lågstadiet organiserade jag en strejk när maten i skolans matsal inte räckte till åt alla. På högstadiet och gymnasiet var jag ordförande i elevkåren.

 

Partipolitiken kom in i mitt liv i tjugoårsåldern när jag blev ombedd att ställa upp som kandidat för Vänsterförbundet i kommunalvalet 1996. Rösterna räckte inte till för en plats i fullmäktige, men jag blev invald i utbildningsnämnden i Helsingfors.

 

Jag har studerat på universitetet med sociologi som huvudämne. Under min studietid blev jag bekant med Stockholm, som är en av mina favoritstäder i Europa.

 

Jag var ordförande för Vänsterunga 2001–2005.

 

Som 23-åring kom jag in i Helsingfors stadsfullmäktige, och jag har således varit ledamot ända sedan 2001. Riksdagledamot blev jag år 2007. Kampanjen fördes med stor entusiasm, också i köpcentrum och på kvarterskrogar. Jag blev Vänsterförbundets ordförande 2009.

Jag älskar konst och fotboll. Jag har ett passionerat intresse för samtidskonst och idrott, vilket inte lär vara ett minus i arbetet som kultur- och idrottsminister. Jag är inte bara intresserad av utan har också egen erfarenhet av  graffitikonst. Men även konstmuseer och gallerier är viktiga platser för mig.

Mina favoritförfattare är Nick Hornby, Irvine Welsh, Kjell Westö och Miika Nousiainen. Jag tycker också själv om att skriva, men den skönlitterära rösten lämnar jag åt författarna. Själv skriver jag kolumner i flera tidningar.

 

Jag lyssnar mycket på musik: den brittiska popen – i synnerhet Oasis –, finländska rapartisters produktion, Maija Vilkkumaas musik och Eppu Normaalis tidiga produktion ligger mig varmt om hjärtat .  Jag går också mycket på teater.

 

Jag är anhängare till Käpa, AIK och Chelsea. Jag har kollat in nästan 200 stadion utanför Finlands gränser. Jag tränar också själv: spelar fotboll, går på gym och joggar. 

Jag drömmer om ett Finland där barns och ungas kultur- och idrottshobbyer inte är beroende av pengar. Alla som är intresserade bör ha möjligheter att utöva idrott, och kulturen ska föras ut på nya forum där människor i olika åldrar rör sig.