Statsrådet och ministerierna Media
Meny
Coronaviruset: statsrådets information och råd om koronaviruset samt  det aktuella läget och vanliga frågor på thl.fi

Svar på interpellationen om tryggade social- och hälsovårdstjänster

Social- och hälsovårdsministeriet 24.10.2012 11.10
Interpellationssvar -

Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson

(med förbehåll för ändringar)

Ärade talman

Målet för Katainens regering är att trygga likvärdiga och kvalitativa social- och hälsovårdstjänster överallt i Finland. För att säkerställa likvärdighet och tillgång i fråga om kvalitativa och effektiva tjänster i rätt tid inom social- och hälsovården har regeringen i sitt regeringsprogram kommit överens om en reform av servicestrukturen inom social- och hälsovården i samband med reformen av kommunstrukturen.

I enlighet med regeringsprogrammet ska kommunerna ha kvar ansvaret för ordnande och finansiering av social- och hälsovården. För att säkerställa tillgången till social- och hälsovårdstjänster av hög kvalitet ska starka primärkommuner med förmåga att ansvara för organisering och finansiering av social- och hälsovården bildas.

Som ett alternativ till en stark kommun som har förmåga att ordna och finansiera social- och hälsovården kan vid behov möjlighet ges till ett undantagsförfarande, där kommunerna tillsammans kan bilda social- och hälsovårdsområden som har förmåga att ansvara för ordnande och finansiering av social- och hälsovården och som är tillräckligt stora till befolkningsunderlaget. Behövligt antal social- och hälsovårdsområden och närmare struktur fastställs efter att de viktiga lösningarna i fråga om kommunstrukturen är klara.

Samma organisation har ansvaret för ordnande och finansiering av social- och hälsovården. Kommunerna och social- och hälsovårdsområdena ansvarar för basservicen inom social- och hälsovården samt en del av den specialiserade sjukvårdens uppgifter samt på motsvarande sätt för socialvårdens uppgifter med målet att skapa en så omfattande servicehelhet som möjligt. Kommunerna och social- och hälsovårdsområdena ansvarar tillsammans för de uppgifter inom den specialiserade sjukvården och socialvården som definieras på basis av en ändamålsenlig arbetsfördelning.

Ärade talman

I juni stakade regeringen ut riktlinjerna för framskridandet av kommun- och servicestrukturreformen i sin aftonskola. Då fastställdes att kommunernas och eventuella social- och hälsovårdsområdens ansvar för att ordna tjänster ska ökas. I och med reformen stärks integrationen mellan social- och hälsovårdstjänsterna samt den specialiserade sjukvården och primärvården. På det sättet skapas så omfattande servicehelheter som möjligt, byråkratin minskas och basservicen stärks. Tjänsterna ska ordnas effektivare och vårdkedjor tryggas för att befolkningen ska kunna få likvärdiga och kvalitativa tjänster. Genom reformen tryggas kommuninvånarnas rätt till närservice.

För bland annat arbetsfördelnings-, koordinations-, planerings- och myndighetsuppgifter finns fem specialupptagningsområden. Specialupptagningsområdenas roll och uppgifter preciseras i det fortsatta arbetet så att kommunernas ställning som tillhandahållare av tjänster stärks. I det fortsatta arbetet beaktas de regionala särdragen och tidtabellen för kommunreformen.

Arbetsgruppen för servicestrukturreform vid social- och hälsovårdsministeriet bereder ett preciserat förslag till servicestruktur inom social- och hälsovården för den social- och hälsopolitiska ministerarbetsgruppen, som ska vara en del av kommunstrukturreformen och vara färdigt före utgången av året.

Genom servicestrukturreformen förbättras kommunernas möjligheter att kontrollera snabbt ökade och ökande kostnader för den specialiserade sjukvården när man beslutar om både social- och hälsovårdstjänster på grundnivå och merparten av den specialiserade sjukvårdens tjänster inom samma organisation.

Det blir också möjligt att flytta tyngdpunkten till ännu tidigare ingripande när bas- och specialservicen är under samma ledning. En kommun är det mest demokratiska sättet att ordna tjänsterna nära människan med beaktande av de lokala behoven. Kommunen är också den bästa tillhandahållaren av social- och hälsovårdstjänster därför att frågorna inom social- och hälsovården och övriga förvaltningsområden från planläggning till hela spektrumet av tjänster är nära kopplade till varandra.

