Statsministerns upplysning om den arktiska strategin

Statsrådets kommunikationsavdelning 2.10.2013 14.11
Tal -

(Ursprungligen offentliggjort på finska 2.10)

Ärade talman,

Att ligga avsides ger sällan någon konkurrensfördel. Men nu gör det det.

Vi rår inte för geografin – och det är tur det, kunde man säga. Jag syftar på de stora förändringar som pågår i den arktiska regionen, som Finland kan följa från första parkett. Det som tidigare betraktades som periferi har hamnat i centrum för uppmärksamheten också internationellt, och är nu ett område där det hela tiden händer saker, och det på bred front.
Under de senaste åren har regionens betydelse ökat kraftigt.

Som känt är den pågående utvecklingen inte alltigenom positiv. Klimatförändringen märks redan på ett konkret sätt i området och påverkar befolkningens levnadsförhållanden. IPCC:s rapport, som publicerades i förra veckan, visar att klimatförändringen är en betydande utmaning såväl för Finland som för den övriga arktiska regionen. Att bekämpa klimatförändringen och hantera dess konsekvenser är en nödvändighet för den arktiska regionens stabilitet och säkerhet. Finland vill också framöver vara en föregångare för en hållbar utveckling i Arktis.

Den i och för sig beklagliga smältningen av istäcket öppnar upp nya möjligheter för Finland. Också den arbetsgrupp med uppgift att utveckla östra och norra Finland som tillsattes i enlighet med regeringsprogrammet ser i sin rapport många möjligheter när det gäller naturtillgångarna i norr och öppnandet av farlederna. Arktis lockar en betydande mängd investeringar från många håll i världen, vilket skapar en stark efterfrågan på finländskt kunnande om arktiska förhållanden. Den totala volymen av de projekt som planeras i de arktiska regionerna i Finland, Sverige och Norge samt Kolahalvön bedöms överskrida 100 miljarder euro under de närmaste årtiondena. Detta skapar betydande möjligheter till nya finska arbetstillfällen.

Helhetsbilden är alltså mångskiftande, till vissa delar även otydlig. Förändringen har också dimensioner vi inte ännu känner till.

Ärade talman,

Vi bör utnyttja vår ställning på bästa möjliga sätt med beaktande av principerna för hållbar utveckling. För Finland innebär förändringarna i den arktiska regionen både en utmaning och en möjlighet. Vi bär vårt ansvar för att stävja klimatförändringen och främja en hållbar utveckling samtidigt som vi tar vara på de möjligheter som ger finländare arbete och utkomst.

Detta har varit utgångspunkten för Finlands nya arktiska strategi, som statsrådet godkände i slutet av augusti. Samtliga ministerier deltog i utarbetandet av strategin, vilket anger att strategin har en tvärsektoriell dimension och att intresset för regionen är stort.

Denna arktiska strategi är den andra i ordningen. Den föregående strategin utarbetades 2010. Den nya strategin är mer övergripande än den föregående, och handlar framför allt om hur Finland som ett arktiskt land ska agera i denna nya situation. I strategin slår man fast målen och de sätt på vilka de ska nås.

Strategin är omfattande. Den granskar hur Finlands arktiska ställning kan stärkas och vilka möjligheter som öppnas för affärsverksamhet. Den behandlar också miljöfrågor, säkerhet och stabilitet, landets nordliga regioners ställning, det internationella samarbetet samt arktisk kompetens i vid bemärkelse. Den nya strategin utgår från de arktiska riktlinjer som regeringen har antagit. Riktlinjerna omfattar fyra centrala pelare:

1) Finland är ett arktiskt land

2) Finland har arktisk kompetens

3) i verksamheten bör man betona principerna för hållbar utveckling och de krav som miljön ställer

4) det internationella samarbetet har stor betydelse i den arktiska verksamheten och det bör förstärkas

Dessa pelare bildar den helhet som utgör Finlands arktiska roll. Sammanfattningsvis kan det sägas att Finlands mål är att i den arktiska regionen prioritera fler åtgärder som stöder tillväxt och konkurrenskraft samtidigt som den arktiska miljön respekteras.

Förändringarna i Arktis kan ha omfattande konsekvenser för näringslivet, infrastrukturerna och arbetskrafts- och regionpolitiken i Finland liksom för hela det finska samhället. Frågan har stor nationell betydelse. Därför vill jag ta upp den här i riksdagen. Norra Finland har bred kompetens i arktiska frågor. Det är emellertid mycket viktigt att Finlands arktiska politik uppfattas som hela Finlands angelägenhet. Strategin har som utgångspunkt att Finland – hela Finland – är ett arktiskt land.

