Vastaus välikysymykseen koskien pienituloisten toimeentulon turvaamista

Social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssälä

Ärade talman,

”Medborgarnas grundskydd skall stärkas. Samhällets sociala stöd och tjänster skall inriktas på dem som är i störst behov av omvårdnad. Ingen lämnas ensam.”

Så står det i regeringsprogrammet för statsminister Vanhanens andra regering. Regeringens centrala mål har varit att trygga alla befolkningsgruppers ställning i vårt samhälle.

Behovet av att förbättra grundskyddet, som redan identifierades i regeringsförhandlingarna, har bearbetats till åtgärder. Vardagen och utkomsten för de människor som har det sämst har stötts på många sätt.

Regeringen valde som främsta socialpolitiska riktlinje i sitt program att utveckla grundskyddet. Regeringen har beslutat om korrigeringar av socialskyddsförmåner för ca 730 miljoner euro. Centrala tyngdpunktsområden har varit folkpensioner, minimidagpenningar, familjeförmåner och utkomstskyddsförmåner.

Korrigeringen av eftersläpningen i grundskyddet påbörjades under statsminister Vanhanens första regeringsperiod. Till korrigering av socialskyddet användes då ca 250 miljoner euro. Skillnaden mellan regeringarnas riktlinjer är alltså betydande.

Regeringen har genomfört sitt program på ett förtjänstfullt sätt oavsett den förändrade ekonomiska situationen. Den globala finanskrisen har inte hindrat t.ex. genomförandet av de förslag som SATAkommittén, som tillsatts av regeringen, lämnade.

Genom regeringens åtgärder minskas den relativa fattigdomen. Den relativa fattigdomsgraden har sedan mitten av 1990-talet i Finland ökat till nästan det dubbla, från 7 procent till 13 procent. Antalet personer med små inkomster ökade snabbast uttryckligen i slutet av 1990-talet. Enligt Statistikcentralens senaste uppgift har den relativa fattigdomsgraden dock inte längre ökat 2008, utan till och med sjunkit något.

Den relativa fattigdomsgraden i Finland är fortfarande lägre än i de gamla EU-länderna och inom hela EU i snitt. Det är värt att notera att även om inkomstskillnaderna i Finland ökat, är de i internationell jämförelse fortfarande relativt små. I synnerhet barnfattigdomen är låg i Finland jämfört med andra länder.

Ärade talman,

I interpellationen hänvisas på många ställen till den allmänna ekonomiska politiken och den nordiska välfärdsstatens mål. Dessa hänvisningar inbegriper såväl konjunkturläget denna vår som hållbarhetsfrågorna i den offentliga ekonomin årtionden framåt.

Den nationalekonomiska observation som framfördes i frågan, nämligen att fattigdomen fortsättningsvis kommer att öka ännu någon tid efter det att ekonomin vänt mot tillväxt, är ingen nyhet för regeringen. Precis så är det. Företeelsen är en del av den internationella finanskrisen, som är oberoende av Finland och som härrör från Wall Street. Effekterna av den går inte att korrigera med hjälp av regeringens stimulansåtgärder. Men genom stimulans har man kunnat bromsa upp den ökade arbetslösheten. Sysselsättningen korrigeras genom dragkraft från exporten.

Välfärdsstaten är ett samhällskontrakt som inbegriper alla medborgare, även kommande generationer. Välfärdsstaten grundar sig på arbete; på lång sikt på summan av de arbetstimmar som årligen utförts. Endast genom arbete skapas de möjligheter och det välstånd genom vilka rättvisa inom dagens generation och bland olika generationer upprätthålls. En förnuftig allmän ekonomisk politik är därför den bästa socialpolitiken.

Det hållbarhetsunderskott som påvisats i finansministeriets beräkningar utgör en spricka i det ovan nämnda samhällskontraktet. Det finns i princip fyra sätt att korrigera situationen: (1) vi kan öka produktiviteten (2) vi kan öka det antal arbetstimmar vi som nation utför, dvs. förlänga arbetskarriärerna (3) vi kan höja den totala skattegraden eller (4) vi kan minska statens utgifter.

Av dessa medel vore en förlängning av arbetskarriärerna det bästa, rättvisaste och mest godtagbara alternativet. Det ger tillväxt och ökad skattebas samt upprätthåller samhällsekonomins kreditvärdighet. Det är avgörande för om vi framöver kommer att kunna upprätthålla ett välfärdssamhälle.

Ärade talman,

Också regeringens skattepolitik stöder för sin del målet med regeringens ekonomiska politik när det gäller att öka sysselsättningen och produktiviteten. Med den nuvarande linjen strävar vi efter att sörja för att frukterna av den ekonomiska tillväxten ska fördelas på bred basis i samhället.

