Utredaren Soininvaara: Framtidens social- och hälsovård behöver forskning

Efter landskapsreformen kommer det inom social- och hälsovården att behövas allt mer forskningsbaserad information som stöd för beslutsfattandet. Informationsbehovet kommer att fokuseras på ett nytt sätt, konstaterar utredaren Osmo Soininvaara. Han har på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet undersökt hur inrättningarna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde skulle kunna stödja social- och hälsovårdsreformen bättre än hittills.

Soininvaara överlämnade den 18 januari sin utredningsrapport åt social- och hälsovårdsminister Pirkko Mattila och åt familje- och omsorgsminister Juha Rehula.

Institutet för hälsa och välfärd in i en ny tid

Enligt Soininvaara är avståndet mellan forskningen och beslutsfattandet inom social- och hälsovårdsministeriets ansvarsområde alldeles för långt. Detta faktum betonas av social- och hälsovårdsreformen, eftersom reformen ökar förvaltningens informationsbehov. Forskningen på social- och hälsovårdsministeriets ansvarsområde är i huvudsak koncentrerad till Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Arbetshälsoinstitutet.

Soininvaara föreslår att man inrättar förfaranden för att minska avståndet mellan beslutsfattandet och forskningen på THL. Forskningen bör ha en konkretare inverkan på beslutsfattandet och problemen i beslutsfattandet bör i sin tur utgöra föremål för forskningen.

Målet med social- och hälsovårdsreformen är att minska kostnadsökningen med tre miljarder euro. Därför behöver THL mer ekonomisk expertis än i dagsläget. Samtidigt bör kontakten med Statens ekonomiska forskningscentral (VTT) och ekonomiska forskare i den akademiska världen ökas.

Ministeriet leder Institutet för hälsa och välfärd (THL) med hjälp av resultatorienterad styrning. Det nuvarande styrningssättet behöver utvecklas. I stället för att utöva detaljerad resultatstyrning bör ministeriet i förhållande till THL vara både en fast finansiär och en köpare. THL bör också se över sina förfaranden så att det har beredskap att svara på brådskande begäran om utredning. THL:s ekonomiska självständighet bör ökas så att institutet inom ramen för den gällande lagstiftningen kan fungera som ett affärsverk. Institutets avgiftsbelagda verksamhet bör utvidgas. Soininvaara anser att THL bör kunna erbjuda kommunerna och landskapen avgiftsbelagda konsulttjänster.

Dessutom bör THL effektivisera produktionen av hälsofrämjande information och förankringen av den. Allmän hälsofrämjande verksamhet är av tradition en av institutets styrkor och detta bör komma till synes även i fortsättningen. Soininvaara föreslår att man inleder en fortsatt utredning om hälsofrämjande insatser.

I framtiden ser Soininvaara THL som ett flexibelt forskningsinstitut med en tillräckligt självständig ekonomi.

Ett nytt forskningsinstitut för landskapens social- och hälsotjänster

Soininvaara föreslår att man grundar ett forskningsinstitut för landskapens social- och hälsotjänster. Det nya forskningsinstitutet avses producera information med vilken produktiviteten och effektiviteten av social- och hälsotjänsterna kan förbättras. Institutet föreslås bedriva verksamhet på följande fem universitetsorter: Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg. Meningen är att institutet ska ha en riksomfattande ledning. I Helsingfors bör institutet vara inrymt i samma hus med THL.

Arbetshälsoinstitutet och Arbetarskyddscentralen bör bli ett

Soininvaara anser att Arbetshälsoinstitutet, som i dagsläget leds på trepartsbasis, bör tydligare överföras på arbetsmarknadsorganisationernas ansvar. Arbetarskyddscentralen föreslås bli sammanslagen med Arbetshälsoinstitutet. Arbetshälsoinstitutet är ett offentligrättsligt samfund på social- och hälsovårdsministeriet förvaltningsområde och i huvudsak finansierat med statsbidrag beviljat av ministeriet.

Fimeas huvudkontor till Helsingfors, fortsatt verksamhet även i Kuopio

Soininvaara delar den senaste utredningsgruppens åsikt om att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) bör ha sin huvudsakliga verksamhet i Helsingfors. I Kuopio fortsätter uppgifter som rör bedömningen av läkemedelsbehandlingar och utvecklingen av läkemedelsförsörjningen. En överföring av Fimeas verksamhet till Kuopio skulle oundvikligen innebära omfattande uppsägningar, vilket skulle leda till att Fimeas verksamhet tar allvarlig skada för en lång tid framöver.

Fimea är en sakkunnigorganisation och fullständigt beroende av sina nyckelpersoner. Centret kan inte riskera att förlora sin expertis på grund av att verksamheten flyttas till en annan ort. Det övergripande ansvaret för rekryteringar och verksamhetsort bör finnas hos Fimeas operativa ledning.

Soininvaara påminner om att endast 15 % av Fimeas inkomster kommer från statsbudgeten. Resten kommer från sådan avgiftsbelagd verksamhet av vilken utländska aktörer inom läkemedelsbranschen finansierar ca 90 %. Utan deras förtroende skulle raset i Fimeas inkomster leda till en betydlig inskränkning av verksamheten och till att centrets inflytande i EU-nätverket för läkemedelsövervakning försämrades.

Den huvudsakliga verksamheten för ett nationellt neurocentrum till Kuopio

Soininvaara understöder en jämnare utspridning av arbetsplatser till olika tillväxtcentra i Finland. Han föreslår att den huvudsakliga verksamheten för ett nationellt neurocentrum placeras i eftersom Kuopio universitet redan nu besitter ett starkt kunnande inom neurovetenskaper. Centret föreslås samordna utvecklingen av neurovetenskaper och därtill förknippat globalt företagssamarbete. Om centret placeras i Kuopio innebär det nya arbetsplatser och företagsverksamhet inom branschen.

Valvira bör införlivas med den nya tillsynsmyndigheten

Regeringen har som en del av regionförvaltningsreformen planerat en för statsrådet gemensam riksomfattande myndighet med ansvar för tillstånd, styrning och tillsyn. Om myndighetens ansvarsområde blir tillräckligt omfattande föreslår Soininvaara att den största delen av de uppgifter som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) sköter flyttas över till det nya verket. Detta förutsätter att även andra ministerier överför tillräckligt mycket verksamhet till verket. Samtidig bör de delar av regionförvaltningsverkens verksamhet som överlappar varandra dras in. Om all verksamhet sammanförs till en myndighet stärks tillsynen och expertisen på social- och hälsovårdsområdet betydligt.

Ytterligare information:

Osmo Soininvaara, pol. lic., utredare, tfn 045 121 4559

Kirsi Varhila, överdirektör, tfn 0295 163 338, [email protected]

Veli-Mikko Niemi, avdelningschef, tfn 0295 163 425, [email protected]

Soininvaara: Uppgifter och sturkturer vid inrättningarna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för utförande av uppgifter inom social- och hälsovårds- och landskapsreformen (på finska)