Valtioneuvosto ja ministeriöt Media
Valikko
Koronavirus: valtioneuvoston  tietoa ja neuvontaa koronaviruksesta sekä thl.fi

Statsminister Sanna Marins tal vid ett möte med intressegrupper om Arktispolitiken

Statsrådets kommunikationsavdelning 18.2.2020 14.23 | Publicerad på svenska 10.3.2020 kl. 9.51
Tal

Statsminister Sanna Marins tal vid ett möte med intressegrupper om Arktispolitiken, under rubriken ”Finland – ett arktiskt land större än sin storlek”, den 18 februari 2020. Det talade ordet gäller:

Bästa deltagare!

Också jag vill önska er alla välkomna hit till Ständerhuset i dag.

Dagens tillställning går under rubriken ”Finland – ett arktiskt land större än sin storlek”. Arktiska rådet och de arktiska staterna, Finland medräknat, utgör kärnan i det arktiska samarbetet.

Den arktiska regionen har vuxit i betydelse också för andra än bara de arktiska länderna. Det internationella intresset för Arktiska rådet växer ständigt: för närvarande har rådet 38 observatörer, och allt fler vill vara med.

Klimatförändringen öppnar den arktiska regionen för nya intentioner, förbindelser och tjänster – men också för exploatering av naturresurserna och nya spänningar. Den geopolitiska konkurrens som utmanar den multilaterala världsordningen sträcker sig även till Arktis. Vi vill hålla regionen fri från spänningar och utanför intressesfärer och koncentrera oss på att stärka Arktiska rådet. Vi vill nå resultat i fråga om hållbar utveckling, bekämpning av och anpassning till klimatförändringen, främjande av expertis i Arktisfrågor och ursprungsfolkens rättigheter – men samtidigt får vi inte blunda för förändringen. Vi är tvungna att tänka på den arktiska regionen också ur en säkerhetspolitisk synvinkel.

Bästa Arktisvänner!

I ett globalt perspektiv är Finland en viktig aktör med tanke på polarområdena överlag. Vi är en av de åtta permanenta medlemmarna i Arktiska rådet, och samtidigt ett av de 29 beslutsfattande medlemsländerna när det gäller Antarktis. Utöver oss finns det bara fyra länder som deltar i beslutsfattandet i frågor som rör båda polarområdena. Den här konstellationen gör det möjligt för oss att utöva ett brett inflytande på polarfrågor.

Finland kan ta en ledarroll i den arktiska regionen. Det är målet och samtidigt också utmaningen för Finlands politik för Arktis. Ledarskap visas genom handling. Vi kan vidta åtgärder både lokalt och internationellt. Vår största utmaning är den globala uppvärmningen.

Förändringen är klart tydligare i norr än på andra håll. Samerna har förstahandskunskap om klimatförändringen, de kan skönja en förändring till exempel i palsarna, fjällen och organismerna.

Vår positiva utmaning är att skapa en träffpunkt för traditionell empirisk kunskap och vetenskaplig forskning. Vi måste föra mer dialog med varandra.

Respekten för ursprungsfolkens rättigheter har en viktig roll i Finlands politik och kommer att beaktas i den politiska strategin för Arktis. Syftet med den pågående sannings- och försoningsprocess som gäller samer är att identifiera och bedöma diskriminering av samer både i det förflutna och i dag, och att utreda vilken inverkan diskrimineringen har haft och har på samerna och deras samhälle. Syftet är framför allt att främja kontakten mellan samerna och finska staten.

Jag hoppas att tillsättandet av en sannings- och försoningskommission för samer framskrider under våren så att kommissionen kan inleda sin verksamhet på hösten. 

Bästa Arktisvänner!

Som vi mycket väl vet och har fått höra även i dag, värms klimatet i den arktiska regionen upp ungefär dubbelt så snabbt som på det norra halvklotet i genomsnitt. Medeltemperaturen i regionen har stigit med 2,7 grader mellan 1971 och 2017. Förändringen i Arktis inverkar på väderfenomen långt borta från regionen. Till exempel 30 procent av den globala höjningen av havsnivån mellan 1992 och 2017 är en följd av att de arktiska glaciärerna, särskilt på Grönland, smälter.

