Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvosto framsida

Statsminister Juha Sipilä
Statsministerns upplysning om social- och hälsovårdsreformen och om inrättandet av självstyrande områden

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 18.11.2015 14.15
Statsministerns upplysning

(med reservation för ändringar)

Ärade talman,

Regeringen har som mål att lösa valperiodens svåraste och största frågor i början av valperioden. Det hjälper inte längre att vänta och vi kan inte lämna detta ogjort.

Social- och hälsovårdsreformen är regeringens viktigaste och största reform. I åratal har man försökt få till stånd en reform, med magra resultat. Regeringen slutför denna reform.

Social- och hälsovårdsreformen är nödvändig för att minska hälsoskillnaderna, kontrollera utgifterna och garantera tjänsternas kvalitet och en jämlik tillgång till tjänster i hela landet. Nu möjliggör regeringens riktlinjer att dessa mål uppnås. Regeringen nådde den 7 november samförstånd om regionindelningen i social- och hälsovårdsreformen och om hur ordnandet av social- och hälsovården ska lösas.

Vi kom överens om att den offentliga förvaltningen i fortsättningen ordnas på tre nivåer: staten, de självstyrande områdena och kommunerna. Det inrättas 18 självstyrande områden i Finland. De baserar sig på den nuvarande landskapsindelningen. Alla 18 självstyrande områden ordnar sina egna social- och hälsovårdstjänster. Tre självstyrande områden ordnar social- och hälsovårdstjänsterna i samarbete med ett annat landskap genom att ingå ett samarbetsavtal. Därför finns det 15 regionala helheter inom social- och hälsovårdstjänsterna. På Åland arbetar man redan på detta sätt.

Ärade talman,

Uppgifterna när det gäller att ordna social- och hälsovården överförs från nästan 190 olika aktörer till de 18 självstyrande områdena. Vi tar ett steg mot en europeisk, strömlinjeformad förvaltning. Kommunerna kommer också i fortsättningen att vara välfärdssamhällets grundpelare. De kan bättre än hittills koncentrera sig på att ansvara för kommunernas levnadskraft och övriga tjänster för kommuninvånarna. Ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster överförs från kommunerna och samkommunerna till de 18 självstyrande områdena den 1 januari 2019. De självstyrande områdena leds av fullmäktige som utses genom val.

Finansieringen av de självstyrande områdena bereds främst utifrån statens finansieringsansvar. I samband med reformen får det totala skatteuttaget inte stiga. Regeringen beslutade den 20 oktober 2015 om riktlinjerna för en reform av finansieringen av social- och hälsovården. Närmare riktlinjer i frågan blir aktuella i april 2016.

I fortsättningen kommer det i Finland att finnas 12 enheter för omfattande dygnetruntjour när det gäller social- och hälsovårdstjänster. Enheterna kommer att ha kontinuerlig jourberedskap som omfattar minst tio specialområden. Mindre omfattande dygnetruntjour erbjuds i de andra centralsjukhusens regi. På så sätt kommer det även i framtiden att finnas jourtjänster dygnet runt i landets olika delar. Nu har det diskuterats huruvida alla andra hälsovårdscentraler och sjukhus kommer att dras in. Svaret är naturligtvis nej. Även i framtiden behöver vi utöver jourhavande sjukhus även andra sjukhus, hälsovårdscentraler och serviceenheter.

Ärade talman,

Regeringen gör produktionen av offentliga social- och hälsovårdstjänster mångsidigare, förenklar finansieringen av tjänsterna och skapar mer valfrihet. De självstyrande områdena producerar de nödvändiga social- och hälsovårdstjänsterna själva eller tillsammans med andra självstyrande områden, eller kan utnyttja tjänster som erbjuds av den privata sektorn eller tredje sektorn. De självstyrande områdena ska i sin interna organisation skilja på ordnandet av social- och hälsovårdstjänster och de tjänster som ingår i deras egen produktion. Den egna produktionen leds av egna chefer separat från det beslutsfattande som gäller ordnandet av social- och hälsovårdstjänster.

Privata och offentliga tjänster blir mer jämförbara samtidigt som de systematiska jämförelserna utökas. Jämförelserna görs som expertutvärderingar som de självstyrande områdenas enhet för gemensam upphandling genomför i egenskap av utomstående expert. När det gäller offentligt finansierade tjänster ska kostnaderna och kvaliteten i fråga om de självstyrande områdenas och andra producenters tjänsteproduktion på ett likvärdigt sätt vara öppet jämförbara  utifrån offentlig information.

Som en del av reformen kan de som använder tjänsterna i större omfattning än för närvarande välja mellan tjänsteproducenter inom den offentliga, den privata och den tredje sektorn. Valfrihet kommer att vara huvudregeln på basnivå. På specialnivå införs valfrihet i de social- och hälsovårdstjänster där det är lämpligt. Avsikten är att lagstiftningen om en förenklad finansiering via flera kanaler och utvidgad valfrihet ska träda i kraft den 1 januari 2019, samtidigt som de självstyrande områdena inleder sin verksamhet.

