Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvosto framsida

Statsministerns upplysning till riksdagen om regeringens politik 2006 och de viktigaste propositionerna

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 8.2.2006 22.00
Statsministerns upplysning -

Statsminister  Matti Vanhanen

Ärade talman,
Vi inleder i dag valperiodens sista riksmöte. Regeringen kommer att utnyttja detta år till att målmedvetet arbeta för att dess program skall genomföras.

Vårt arbete inleds under positiva förtecken vad gäller ekonomin och sysselsättningen. Efter en nedgång i början av valperioden började sysselsättningen öka i mitten av år 2004. Utvecklingen under de senaste månaderna har varit så gynnsam att vi i mars nästa år kan komma relativt nära regeringsprogrammets viktigaste mål, 100 000 nya arbetsplatser under valperioden. Enligt de säsongsutjämnade siffrorna hade vi i december i fjol 60 000 personer fler i arbete än i mars 2003. Valperiodens lägsta siffror har redan förbättrats med nästan 80 000 arbetsplatser.

Utvecklingen har varit särskilt snabb under det senaste året. Nyhetsrubrikerna har dominerats av uppsägningarna vid många industriföretag på grund av produktionsomställningar, men det oaktat fick vi år 2005 över 200 nya arbetsplatser netto per arbetsdag.

Sysselsättningsutvecklingen är tyvärr starkt varierande, såväl strukturellt som regionalt. Detta speglar den pågående strukturomvandlingen. Uppsägningarna vid ett företag innebär en svår åderlåtning i Norra Karelen. Samtidigt hotar världens största fartygsbeställning att leda till en verklig brist på yrkeskunnig arbetskraft på västkusten. Regeringen har svarat på dessa strukturomvandlingens utmaningar genom att satsa på kunnande, forskning och produktutveckling samt genom att effektivera näringslivets tjänster och arbetskraftspolitiken.
Då vi skrev regeringsprogrammet visste vi att sysselsättningsmålet är en utmaning. Målsättningen medför även en stor politisk risk. Tydliga ord och exakta siffror tolkas lätt som ett löfte och inte som ett mål. Regeringen har dock genom åren hållit fast vid den målsättning den uppställt, även om antalet arbetsplatser i inledningsskedet under en lång tid fortsatte att minska.

För tre år sedan var det särskilt djärvt att uppställa ett mål på 100 000 nya arbetsplatser, eftersom exporten inte stödde den samhällsekonomiska tillväxten. Den ekonomiska tillväxten var blygsam och sysselsättningen minskade. Framtiden var relativt osäker, och i regeringens första budgetrambeslut var förväntningarna på den ekonomiska tillväxten och statsekonomins utveckling mycket anspråkslösa.

Utgångspunkten för regeringens ekonomiska politik var ett erkännande av den svåra situationen. Samtidigt beslutade man dock att vidta åtgärder för att vända utvecklingen i enlighet med målen. Regeringen vågade använda det finanspolitiska manöverutrymmet för att stimulera den inhemska efterfrågan. En betydande del av de ökade utgifter som regeringsprogrammet orsakade effektuerades utan dröjsmål och med betoning på inledningsskedet. Den direkta och den indirekta beskattningen sänktes åren 2003 och 2004 med sammanlagt omkring 1,5 miljarder euro. Tack vare denna politik bar den inhemska efterfrågan Finlands ekonomi över den värsta tiden. Tillväxtförutsättningarna på längre sikt och företagsverksamheten stärktes genom omfattande reformer av företagsbeskattningen och andra skattelösningar.

På regeringens initiativ kom arbetsmarknadens parter överens om en exceptionellt långvarig och omfattande inkomstpolitisk uppgörelse som trädde i kraft för ungefär ett år sedan. Uppgörelsens omfattning och långa giltighetstid har stabiliserat arbetsmarknaden. Vi stödde uppnåendet av en lösning med betydande tilläggssatsningar på forskning, produktutveckling, en aktiv arbetskraftspolitik och transportinfrastruktur samt ett omfattande program för att minska inkomstbeskattningen, som sträcker sig till år 2007. Genom dessa lösningar har den inhemska konsumtionen och sysselsättningen stärkts.