Regeringen har redan klargjort reformen av social- och hälsovården i sex av sina interpellationssvar. Regeringens mål och åtgärder utreddes i fjol i svaret på interpellationen om tryggandet av kommunal närservice (1/2011) och under det gångna året i svaren på interpellationer om barnfamiljers välfärd (3/2012) och god omsorg om äldre (6/2012) och därutöver i tre svar som behandlar kommunreformen.

Förutom riktlinjerna i aftonskolan i juni och statsrådets meddelande har regeringen i alla dessa interpellationssvar grundligt klargjort genomförandet av regeringens kommunreform samt även skeden i strukturreformen för social- och hälsovårdstjänsterna.

Ärade talman

Regeringen har ansett det viktigt att reformen genomförs i nära samarbete med kommunerna och att de bästa sakkunniga inom området hörs. I enlighet med det som berättats i meddelandet i juni ska kommunerna nästa gång höras under hösten 2012 i samband med att reformen är ute på remiss. Då har kommunerna möjlighet att ge feedback på bland annat utkastet till en strukturlag och utredningen om servicestrukturen inom social- och hälsovården.

I enlighet med regeringens tillvägagångssätt som betonar bred växelverkan presenterades i fjol våras strukturarbetsgruppens utredning om kommunstrukturreformen på 18 orter. Avsikten med evenemangen var att åstadkomma en stark diskussionskontakt mellan staten och kommunerna.

I fjol våras tillsattes också en arbetsgrupp på bred basis som bereder social- och hälsovårdspolitiska strukturlösningar. I arbetsgruppen ingår en omfattande grupp forskare inom området, direktörer för sjukvårdsdistrikt, sakkunniga i kommunen samt företrädare för aktörer inom organisationer.

Ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling stakade i juni ut kriterierna för kommunreformen så att befolkningsunderlaget för social- och hälsovårdens del ska vara minst 20 000 invånare, vilket också motsvarar kravet på befolkningsunderlag i den gällande ramlagen om PARAS-reformen. Detta befolkningsunderlag skapar möjligheter för egen serviceproduktion, tjänster med låg tröskel samt närservice. Detta minimibefolkningsunderlag räcker dock inte till en integration mellan primärvården och den specialiserade sjukvården. Då ska en integration tryggas i samarbete med en annan kommun eller inom ett social- och hälsovårdsområde.

Uppdraget för sakkunnigarbetsgruppen för social- och hälsovården varar året ut. Statsrådet stakade ut i juni att social- och hälsovårdens huvuddrag ska vara kända när kommunstrukturlagen träder i kraft 1.5.2013. Avsikten är att lagen om ordnande av social- och hälsovården ska träda i kraft år 2015.

Regeringen strävar i all sin verksamhet efter att i enlighet med det kommunala självstyret stärka primärkommuner och deras förmåga att ordna och finansiera även social- och hälsovårdstjänster.

Regeringen fortsätter i enlighet med riktlinjerna för tidigare regeringar (Vanhanen 1,Vanhanen 2, Kiviniemi) verksamheten för att stärka kommunstrukturen i Finland. Regeringens utgångspunkt är beslut som fattas i kommunerna. Kommunerna har makten och ansvaret. 

Ärade talman

Målet för regeringens reformarbete är att åstadkomma ett bättre samband mellan den specialiserade sjukvården och primärvården. Då minskar också onödiga överflyttningar av människor mellan primärvården och den specialiserade vården. När beslut om tjänsterna och deras finansiering fattas i så stor omfattning som möjligt inom samma system, kan de befintliga resurserna för social- och hälsovården utnyttjas så ändamålsenligt och på ett så människonära sätt som möjligt. Systemet ska fås att fungera på användarnas villkor, inte på förvaltningens villkor.

Genom reformen av social- och hälsovården förbättras befolkningens likvärdiga tillträde till behövliga tjänster i rätt tid, förstärks fungerandet av ’service- och vårdstigar’ samt avvecklas skrankor mellan olika förvaltningsområden.

I och med reformen tryggas de språkliga grundrättigheterna så att serviceanvändaren får service på finska eller svenska enligt språklagstiftningen. Samernas språkliga rättigheter tryggas inom samernas hembygdsområde. 

Det är särskilt viktigt för regeringen att säkerställa närservicen. Tillräckligt starka servicetillhandahållare har faktiska möjligheter att tillhandahålla tjänster för människor även på nya sätt, till exempel i form av ambulerande eller elektronisk service. 

I samband med Jyrki Katainens regerings reform av social- och hälsovården kommer man att fästa särskild uppmärksamhet vid att säkerställa sådan närservice som behövs dagligen eller ofta.  Regeringen satsar på ett effektivt utvecklande av närservicen som en del av omställningsstödet för kommunerna. Regeringen tycker att det är klart att en stark och väl fungerande offentlig hälso- och sjukvård tryggar på det bästa möjliga sättet likvärdiga tjänster av hög kvalitet för medborgarna. 