Syftet med valfriheten är att stärka framför allt tjänsterna på basnivå och att trygga bättre möjligheter än hittills att snabbt få vård på lika villkor. För att de som använder tjänsterna ska ha en faktisk valmöjlighet, måste uppgifter om tjänsternas kvalitet och kostnader vara öppet jämförbara. Syftet med reformen är att tygla kostnaderna. Modellen med valfrihet utformas i överensstämmelse med denna målsättning. Valfriheten genomförs i första hand för att förbättra tillgången till tjänster.

Ärade talman,

När reformen genomförts kommer statsrådet ungefär vart femte år att fatta ett beslut om att ordna social- och hälsovård på basis av de självstyrande områdenas förslag och de förhandlingar som förs med dem. Beslutet om att ordna social- och hälsovård bidrar till att fullgöra statens skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses och trygga lika tillgång till den basservice som bidrar till att uppfylla dessa. Genom beslutet om att ordna social- och hälsovård kan man på nationell nivå styra resurserna och servicenätverket så att hållbarhetsunderskottet i de offentliga finanserna kan minskas med 3 miljarder euro.

Besparingar uppstår t.ex. i och med att de som ordnar social- och hälsovårdstjänster har bättre förutsättningar och bättre ledning och kan utnyttja personal och lokaler på ett mer ändamålsenligt sätt. Samtidigt ökar specialiseringen, arbetsfördelningen blir bättre och informationstekniken kan utnyttjas på ett bättre sätt. I beslutet om att ordna social- och hälsovård preciseras servicelöftet. Statsrådet beslutar om uppgifterna för och arbetsfördelningen mellan de riksomfattande och regionala specialiserade enheterna och universitetssjukhusen och andra kompetenscentrum. Statsrådet styr omfattande investeringar och produktionsstrukturen samt ser till att valfriheten genomförs.

Regeringens beslut om de självstyrande områdena och om social- och hälsovårdsreformen ger också regionerna möjligheter att utveckla de bästa och mest ändamålsenliga lösningarna för den egna regionen.

Äntligen får vi ordning på informationsgången. Vi skapar kompatibla informationssystem. Vår strävan är att säkerställa en fullständig integration av kundinformationen och den information som styr verksamheten. Dessutom kommer det att inrättas en nationell enhet för gemensam upphandling som ägs av de självstyrande områdena samt andra gemensamma nationella stödtjänster för de självstyrande områdena. De enhetliga informationssystemen fungerar som ett lim som fogar samman enskilda personers tjänster. De som producerar social- och hälsovårdstjänster ser enkelt vad som har gjorts och var. Man får själv information om sin situation med hjälp av de nya systemen. Detta har betydande ekonomiska konsekvenser.

På detta sätt skapar vi förutsättningar för en betydligt långsammare utgiftsökning än enligt nuvarande beräkningar. Vårt mål är att utgifterna vid utgången av 2029 ska vara tre miljarder euro lägre än vad nuvarande prognoser anger.

Ärade talman,

Vi genomför en historisk reform. Över hundra förvaltningsstrukturer, "byråkratiska labyrinter", försvinner ur vårt land. Vi gallrar i förvaltningen, man ska inte längre behöva bli skickad från lucka till lucka och vi strävar efter att äntligen skapa smidiga vårdkedjor.

De självstyrande områdena ska från start ansvara för flera olika sektorer och ska från och med den 1 januari 2019, utöver social- och hälsovården, också sköta följande uppgifter:

  • räddningsväsendets uppgifter,
  • landskapsförbundens uppgifter,
  • närings-, trafik- och miljöcentralernas regionala utvecklingsuppgifter, och
  • eventuellt miljöhälsovården.

I början av 2016 beslutar vi närmare om beredningen av regionförvaltningsreformen och om genomförandet av uppgiftsöverföringarna. Vi beslutar också om en eventuell överföring av vissa regionala uppgifter till kommunerna.

Det finns en parlamentarisk uppföljningsgrupp för social- och hälsovårdsreformen. Den har till uppgift att följa beredningen och genomförandet av strukturreformen inom social- och hälsovården, reformen av finansieringen av social- och hälsovården samt valfrihetsutredningen och hur målen för dessa uppnås. Uppföljningsgruppen kan också ge sina synpunkter som stöd för beredningen och verkställandet samt för genomförandet av målen för reformen.

Ärade talman,

Finland har inte längre råd att skjuta upp politiskt svåra beslut och vänta på att de ska lösas av sig själva. Så har vi redan gjort alltför länge.

Därför måste jag vara säker på att de riktlinjer som nu dras upp också omsätts i praktiken så att reformen framskrider inom den tid som vi kommit överens om. Riktlinjerna följer regeringsprogrammet. De utgör en utmärkt grund för lagberedningen med tanke på reformen. Till riksdagen kommer reformen på hösten nästa år efter remissbehandlingen.

Den lösning som vi nu har kommit fram till ger tillräckliga förutsättningar att slutföra denna valperiods viktigaste reform. Nu har vi kommit överens om strukturerna, men arbetet för att skapa bättre och smidigare tjänster är i startgroparna. Jag hoppas att oppositionen deltar i denna viktiga reform på ett konstruktivt sätt.

 
Tillbaka till toppen