Den aktiva skattepolitiken har fungerat som planerat. En förutsättning för detta har varit att regeringen strikt har hållit sig till budgetramarna, vilket har hållit utvecklingen av statens utgifter i schack och samtidigt möjliggjort de satsningar på kunnande, utveckling av infrastrukturen, tjänster och inkomstöverföringar som man kommit överens om i regeringsprogrammet eller i andra sammanhang.

Således inleds regeringens sista verksamhetsår i mycket ljusare tecken än dess första. Sysselsättningen är stadd i ökning, vilket i slutändan leder till att regeringsprogrammets viktigaste målsättning nås.
Finland och finländarna har skäl att förhålla sig positivt till framtiden. Även om det är omöjligt att förutse den ekonomiska utvecklingen, är det på sin plats att konstatera att det i den internationella verksamhetsmiljön, utöver en ständig osäkerhet, även finns många positiva drag. Hotbilderna gällande balansen i  Förenta staternas och Kinas snabbt växande ekonomier har inte besannats. Den ekonomiska tillväxten i alla våra grannländer har varit snabb. Världens näststörsta ekonomiska makt Japan har vaknat upp efter att i femton år ha fört en slumrande tillvaro. Och det bästa av allt: i euroområdets stora ekonomier synsäntligen tecken pååterhämtning.

Ärade talman,
Internationella bedömare är ense om att till Finlands särskilda styrkeområden hör landets förmåga att lära sig av sina egna misstag och enigheten om behovet av ständig förnyelse. Finlands återhämtning från depressionen under 1990-talet är ett gott exempel för många andra länder.

Den egna styrkan bör dock inte i första hand ses som en exportprodukt. Den bör särskilt målmedvetet utnyttjas av oss själva. Inom den ekonomipolitiska linjedragningen innebär detta i praktiken framför allt att regeringen strikt måste hålla fast vid stabiliseringen av statsekonomin och anpassningen av finanspolitiken till den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Regeringen beslutar om budgetramen för 2007-2011 i slutet av mars. En fast ram skapar en stabil grund och ett exempel även för den kommande regeringens arbete. När det gäller skattepolitiken har de stora besluten för denna valperiod redan fattats. Utsikterna för nästa valperiod kan bedömas så, att det eventuella manöverutrymmet inom beskattningen framför allt bör användas till noggrant inriktade lösningar med tanke på sysselsättningen och företagsverksamheten .

Av konjunkturpolitiska orsaker var den interna prioriteringen under denna valperiod degressiv. Vi fattade de beslut som innebar den största omedelbara nyttan för medborgarna i början av valperioden, och därför kommer motsvarande åtgärder inom ramen för budgetpolitiken inte att förekomma ens under valåret. Men medborgarna får nyttan av detta i form av ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Ärade talman,
Bästa riksdagsledamöter,
Det innevarande årets största kraftansträngning är Finlands EU-ordförandeskap. Finland leder Europeiska unionen med dess 450 miljoner invånare från ingången av juli till utgången av december. Detta är en enorm uppgift, men samtidigt en unik möjlighet och en ära för oss. Finlands nästa EU-ordförandeskap infaller som det nu ser ut år 2020, men en eventuell utvidgning av unionen kan komma att skjuta upp ordförandeskapet ytterligare.
Förberedelserna inför ordförandeskapet inleddes för över tvåår sedan, och i många hänseenden har man redan kommit långt. Mycket återstår dock ännu att göra. Takten i förberedelserna ökar ytterligare ju närmare sommaren vi kommer. Ordförandeskapet innebär även mycket annat än ett halvt års hårt arbete, eftersom det kommer att påverka Finlands ställning och rykte under flera år framåt. Regeringen satsar kraftigt på skötseln av ordförandeskapet, vi är energiska och ambitiösa.

Riksdagen har deltagit intensivt i förberedelserna inför ordförandeskapet, särskilt vid övervägandet av Finlands utgångspunkter och tyngdpunktsområden. Detta är rätt och riktigt, eftersom det nära samarbetet underlättar för regeringen att agera kraftfullt i unionen. Jag hoppas att vi i år alla ser EU-ordförandeskapet som ett gemensamt projekt, som en verklig nationell prioritet, på samma sätt som senaste gång år 1999.