Ärade talman

Genomförandet och samordningen av kommunreformen och servicestrukturreformen ska avgöras regionalt med stöd av de lokala beslutsfattarnas och kommuninvånarnas bästa kunskap. Regeringen har som mål att stärka de starka primärkommunerna och genom det kommunala självstyret ge kommuninvånarna möjlighet att påverka hur social- och hälsovårdstjänsterna ordnas i praktiken. Regeringen främjar kommunsammanslagningar på frivillig basis.

Enligt regeringsprogrammet kan en stark primärkommun bära ansvaret inte bara för ordnandet av service utan också för kommunens egen tjänsteproduktion. En stark och självständig kommun kan hantera marknaden även när sätten för produktion av tjänster blir allt mångsidigare, och den kan bemöta de krav som invånarnas ökade valfrihet ställer. En kommun kan producera sina tjänster själv, tillsammans med andra kommuner eller köpa dem av en annan kommun eller av privata serviceproducenter (företag, organisationer, stiftelser). Den privata och tredje sektorn kompletterar kommunernas service. Detta omnämnande i regeringsprogrammet preciseras i servicestrukturreformen inom social- och hälsovården så att de nuvarande offentliga tjänsterna och förutsättningarna för deras produktion förstärks.

Ärade talman

Servicestrukturreformen och personalfrågorna kan inte granskas på sätt som nämns i interpellationen, dvs. endast från hälso- och sjukvårdens perspektiv. Regeringen utgår ju ifrån att personalens tillräcklighet ska granskas som en helhet som omfattar behov med anknytning till både socialvård och hälso- och sjukvård. 

Social- och hälsovården är en kvinnodominerad bransch och personalen åldras.  Skiftarbetet och många uppgifter som är tunga både fysiskt och psykiskt är belastande. Enligt arbets- och näringsministeriets utredning arbetar ungefär 38 000 personer som genomgått utbildningen inom området i andra uppgifter än sådana för vilka de utbildats.  Det är väsentligt med tanke på framtiden hur man kunde förmå ens en del av dessa att återvända till branschen. Ledarskapet av verksamhetsenheterna och arbetsförhållandena är en nyckelfråga i detta hänseende. Förutom servicestrukturerna ska också personalens uppgiftsstruktur reformeras för att arbetet inom social- och hälsoservicen ska vara meningsfullt för personalen.

Personalens tillräcklighet inom den offentliga social- och hälsoservicen beror på fyra centrala faktorer: antalet utbildad personal på arbetsmarknaden och arbetsgemenskapernas attraktionskraft samt det att verksamhetsmodeller som slösar med personalresurserna och överlappningar i servicesystemet avvecklas.

I utvecklingsplanen för utbildning och forskning som statsrådet godkänt fastställs målen för nybörjarplatserna i utbildningen för unga till år 2016. Målen för nybörjarplatserna baserar sig på prognoser om arbetsplatser som blir lediga, och i målen beaktas bland annat även prognoserna om pensionsavgångar.  Målet inom utbildningen för unga inom social-, hälso- och idrottsområdet till 2016 är 18 590 nybörjarplatser, vilket är en femtedel av målen för nybörjarplatserna inom samtliga utbildningsområden. Målet inom social-, hälso- och idrottsområdet är 7 % högre än antalet nybörjare i utbildningen år 2009. Den motsvarande ändringen inom alla utbildningsområden är - 5 %.

Det att befolkningen åldras samt de förändrade servicebehoven medverkar betydligt till en ökning av arbetskraftsbehovet inom social- hälsovården.

De största utökningarna av utbildningen inom de närmaste åren sker inom läkarutbildningen. Nybörjarplatserna inom läkarutbildningen har ökats med ca 150 och inom tandläkarutbildningen med 30. Nybörjarplatserna blir fler också inom yrkesinriktad grundutbildning för social- och hälsovårdsområdet, dvs. inom utbildningen av såväl närvårdare som sjukskötare. Nybörjarplatserna för närvårdare ökas med ungefär 1400 och för sjukskötare med ungefär 250.

