Statsminister Matti Vanhanen

För oss finländare var katastrofen i Asien den största i fredstid och den första olycka utomlands som krävt ett stort antal finländska offer. Riksdagen hedrade offren för naturkatastrofen med en tyst minut på tisdagen.

För närvarande har till Finland återbördats tolv offer för katastrofen och 165 saknas fortfarande. Många familjer förolyckades och många förlorade sina föräldrar eller barn. Många invalidiserades svårt. Vi finländare har levt med de anhöriga och närstående och deltagit i deras sorg.

Olyckan inträffade natten till annandag jul finsk tid, en tidpunkt då hela västvärlden verkar vara som bräckligast när det gäller att snabbt skaffa, få eller behandla information om oväntade och avlägsna händelser. Den första stora svårigheten för anhöriga, vänner, journalister och myndigheter var att få reda på hur och på vilka områden på drygt 8000 kilometers avstånd flodvågen faktiskt hade haft verkningar.Vi fick inte heller hjälp med detta av internationella datanät eller medier.

I Finland har förberedelserna för undantagssituationer utvecklats under hela efterkrigstiden. Grundtanken är att alla myndigheter i undantagsförhållanden skall fortsätta sin verksamhet direkt där de är och att denna verksamhet övas redan på förhand. I samband med denna olycka ankom de omedelbara åtgärderna på utrikesministeriet och assistansen på inrikesministeriet som svarar för räddningsväsendet. Som en del av det nationella beredskapssystemet har även Finnair en på lag baserad beredskapsskyldighet. Var och en av dessa parter reagerade för sin del när olyckan inträffat.

Likväl var den internationella och nationella informationen bristfällig alldeles i början, likaså fanns det brister i samlandet av information. Om detta har utrikesministeriet redan för sin del gjort och publicerat en självkritisk utredning.

På söndagen och fortfarande på måndagen var bilden av det inträffade bristfällig. Situationen var inte heller bättre inom Thailand. Från och med efternatten på måndagen förekom emellertid i nyheterna vissa sådana uppgifter om skadorna i Thailand och på Sri Lanka och om efterskalven som bedömdes kunna förebåda ännu sämre nyheter. Utgående från dessa drogs hela statsförvaltningens beredskapsorganisation igång genom att ministeriernas beredskapschefer kl. 6.25 sammankallades till ett möte med början kl. 8.30. Till detta möte kallades även representanter för Finlands Röda Kors och resebyråerna, senare på dagen även representanter för Finnair och i mitten av veckan dessutom representanter för kyrkan.

I egenskap av statsminister beordrade jag före beredskapschefsmötet en bedömning av huruvida om de åtgärder sompåbörjats vid olika ministerier var tillräckliga och av behovet att evakuera finländarna från Indiska oceanens stränder och samt vilka nödvändiga slutsatser som kunde dras. Parallellt med bedömningen av räddningsbehovet skulle risken för epidemier och ökad annan otrygghet bedömas. Efter att man sammanfört den information som mötesdeltagarna hade beslutades vid mötet att finländarna så snabbt som möjligt skulle evakueras och att staten står för de extra kostnader som då uppkommer. Omedelbart därefter godkände jag i egenskap av statsminister dessa beslut, vilka också finansministern godkände. Beredskapscheferna skulle stå i förbindelse med den minister som ansvarade för verksamheten inom förvaltningsområdet.

Den evakueringsorganisation vilken det fattades beslut om på måndagsmorgonen var platt och koncentrerad. Beredskapschefsgruppen som svarade för den allmänna ledningen fick sina befogenheter direkt av regeringsledningen och gruppen kunde därför omedelbart fatta beslut som var både ekonomiskt betydande och som sammanförde olika parters synpunkter. Gruppen baserade sig på sakkunskap och på organisationer som genomfört övningar, och beslut fattades av dem som var ansvariga för verksamheten. I den sammanfördes alla nödvändiga operativa myndigheter och samarbetsparter utanför förvaltningen. Onödiga nivåer för förhandlingar eller beslutsfattande skapades medvetet inte.

Regeringens informationsstrategi gick ut på att först säkerställa att nödvändiga myndighetsanvisningar gick fram. Därefter höll regeringsledningen och de ansvariga ministrarna tillsammans med de operativa myndigheterna dagligen direktsända presskonferenser.

Protokollen från mötena för beredskapscheferna, vilka svarade för den allmänna ledningen, har distribuerats till riksdagen, och därför går jag inte här in på detaljerna beträffande evakueringen. Evakueringen genomfördes enligt den plan som gjorts upp på måndagen.

