Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna
Media

Minister Tuppurainens tal vid ambassadörernas dag 23.8.2021

Statsrådets kommunikationsavdelning
23.8.2021 16.01
Tal
Kuva: Laura Kotila

Talet av Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen vid ambassadörens dag 23 augusti 2021

Bästa deltagare i ambassadörsmötet!

Finlands Europapolitik har i offentligheten i alltför hög grad dominerats av debatten om kostnaderna för återhämtningsinstrumentet och om Finlands roll som så kallad nettobetalare. Regeringen har varit tvungen att delta i denna debatt. Vi är givetvis noga med de finländska skattebetalarnas pengar, men EU-debatten hamnar lätt in på fel spår när fokus ligger på att addera ihop penningsummor. Det ger vissa ett felaktigt intryck av statminister Marins och regeringens ambitioner i Europapolitiken.

Regeringens ståndpunkt är följande: Finland vill se ett starkt och sammanhållet EU som kan lösa globala problem. Vi strävar efter en hållbar utveckling och vill stärka unionens krisberedskap, det vill säga resiliens.

Finland är med i EU för att kunna påverka det politiska beslutsfattandet i Europa. Finland är med i EU för att kunna påverka i vilken riktning världen utvecklas. Som medlem av EU och via EU bidrar vi till att den globala politikens övergripande utveckling går i rätt riktning. Vi för fram våra egna åsikter och samarbetar med alla medlemsländer. Vi ser oss inte som en del av något block, utan slår vakt om sammanhållning och förebygger bestående skiljelinjer. EU-redogörelsen ger en heltäckande bild av riktlinjerna för vår EU-politik.

Bästa ambassadörer!

Det råder en utbredd konsensus i strategiska bedömningar att en avgörande fråga för världens framtida utveckling är hur det ekonomiskt allt starkare och allt mer inflytelserika Kina lyckas befästa sin ställning. Leder Kinas starkare ställning till tillspetsade motsättningar eller till samarbete som ökar välståndet? Är Kina en partner i klimatpolitiken?

En skarp tudelning i olika ekonomiska och politiska läger mellan USA och Kina vore ödesdigert för Europa, som skulle falla ner i klyftan.

Under det gångna året har det skett två betydande förändringar: maktskiftet i USA och Storbritanniens utträde ur EU. Mitt budskap är följande: EU och Storbritannien måste bemöta Kina tillsammans. EU, Finland och Storbritannien delar såväl intressen som värderingar. Tillsammans med Storbritannien kan vi främja den transatlantiska relationen, som är ytterst viktig för oss. Särskilt viktigt är det att påverka det transatlantiska samfundets strategi gällande Kina. EU måste samarbeta med Storbritannien för att påverka hur hela det transatlantiska samfundet ska förhålla sig till Kina.

Bästa åhörare, jag kommer nu att bedöma förutsättningarna för detta ur tre olika aspekter.

För det första måste EU stå starkt och enat för att vara en global påverkare. Unionens sammanhållning grundar sig på gemensamma värderingar, och dess styrka bygger på en realistisk uppfattning om strategiskt oberoende och på samarbete med våra närmaste partner.

Den främsta av EU:s värderingar är rättsstatsprincipen. Främjandet av rättsstatsprincipen har skrivits in i regeringsprogrammet, det lyftes fram som en prioritering under Finlands EU-ordförandeskap och det är den bärande tanken i EU-redogörelsen. Vi understryker att de europeiska staterna och det europeiska levnadssättet utgår från en samhällsmodell och marknadsekonomi som vilar på demokrati, grundläggande och mänskliga rättigheter och legalitetsprincipen.

Rättsstatsprincipen tryggar ostörd verksamhet på den inre marknaden, medborgarnas likabehandling och jämlikhet samt en kraft och ett ömsesidigt förtroende som håller samman hela EU. Genom att slå vakt om våra värderingar bygger vi också en mur mot ideologiska, auktoritära krafter som försöker undergräva EU:s handlingsförmåga.

Finland har aktivt lyft fram brister i efterlevnaden av rättsstatsprincipen och krävt att de berörda regeringarna ställs till svars för sitt agerande. Vi har strävat efter att bygga upp en gemensam förståelse för varför rättsstatsutvecklingen och de grundläggande rättigheterna bör stödjas.