I interpellationen framförs felaktig information om beskattningen. De inkomstskattelindringar som gjorts under denna regeringsperiod har enligt finansministeriets utredning mer kraftfullt riktats till låginkomsttagare än inkomstskattelindringarna under tre tidigare regeringsperioder. Inkomstskatterna har således sänkts mer och i högre grad gynnat höginkomsttagare under de regeringsperioder då bland annat de två största oppositionspartierna suttit i regeringen.

I beskattningen för detta år gjordes en höjning av grundavdraget från 1480 euro till 2200 euro. Det var en riktad skattelindring för personer med de allra lägsta löneinkomsterna samt för skattepliktiga förmåner. Före det höjdes grundavdraget senast 1991. Det kan dessutom tilläggas att förmögenhetsskatten slopades, företagsskatten sänktes och beskattningen vid generationsväxlingar i företag lindrades under den föregående regeringens tid.

Regeringen har lindrat beskattningen av pensionärer genom att beskattningen av dem har närmats beskattningen av löntagare. Löntagarnas skattegrad har för sin del sänkts mindre än under tre tidigare valperioder. Sänkningen av matmomsen har bevisligen också lett till lägre matutgifter för medborgarna.

Regeringen har genom en nivåförhöjning av folkpensionerna, slopandet av dyrhetsklasserna och pensionärernas skattesänkningar i sina två första budgetar redan ökat pensionärernas köpkraft med 831 miljoner euro. När garantipensionen träder i kraft före utgången av denna valperiod har så mycket som 942 miljoner euro, utöver de normala indexförhöjningarna, satsats på att förbättra pensionärernas köpkraft. Under senaste valperiod användes endast 95 miljoner euro för samma förbättringar.

Ärade talman,

En förlängning av arbetskarriärerna är ansvarsfull politik som har som syfte att rädda välfärdsstaten och det därmed förknippade socialetiska kontrakt som inbegriper flera generationer. Om vi misslyckas med detta är det inte de personer som de närmaste åren går i pension som kommer att drabbas, utan den generation som för tillfället är mellan 30 och 50 år.

Regeringen kom förra våren överens med arbetsmarknadsorganisationerna att organisationerna ska söka alternativ till en höjning av pensionsåldern. Målet var att på ett trovärdigt sätt höja den genomsnittliga pensioneringsåldern med minst tre år fram till 2025.

Som bekant har Rantalas pensionsförhandlingsgrupp inte lämnat någon slutrapport. Ahtelas arbetslivsgrupp har däremot fått sitt arbete färdigt. Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna ska nästa månad bedöma verkningarna av förslagen.

För drygt ett år sedan kom arbetsmarknadsorganisationerna med regeringen överens om förslag i fråga om pensionspolitiken och utkomstskyddet för arbetslösa för åren 2009–2014. Dessa förslag går under benämningen social-inpon. Kostnadseffekterna av social-inpon beräknas till över 100 miljoner euro.

Social-inpon innehåller riktlinjer om ändringar i såväl arbetspensionssystemet som utkomstskyddet för arbetslösa. Man kom bland annat överens om att finansierings- och förmånsförhållandet mellan utkomstskyddet och grundskyddet ska kvarstå oförändrat. Snuttarbetarna ska lättare än tidigare kunna omfattas av utkomstskydd för arbetslösa och omställningsskydd, och också alterneringsledigheten blev permanent. Förslagen förbättrar för sin del den ekonomiska försörjningskvoten.

Arbetsmarknadsorganisationerna kom i samband med social-inpon överens om att förhandlingar om rätt till tilläggsdagpenning inom ramen utkomstskyddet för arbetslösa ska föras före utgången av 2011. Regeringen bedömde utkomstskyddet för arbetslösa tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna med iakttagande av den vedertagna trepartsprincipen.

Ärade talman,

Utkomstskyddet har reviderats i den av regeringen tillsatta SATA-kommittén. Tack vare kommitténs omfattande och djupgående arbete har systemet för grundtryggheten kommit att bli en viktig del av den sociala tryggheten som helhet. Kommitténs arbete befäste den nya linje som man skisserade upp i början av regeringsperioden.

De förslag som kommittén lade fram i sin slutrapport genomgår som bäst en utvärdering. Som helhet utgör SATA-kommitténs arbete en stadig grund för utvecklandet av den sociala tryggheten i framtiden.

Regeringens centrala mål är att aktivera människorna att arbeta. Vid sina politiska överläggningar i fjol drog regeringen upp riktlinjer för åtgärder genom vilka man kan förhindra att de som blivit arbetslösa förblir utan arbete under en längre tid och genom vilka man uppmuntrar de arbetslösa att vara aktiva. Aktiveringstilläggets storlek för den som får arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning är knappt 100 euro per månad.

Vuxenutbildningsförmånerna har utvecklats både i fråga om dem som är i arbetslivet och dem som är arbetslösa. Vuxenutbildningsstödet har höjts så att det ligger i linje med utkomstskyddet för arbetslösa. Också sjukpensionerade personers återgång till arbetslivet har främjats.