Ett särskilt drag i det finländska organisationssättet var det omfattande samarbetet och kopplandet av samarbetsparterna till beslutsfattandet. Helheten bildades av Finnair och de övriga flygbolagen, FRK och de övriga läkargrupperna, resebyråerna och deras personal, de kyrkliga samfunden samt de många frivilliga både i hemlandet och i krisområdet. Sammanlagt ca 2000 personer deltog i evakueringen av finländarna.

Vi känner tacksamhet gentemot de thailändare och finländare som på eget initiativ, osjälviskt och även rådigt med hjälp av ny datateknik hjälpte sina medmänniskor i krisområdet. Jag uppskattar även sättet på vilket oppositionen gav arbetsro för hanterandet av krisen.

Det finländska samhället erbjuder sina medlemmar erforderliga tjänster vid alla typer av olyckor, och så var fallet även nu. Den här gången har olyckans storlek krävt exceptionellt brett samarbete och speciellt stor flexibilitet inom förvaltningen. Staten kommer att på det sätt som ministerierna särskilt fastställer delta i kommunernas befogade tilläggskostnader. Kostnaderna för själva evakueringen kommer att på det sätt som författningarna medger erläggas till de samfund och företag som deltog i verksamheten, huvudsakligen av fjolårsmedel.

Försäkringsgivarna ersätter de försäkrade i enlighet med försäkringsvillkoren och resebyråerna återbetalar till sina kunder i enlighet med lagen om paketresor den del av resans totalpris som motsvarar tiden efter olyckan. Regeringen har inte för avsikt att föreslå ny lagstiftning som utöver detta skulle förutsätta eller tillåta ersättningar av statens medel.

Finländarna har med hjälp av donationer omedelbart och ivrigt velat komma ihåg drabbade medmänniskor också långt borta. Till Thailands premiärminister kunde jag framföra att katastrofen för sin del har fördjupat finländarnas känsla av samhörighet med de folk som drabbats av olyckan. Regeringen har i enlighet med detta fattat ett beslut om ökat humanitärt bistånd till olycksoffren. Vi kommer att verka aktivt inom EU och FN för utarbetandet av slutsatser, i synnerhet i fråga om varningssystemen.

Statsrådet har tillsatt en undersökningskommission för att undersöka katastrofen i Asien. Kommissionen kommer i sinom tid att presentera resultatet av sitt arbete.

Krisen är inte över. Det är bara evakueringen av finländarna som har genomförts. Arbetet med att identifiera de avlidna fortsätter, eftervården i hemlandet kommer att ta lång tid, likaså den omfattande humanitära krisen i katastrofområdet. Vårt stöd kommer att behövas länge. Regeringen svarar gemensamt för de återstående åtgärder som naturkatastrofen i Asien ännu kräver.

Utrikesminister Erkki Tuomioja

Flodvågskatastrofen i Asien är vår tids största naturkatastrof. Ingenstans i världen, inte heller i Finland, var man tillräckligt förberedd för en katastrof av denna storleksordning. Utrikesministeriets krisberedskap sågs över efter händelserna den 11 september 2001, men nu uppstod en situation, där över tio gånger flera finländare än i någon tidigare kris utan förvarning blev nödställda.

Det är nödvändigt att man utvärderar krisens alla skeden och erfarenheterna av den. Ansvaret för detta tillfaller den undersökningskommission som tillsatts för ändamålet. För utrikesministeriets del har den interna granskningen på uppdrag av mig gjort en utredning över utrikesförvaltningens verksamhet under krisen. Trots att UM:s organisation förmådde inleda den omfattande insatsen omedelbart utan att invänta särskilda beslut i ärendet från ledningen, har det uppdagats att det under krisens kritiska första dagar fanns tydliga brister i beredskapsorganisationen och i ledningens verksamhet.

Dessa brister i krisarbetets ledning och framför allt i den interna och externa informationsförmedlingen hämmade inte inledandet av omedelbara åtgärder och ledde inte till förlust av liv. Den ångest och det lidande som de människor som förgäves väntade på information om sina anhöriga blev tvungna att utståär emellertid något som uppriktigt bör beklagas. Det viktigaste är nu att man agerar effektivt och snabbt för att avhjälpa de brister som uppdagats och förbättra krisberedskapen.

I samband med katastrofen i Asien blev man tvungen att konstatera att EU inte har beredskap att effektivt åtgärda följderna av omfattande naturkatastrofer som inträffar långt utanför Europas gränser. Vid rådets möte i måndags behandlades ett förslag till EU:s handlingsprogram för att förbättra beredskapen för snabba insatser. Det finns ett behov av att utveckla larm-, bistånds- och informationsförmedlingssystemen samt de gemensamma konsulära tjänsterna i olika nödsituationer.