Vi är genuint intresserade av utvecklingen i medlemsländerna och vi uttrycker ärligt eventuell oro. Det är också viktigt att vi signalerar att Finland inte tänker ta ställning för att något medlemsland visas på dörren. Vi tror att medlemskap stärker freden, demokratin och rättsstatsprincipen i Europa.

Vid sidan av oro och kritik är det också skäl att identifiera framsteg och gemensamma mål. Den polska politiska ledningens meddelande om reformen av rättsväsendet är åtminstone vid första anblicken ett steg i rätt riktning – även om det ännu inte ger anledning att betrakta problemen som lösta. Samtidigt har den tillspetsade situationen i Belarus framhävt EU-ländernas starka gemensamma intressen och värderingar. Det är aktuellt och viktigt att föra en konstruktiv dialog med Polen; landet är ekonomiskt sett en av våra viktigaste partner och spelar en betydande roll när det gäller att garantera säkerheten i Östersjöregionen.

Endast en union som litar på sin egen värdegrund kan vara en stark och trovärdig global aktör.

Bästa åhörare!

För det andra måste EU dra nytta av sin ekonomiska styrka och sin konkurrenskraft som bygger på unionens egna starka sidor. Europas strategiska oberoende, styrkan i EU:s ekonomi, grundar sig på en regelbaserad och öppen världshandel. Inom den europeiska handels- och konkurrenspolitiken har Finland särskilt goda förutsättningar att verka för ett öppet och globalt ekonomiskt system. Finland lever på import, och för att vi ska kunna betala för importen med vår export behöver vi en öppen marknad.

Det är tyvärr ingen självklarhet. Det är lätt hänt att diskussion om strategiskt oberoende halkar in på försvar av protektionism.

Därför måste vi inom handelspolitiken finna lösningar för att undvika en tilltagande protektionism och att den globala ekonomin delas upp mellan USA och Kina. USA är vår viktigaste partner, men billiga konsumtionsvaror från Kina har förebyggt fattigdom också i många europeiska hushåll. På den kinesiska marknaden har det samtidigt varit en efterfrågan på kapitalvaror. Finlands handelsutbyte baserar sig framför allt på denna ekonomiska modell: inom varuhandeln exporterar vi kapitalvaror samt halvfabrikat för industrin och importerar konsumtionsvaror.

Vid utvärdering av det strategiska oberoendet är det bra att påminna sig om vår närhistoria som är präglad av coronapandemin. Utan globala leveranskedjor skulle det ha varit omöjligt för oss att få tillgång till tillräckligt med skyddsutrustning. Utan globalt verksamma företag i vaccinbranschen skulle forskningsarbetet för att utveckla nya vacciner ha varit fruktlöst. Det behövdes företag med globala underleverantörs- och produktionskedjor och möjlighet att leverera färdiga vacciner världen över.

Med tanke på framtiden är en öppen världsmarknad oersättlig. Den europeiska läkemedelsindustrin behöver 8 miljarder kunder i stället för 450 miljoner. Energiomställningen i Europa kräver utöver EU-marknaden också globala underleverantörskedjor och en öppen världsmarknad för att det ska vara lönsamt att utveckla ny teknik.

Finland måste påverka EU:s handelspolitik och samtidigt betona global öppenhet och främja målen som gäller miljön och de mänskliga rättigheterna.

Inom EU måste Finland satsa på konkurrenspolitiken. I Europa har vi länge oroat oss för att vi inte har några företagsjättar som Google eller Alibaba varken inom it-branschen eller inom andra branscher. Företagens framgång, tillväxt och dominans på den globala marknaden är i sig positiva saker. Men vi har ingen anledning att bekymra oss över att europeiska företag inte har intagit en monopolställning på marknaden. Det finns inte så mycket avundsvärt i USA som man utåt kunde tro.

Ekonomen Thomas Philippon, som flyttat från Frankrike till USA, skriver i sin bok som utkom för ett par år sedan, att hans nya hemland har avstått från en fri marknadsekonomi till förmån för monopolkapitalism. Företagsjättarnas vinster har förändrat den funktionella inkomstfördelningen till nackdel för löntagarna och kvävt tillväxten utanför dem. Europa har i högre grad hållit fast vid en konkurrensbaserad marknadsekonomi. Det är värt att notera att USA:s sittande regering tycks instämma i den europeiska idén: den tycker inte att företag som monopoliserar marknaden är till gagn för samhällsekonomin, arbetstagarna eller konsumenterna.

