Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvosto framsida

Inledningsanförande av statsminister Juha Sipilä i Minnesåret 1918 Avslutningsseminarium 4.12.2018

Utgivningsdatum 4.12.2018 14.20
Tal

Bästa seminariegäster

I dag vajar de blåvita flaggorna för den finska demokratin. För exakt hundra år sedan, den 4 december 1918, inleddes det första kommunalvalet med allmän och lika rösträtt i Finland.

En ny lag om kommunalval hade antagits i en tid av ökande oroligheter i november 1917, och avsikten var att det första kommunalvalet skulle förrättas i början av 1918. Valet sköts dock upp eftersom den samhälleliga krisen tillspetsades till ett inbördeskrig.

Folket gick slutligen till valurnorna i december, i en svår och exceptionell situation. Landet hade drabbats hårt av världskriget och inbördeskriget. Det dagliga brödet var knappt och skador efter kriget måste repareras överallt. I vår unga stat rådde i många avseenden krisstämning, vilket också avspeglades i valet.

Valdagen varierade från kommun till kommun, och valet förrättades inte på en dag liksom nutida val. I de sista kommunerna röstades det först en månad efter det att valet hade inletts, en god bit in i januari 1919.

Det första kommunalvalet hade en avgörande betydelse för vår nation. Valet var det första steget mot demokratiskt beslutsfattande och en gemensam framtidssyn efter inbördeskriget. Båda parterna i kriget gick till valurnorna, liksom också den del av befolkningen som hade hållit sig utanför tvisterna. Efter valet samlades man runt gemensamma bord för att besluta om gemensamma ärenden. I detta ligger Finlands styrka.

Bästa vänner!

Inbördeskriget lämnade djupa och långvariga spår i finländarna och det finländska samhället. Det har dröjt fram till dessa dagar innan såren efter hatet, våldet och sorgen har läkt.

Försoningspolitikens och den nationella enhetlighetens historia är också häpnadsväckande. På hundra år har den utfattiga nation som drabbades av inbördeskrig utvecklats till ett av de mest jämlika länder som har den högsta välfärden. Finländarna gjorde det tillsammans.

Under det gångna året har vi kommit ihåg inbördeskriget och de tidiga självständighetsåren på många olika sätt. Diskussionen i olika forum har fördjupat vår förståelse av det som hänt, och den förtjänstfulla historieforskningen har bidragit med mycket ny kunskap. Statsrådets mål för minnesåret för inbördeskriget var ett år av enhetlighet och försoning. Genom minnesåret, som nu lider mot sitt slut, har vi kunnat hitta nya perspektiv i vår syn på svårigheterna i början av självständighetstiden. Jag hoppas att vi har gjort det även under detta seminarium.

Ärade åhörare!

Strävan efter enhetlighet har varit en genomgripande princip för det hundraåriga Finland. De viktigaste faktorer som i dag tryggar enhetlighet i samhället är arbete och en känsla av att kunna påverka det egna livet. Värnandet om enhetlighet innebär också att vi respekterar varandra. Varje finländare ska känna att de är en del av samhället och har en viktig uppgift i samhället.

Jag avslutar mitt anförande med ord av senator Kyösti Kallio från Agrarförbundet. Kallios ord från hundra år tillbaka kan ses som en vägvisare för det självständiga Finland, och de har varit statsledningens samhällsmoraliska rättesnöre genom årtiondena.

Kallio konstaterade att vi måste skapa ett Finland där det inte finns röda eller vita, endast finländare som älskar sitt fosterland, medborgare i republiken Finland, som alla känner sig som samhällsmedlemmar och trivs här.

Dessa ord förpliktar oss alla att arbeta för enhetlighet och försoning.

Välkommen.

 
Tillbaka till toppen