Parallellt med detta fortsätter arbetet för att effektivera EU:s civila krishantering, som i första hand är avsedd för åtgärder efter en väpnad konflikt. Inom ramen för denna utvecklas kapaciteten att snabbt inleda en mera mångsidig verksamhet i nära samarbete med de militära krishanteringsinsatserna. EU strävar även efter att främja den multifunktionella beredskapen och möjligheterna att inrätta väl sammanfogade civila snabbinsatsteam (Civilian ResponseTeams), som skall förbättra unionens förmåga att reagera snabbt med civila resurser i krishanteringssituationer. I detta ingår polisens, förvaltningens, övervakningens och övrig sakkunskap.

Regeringen reagerade på Asienkatastrofens akuta humanitära behov via FRK och tre FN-organisationer. UM fattade sina beslut i den takt som organisationerna begärde bistånd.

Sammanlagt har Finland i detta skede beslutat bevilja 20 miljoner euro i humanitärt bistånd till offren för jordbävningen och flodvågorna i Sydostasien. Biståndet kanaliseras via FN-organisationerna, Röda Korset, Kyrkans utlandshjälp, Fida International rf och Rädda Barnen rf. Dessutom har regeringen beslutat frigöra 30 miljoner euro för återuppbyggnad under 2005-2007, vilket innebär att vår sammanlagda satsning i detta skede uppgår till 50 miljoner euro. Den allt mer omfattande biståndsverksamheten koordineras av en samordningsgrupp som leds av UM. En del av det humanitära biståndet kommer att finansieras i form av ett tillägg till utvecklingssamarbetsmedlen.

För att stöda de katastrofdrabbade ländernas egna återuppbyggnadsplaner bör man inrätta återuppbyggnadsfonder i samband med internationella organisationer och finansinstitut. Dååteruppbyggnadsbehovet har preciserats kommer Finland att överväga kanalisering av bilateralt återuppbyggnadsstöd till katastrofområdet, särskilt till Sri Lanka och Indonesien.

Under de nordiska statsministrarnas besök i Thailand diskuterades möjligheten att visa vår tacksamhet till enskilda thailänningar för deras hjälp särskilt i Phuketområdet. Som bäst undersöker vi möjligheterna att kanalisera stöd via Finlands Röda Kors, till exempel för att iståndsätta och utrusta områdets sjukhus.

 

Inrikesminister Kari Rajamäki

Inrikesministeriets insatser med anledning av naturkatastrofen i Asien 

Inrikesförvaltningens åtgärder började med att anhöriga ringde till nödcentralen i Helsingfors på morgonen annandag jul och att det kom larm från FN:s organ för samordning av humanitär hjälp. En jourhavande på inrikesministeriet förmedlade vidare de uppgifter som kommit in från nödcentralen och en åtgärdsbegäran till jourhavande på utrikesministeriet.

När evakueringsflygen hade börjat inrättade polisen i samarbete med andra myndigheter och frivilliga organisationer en mottagningsenhet för de evakuerade på Helsingfors-Vanda flygplats. Personalen inom den frivilliga räddningstjänsten registrerade under övervakning av gränsbevakningsmyndigheterna uppgifter om nästan 3 200 personer som rest in i landet. 

Finlands Röda Kors gavs i uppdrag att samla ihop två grupper bestående av läkare, sjukskötare och andra experter inom den internationella biståndsverksamheten för att söka efter och hjälpa personer som skulle evakueras. Med beaktande av situationen och behovet ansåg de som svarar för myndighetsverksamheten att detta var ett bättre alternativ än räddningsväsendets s.k. Finnrescue-grupp. De som väntade på att evakueras försågs också med rent vatten och torrskaffning.

Med stöd av lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation bad inrikesministeriet via kommunikationsverket att teleoperatörerna sänder textmeddelanden om evakueringscentralerna i Thailand till de finländska mobiltelefonerna. Före nyår sändes poliser och andra experter till Thailand med uppdrag att söka efter och identifiera personer. Fyra dagar efter katastrofen gavs en lista över saknade personer ut. Detta var av avgörande betydelse förinriktningen av eftersökningarna och insamlingen av information. Listan drogs in den 14 januari. Då fanns det 174 namn på listan. 

