Kolumn: Att vi klarar oss i konkurrensen innebär inte att vi klarar oss i världen, vi måste vara bättre än de andra

Att klara sig är ett fint finländskt uttryck. Det innebär att saker och ting är tillräckligt bra för att man inte ska våga klaga, men inte så bra att någon skulle bli entusiastisk. Att klara sig i konkurrensen i världsekonomin är dock en dålig strategi. Det ger inte några deltagarpriser. Finland bör inte enbart eftersträva mer internationell affärsverksamhet. Vi borde sträva efter mer av världens bästa affärsverksamhet.

Den grundläggande mekanismen för Finlands välstånd är slutligen enkel. Vi måste tillverka produkter som någon utanför Finland vill betala för – gärna mycket och upprepade gånger. Nokia gjorde detta på sin tid med mobiltelefoner. KONE gör det med hissar, Wärtsilä med havsteknik, Supercell med spel och Vaisala med mätinstrument. Gemensamt för dessa företag är inte branschen utan att Finlands storlek inte bestämmer marknaden. Vi är 5,6 miljoner. Det finns redan över åtta miljarder människor i världen. 

På många globala marknader koncentreras vinsterna till ett fåtal. I fråga om sökmotorer, operativsystem för smarttelefoner, molntjänster och halvledare samlar några företag in en stor del av marknaden och en ännu större del av vinsterna. Andra kämpar ofta om den återstående marknaden med priset. 

Man blir inte världsmästare genom att vinna FM-serien eller ens det europeiska mästerskapet. Om ett finländskt företag ämnar höra till de bästa inom sin bransch, måste det klara sig där kunderna, konkurrenterna, tekniken och kapitalet är tuffast: ofta först i Förenta staterna, sedan i Östasien och Europa – och slutligen överallt.

Detta är en utmärkt nyhet för ett litet land. Vi behöver inte vara stora. Vi måste vara bra. En produkt i världsklass är den bästa kombinationen av kvalitet, pris och tillgänglighet för kunden. Just här har Finland möjlighet att göra något exceptionellt. Vi har stark forskning, industri och kompetens till exempel inom trådlös teknik, energisystem, maskinbyggnad, biomaterial, kvantteknik och hälsoteknik. Kring dessa kan man målmedvetet bygga upp nya affärsverksamheter av världsklass.

För detta behövs åtminstone tre saker som finansieras med skattemedel i Finland. Den offentliga forskningsfinansieringen ska vara långsiktig och tillräckligt omfattande, eftersom ingen vet exakt var genombrottet kommer. Den offentliga företagsfinansieringen måste vara snabbare och mer selektiv, eftersom företagens uppgift är att omvandla kompetens till produkter och försäljning. Den offentliga upphandlingen ska å sin sida erbjuda krävande första kunder och verkliga driftmiljöer för nya lösningar. När dessa tre pekar åt olika håll får vi mycket aktivitet. När de pekar i samma riktning kan vi få nya industrisektorer.

Finlands mål borde vara konkret på ett djärvt sätt: här måste det uppstå hundratals företag med mycket högt värde som hör till de bästa i världen inom sina branscher. Deras viktigaste funktioner ska finnas i Finland: huvudkontoret, första linjens forskning och den krävande tillverkningen. Ett toppföretags betydelse är inte begränsad till de skatter som det betalar. Det drar till sig experter, forskare, investerare och journalister. De anställda kommer att bli nya företagare. Dess krav utvecklar underleverantörer. Framgång gör nästa framgång mer sannolik.

Finlands ekonomi växer redan. Men den intressanta frågan är inte om vi kan få ett par extra tiondelar till nästa års prognos. En intressant fråga däremot är vad som skulle hända om Finland under det följande årtiondet beslutade att genom offentliga åtgärder systematiskt bygga upp företag vars syfte är att vinna på världsmarknaden. Inte delta. Ingen internationalisering. Inget intressant pilotförsök. Utan vinna. Alla skulle inte lyckas. Och det bör de inte heller. Om målen är tillräckligt högt uppsatta kommer det oundvikligen ske misslyckanden. Att misslyckas med att bygga upp företag av världsklass lämnar dock ofta kompetens, teknik och nya företag efter sig. 

Vi har ägnat flera årtionden åt att dryfta hur Finland skulle klara sig i världsekonomin. Härnäst kunde vi pröva något mer ambitiöst. Att vinna. Vi låter för omväxlings skull andra klara sig. 

Juhapekka Ristola, överdirektör för avdelningen för innovationer och företagsfinansiering, arbets- och näringsministeriet