Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvosto framsida

Pääministerin ilmoitus eduskunnalle hallituksen politiikasta 2004 ja keskeisimmistä eduskunnalle annettavista esityksistä

statsrådets kommunikationsavdelning
Julkaisuajankohta 4.2.2003 15.00
Pääministerin ilmoitus -

(Muutosvarauksin)

Statsminister Matti Vanhanen

Ärade talman,

Finland står inför tuffa utmaningar. Landets befolkning åldras med rekordfart i europeisk jämförelse. Samtidigt formar den så omtalade globaliseringen våra livsvillkor.

Det faktum att ekonomin internationaliseras är inget nytt fenomen. I grund och botten är detta bara en fortsättning på strukturomvandlingarna i Finlands ekonomi och på ett näringsliv som internationaliseras och stärks. Men samtidigt fortsätter internationaliseringen också att medföra djupgående förändringar här i Finland.

Arbetsplatserna inom den traditionella varuproduktionen och primärproduktionen minskar i vårt land, och det hänger på oss själva huruvida vi kan skapa ersättande arbetsplatser inom de branscher som kräver toppkunnande och inom servicesektorn. En nyckel till framgång ligger i att vi förmår stärka vår spetsposition i informationssamhällsutvecklingen.

Även förändringarna i åldersstrukturen kommer under de närmaste åren att omforma det finländska samhället i hög grad. I år överstiger antalet människor som lämnar arbetsmarknaden antalet människor i de nya åldersklasser som träder i stället. Andelen människor som går i pension beräknas å sin sida öka med över en halv miljon fram till år 2030.

Som en reaktion pååldrandets verkningar bereder regeringen en redogörelse över förändringen i befolkningsstrukturen. Redogörelsen överlåts till riksdagen i höst.

Då de stora åldersklasserna går i pension bereds samtidigt tillfälle för nya tankegångar. Regeringen har för avsikt att utnyttja denna möjlighet genom att fortsätta den regionalisering av statliga funktioner som inleddes förra valperioden och genom att arbeta för en mer produktiv offentlig förvaltning.

En annan ödesfråga för Finland är hur landet skall kunna möta de utmaningar som omvälvningarna i världsekonomin medför. Omvälvningarna har på allvar, och kraftigare än väntat, gett sig till känna i den finska produktionens konkurrenskraft på lång sikt. Det är viktigt att Finland också i framtiden är en lockande produktionsplats.

Globaliseringens nya skede präglas av såväl kvalitativ som kvantitativ förändring. Kvalitetsmässigt sett är det inte längre bara fråga om förflyttning av industriell produktion, utan i allt högre grad också om förflyttning av servicefunktioner och produktutveckling till lågkostnadsländer. Kvantitativt sett kännetecknas världsekonomin av att de stora staterna Kina, Indien, Brasilien och Ryssland - dvs. över 2,5 miljarder människor - ansluter sig till den marknadsekonomi som baserar sig på fritt varuutbyte.

Statsrådets kansli påbörjade nyligen en utredning om vilka verkningar de snabbt växande ekonomierna har på konkurrenskraften och sysselsättningen inom olika branscher i den finska ekonomin. Vi utreder en hurdan samhällspolitik som krävs för att finskt arbete och finsk produktion skall klara sig på bästa möjliga sätt i detta brytningsskede i världsekonomin. Utrikesministeriet bereder också en egen globaliseringsutredning.

I mitten av det förra årtiondet, inför inträdet i EU, förberedde sig Finland på förändringar i verksamhetsmiljön genom en bred satsning på beredskapen hos de viktigaste aktörerna inom förvaltning, politik och ekonomi. Finland fick en på utbildning och kunnande baserad verksamhetsstrategi med stark betoning på forskning och utveckling.

Nu behövs en motsvarande nationell ansträngning med anledning av den snabba, och till synes fortgående, tillväxt som de snabbt växande ekonomierna uppvisar. Det finns anledning att fortsätta att tillämpa utbildnings- och kunskapsstrategin. Det är, förutom om en utmaning, också fråga om möjligheter och det sätt på vilket vi bäst kan utnyttja dessa möjligheter. Jag hoppas att riksdagen starkt skall bidra till den samhälleliga dialogen i ämnet.

Det är också skäl för oss att med våra närmaste grannar, i synnerhet Sverige, utbyta erfarenheter om hur den nordiska välfärdsmodellen förmår svara på den utmaning som ekonomins internationalisering medför.