Polisen och gränsbevakningsväsendet har överlämnat personuppgifterna beträffande de saknade och de personer som har återvänt från katastrofområdet till myndigheterna för fortsatta åtgärder. Insamlandet av identifieringsuppgifter om de omkomna fortsätter i Thailand. Hittills har elva omkomna transporterats hem till Finland från Thailand. Antalet identifierade finländska dödsoffer kommer att stiga under den närmaste tiden när de uppgifter som matats in i jämförelseprogrammet börjar ge resultat. De som utför identifieringsarbete under ytterst svåra förhållanden har klarat sina uppgifter utmärkt.

I fortsättningen deltar inrikesministeriet i den humanitära biståndsverksamheten som inriktas på katastrofområdet i synnerhet genom FN.

Inrikesministeriet har också beredskap att så snart finansieringen blivit klar ställa upp, utbilda och utrusta en s.k. snabb aktionsgrupp bestående av experter inom olika områden. Gruppen skall i framtiden i motsvarande situationer vara tillgänglig för internationell hjälpverksamhet på mindre än två dygn. Snabba aktionsgrupper kan utbildas vid Räddningsinstitutets Krishanteringscentral i Kuopio. 

Social- och hälsovårdsminister Sinikka Mönkäre

Förvaltningsområdets agerande i den första fasen

Social- och hälsovårdsministeriet ansvarade i den första fasen efter naturkatastrofen i Asien för hjälp till de vårdbehövande på krisområdet, hälso- och sjukvårdens beredskap på evakueringsflyg, sjukvård och psykiskt stöd till de evakuerade på Helsingfors-Vanda flygstation samt fortsatt vård för de skadade i hemlandet. Detta utfördes i samarbete med den kommunala social- och hälsovården, Finlands Röda Kors och andra frivilligorganisationer.

Omedelbart efter att beslutet om evakuering av finländare från katastrofområdet fattades vidtog social- och hälsovårdsministeriet åtgärder för att på flygstationen anordna hälso- och sjukvård samt psykiskt stöd för de evakuerade. Dessa åtgärder genomfördes i enlighet med principerna i de gällande beredskapsplanerna och de årliga övningarna på flygplatsen med tanke på storolyckor. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) fick uppgiften att anordna sjukvård. Kriscentralen i Vanda fick uppgiften att i samarbete med frivilligorganisationer och kyrkan anordna psykiskt stöd

HNS inrättade en akutmottagning på flygstationen och beredskapen på sjukhusen inom området höjdes för att vårda katastrofens offer. Akutmottagningen vaskade fram alla de evakuerade utan fördröjning och hänvisade de skadade till ändamålsenliga vårdställen. Därtill skickades det ett civilflygplan från Finnair som ändrats till en intensivavdelning till katastrofområdet för att hämta hem de 14 finländare som var kvar på sjukhus på krisområdet. 13 läkare och 24 sjukskötare var med på flyget.

Kriscentralen i Vanda, FRK, kyrkan och vissa andra instanser upprätthöll en servicedisk för psykiskt stöd på Helsingfors-Vanda flygstation. Akuta tjänster tillhandahölls för alla behövande. Alla fick även information om möjligheterna till fortsatt vård i den egna hemkommunen. Alla barn som blivit föräldralösa har snabbt kunnat flytta in hos nära anhöriga. Även transporteringen av patienterna till hemkommunernas sjukhus fungerade som planerat.

Under den förstaveckan satt ministeriet igång också förverkligandet av åtgärder angående katastrofens eftervård. Det avtalades bl.a. om att organisera ett omfattande samordningsmöte mellan alla instanser som deltar i krisens eftervård samt ett samarbetsmöte mellan ministeriet och organisationer för mental hälsa och barnskydd. När det gäller eftervården är det av särskilt vikt att säkerställa tillgången till psykosocialt stöd och hälso- och sjukvård samt att familjepensionssystemen fungerar. Enligt familjepensionssystemen kan familjepension redan nu betalas till den efterlevande maken och barnen utan dödsförklaring i form av arbetspension, folkpension och olycksfallsförsäkring. Ministeriet satte igång även upprättandet av en kommuniké till kommunerna för att säkerställa katastrofens eftervård.

Omsorgsminister Liisa Hyssälä

Katastrofens eftervård på förvaltningsområdet

En av de mest centrala uppgifterna av naturkatastrofens eftervård är tillhandahållandet av psykosocialt stöd och hälso- och sjukvårdstjänster.  Därtill skall man trygga basutkomsten av katastrofens offer och deras anhöriga.

För vissa personer kan behovet av psykisk vård och psykiskt stöd dröja en längre tid. Hjälpsystemet baserar sig på det existerande servicesystemet. Kommunernas resurser räcker kanske inte alltid till att anordna tillräckligt bra eftervård, men tjänster kan vid behov anskaffas från den privata sektorn eller organisationer.