De kommuner och social- och hälsovårdsområden som har ett bredare befolkningsunderlag och starkare ekonomisk bärkraft ska skapa ett underlag för mer effektiv rekrytering av personalen och dess flexiblare användning samt bättre möjligheter till kompletterande utbildning. De nya servicestrukturerna kräver också multiprofessionella verksamhetsmetoder, som bidrar till att säkerställa tillräcklig arbetskraft. Reformen kommer att förstärka attraktionskraften hos arbetsgivare inom den offentliga sektorn och förbättra tillgången till personal, dess kompetens, välbefinnande i arbetet, möjligheter till kompletterande utbildning, samt vikariearrangemang. Utan nya verksamhetsmetoder och förflyttning av tyngdpunkten till förebyggande tjänster skulle reformen bli bristfällig.

Hälso- och sjukvårdslagen, som trädde i kraft förra året, förpliktar specialupptagningsområdena och enheterna inom primärvården till regionalt samarbete i fråga om framhållning av arbetskrafts- och utbildningsbehov.   Detta förbättrar möjligheterna att planera utbildningsutbudet så att det svarar mot regional efterfrågan på arbetskraft. 

I det nationella utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården 2012–2015 (Kaste-programmet), som statsrådet fastställt, definieras också åtgärderna för att säkerställa tillräcklig personal och stärka dess kompetens. I delprogrammet för ledarskap ingår till exempel åtgärder för att utveckla multiprofessionellt arbete, förbättra personalens möjligheter till deltagande och främja välbefinnande i arbetet, utveckla kompetensen samt främja multiprofessionell arbetspraktik och inlärning i arbetet. I delprogrammet om tjänster för äldre ingår bland annat åtgärder för att stärka den gerontologiska kompetensen.  Dessutom fortsätter man att utveckla arbetsfördelningen mellan de olika personalgrupperna inom hälso- och sjukvården och uppgiftsstrukturen för socialvårdspersonalen enligt Kaste-programmet. Även OECD:s nya rapport om hälso- och sjukvården i Finland uppmanar oss att fortsätta med arbetet för att utveckla arbetsfördelningen. 

Kaste-programmet poängterar också vikten av att utveckla verksamhetsmodellerna inom det praktiska arbetet och bland annat den elektroniska informationshanteringen. Dessa möjliggör förbättrad produktivitet av arbetet inom social- och hälsovården, och därigenom kan de anställdas arbetsinsats bättre riktas mot klient- och patientarbetet. När man betraktar hur social- och hälsovårdstjänsterna för närvarande fungerar i olika delar av Finland, kan man konstatera att många kommuner redan har åstadkommit mycket. Antalet läkare i tjänsteförhållande har börjat öka, och detta har bidragit till ökad kontinuitet och effektivitet i vården.

Ärade talman

Finländarna förtjänar en reform som ger ett lyft för våra hälsovårdscentraler så att vi kan nationellt vara stolta över dem, som stöder familjer i deras vardag, tryggar tjänster för äldre, beaktar rättigheterna för personer med nedsatt funktionsförmåga samt möjliggör att bästa praxis inom barnskyddet genomförs överallt. Med andra ord, regeringen håller på att genomföra en reform i syfte att säkerställa på alla nivåer att människorna får de social- och hälsovårdstjänster som de behöver – i rätt tid och på ett kvalitativt sätt.

Regeringen agerar mycket ansvarsfullt när den genomför reformen av social- och hälsovårdstjänster fas för fas, genom att söka de bästa lösningarna överallt i Finland och genom att lyssna till kommunerna.

Nästa steg i denna stora reform är regionala utredningar, med hjälp av vilka också de olika regionerna och kommunerna kan få en bild av sådana lösningar genom vilka de på ett kvalitativt och hållbart sätt kan trygga tjänster för människorna. Regeringen utser fem utredningspersoner för att utföra detta arbete som stöd för kommunernas beslutsfattande. Utredningspersonerna har till uppgift att tillsammans med aktörerna inom fältet stödja beredningen av servicestrukturreformen genom att utreda lösningar inom social- och hälsovården som är de bästa ur ett regionalt perspektiv. De ska också kartlägga särdrag i kommunerna och de befintliga samarbetsmodellerna inom området.

Det är verkligen viktigt att genomföra en reform av social- och hälsovården, och det är klart att den behöver beredas grundligt och noggrant genom att höra de olika parterna.  Regeringen hoppas att detta beredningsarbete även ska få brett stöd från oppositionen. Kommun- och servicestrukturreformen utgör en process där det inte finns några genvägar.  Det är viktigt för regeringen att beakta såväl regionala särdrag som sådana väl fungerande lösningar som redan gjorts. Det är viktigt för oss att tjänsterna fungerar på ett jämlikt sätt, vare sig serviceanvändaren bor i Lappland eller i de mest tätbefolkade delarna av Finland.

Maria Guzenina-Richardson
Tillbaka till toppen