Utredare Mirva Lohiniva-Kerkelä:
Det behövs flera slags åtgärder för att förbättra samarbetet i gränsregionen mellan Finland och Norge

Metoderna för att förbättra samarbetet i gränsregionen mellan Finland och Norge och underlätta invånarnas vardag varierar beroende på verksamhetssektor. En del av frågorna kräver ändringar i den nationella lagstiftningen eller EU-lagstiftningen. Å andra sidan kunde en del av frågorna avgöras genom regionala avtal mellan myndigheterna eller genom bättre informationsförmedling.

Gränshindren för näringsverksamhet och arbetskraftens rörlighet påverkas av den internationella regleringen, i synnerhet EU-regleringen och statsfördragen. En del av problemen med arbetskraftens rörlighet beror på att den lagstiftning som reglerar arbetsmarknaden och anställningsförhållandena är nationell. Förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer är ett exempel på processer som kunde göras smidigare.

Den lagstiftning som tillämpas på social- och hälsovårdstjänster och utbildning är till största delen nationell, vilket också betyder att eventuella problem i anslutning till dem kan lösas nationellt och regionalt.

”Uppmärksamhet borde fästas vid samarbetet mellan den specialiserade sjukvården och primärvården och vidareutvecklingen av samarbetet. Behovet av att uppdatera det gällande avtalet om specialiserad sjukvård bör utredas närmare. Ett regionalt avtal skulle förbättra samarbetet när det gäller att ordna socialservice ", säger utredaren, biträdande professor Mirva Lohiniva-Kerkelä från Lapplands universitet.

En del av problemen har ett samband med myndighetspraxis, såsom olika tolkningar av bestämmelserna eller fördröjningar i myndighetsverksamheten. De finländska och norska myndigheterna borde komma överens om gemensamma verksamhetsprinciper, enhetliga tolkningar av författningarna och praxis.

Utredningen lyfte också fram problem i anslutning till tillgången till information. Det är svårt att hitta information på många olika webbplatser.

”Situationen kunde underlättas t.ex. av en portal eller ett telefonnummer som skulle tillhandahålla sektors- och gränsöverskridande information”, föreslår Lohiniva-Kerkelä.

När det gäller service åt samer lyftes bristen på samiskspråkig och samisk service fram. Servicen på samiska borde samordnas mer centraliserat och tillgången till tjänster borde förbättras till exempel med hjälp av välfungerande distanstjänster.

Syftet med utredningen Samarbetet mellan Finland och Norge i gränsområdet och hindren för det var att utreda samarbetet mellan myndigheterna inom social - och hälsovården, räddningsväsendet och undervisningsväsendet, tillgången till och användbarheten av servicen inom dessa områden samt verksamhetsförutsättningarna för arbetskraftens rörlighet och näringsverksamhet i gränsregionen mellan Finland och Norge. Särskild uppmärksamhet fästes vid ordnandet av och tillgången till service på samiska.

• Rapporten Samarbetet mellan Finland och Norge i gränsområdet och hindren för det (på finska, presentationsblad på svenska)

Ytterligare information:

Mirva Lohiniva-Kerkelä, biträdande professor, tfn 040 484 4024, mirva.lohiniva-kerkela(at)ulapland.fi

Noora Heinonen, konsultativ tjänsteman, ordförande för styrgruppen, tfn 02955 30148, noora.heinonen(at)vm.fi