Hertta Kuusinen var en av landets mest kända politiker efter krigsåren. I slutet av 1940-talet blev hon den andra kvinnliga ministern i Finland någonsin.
Riksdagsledamoten Hertta Kuusinen hälsar på president Paasikivi under självständighetsmottagningen i Presidentens slott 1949.
Hertta Kuusinen
Hertta Elina Kuusinen var sin samtids mest inflytelserika kvinnliga politiker och den andra kvinnan på en ministerpost i Finland. Hennes far var Otto Wille Kuusinen, som var medlem i politbyrån i Sovjetunionens kommunistiska parti.
Hertta Kuusinen växte upp med O.W. Kuusinens ideologi. Hon gick i skola i Helsingfors och Jyväskylä och tillbringade också tid på sin mors släktgård i Luhango. År 1922 följde Hertta Kuusinen sin far till Moskva där hon arbetade som bibliotekarie och lärare. Hon var gift 1923–1933 med den röde officeren och journalisten Tuure Lehén. Denne var far till hennes enda barn, sonen Yrjö (Juri) som dog i lunginflammation bara 17 år gammal.
I början av 1930-talet vistades Kuusinen i Tyskland som antifascistisk observatör, tills hon återvände till Finland under antaget namn. Hon anhölls en kort tid därefter och dömdes till fem års fängelse för förberedelser till högförräderi.
Efter att ha blivit frigiven 1939 höll Hertta Kuusinen sig gömd i Luhango under vinterkriget, men fängslades igen strax före fortsättningskriget. Hon placerades i skyddshäkte som ”en för staten farlig person”. Efter kriget blev det igen tillåtet att bedriva kommunistisk verksamhet. Hertta Kuusinen lade ner all sin energi på att bygga upp en ny sammanslutning, nämligen Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF). Kuusinen verkade i partidelegationen för Finlands kommunistiska parti (FKP), som ingick DFFF, under hela sin karriär och var generalsekreterare för DFFF 1952–1957.
Hertta Kuusinen gjorde sin främsta arbetsinsats som en av de mest populära riksdagsledamöterna i Finland. Hon valdes in i riksdagen 1945 efter en jordskredsseger och blev den första kvinna som valdes till ordförande för riksdagsgruppen – ett uppdrag som hon skötte i 11 år. I riksdagen var hon ordförande för kulturutskottet och medlem i bland annat utrikesutskottet. Hon hade stor nytta av sina språkkunskaper och internationella kontakter i olika uppdrag för Interparlamentariska unionen och Nordiska rådet.
Kuusinen banade väg för kvinnors medverkan i samhället. Som politiker var hon en generalist som fokuserade på bättre socialskydd, arbetarnas rättigheter och utrikespolitik. Hon arbetade bland annat för en reform av folkpensionslagen och för sjukförsäkring för alla befolkningsgrupper. Under Kuusinens ämbetstid skedde många förändringar i sociallagstiftningen: arbetsveckan förkortades och moderskapsledigheten och barnbidragen sågs över.
Hertta Kuusinen blev bekant bland annat genom Rundradions diskussionsprogram ”Miniatyrparlamentet” där hon deltog som en skicklig debattör mot de manliga deltagarna. Hon åtnjöt stor popularitet bland folket och fick mest röster i hela landet vid riksdagsvalen 1958 och 1962. I drygt två månader verkade Kuusinen i statsminister Pekkalas regering, först som konsultativ minister och därefter som andra minister i statsrådets kansli. Hon var Finlands andra kvinnliga minister efter Miina Sillanpää. Kuusinen var fyra gånger presidentelektor.
FKP splittrades i slutet av 1960-talet. Kuusinen fortsatte i partidelegationen och bevarade varma relationer till Sovjetunionen, men tog ett steg tillbaka från dagspolitiken. Sina sista aktiva år 1969–1974 tillbringade hon i Berlin som ordförande för Kvinnornas demokratiska världsförbund.
Födelseort och födelsedatum: 14.2.1904 Luhanka
Parti: SKDL
Ministerperioder
- 26.5.1948 - 4.6.1948
Minister utan portfölj, SKDL - 4.6.1948 - 29.7.1948
Minister i statsrådets kansli, SKDL
Fotogalleri
Text: Annika Puukka, Nevelyn Media Oy och statsrådets kansli