Avsikten var ursprungligen att unionens nya konstitutionella fördrag skulle träda i kraft under Finlands ordförandeskapsperiod, men nu vet vi att så inte kommer att ske. Någon slutgiltig lösning angående fördraget kommer knappast att nås före valen i Frankrike och Nederländerna, som sannolikt hålls nästa år. Det är beklagligt att majoriteten röstade mot fördraget i Frankrikes och Nederländernas folkomröstningar, eftersom det hade varit i såväl Finlands som unionens intresse att fördraget hade trätt i kraft.

Efter folkomröstningsresultaten kom man inom unionen överens om att ta en paus i behandlingen av fördraget, vilket vi även gjorde. Den allmänna åsikten i Finland vid denna tidpunkt var att fördraget var dött och att det inte borde ratificeras. Regeringen ville emellertid hålla fördraget vid liv och vi beslutade oss för att avge en redogörelse om det konstitutionella fördraget till riksdagen. Samtidigt hoppades vi att riksdagen i sitt svar på redogörelsen skulle godkänna innehållet i fördraget och att vi skulle ge den övriga unionen en kraftig politisk signal om att vi är redo att godkänna förhandlingsresultatet och hålla fast vid fördragshelheten.

Beslutet om 2007-2013 års budgetplan vid Europeiska rådet i december gav stadga åt unionen och hade stor inverkan på atmosfären. Diskussionen om det konstitutionella fördragets öde har under innevarande år blivit betydligt livligare, efter ett halvt år av nästan total tystnad. Efter det att man uppnådde en lösning i fråga om budgetplanen har man kunnat skönja en förändring i det allmänna klimatet och en strävan efter att finna en lösning på frågan om konstitutionen som kan accepteras av alla. Regeringen bedömer läget i ljuset av den europeiska debatten och riksdagens svar på redogörelsen, och är redo att senare i vår vid behov även överväga att förelägga riksdagen en proposition om ratificering av fördraget.

Österrike försöker skapa ett gynnsamt klimat för att man vid Europeiska rådet i juni skall kunna besluta om hur man skall gå vidare i ärendet under kommande ordförandeskapsperioder. Regeringen ser det som Finlands uppgift att hålla fördraget vid liv tills de slutliga avgörandena kan fattas, och samarbetar därför nära med både det föregående och det efterföljande ordförandelandet, det vill säga Österrike och Tyskland.

Trots att inga uttömmande undersökningar om orsakerna till att det konstitutionella fördraget avvisades i Frankrike och Nederländerna har gjorts vet vi, att det hänger samman med att medborgarna alienerats från unionen. Opinionsundersökningar i flera länder, däribland Finland, visar att medborgarna har blivit mera kritiska till unionen. Enligt många saknar unionen en uppgift och legitimitet. Lösningen är att effektivera unionensverksamhet så att medborgarna kan se nyttan med den. En sådan effektivering kan ske genom att man koncentrerar sig på väsentlig verksamhet som medför ett mervärde. Den viktigaste förutsättningen för en effektivering är politisk vilja. Regeringen har som mål att finna betydligt mera av den varan i unionen än för närvarande.

Under Finlands ordförandeskap kommer man att koncentrera sig särskilt på tre områden; unionens framgång i den globala konkurrensen, yttre förbindelser samt stärkande av området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Ärade talman,
Vår målsättning är att alla finländare skall ha arbete. Vi ämnar  målmedvetet fortsätta på den inslagna vägen, som syftar till att öka sysselsättningsgraden till 75 procent före år 2011. Samtidigt bör vi dock bereda oss på att vi, genom att befolkningens medelålder stiger, även kommer att behöva arbetskraft utifrån för att kunna svara på framtida utmaningar. Därför kommer immigrationspolitiken, särskilt den arbetsbetingade immigrationspolitiken, att i vår tas upp på den politiska agendan.

Innehållet i immigrationspolitiken bör granskas både med tanke på Finlands egna ekonomiska intressen och invandrarnas rättigheter och skyldigheter. För att trygga tillgången på kompetent arbetskraft bör immigrationen ökas under kontrollerade former. Å andra sidan förutsätter tryggandet av invandrarnas rättigheter en god kontroll av migrationen. Till invandrares grundläggande rättigheter hör rätten till tillräcklig social trygghet i det land där de är bosatta: ingenting skyddar en person som invandrat mot arbetslöshet, sjukdom eller andra problem. Till invandrarnas rättigheter hör också att familjemedlemmarna tillåts flytta till det nya landet. Familjemedlemmarna skall även ha rätt till utbildning, hälsovård och social service. Och det mest väsentliga är att trygga lika rättigheter för invandrarna i arbetslivet: samma spelregler i fråga om lön och övriga anställningsvillkor måste tryggas, så att vi inte skapar en rättslös grupp människor som har svårt att klara sig i vårt land.