Under vårsessionen 2004 överlåter regeringen till riksdagen en redogörelse om arbetslivets och näringslivets utveckling samt ändringar i fråga om företags sätt att verka och miljön. I denna redogörelse granskas arbetslivsutvecklingen också som en del av regeringens globaliseringsstrategi.

Herr talman,

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att efter tre år av långsam tillväxt få den ekonomiska utvecklingen in på en hållbar tillväxtbana samt att öka sysselsättningen med minst 100 000 personer före utgången av år 2007. Under rådande lågkonjunktur har vi inte förmått nå målet. Nya arbetsplatser har förvisso uppstått inom många branscher, men de har inte kunnat ersätta de arbetsplatser som gått förlorade på annat håll.

Vi kan trots allt inte ge avkall på ambitionen när det gäller sysselsättningen om vi vill klara oss när de stora åldersklasserna går i pension. Det är bättre att dryfta möjliga vägar att nå målet än att ge avkall på själva målsättningen.

I regeringsprogrammet konstateras att möjligheterna till beskattningsrevidering bedöms i mitten av valperioden. Tidtabellen har med avsikt gjorts flexibel.

Regeringen granskar nästa gång den ekonomiska situationen i samband med budgetförhandlingarna i mars. Uppnåendet av valperiodens målsättningar i fråga om sysselsättningen bedöms då, liksom behovet av ytterligare åtgärder, som en del av den process som hänför sig till beredningen av budgetramarna och regeringens strategidokument. Behovet att stimulera konsumtionen och öka företagens investeringsförmåga har styrt skattelinjen under regeringens första halvår. De fortsatta lösningarna när det gäller beskattningen styrs av strävan att stärka det finska arbetets ställning.

I regeringsprogrammet har överenskommits att vi skall förbättra den sporrande effekten i fråga om att ge och ta emot arbete isynnerhet inom branscher med låg produktivitet. Beslut om skattestöd till låglönebranscher bereds under år 2004 så, att de kan tas i bruk i budgeten för 2005. Parallellt med detta måste vi se till att på lång sikt få toppkompetensjobb till Finland och att hålla dessa kvar i landet.

Vi måste noggrant analysera de rekommendationer som EU-kommissionens sysselsättningsarbetsgrupp, under ledning av Hollands förra premiärminister Wim Kok, har gett för Finlands del. Gruppen ansåg att vi bl.a. borde minska lönebikostnaderna i synnerhet när det gäller låglönejobb, reformera skatte- och förmånssystemen för att eliminera sysselsättningsfällor, göra den aktiva arbetskraftspolitiken mer täckande och effektiv samt arbeta för en mångsidigare näringsstruktur och förbättra jämvikten i den regionala utvecklingen.

Den kommande kollektivavtalsrundan är av avgörande betydelse för kostnadsutvecklingen. Regeringen ställer sig bakom en arbetsmarknadslösning som stöder sysselsättningen och konkurrenskraften.

Utöver dessa åtgärder främjar regeringen sysselsättningsmålsättningarna genom reformer som syftar till att förlänga arbetskarriärerna både i början och i slutet samt till att främja företagsamhet.

Det är möjligt att tidigarelägga inträdet på arbetsmarknaden med upp till 1-1,5 år. De unga skall efter avlagd studentexamen snabbt och utan mellanår kunna ta itu med fortsatta studier. Systemet med antagning via inträdesprov måste utvecklas. Dessutom bör studierna koncentreras och studiestödssystemet utvecklas så att det blir mer sporrande än i dagens läge. Undervisningsministeriet har redan sammanställt två separata utredningar i dessa frågor. Regeringen beslutar under våren om vilka åtgärder utredningarna föranleder.

Under våren överlåter regeringen en proposition till riksdagen gällande en ändring av universitetslagen. Lagförslaget innebär att man i enlighet med den s.k. Bolognaprocessen övergår till en s.k. tvåstegsexamen. Detta möjliggör å sin sida snabbare studier.

Företagsamheten har stärkts genom skattelättnader och sänkning av mervärdesbeskattningens lägre gräns. Generationsväxlingar stöds. Utvecklandet av företagens verksamhetsbetingelser fortgår med stöd av företagsamhetsprogrammet. Genom politikprogrammet för sysselsättningen strävar man efter att finna lösningar på den strukturella arbetslösheten.

