Statsministerns upplysning till riksdagen den 1 juli 2016 med anledning av folkomröstningen i Förenade kungariket

Statsrådets kommunikationsavdelning 1.7.2016 10.10
Statsministerns upplysning

Ärade talman!

Förra fredagen var det nog också många finländare som fick gnugga sig i ögonen när de läste om resultatet av folkomröstningen i Storbritannien. Folket hade röstat för utträde ur EU. På förhand var det få som trodde att detta verkligen skulle hända, även om skillnaderna genomgående var små och EU-kritiken stark från förut.

Det brittiska röstningsresultatet var en besvikelse både för Finland och för hela EU. Storbritannien är en viktig partner för Finland både med tanke på ekonomi och på säkerhet. Storbritannien har vid Finlands sida lett unionen i en mera öppen och effektiv riktning som betonar den inre marknaden. Det är dock klart att resultatet ska respekteras.

Den brittiska regeringen förväntas nu lämna in sin anmälan om utträde. Strävan är att den lämnas in så snabbt som möjligt. Utifrån Europeiska rådets möte i veckan är det möjligt att anmälan lämnas in i september. Innan anmälan har lämnats in inleds förhandlingarna om utträde inte.

Det är nödvändigt att gå vidare i tillräckligt rask takt för att skingra osäkerheten. På så sätt kan parterna fokusera på slutresultatet och på hur relationerna mellan EU och Storbritannien framöver ska ordnas. Så som vi har fått se har marknaden reagerat häftigt på röstningsresultatet och särskilt i det avseendet tarvas det klarhet. Tiden av osäkerhet måste bli så kort som möjligt.   

Som det nu ser ut tar förhandlingarna om utträde kanske ett par år. Eventuellt krävs det arrangemang för övergångstiden, om inte avtalet om utträde och avtalet som ska fastställa den framtida relationen träder i kraft samtidigt. Storbritannien är en fullvärdig medlemsstat med därtill hörande rättigheter och skyldigheter fram till dagen för utträdet.

Många frågor är ännu obesvarade, för det är första gången en medlemsstat utträder ur unionen. Europeiska unionen är inte konstruerad för en dag som den här. Utträdesprocessen måste skötas pragmatiskt och sakligt. EU och Storbritannien kommer alltid att behöva varandra och ambitionen är en så balanserad och nära relation som möjligt.

EU27-medlemsländerna drog i veckan upp riktlinjer som säger att tillträdet till EU:s inre marknad förutsätter alla fyra friheter (fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor). Likaså beslutades det att kommissionen ska leda förhandlingarna om utträde utifrån Europeiska rådets riktlinjer.  Finland ska nu sätta i gång en täckande utvärdering av de frågor som Storbritanniens ändrade relation till EU påverkar och av vad som bör beaktas i förhandlingsprocessen för att Finlands intressen ska tryggas.

Ärade talman!

Europeiska unionen uppstod på ruinerna efter kriget för att säkerställa fred och stabilitet i Europa. Den franske utrikesministern Robert Schuman konstaterar följande i sin deklaration den 9 maj 1950: ”Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror.”

Deklarationen blev startskottet för upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Upprättandet av gemenskapen skulle förhindra ett nytt krig.

Europa får inte glömma sin historia. Under stats- och regeringschefernas möte var det en kollega som konstaterade: ”den som inte inser EU:s betydelse borde besöka soldatgravarna.”

För Finland var medlemskapet i Europeiska unionen ett politiskt val för att binda oss starkare till den västliga värdegemenskapen. Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, säkerheten, välståndet och rättsstatsprincipen i vår världsdel. Behovet att sköta dessa grundläggande uppgifter har inte förändrats på något sätt.

Ärade talman!