Därtill är det viktigt att den kommunala social- och hälsovården, frivilligorganisationer, kyrkan, den privata hälso- och sjukvården, socialförsäkringen och den privata försäkringssektorn samarbetar med varandra och bidrar till katastrofens eftervård i enlighet med sina ansvarsområden

Den mest brådskande uppgiften är att trygga tillgången till psykosocialt stöd för alla behövande. Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en sakkunniggrupp för psykosocialt stöd och tjänster med anledning av naturkatastrofen för att styra och stöda kommunerna i tillhandahållandet av krishjälp. Barnskyddsmyndigheterna har varit i kontakt med de barn som blivit föräldralösa och de släktingar som tar hand om barnen. Folkpensionsanstalten har också reserverat tilläggsfinansiering för ändamålet. Ministeriet hörde i stor utsträckning även åsikterna av organisationer på den tredje sektorn om de åtgärder som de har planerat.

För att säkerställa att offren tillhandahålls alla de vård- och stödtjänster som de behöver har ministeriet tillställt kommunerna uppgifter om de i kommunen bosatta som evakuerats från katastrofområdet, de som försvunnit i samband med katastrofen samt de som omkommit. Ministeriet har med ett kommunbrev anvisat kommunerna om hur dessa uppgifter skall användas. Folkpensionsanstalten har beviljats rätten att använda personuppgifter av dem som försvunnit eller omkommit i katastrofen för att samordna det lagstadgade och det obligatoriska socialskyddet. Dessa uppgifter kan även användas vid verkställigheten av arbetspensionsskyddet.

FPA har tillsvidare fortsatt att betala förmåner till de personer som försvunnit i samband med katastrofen. Dessa förmåner återkrävs inte. Om personer som drabbats av katastrofen behöver direkt ekonomiskt stöd, kan det bli fråga om till exempel det förebyggande utkomststöd som betalas ut av kommunen.

Vid vårt ministerium har en samordningsgrupp sammanträtt regelbundet och övervägt hur personer som drabbats av katastrofen kan hjälpas samt uppföljt och styrt förverkligandet av eftervården. Gruppen representerar flera samarbetsinstanser. Avsikten är att personer som drabbats av katastrofen kan återgå till ett så normalt liv som är möjligt i denna situation.

Undervisningsminister Tuula Haatainen

Asienkatastrofen drabbade skolvärlden, lärarna och eleverna. Anvisningar om hanteringen av krisen sändes elektroniskt via Utbildningsstyrelsen till skolornas rektorer före nyåret. Största delen av skolorna började terminen efter trettondagen. Veckan efter nyåret kallade jag samman företrädare för medborgarorganisationerna för att gå igenom vilka åtgärder som behövs i denna situation.

Katastrofen har tagits upp i skolorna på det sätt som lämpar sig bäst för varje enskild skola utgående från deras egna krisplaner. Skolorna har också ordnat en gemensam tyst minut och eleverna har getts möjlighet att diskutera det som hänt. Frågor kring katastrofen har också tagits upp på lektionerna i olika ämnen.

Elevvården och skolhälsovården har vid behov deltagit i krishanteringen. Utbildningsstyrelsen och Röda Korset har utarbetat material och stödmaterial för skolorna, som de kunnat använda som hjälp i hanteringen av svåra situationer.

Skolorna har försökt återgå till en normal och trygg vardag, utan att för den skull glömma att alla upplever en svår situation på sitt eget sätt, och att  behovet av stöd kommer att finnas ännu länge.

I synnerhet barn och ungdomar som befunnit sig på krisområdet och de som mist anhöriga kommer att behöva stöd under en lång tid. Undervisnings- och social- och hälsovårdsmyndigheterna intensifierar sitt samarbete.

Enligt medborgarorganisationernas uppskattningar har katastrofen förstört 1400 skolor och tusentals lärare har omkommit.

Följaktligen kommer undervisningssektorn att få en viktig roll i återbyggnadsarbetet. Nu har man koncentrerat sig på att barnens skolgång ska komma i gång så snart som möjligt.

I ett senare skede gäller insatserna främst återuppbyggnaden av skolor och lärarutbildningen - ett område där Finland säkert har mycket att ge. Studentutbyte kan också vara en eventuell verksamhetsform i framtiden.

För en dryg vecka sedan samlades de europeiska undervisningsministrarna för att diskutera eventuella gemensamma åtgärder. Diskussionerna på EU-nivå kommer att fortsätta i rådet för utbildning den 21 februari.