Ärade talman,

I motsats till vad som sägs i interpellationen har vardagen för människor i olika livssituationer förbättrats på ett betydande sätt.

Regeringen har beslutat att till riksdagen överlämna en proposition med förslag om införande av garantipensioner år 2011. Garantipensionen är 685 euro enligt prisnivån för 2009. Den höjer pensionen för dem som får full folkpension med 15 procent.

Nivån på folkpensionen höjdes i början av valperioden i enlighet med regeringsprogrammet. Samtidigt slopades dyrortsklassificeringen av kommunerna. Genom dessa åtgärder steg pensionen för huvuddelen av de pensionstagare som lyfter en liten pension med över 50 euro i månaden, inklusive indexjusteringar.

Vidare höjs det extra fronttillägget, så att stödet för de veteraner som har de allra lägsta inkomsterna och de veteraner som behöver särskild vård stiger med 50 euro i månaden från och med september.

Det bör också beaktas att varken folkpensionerna eller de förmåner som är bundna till dem har sjunkit trots att index har sjunkit. För detta används sammanlagt 33 miljoner euro år 2010.

Ärade talman,

Förmånshöjningar har särskilt riktats till de barnfamiljer som enligt undersökningarna har det sämst ställt.

Miniminivån för moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen, specialvårdspenningen samt sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen har höjts till samma nivå som arbetsmarknadsstödet. Höjningen är cirka 171 euro per månad. Dessutom har faderskapsledigheten förlängts med två veckor.

Stödet för privat vård och vårdpenningen enligt stödet för hemvård av barn har höjts från och med i fjol. Man har också höjt den partiella vårdpenningen och utvidgat den till att även omfatta företagare.

Regeringen har förbundit sig att minska fattigdomen bland barnfamiljerna. Det är också barnfamiljerna som särskilt kommer att gynnas av att de grundtrygghetsförmåner som inte ännu omfattas av indexskyddet binds till index från och med mars nästa år. Till dessa förmåner hör bl.a. barnbidrag, hemvårdsstöd och stöd för privatvård av barn.

Också studerandenas ställning har förbättrats. I början av detta år underlättas samordnandet av studiestödet och sjukdagpenningen. I fjol höjdes studiepenningen och de studerandes egna inkomstgränser. Höjningarna gör att studiestödet räcker bättre till och främjar planmässiga studier på heltid.

Genomförandet av referensprissystemet för läkemedel gynnade i synnerhet långtidssjuka som använder mycket mediciner. Av de inbesparingar som systemet med referenspris medför beräknas uppskattningsvis ca 40 miljoner euro i året komma klienterna till godo.

Från och med ingången av 2009 omfattas forskare och konstnärer som arbetar med stöd av stipendium av inkomstrelaterad social trygghet. Eftersom dessa verksamhetsområden karaktäriseras av korttidsarbeten och osäkerhet beträffande sysselsättningen och inkomsterna var det en betydande och efterlängtad förbättring för dessa yrkesgrupper.

Ärade talman,

Som en följd av finanskrisen gjorde den kommunala ekonomin en djupdykning för ett år sedan. Regeringen stärkte omedelbart den kommunala ekonomin genom en extra höjning av statsandelarna för basservicen i rambeslutet för åren 2010—2013.

Den kommunala ekonomin har stöttats genom en tillfällig höjning av kommunernas andel av samfundsskatten med 10 procentenheter åren 2009—2011, vilket ökar kommunernas skatteintäkter med i genomsnitt 380 miljoner euro varje år. Också höjningen av gränserna för den kommunala fastighetsskatten ökar kommunernas skatteintäkter. Utöver skattelösningarna stärks den kommunala ekonomin också av att arbetsgivares folkpensionsavgift slopas. För att trygga FPA:s finansiering har regeringen beslutat att höja energiskatten.

Kommunernas förmåga att uppfylla sina serviceåtaganden har säkerställts bland annat genom att man har kompenserat kommunernas förlust av skatteinkomster genom en höjning av statsandelarna med knappt 500 miljoner euro, och genom att man från och med ingången av 2008 har genomfört indexhöjningar till fullt belopp i statsandelarna. Under den nuvarande regeringen har statsandelarna för kommunernas social- och hälsovård ökats med sammanlagt 1,4 miljarder euro.

Ärade talman,

Under perioder av långsam tillväxt ska politikerna kunna ta ett starkt socialt ansvar. Notan efter depressionen ska fördelas rättvist mellan de olika befolkningsgrupperna.

Matti Vanhanens andra regering har genom sina åtgärder främjat lika möjligheter. Vi har inte på flera valperioder sett sådana förbättringar i grundtryggheten som den nuvarande regeringens reformer har medfört. De reformer som nu har genomförts och som ännu håller på att genomföras bidrar till att också under svåra ekonomiska tider bygga upp ett samhälle som visar mer omsorg och är mer sporrande än någonsin.