Statsministerns upplysning till riksdagen om bakgrunden till Irak-debatten

Statsrådets kommunikationsavdelning 18.6.2003 7.50
Statsministerns upplysning -

Ärade talman!

Statsminister Anneli Jäätteenmäki

I enlighet med det råd som jag i början av maj fick av justitiekanslern har jag i egenskap av statsminister avhållit mig från att i offentligheten kommentera utredningarna om Irak-läckan. Jag har igår diskuterat med justitiekanslern och fått veta att jag kan offentliggöra de uppgifter som jag har i anslutning till ärendet. Justitiekanslern har godkänt detta förfarande. Jag har förra veckan berättat samma saker för myndigheterna när jag hördes som vittne i ärendet. I enlighet härmed ger jag nu riksdagen en upplysning i ärendet. Detta ville jag göra omedelbart när tillfälle därtill gavs.


Jag är tvungen att först återkomma till vad den debatt som fördes inför riksdagsvalet handlade om ur den dåvarande oppositionens synvinkel. Jag ansåg då, och anser fortfarande, att det var viktigt att debatten fördes, eftersom det annalkande kriget i Irak sysselsatte alla medborgares tankar. Dessutom var riksdagsvalet i vintras det första valet efter att den nya grundlagen trätt i kraft, och regeringen bär nu för sin del gentemot riksdagen det parlamentariska ansvaret också för utrikespolitiken. I Finland av idag är det viktigt att medborgarna känner till de utrikespolitiska realiteterna och att en öppen debatt kan föras om dessa frågor. I ett demokratiskt land måste medborgarna få veta vad man beslutar eller kommer överens om när det gäller medborgarnas säkerhet.


Den debatt som fördes ledde till att regeringen den 7 mars preciserade sin Irakpolitik, varvid också den dåvarande oppositionen helt kunde omfatta denna politik. I själva verket har också den nuvarande regeringen fortsatt på den då utstakade, på en bred nationell konsensus baserade linjen. Den debatt som förts om själva substansen har i praktiken stärkt våra yttre förbindelser, som grundar sig på en konsekvent politik.


Medan valdebatten pågick fick jag i egenskap av ordförande för det största oppositionspartiet en mängd information, både muntlig och skriftlig, från många källor. Jag diskuterade bl.a. också Irakfrågan med väldigt många personer. De uppgifter som inte varit i offentligheten nådde mig på ett exceptionellt sätt, och det har därför varit mycket svårt för mig att prata om saken. De undvikande uttalandena har helt förståeligt gett ett inkonsekvent intryck. Jag tror att, i ljuset av de uppgifter som jag nu presenterar, en korrekt bild skapas.


Jag har inte begärt och inte heller fått utrikesministeriets hemliga dokument. Den 11 juni avgav jag till myndigheterna mitt vittnesmål angående Irak-läckan. I samband med att jag hördes presenterades för mig ett flertal av utrikesministeriets hemligstämplade dokument i originalversion. Jag konstaterade att jag aldrig sett dokumenten i fråga. Det är viktigt att utredningarna visar hur dokumenten har kommit ut i offentligheten.


När jag den 11 juni avgav mitt vittnesmål till myndigheterna berättade jag att de uppgifter som jag framlagt på min webbplats och i valdebatten grundade sig på två såkallade briefingpromemorior som jag fått av Martti Manninen per fax. Den ena promemorian hade Manninen skrivit och den andra var ett sammandrag som senare visade sig vara ett sammandrag av utrikesministeriets Grosman-dokument. Jag hade inte heller begärt dessa promemorior, och de kom som en överraskning för mig. ? Jag hade inte begärt dem, och de kom som en överraskning för mig.


Det har från början stått klart för mig att fakta måste komma fram både i fråga om utrikespolitiken och när det gäller det sätt på vilket fakta har blivit offentliga. Dröjsmålet beträffande denna upplysning har inte berott på mig, utan på den återhållsamhet som den officiella utredningen har förutsatt.


Nu när jag har kunnat offentliggöra mina uppgifter, önskar jag till Republikens President framföra att jag beklagar det inträffade. Jag har diskuterat saken med henne. Jag tror på sanningens helande kraft i det demokratiska samhället. Vårt land är ett av elementen i dagens föränderliga värld. I den världen kan vi utveckla och stärka vår utrikespolitik endast med utgångspunkt i en demokratisk debatt och en anda av öppenhet.