Regeringen fortsätter att konsekvent bedriva Finlands EU-politik, som utformats tillsammans med riksdagen. Unionens gemensamma organ och regler utgör fortsättningsvis den bästa garantin för skötseln av ett litet lands ärenden. Reglerna måste vara rättvisa och demokratiska för att alla stater skall kunna föra fram sina synpunkter och sina berättigade intressen. Reglerna bör dock också möjliggöra ett effektivt beslutsfattande. Finland är med i unionen för att främja det gemensamma beslutsfattandet, inte för att hindra det.

Europeiska unionens agenda innehåller i år exceptionellt många stora och viktiga frågor. Förhandlingskonstellationerna är alla olika i de frågor som är centrala den närmaste tiden; regeringskonferensen, förhandlingarna om finansieringsramarna och stabilitets- och tillväxtpaktens öde. Regeringens EU-linje syftar till att stöda hela unionens gemensamma intressen och ett uppnående av Finlands motiverade målsättningar. Vi koncentrerar oss på kärnfrågorna och eftersträvar ett gott samarbete med i synnerhet kommissionen i syfte att kunna driva en konsekvent Europapolitik. Vivill se en enhetlig och hel union.

Finlands regering strävar efter att på alla sätt medverka till att den i december avbrutna regeringskonferensen återupptas och även ger resultat under detta år. I denna fråga stöder regeringen ordförandelandet Irland.

Utöver regeringskonferensen är en av unionens största utmaningar detta år att avtala om finansieringsramarna för åren 2007-2013. Det egentliga startskottet för förhandlingarna går redan nästa vecka, då kommissionen ger information i ärendet.

Regeringens mål är att nå samförstånd om ramarna redan under nästa år. Samtidigt bereder vi oss på att förhandlingarna kan dra ut på tiden, i värsta fall ända in på slutrakan, dvs. fram till det att Finlands ordförandeskapsperiod tar vid.

Irland strävar efter att, på ett sätt som regeringen stöder, under Europeiska rådet i mars fästa den huvudsakliga uppmärksamheten vid Lissabonstrategin. Fokus sätts i synnerhet på en tillväxtinriktad ekonomisk politik, förbättrande av konkurrenskraften, sysselsättning och en hållbar tillväxt. I detta ger regeringen Irland sitt fulla stöd. Lissabonstrategin har den senaste tiden fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Den huvudsakliga orsaken står att finna hos medlemsstaterna. De nationella ekonomiska reformerna har avancerat mycket långsammare än vad som beslutades i Lissabon år 2000, och konkurrenskraften och sysselsättningen i Europa i stort befinner sig långt från målsättningarna. Tillväxten i världsekonomin var under fjolårets tredje kvartal enligt många bedömningar den snabbaste på tjugo år - dock inte här i Europa.

I egenskap av ett medlemsland som förbundit sig till gemenskapstänkande gör Finland allt för att unionen skall förmå klara av de nu aktuella svårigheterna och förnya sig. Lissabonprocessen, som förbättrar konkurrenskraften på EU-området, är vår viktigaste kanal för skapande av en hållbar välfärdsgrund i Europa. Europa måste kunna förnya sig och bli en högborg för företagsamhet, innovation och kunnande.

Parallellt med detta bör unionen kunna utveckla sin gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik så, att den kan bära sitt ansvar för freden och utvecklingen i världen. Unionen måste, som en logisk förlängning av politiken för den inre marknaden, också utvecklas som ett område för frihet och rätt.

Regeringen finner det synnerligen viktigt att idka nära samarbete med riksdagen i alla EU-relaterade ärenden. Den konsensuspolitik som förts under Finlands EU-medlemskap har varit landets styrka och fungerat som ryggstöd för regeringen när den agerat ute i unionen. Ett fast ryggstöd blir allt viktigare för regeringen när unionen i början av maj utvidgas med tio nya stater.

I början av hösten tillställer statsrådet riksdagen en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse. I redogörelsen bedömer man utvecklingen i Finlands säkerhetspolitiska verksamhetsmiljö och drar slutsatser om Finlands säkerhets- och försvarspolitik. Redogörelsen fortsätter på den linje som har visat sig vara bra, dvs. att en gång per valperiod ge riksdagen en redogörelse om säkerhets- och försvarspolitiken. Riksdagen har därmed goda möjligheter att bedöma våra säkerhets- och försvarspolitiska lösningar och på lång sikt dra upp riktlinjer för utvecklingen av vårt försvar.