Både Europeiska unionens och medlemsstaternas funktionsförmåga behöver kunna luta sig mot medborgarnas förtroende. Medborgare på olika håll i Europa har varit besvikna på unionens förmåga att reagera på problem. Också den politiska kulturen behöver skakas om. Alltför ofta söker man de skyldiga till problemen längre bort i Bryssel, även om problemen är självåsamkade.

De som krävde utträde vädjade till nationalkänslan, till självständigheten och imperiet som de skulle återfå genom utträdet ur EU. I det avseendet har världen oåterkalleligt förändrats. Globaliseringen och det inbördes beroendet binder oss vid varandra som aldrig förr och den klockan kan inte vridas tillbaka.  Europa, Finland medräknat, är en del av den globala ekonomiska konkurrensen. Eftersom motparterna är jättar som Kina och Indien, är det klart att Europa måste agera enhetligt. I Europas mörka historia finns varnande exempel på hur det kan gå när man vädjar till nationalkänslan.

Vi måste också tänka på hur vi talar om Europeiska unionen. Det finns mycket att åtgärda inom EU, men det är inte på sin plats med kritik i onödan. EU-jargongen är svår att förstå. Vi måste ta lärdom av det här, ödmjukt ta emot kritiken och förbättra verksamheten. Man ska inte förringa människors upplevelser av orättvisa.

EU tar ibland tag i småsaker och reglerar saker och ting för mycket i detalj. Det är något som såväl transportföretagare som jordbrukare har fått erfara. Medlemsstaternas särdrag och omständigheter måste beaktas i beslutsfattandet för att medborgarna ska känna att de gemensamma rättsakterna är rättvisa. Det görs fel också i medlemsstaterna: utöver de krav som ställs i direktiven ställer man ofta nationella krav. 

Ärade talman!

Europeiska unionen ska vara stor i stora frågor och liten i små frågor. Jag upplever att det vid en brytpunkt av det här slaget alltid finns en möjlighet att förbättra den egna verksamheten. Så även denna gång.

Enligt regeringsprogrammet bör unionen reformeras och dess verksamhet förbättras, men regeringen anser inte att det nu är aktuellt att ändra grundfördragen. Det är viktigt att vi koncentrerar oss på det väsentliga, genomför beslut och avvecklar byråkrati. Medlemsstaterna ska iaktta de gemensamt överenskomna reglerna. Vi behöver mindre men bättre lagstiftning, en fördjupad inre marknad och ökad frihandel. 

Vi måste gå framåt på tre nivåer för att vår ekonomi ska växa och förutsättningarna för våra företag att ha framgång i den hårda konkurrensen förbättras. I Finland, liksom i andra medlemsstater, måste vi ha mod och vilja att fatta beslut om strukturella reformer och genomföra dem. Nationellt visar konkurrenskraftsavtalet att det är möjligt att göra också stora strukturella reformer, även om det inte alltid är den snabbaste och lättaste vägen.

Dessutom måste vi se vad EU kan erbjuda oss för att främja tillväxten. Efter fred, stabilitet och säkerhet är EU:s största prestation enligt min mening den inre marknaden – det gemensamma europeiska marknadsområdet där varor, tjänster, människor och kapital rör sig fritt. Den inre marknaden är inte klar, den måste utvecklas och EU måste ha en gemensam vision om i vilken riktning utvecklingen ska ske.

När det gäller den fria rörligheten för varor har mycket redan gjorts och det ser vi också i vårt dagliga liv. Urvalet av produkter är bra, konkurrensen håller priserna i schack och är till förmån för konsumenten.

Digitaliseringen öppnar nya möjligheter för oss. När vi tidigare sålde en pappersmaskin till andra sidan av Europa sände vi först en montör och snart därefter en serviceman. Nu erbjuder vi samma tjänster i realtid på nätet och tillhandahåller stora volymer av olika stödtjänster. På den inre marknaden måste man ha insikt om denna snabba utveckling och de nya affärsmodellerna. Vi måste noggrant fundera över vad vi ska reglera och hur. All reglering ska vara anpassad till den digitala världen, annars missar vi tåget och blir efter våra konkurrenter.