I Finland har representanterna för arbetsmarknadens parter med framgång ansvarat för att spelreglerna på arbetsmarknaden fungerat och varit effektiva. Dessa aktörer spelar även en central roll vid beredningen av immigrationspolitiken. Förhoppningsvis kommer man att komma överens om övergångstiderna för begränsningarna av arbetskraftens rörlighet på ett sätt som tillfredsställer alla parter. Detta är en fråga som kräver nationell enighet.

Herr talman,
Kännetecknet på en god regeringspolitik och ett gott regeringssamarbete är att man håller fast vid ingångna avtal och gemensamma beslut. Ett tecken på en ännu bättre politik och en ännu större samarbetsvilja är emellertid att en regering i slutet av sin period förmår ägna sig åt långsiktiga reformprojekt och inte förslösar sin tid på att räkna politiska poäng. Regeringens beslut att inleda en reform av kommun- och servicestrukturen är ett exempel på orädd reformanda.

Regeringen förelägger under vårsessionen riksdagen en proposition med förslag till ramlag om genomförande av en reform av kommun- och servicestrukturen. Innan denna proposition kan avlåtas kvarstår ännu mycket arbete. Projektets inledningsskede pågår som bäst och avslutas i mitten av denna månad. Därefter inleds beredningen av inriktningen på reformen av kommun- och servicestrukturen med beaktande av den respons och de förslag som inkommit från regionerna.

Knappast någon tidigare kommunreform har beretts i en såöppen växelverkan som denna. Den har engagerat tusentals kommunala beslutsfattare. Reformen skulle överhuvudtaget inte kunna genomföras utan ett omfattande engagemang. Reformen av kommun- och servicestrukturen är inte bara regeringens, utan allas vårt gemensamma projekt. Därför deltar representanter för de största oppositionspartierna i beredningen. Även ett gott samarbete med de kommunalanställda är en nödvändig förutsättning för att projektet skall lyckas.

Även själva rörelsen är viktig, inte bara målet. Redan nu kan man se att den pågående beredningen ger upphov till många projekt för att på bästa sätt trygga servicen i varje enskild region. Man letar efter partner för samarbete och/eller kommunsammanslagningar. Man planerar effektiva metoder för serviceproduktionen. Kommunerna skall ha stort tack för sin aktivitet. Regeringen kommer även att förtydliga och säkerställa den tredje sektorns, de allmännyttiga samfundens och organisationernas, ställning som serviceproducenter.

Tidtabellen för reformen av kommun- och servicestrukturen är medvetet stram och man kommer att hålla fast vid den. Erfarenheten visar att en lång beredningstid inte nödvändigtvis garanterar resultat. Å andra sidan åldras vår befolkning snabbast i Europa, ökar behovet av tjänster och kommer även en betydande del av våra kommunalanställda under de närmaste åren att gå i pension. Dessa utmaningar kommer att nå full verkan redan nästa årtionde.

Syftet med reformen av kommun- och servicestrukturen är att säkerställa tjänsternas kvalitet, tillgången på tjänster samt en hållbar finansiering. Det är inte fråga om något program för nedskärning av tjänster. Ett sådant blir man tvungen att tillgripa först om det inte finns någon reformberedskap medan tid är.

Ärade talman,
Riksdagen har tillställts en förteckning över de propositioner som regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen under vårsessionen. I detta sammanhang är det inte nödvändigt att ge en översikt över de viktigaste projekten vid varje ministerium. Som det mest brådskande vill jag ändå ta upp lagstiftningen i anslutning till den militära krishanteringen, som snabbt måste fås klar, så att vi i enlighet med våra beslut och väl förberedda kan delta i EU:s krishantering i början av nästa år.

Regeringen försöker även ytterligare förbättra sammanjämkningen av arbete och familjeliv genom att lägga fram en proposition om utjämning av kostnaderna för familjeledighet. Syftet med propositionen är att förbättra unga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Regeringen kommer under våren även att sysselsätta riksdagen med ett flertal redogörelser. Vi står alltså inför ett mycket arbetsfyllt år.

 
Tillbaka till toppen