I Finlands närmiljö sker en betydande förändring 2004 i och med att Estland, Lettland och Litauen blir medlemmar i både EU och Nato. Denna historiska händelse ger goda möjligheter att ytterligare utveckla ett närmare umgänge inom Östersjöområdet och med våra närmaste grannar.

Finland fortsätter att aktivt delta i krishanteringen både i och utanför Europa. Regeringen anser att det är viktigt att Finland har en god beredskap att delta i internationell krishantering, både med civila och militära åtgärder. Samarbetsförmåga både inom EU och med FN och Nato är ett viktigt kriterium med tanke på denna krishanteringsberedskap.

Redan i vår kommer riksdagen att behandla en redogörelse om de mänskliga rättigheterna.

Att hejda klimatförändringar hör till de utmaningar och möjligheter som globaliseringen för med sig. Regeringen håller fast vid sina föregångares utfästelser om att begränsa utsläppet av växthusgaser. Regeringen har inlett arbetet på en revidering av klimatstrategin.

Under vårsessionen kommer regeringen att avlåta en proposition om utsläppshandeln. Tidtabellen för genomförandet är extremt stram eftersom det är meningen att utsläppshandeln skall inledas vid ingången av 2005.

Mest diskussion väcker frågan om fördelning av utsläppsrätterna på olika aktörer. Villkoren i den nationella fördelningsplanen baserar sig förutom på direktivet om utsläppshandel på Finlands utsläppsmål i enlighet med Kyotoprotokollet och EU:s ansvarsfördelning samt på kommissionens vetorätt när det gäller planen för en fördelning av utsläppsrätterna. Regeringens mål är att fördela kvoterna i Finland på ett sätt som tryggar förutsättningarna för den industriella verksamheten.

Herr talman,

Också många andra frågor kommer att starkt prägla regeringens och riksdagens arbetslista under detta år. Regeringen genomför sitt program med hjälp av regeringens strategidokument. De viktigaste tväradministrativa projekten förs vidare med hjälp av de fyra politikprogrammen. Jag tänker också på den lista över regeringens propositioner under vårsessionen som riksdagen fått. I detta sammanhang vill jag ta upp ytterligare några sakkomplex.

Den mest brännande bostadspolitiska frågan just nu är det alltför ringa utbudet på bostäder i tillväxtregionerna. Det bostadspolitiska program som regeringen antog förra veckan erbjuder många lösningar på detta problem. Begränsningarna i den allmännyttiga verksamheten görs flexiblare, villkoren för stöd för bostadsproduktionen förbättras och de inkomstgränser som tillämpas vid valet av invånare höjs avsevärt. Staten stöder också realiserandet av bostadsområden med sammanlagt 50 miljoner euro under fem år i Helsingforsregionen och andra tillväxtcentra i syfte att påskynda bostadsbyggandet och öka den sociala bostadsproduktionen och småhusbyggandet.

Redan i vår avlåts flera propositioner som gäller genomförandet av det bostadspolitiska programmet till riksdagen.

Regeringen har inlett flera projekt för att utveckla förvaltningen. Utredningsman Jussi-Pekka Alanen lämnar före utgången av februari ett förslag till utvecklande av samarbetet i Helsingforsregionen och utredningsman Esko Riepula ett förslag som gäller stärkandet av regionalförvaltningen. Dessa båda utredningar kommer helt säkert att ge upphov till en livlig diskussion och också till regeringspropositioner under detta år.

Regeringen bereder som bäst ett basserviceprogram tillsammans med den kommunala sektorn. Syftet med programmet är att uppskatta utgifterna för och inkomsterna av kommunernas uppgifter och andra åtaganden samt åtgärderna för att balansera dessa. Det är fråga om ett nytt tvärvetenskapligt angreppssätt för att trygga basservicen. Avsikten är att programmet skall godkännas som en del av rambeslutet och det skall beaktas när de årliga basservicebudgeterna utarbetas.

Också kommunernas finansierings- och statsandelssystem revideras. Avsikten är att en tjänstemannaarbetsgrupp skall slutföra sitt arbete före utgången av april. Avsikten är att ändringarna i lagstiftningen skall behandlas i riksdagen så, att reformen kan träda i kraft vid ingången av 2005.

I år skall genomförandet av EU:s stora jordbruksreform beredas. Huvudlinjen i reformen är ett lösgörande av stödet från kopplingen till lägenhetens produktion. Redan inom en snar framtid kommer regeringen att tillsammans med producentorganisationerna granska frågan om när den nya stödmodellen kan tas i bruk.