Ärade talman,

Vi måste vara aktiva på de områden som har tillväxtpotential. Sådana marknader finns det nämligen inget överflöd av i dagens globala ekonomi. Utvecklingen i Arktis ser emellertid lovande ut, och vi har också relativt god beredskap att möta denna utmaning.

I Finland har vi rikligt med kunskap och kompetens när det gäller arktiska frågor. Detta måste vi givetvis säkerställa också framöver. Det är helt realistiskt att sträva efter att bli ett mönsterland när det gäller arktiskt kunnande, såväl inom utbildning och forskning som i det kommersiella utnyttjandet av kunnandet. Vår särställning och förträfflighet i arktiska frågor är inte tomt prat, men inte heller en självklarhet.

Skeppsbygge och rederiverksamhet som gäller Arktis, gruvindustri, vädertjänster, sakkunnigtjänster, telekommunikation och hela skalan av olika miljöteknologier (cleantech) exempel på sektorer där finska företag har spetskompetens av världsklass, och inom många branscher dessutom långa traditioner. Att den känsliga arktiska miljön kräver att näringslivet tar särskilt stora miljöhänsyn i sin verksamhet bör ses som en konkurrensfaktor som de finska företagen förhoppningsvis kan nyttiggöra bättre än konkurrenterna.

Det kan vara nödvändigt för de finska företagen att bilda sammanslutningar eller åtminstone verka i nära samarbete med varandra, eftersom projekt som syftar exempelvis till utbyggnad av infrastruktur eller utnyttjande av naturtillgångar dels kan vara mycket stora, dels kan ha omfattande multipeleffekter. Att samla sina resurser har inte alltid hört till finländarnas starka sidor. Det måste vi alltså fästa särskild vikt vid.

Ryssland är huvudmarknaden för den finländska arktiska kompetensen inom många sektorer, men vår kompetens efterfrågas också i de övriga nordiska länderna, i Nordamerika och i Asien. Affärsmöjligheterna i Arktis, liksom områdets växande betydelse överlag, är ett allt oftare återkommande tema vid olika internationella sammankomster.

Det ökade internationella intresset ökar också behovet av samarbete. Betydelsen av internationell rätt och internationella bestämmelser i den arktiska regionen ökar i motsvarande mån. Det är bra att Arktiska rådet har fått en starkare och mer etablerad ställning. Samtidigt är det mycket viktigt att Europeiska unionen i allt högre grad tar del i den arktiska verksamheten.

Den nordliga dimensionen, som förverkligas utifrån ett partnerskap mellan Europeiska unionen, Ryssland, Norge och Island, har ett positivt inflytande i detta sammanhang. Barents euro-arktiska råd och Barents regionråd bidrar till den arktiska politiken med ett viktigt regionalt perspektiv.

Ärade talman,

Finlands nya arktiska strategi försöker blicka långt in i framtiden. Alla mål och åtgärder enligt strategin kommer inte att kunna genomföras under den pågående valperioden, även om tyngdpunkten ligger på de närmaste åren.

När det gäller den pågående utvecklingen i Arktis bör vi redan nu ägna uppmärksamhet åt långsiktiga transportbehov och transportlösningar i de nordliga regionerna. Många har lyft fram tanken om en järnvägsförbindelse till Ishavet. När frågan dryftas bör det ske utifrån en omsorgsfull bedömning, eftersom det rör sig om en enorm investering. Det är dessutom en fråga som Finland inte ensamt beslutar om. Jag vet inte vad slutresultatet kommer att bli, men det är hur som helst värt att utreda frågan.

Finlands nya arktiska strategi är ett omfattande och målinriktat dokument. I mitt anförande har jag inte gått igenom den på ett heltäckande sätt, men jag har velat lyfta fram dess röda tråd – att Finland genom internationellt samarbete kan förena möjligheterna till affärsverksamhet med de krav som den arktiska miljön ställer.

I strategin är det oftast enbart ministerierna som uppges som ansvariga instanser, eftersom det framför allt handlar om statsrådets uppfattning. Faktum är emellertid att det givetvis kommer att krävas insatser också från andra aktörer, som till exempel kommuner, företag och olika frivillig- och intresseorganisationer, för att målen ska nås. Som jag tidigare konstaterade rör det sig om en fråga av stor nationell betydelse. Allas insats behövs.

Ministeriernas nätverk av ansvariga tjänstemän svarar för uppföljningen av målen och genomförandet av dem, och strategin kan uppdateras vid behov. Delegationen för arktiska frågor övervakar uppföljningen och genomförandet av strategin.