Därför måste vi fokusera på att avvärja klimatförändringen i den arktiska regionen. Också på den här punkten har Finland varit större än sin storlek i världen, till exempel när det gäller att minska sotutsläppen både i de arktiska länderna och i övrigt.

På nationell nivå ska Finland vara klimatneutralt 2035 och uppvisa negativa koldioxidutsläpp kort därefter. Det kan vi uppnå genom att påskynda åtgärder som minskar utsläppen och genom att stärka kolsänkorna. Finland främjar ansvarsfulla klimatmål nationellt, samnordiskt, inom EU och globalt. Som en del av Europeiska unionen har Finland förbundit sig till klimatavtalet från Paris.

Eftersom EU:s nuvarande utsläppsminskningsmål inte är tillräckliga med tanke på målen i Parisavtalet, har det föreslagits att målet för 2030 ska skärpas. Finland arbetar i enlighet med regeringsprogrammet för att skärpa EU:s mål till 55 procent. I samband med att EU:s utsläppsminskningsmål för 2030 förhoppningsvis ses över bör det också utredas hur skärpningen kan genomföras så kostnadseffektivt och rättvist som möjligt.

En central åtgärd är att utarbeta en färdplan för hållbar beskattning, som innehåller en energiskattereform, en reform av trafikbeskattningen, åtgärder som främjar cirkulär ekonomi och en utredning av möjligheten att införa utsläppsbaserade konsumtionsskatter. Beredningen är ute efter sådana lösningar som ur ett ekonomiskt perspektiv mest effektivt kan främja regeringens klimatmål, snabba upp omställningen från fossila bränslen och stödja utvecklandet av ny teknik och nya tjänster. Besluten fattas med hänsyn till både social och regional rättvisa.

Därtill revideras klimatlagen så att den motsvarar regeringens mål om klimatneutralitet. Det innebär att bland annat markanvändningssektorn och målet att stärka kolsänkorna kommer att beaktas i lagen.

Arktiska rådet står fortsättningsvis i centrum för det arktiska samarbetet. Observatörsstaterna och ursprungsfolken har en viktig och unik roll i rådet. Arktiska rådet behöver både politiskt stöd och tillräckliga resurser för sitt arbete. I programmet för min regering nämns stärkandet av Arktiska rådet som ett sätt att stärka det arktiska samarbetet.

Arktisfrågor var en av Finlands prioriteringar under det nyligen avslutade EU-ordförandeskapet. I december beslutade utrikesrådet att rekommendera att EU:s meddelande om Arktis från 2016 ska uppdateras. Den frågan har jag diskuterat med Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Hon har identifierat den arktiska regionens betydelse och det ökade intresset för regionen och är engagerad i arbetet för att se över EU:s politik för Arktis.

Jag har också tagit upp Arktisfrågorna med Europeiska rådets ordförande Charles Michel, som även han framhåller unionens geopolitiska roll och den arktiska regionens växande betydelse för EU.

Ett av målen i regeringsprogrammet är att stärka det arktiska samarbetet. Tidigare i dag fick vi höra statssekreterare Mikko Koskinen berätta om regeringsprogrammets föresatser i fråga om Arktis och vikten av att utarbeta en politisk strategi för Arktis.

Jag hoppas att dagens diskussion kring Arktisfrågor har varit givande, och jag ser fram emot resultaten från workshopparna. Jag är glad över att vi redan har kunnat tillämpa resultaten från det tidigare mötet i Rovaniemi i beredningen av strategin.

Jag vill dessutom påpeka att vi inte är de enda som utarbetar en strategi för Arktis – också Norge, Sverige och Danmark håller på att se över sina strategier. Det är viktigt att vi håller nära kontakt med dem för att de centrala budskapen i strategierna ska motsvara varandra. Det är viktigt exempelvis med tanke på säkerhetspolitiska aspekter.

Avslutningsvis vill jag tacka er alla för ert aktiva engagemang.

Tack.

Palaa sivun alkuun