Vi måste hålla fast vid en strikt konkurrenspolitik. Vi måste undvika att göra samma misstag som USA. Om också USA går mot att lägga större vikt vid konkurrenspolitik, får vi inte gå i motsatt riktning.

Endast ett genuint konkurrenskraftigt EU kan vara en ekonomisk stormakt av global betydelse.

Bästa åhörare!

Den tredje aspekten är att Storbritannien är en naturlig och nära partner till EU, som betonar multilateralism. Det tog fyra år för Storbritannien att lämna EU, men nu är brexit ett faktum. Det är dags att sluta våndas över utträdet och övergå till en vardag präglad av samarbete. De mest påfallande meningsskiljaktigheterna gällande utträdesavtalet måste lösas och ingångna avtal följas.

Våra gemensamma värderingar och intressen är vår styrka. Storbritannien siktar på globalisering med sin Global Britain-strategi. Landets långsiktiga intressen är desamma som Europas – britterna är ett handelsfolk. För närvarande behövs det framsynthet och tålamod för att utveckla samarbetet, men på längre sikt är det en nödvändighet.

EU måste stärka sitt partnerskap med Storbritannien. Vi måste bemöta Kina tillsammans, och tillsammans utöva inflytande på USA för att utforma en balanserad politik gentemot Kina inom det transatlantiska samfundet. EU och Storbritannien förhåller sig rätt lika till Kina. Detta skapar förutsättningar för en gemensam politik gentemot Kina, en politik som utöver handelsrelationer också omfattar spelregler i ett vidare perspektiv. Detta skulle öka EU:s inflytande i dialogen med USA.

Trots att världen förändras är USA Europas och Storbritanniens viktigaste partner. Den globala säkerhetspolitiken kan uppfattas på samma sätt som USA:s sittande regering ser den, både vad gäller intressen och värderingar. Inom säkerhetspolitiken gäller det att inte ifrågasätta Europas engagemang för de transatlantiska intressena och värderingarna. För USA är ett starkt och sammanhållet EU en oersättlig partner. Dagens USA behöver EU som bundsförvant, precis som Europa behöver Amerika.

Världens demokratier, däribland EU-länderna, Storbritannien och USA, har mycket gemensamt. Utöver gemensamma värderingar och intressen har vi också kapacitet att nå gemensamma mål. De demokratiska staterna har inte bara hård makt, de har också ett stort befolkningsunderlag och överlägset stora samhällsekonomier. De dominerar den internationella kapitalmarknaden, handeln och trafiken. De är de viktigaste aktörerna inom utvecklingssamarbetet.

Demokratiernas mjuka maktutövning innebär en utmaning: demokratiska värderingar är universella och tilltalar också folk i auktoritära länder. Demokratierna når framgång om de själva tror på sina värderingar. Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser om motgångarna i Afghanistan. De demokratiska staterna får inte sluta tro på sig själva och sina värderingar. Deras minskande inflytande är inte en följd av resursbrist, utan av en urholkning av deras egna värderingar. Detta kan inte vara ett oundvikligt utvecklingsförlopp, utan det gäller att målmedvetet försvara värderingarna.

Bästa åhörare!

Motsättningarna mellan USA och Kina i världspolitiken är ett uppenbart faktum. De har rentav tillspetsats under Bidenadministrationen. Kinas upprustning – med det omfattande byggandet av silos för strategiska missiler bara som senaste exempel – väcker stark oro. Samtidigt visar människorättskränkningarna i Hongkong och mot uigurerna att värderingarna avviker enormt. Många anser att utveckling alltid resulterar i en konflikt – i den så kallade Thukydidesfällan, där motsättningarna mellan en aspirerande makt och den traditionella hegemonin inte kan lösas på fredlig väg.  

Europeiska unionen och Storbritannien vill inte se världen delas itu. Vi främjar multilateralt regelbaserat samarbete. Det är nödvändigt att vi samarbetar med Kina när det gäller ekonomin, men i synnerhet när det gäller klimatpolitiken. Genom att framhålla gemensamma intressen kan vi undvika att motsättningar kulminerar i en öppen konflikt.

Med andra ord: Europeiska unionen måste bemöta Kina i enad front, med förtroende för våra egna värderingar. Unionen måste bemöta Kina som en genuint konkurrenskraftig ekonomisk stormakt. Unionen måste bemöta Kina tillsammans med våra partner – framför allt Storbritannien.

Tack.

Tytti Tuppurainen
 
Tillbaka till toppen