I all lagstiftning ska bördan lättas. Vi måste se framåt och fundera över var det största mervärdet finns och trygga det genom gemensamma regler. Denna samma konsekventa politik måste också genomföras i nationella projekt.

EU ger oss också unionens gemensamma handelspolitik, ett verktyg för att agera bland annat på den globala marknaden där efterfrågan är stor. Det är centralt både med tanke på konkurrenskraften och tillväxten och sysselsättningen att vi får till stånd avtal med bl.a. Förenta staterna och Kanada. För en sådan exportledd ekonomi som Finlands har detta har en särskilt stor betydelse.

Ärade talman!

Medlemskapet i EU är ett politiskt val som knyter Finland till den västerländska värdegemenskapen. Medlemskapet var också ett säkerhetspolitiskt val för Finland. Denna grundkonstellation har inte förändrats under de två årtionden som gått. Tvärtom, det finns utmaningar i fråga om säkerheten i Finland och Europa och att svara på dem kräver utöver nationella arrangemang ett utökat samarbete med våra partner.

Regeringen har i sin utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse dragit upp de centrala riktlinjerna för målen med Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt dem gör Finland i sin utrikes- och säkerhetspolitik val som bygger på nationella intressen och främjar Finlands säkerhet och välfärd. Finland främjar aktivt den säkerhetspolitiska stabiliteten i sitt närområde. Finland varken kan eller vill isolera sig. Dessa riktlinjer som regeringen dragit upp håller också för brexit.

Finland har i detta syfte målmedvetet strävat efter att stärka EU som säkerhetsgemenskap. Ett exempel på vår aktivitet är uttalandet tillsammans med Frankrikes president Hollande som avgavs för två veckor sedan. Vi behöver ett tätare försvarssamarbete mellan medlemsstaterna, framför allt för att utveckla de europeiska försvarsresurserna och det europeiska materielsamarbetet.

EU:s säkerhets- och försvarspolitik har hittills framförallt bestått av krishantering i världens krishärdar. Nu måste uppmärksamheten alltmer fästas vid att stärka européernas säkerhetskänsla. I framtiden måste samarbetet öka inom bland annat utvecklingen av den militära kapaciteten, försvarsindustrin och försvarsforskningen samt beredskapen för hybridhot.

Det är klart att resultatet av Storbritanniens folkomröstning också inverkar på EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Många av effekterna inverkar i båda riktningarna. För att fullt ut nå de mål som fastställts i Finlands redogörelse krävs en utvärdering av verkningarna på längre sikt och övervägande av våra intressen i olika situationer.

Ärade talman,

Finland respekterar resultatet av folkomröstningen i Storbritannien. Förhandlingarna om utträde mellan EU och Förenade kungariket tar kanske ett par år. Storbritannien är även i framtiden en nära partner till EU och Finland, och det avtal som förhandlas fram med Storbritannien måste trygga vår exportledda ekonomis intressen. EU 27 fortsätter att utveckla unionen med betoning på en stärkt ekonomi, sysselsättningen och bättre lagstiftning.

Ärade talman!

I Europeiska rådet diskuterade vi också hur vi nu ska gå vidare. Sammantaget kan man konstatera att vi inte behöver nya deklarationer eller program, utan kommissionens nuvarande arbetsprogram är bra. I programmet ingår skapande av arbetsplatser och främjande av tillväxten, bättre lagstiftning och stärkt säkerhet samt effektivisering av de yttre åtgärderna. Snarare behöver vi samstämmighet, bättre genomförande och tydligare kommunikation.

Jag utmanade också EU-ledarna att ställa om sitt tankesätt från läget kris till läget utveckling. Bryssel måste prestera bättre, Finland också. Finland ordnar dock ingen omröstning om utträde ur EU. Vår plats är klar. Vi klagar inte, utan vi påverkar.