Viktigt att få vård på modersmålet

6.11.2013 6.45
Uutinen N5-63364

Modersmålet är av stor betydelse inom social- och hälsovården och det är viktigt att tvåspråkiga kommuner aktivt främjar båda språken och erbjuder klienterna alternativ på hans eller hennes eget modersmål. Social- och hälsovårdsministeriet påminner om vikten av modersmålet idag då vi firar Svenska dagen. De grupper som är mest utsatta och beroende av det egna språket är barn, åldringar och personer med funktionshinder.

Socialråd Viveca Arrhenius vid Social- och hälsovårdsministeriet understryker språkets betydelse när en människa är svag och befinner sig i en utsatt situation. Också en helt tvåspråkig människa kan tappa bort begrepp på det andra språket som följd av medicinering, demens eller rädsla.

"Forskning visar dessutom att en människa blir snabbare frisk om han eller hon får vård på sitt eget modersmål och får vistas i en miljö där hon kan få stöd på sitt eget språk", berättar Arrhenius.

Utgångspunkten i tvåspråkiga miljöer är idag ofta att personer med svenska som modersmål är tvåspråkiga och kan finska.

Idag är sammanlagt 49 av Finlands 320 kommuner två- eller svenskspråkiga. Det är självfallet att alla på social- och hälsovårdsenheterna kan finska och engelska, men svenska är inte en självklarhet i praktiken. Det här trots att redogörelsen för språklagen från tidigare i år understryker att kommunerna har skyldighet att ordna svensk service i svensk- och tvåspråkiga kommuner.

"Alla inom vården behöver ju inte kunna svenska, men det ska alltid finnas en person tillhands som kan språket och som man kan hänvisa till. Därför borde det finnas en fungerande struktur för hur man gör om man har en svenskspråkig klient framför sig eller på telefontråden", säger Arrhenius.

Områden inom social- och hälsovården där modersmålet blir extra viktigt är hälsocentralen, barnskyddet, äldreomsorgen, mentalvården, handikappservicen och barnrådgivningen. Därför borde det finnas bättre möjligheter för vårdpersonal att delta i svenskundervisning och kommunerna borde också använda sig bättre av den existerande tvåspråkiga personalen. Idag jobbar många tvåspråkiga enbart på finska.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i hur den svenskspråkiga servicen förverkligas. Svårast är situationen när minoritetens andel är under 25 procent av kommuninvånarna. Det gäller för kommunerna att utveckla servicen och hitta fungerande lösningar för hur tjänsterna ska ordnas. Kommunerna kan centralisera, ge servicesedlar eller så kan kommunen ingå köpavtal med svenskspråkiga serviceproducenter. Arrhenius tillägger att valfriheten kommer att öka i framtiden och hon lyfter fram Helsingfors som ett positivt exempel.

"Helsingfors har centraliserat den svenska servicen till tre hälsocentraler. Helsingforsborna kan idag välja att antingen höra till en svensk hälsovårdscentral eller sin närmaste finska hälsovårdscentral, men i det senare alternativet finns ingen garanti för att servicekedjan fungerar på svenska", säger Arrhenius och tillägger att den nya lagen om patientens valfrihet gagnar även svenskspråkiga, förutsatt att det finns enheter som fungerar på svenska.

Andra språkliga minoriteter i Finland som har rätt att använda sitt modersmål i vården är samerna i hembygdsområdet Utsjoki, Enare, Sodankylä och Enontekis samt teckenspråkiga. Den största utmaningen för kommunerna i samernas hembygdsområde i norr är att få kompetent personal som kan både finska och samiska. Social-och hälsovårdstjänster för teckenspråkiga fungerar däremot med tolk, som ordnas av Fpa. 

  On tärkeää saada hoitoa omalla äidinkielellään

Ruotsalaisuuden päivänä 6.11. Sosiaali- ja terveysministeriö haluaa muistuttaa äidinkielen merkityksestä sosiaali- ja terveyspalveluissa. Kaksikielisten kuntien tulisi aktiivisesti edistää molempia kieliä ja tarjota asiakkaille vaihtoehtoja heidän omalla äidinkielellään. Omasta kielestään riippuvaisimpia ja siksi myös haavoittuvimmassa asemassa ovat lapset, vanhukset sekä liikuntarajoitteiset henkilöt.

"On tukitusti todistettu että ihminen tervehtyy nopeammin jos hän saa hoitoa ympäristössä jossa saa tukea omalla kielellään", sosiaalineuvos Viveca Arrhenius Sosiaali- ja terveysministeriöstä kertoo.

Myös periaatteessa aivan kaksikielinen henkilö voi kadottaa toisen kielen käsitteitä lääkityksen, dementian tai pelon seurauksena. Lähtökohtana tämän päivän kaksikielisissä ympäristöissä kuitenkin on, että ihmiset ovat kaksikielisiä ja osaavat suomea.

Suomen kunnista kuitenkin yhteensä 49 on kaksi- tai ruotsinkielisiä. On itsestään selvää että kaikki sosiaali- ja terveysyksiköissä osaavat suomea ja englantia, mutta ruotsinkielen taito ei ole itsestäänselvyys, vaikka valtioneuvoston kertomuksessa kielilakiselvityksestä korostetaan kuntien velvollisuutta järjestää ruotsinkielisiä palveluja ruotsinkielisissä ja kaksikielisissä kunnissa.

Ruotsinkielisten palvelujen toteutumisessa on suuria eroja kuntien välillä. Tilanne on vaikein kunnissa joissa alle 25 prosenttia asukkaista kuuluu kielelliseen vähemmistöön.

"Kaikkien  hoitoalalla ei tarvitse osata ruotsia, mutta aina pitää olla sellainen henkilö käyettävissä joka osaa kieltä ja jonka puoleen voidaan tarvittaessa ohjata. Siksi pitäisi myös olla toimivat rakenteet ja rutiinit mitä tehdään jos eteen tulee ruotsinkielinen asiakas", Arrhenius sanoo.

Hoitohenkilökunnalla tulisikin olla paremmat mahdollisuudet osallistua ruotsinkielenopetukseen ja kuntien pitäisi myös paremmin hyödyntää jo olemassa olevaa kaksikielistä henkilökuntaansa. Tänään monet kaksikieliset työskentelvät vain suomeksi.

Muita kielellisiä vähemmistöjä joilla on oikeus käyttää äidinkieltään terveydenhuollossa ovat saamelaiset kotiseutualueilla Utsjoella, Inarissa, Sodankylässä ja Enontekiöllä, sekä viittomakieliset.