Arbetsgruppen för en informationsanskaffningslag överlät sitt betänkande till försvarsminister Carl Haglund

Den arbetsgrupp som har utvecklat lagstiftning gällande säkerhetsmyndigheternas informationsanskaffning har överlåtit sitt betänkande till försvarsminister Carl Haglund den 14 januari 2015. Arbetsgruppen har varit verksam sedan början av år 2014 och tidsfristen för att färdigställa betänkandet gick ut den 31 december 2014.

Arbetsgruppen föreslår i sitt betänkande att det ska övervägas om regeringen kan vidta de åtgärder som behövs för att skapa en författningsgrund för underrättelse genom att sätta igång ett eller flera lagstiftningsprojekt.

De olika underrättelsemetoderna utgör en helhet, av vilka centrala är utlandsunderrättelse och telekommunikationsunderrättelse. I arbetsgruppen rådde samförstånd om behovet av en underrättelselagstiftning över huvud taget och om utlandsunderrättelse. Underrättelsen ska övervakas både juridiskt och parlamentariskt.

Syftet med underrättelse är att skaffa sådan information om allvarliga internationella hot som är nödvändig med tanke på den nationella säkerheten.

Vid utlandsunderrättelse skaffas informationen från utländska informationssystem samt genom personliga kontakter och iakttagelser av en person eller något annat objekt.

Telekommunikationsunderrättelse är underrättelse som riktas mot trafiken i de telekommunikationskablar som överskrider Finlands gränser. Genom denna underrättelse skaffas information om hot som äventyrar Finlands nationella säkerhet.

När beredningen av lagstiftning om telekommunikationsunderrättelse övervägs ska man särskilt beakta att skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden har tryggats i form av en grundläggande fri- och rättighet och en mänsklig rättighet. När konsekvenserna bedöms, bör man beakta också konsekvenserna för digitaliseringen av samhället och företagens verksamhetsbetingelser. Arbetsgruppen utgår ifrån att det inte kommer att föreslås att företagen ska ges en skyldighet att överlåta chiffernycklar eller installera kryphål i programvaror och apparatur.

De faktorer som anknyter till harmoniserade förfaringssätt och laglighetsövervakning talar för att det tekniska utförandet av telekommunikationsunderrättelsen bör koncentreras på en myndighet. Uppdragsgivare kunde vara de myndigheter som svarar för att hoten avvärjs och via dem de instanser som svarar för det finska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska beslutsfattandet.

Inrikesministeriets förvaltningsområdes behov hänför sig till allvarliga hot av civil natur som äventyrar den nationella säkerheten och det kunde övervägas att den lagstiftning som hänför sig till civil underrättelse skulle beredas under inrikesministeriets ledning. De behov som försvarsministeriets förvaltningsområde har gäller för sin del formandet och upprätthållandet av en lägesbild som anknyter till försvarsmaktens uppgifter, varvid man kunde överväga att den lagstiftning som gäller militär underrättelse skulle beredas under försvarsministeriets ledning.

Eftersom det finns ett behov av telekommunikationsunderrättelse inom båda förvaltningsområdena, bör det övervägas om det vore möjligt att stifta en särskild lag om telekommunikationsunderrättelse. I denna beredning bör också intressegruppernas behov beaktas och det bör sörjas för att representanter för näringslivet är med i beredningen. En eventuell justering av grundlagen bereds under justitieministeriets ledning.

Arbetsgruppens betänkande finns (på finska) på försvarsministeriets webbplats på adressen www.defmin.fi.

Ytterligare upplysningar i saken ger arbetsgruppens ordförande Hanna Nordström, tfn 0295 140 600.