Genomförandet av reformen och samordningen av olika stödsystem är en tuff uppgift för förvaltningen och odlarna. Regeringen försöker noggrant lyssna på odlarorganisationerna när det gäller vilka alternativ som här upplevs fungera bäst. Under vårens lopp bereder regeringen en redogörelse om huvudlinjerna i reformen, och målet är att denna redogörelse skall ges till riksdagen senast i början av höstsessionen.

Genomförandet av det nationella hälsoprojektet fortsätter. Målet är att utgående från befolkningens behov trygga tillgången till vård samt vårdens kvalitet och kvantitet i olika delar av landet oberoende av klientens betalningsförmåga. För att trygga tillgången till vård träder ny lagstiftning i kraft vid ingången av 2005. Ett stärkande av primärvårdens ställning är en viktig del av det nationella hälsoprojektet.

Genom det nationella utvecklingsprogrammet för det sociala området korrigeras bristerna i socialservicen bl.a. i fråga om service för åldringar samt för barn och familjer. Detta omfattande projekt inleddes i fjol utgående från statsrådets principbeslut. Ett delområde gäller utveckling av stödet för närståendevård och förbättrande av närståendevårdarnas möjligheter att orka i sin uppgift.

Till de centrala uppgifterna under regeringsperioden hör att förbättra barnfamiljernas ställning, stöda föräldraskap samt främja barns och ungas välfärd. I enlighet med regeringsprogrammet har förbättringar redan åstadkommits t.ex. när det gäller eftermiddagsvård för barn. I budgeten för 2004 höjdes barnbidragen. År 2005 höjs nivån på stödet för vård i hemmet samt på minimisjukdagpenningen, moderskapsdagpenningen, faderskapsdagpenningen, föräldradagpenningen och den inkomstrelaterade dagpenningen för personer i kortvariga arbetsförhållanden.

Regeringen vill främja jämställdhet på bred front i samhället. Den utarbetar ett nationellt handlingsprogram för genomförande av jämställdhet som blir klart våren 2004. En del av handlingsprogrammet är en revidering av jämställdhetslagen, genom vilken bl.a. jämställdhetsplaneringen och principen om lika lön främjas.

Vid inrikesministeriet har en omfattande beredning av ett program för den inre säkerheten inletts. I programmet drar man upp riktlinjer gällande målen, åtgärderna och resurserna när det gäller den inre säkerhetens nivå. Beredningen av programmet förutsätter ett intensivt samarbete mellan olika myndigheter och innehållet i programmet samordnas med den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen. Delvis i anslutning till programmet för den inre säkerheten bereder justitieministeriet reformer som gäller fångvården. Det viktigaste syftet med revideringen av fångvården är att minska återfallsbrottsligheten.

Regeringen bereder ett trafikinvesteringsprogram som täcker alla former av trafik och som sträcker sig över flera år.

Regeringen har 29.1.2004 antagit en nationell bredbandsstrategi. Genom strategin strävar man i enlighet med regeringsprogrammet och med teknologiskt neutrala medel till att alla medborgare före utgången av 2005 skall ha tillgång till snabba dataförbindelser till ett rimligt pris. I år är den viktigaste uppgiften när det gäller bredbandspolitiken att genomföra strategin på ett effektivt sätt så, att detta utmanande mål kan nås.

Ärade talman,

Regeringen och riksdagen arbetar i en verksamhetsmiljö där de villkor som den omgivande världen ställer förändras kanske snabbare än någonsin tidigare. Europeiska unionen ger oss en möjlighet att delta i utformandet av de externa villkoren. Samtidigt är den nationella politikens påverkningsmöjligheter mindre - marknaden lever enligt egna regler och det politiska beslutsfattandet når inte lika långt som tidigare.

Människorna har ofta svårt att förstå denna utveckling, och detta leder lätt till motsättningar och passivitet i samhället. Regeringens politikprogram för medborgarinflytande söker lösningar på dessa problem.

En viktig politisk uppgift är också att förklara förändringar i världen så, att det går att förstå förhållandet mellan orsak och verkan. Regeringen försöker att med riksdagen föra en dialog som också ger medborgarna en inblick i problemens natur. För att goda resultat skall kunna nås kräver demokratin i allmänhet medborgaropinionens godkännande eller åtminstone förståelse för besluten.

Världen är inte svartvit. Den är mycket mera nyansrik och utmanande och erbjuder därför både utmaningar och möjligheter.

 
Tillbaka till toppen