Coronaviruset: statsrådets information och råd om koronaviruset samt  det aktuella läget och vanliga frågor på thl.fi

Två sorters bärplockare

16.7.2012 6.03
Nyhet N5-60907

"Ställningen för en utländsk bärplockare i Finland beror på om han plockar röda bär på en åker eller gula bär på myren", säger utvecklingschef Markus Pyykkönen. I trädgårdsodlingarna handlar man nämligen enligt kollektivavtal medan skogsbärsplockarna jämställs med företagare.

Pyykkönen anser att situationen är besvärlig.

"Den som kommer till odlingarna vet att han eller hon även under ett dåligt bärår får en grundlön. Hjortron- eller blåbärsplockare däremot kan inte vara säkra på någonting. Vid dålig skörd befinner de sig i en svår ställning. "

Säsongsarbetskraften har kommit för att stanna

Bärplockning på gårdarna var ända till 1980-talet en vanlig källa till sommarinkomster för finländska unga, men så småningom slutade det tunga arbetet att locka. När jordgubbsodlingen utvidgades och behovet av arbetskraft ökade, sökte man efter hjälp från utlandet.

"Till en början kom de utländska jordgubbsplockarna särskilt från Estland, sedan från Ryssland. Numera får man mestadels arbetskraft från Ukraina och Vitryssland", säger Pyykkönen.

Rekryteringen av utlänningar för plocka skogsbär är av senare ursprung och plockarna kommer huvudsakligen från Asien. I år arbetar cirka 15 000 vid bärodlingarna och cirka fyratusen utlänningar plockar skogsbär.  Antalet är så pass stort att säsongsarbetskraften redan är av samhällsekonomisk betydelse.

"Utan utlänningar skulle förädlingsföretagen för bär i Finland stanna. Den inhemska tillgången på arbetskraft är ytterst ringa."

Anställningstryggheten varierar

Ett anställningsavtal säkerställer relativt väl ställningen för säsongsarbetskraften inom jord- och trädgårdsbruket. Arbetsgivare har också intresse av att ta väl hand om de anställda för att människorna ska återvända följande år. Det uppstår naturligtvis även problem.

"Till exempel de som arbetar på ackord är enligt kollektivavtalet inte berättigade till söndagstillägg, vilket ofta inte är klart för de anställda. Arbetsgivarna för sin del förstår inte alltid att ackordsarbete kräver arbetstidsbokföring eller att det vore bra att upprätta anställningsavtalet också skriftligt", beskriver Pyykkönen de vanligaste problemen. 

Det finns också riktiga bedragare inom branschen, och nästan varje år tvingas någon grupp få sin lön från den statliga lönegarantin. Anställningsavtalet garanterar dock möjlighet att få tillgång till arbetskraftsförvaltningens och arbetarskyddets tjänster och rådgivning samt rätt till lönegaranti. Skogsbärsplockarna saknar dessa förmåner.

"De jämställs med företagarna, som har mycket sämre skyddsnät som sitt stöd", säger Pyykkönen. Han anser att jämförelsen inte är träffande.

"Plockaren är i praktiken fullständigt beroende av förmedlarna, som sköter om researrangemang och visar plockningsplatserna. Han kan inte heller konkurrensutsätta köparna. Jag anser att kännetecknen för ett anställningsförhållande här är nära att uppfyllas."

Problem med reglering

Flera arbetsgrupper har övervägt en utvidgning av anställningstryggheten för skogsbärplockare. Sidoeffekterna av en ändring har dock ansetts vara alltför besvärliga. Bärplockning som baserar sig på allemansrätten anses i dagsläget inte ge upphov till ett anställningsförhållande, och ingen skatt betalas för den inkomst som man får från den men en ändring skulle även medföra att även finländska plockare skulle omfattas av skatt.

"Landsbygdsbefolkningen skulle fråntas en förmån", säger Pyykkönen. Skattefrågan är dock inte den enda orsaken till att man tvekar. I Sverige ledde en utvidgning av skyldigheten att ingå anställningsavtal till en svart bärplockningsmarknad.

"Lagstiftaren tvingas alltid att fundera över vilka problem en ändring kan medföra, och man kan inte heller förutse dem alla. På lång sikt måste vi dock få en lösning till stånd. Det är inte rimligt att en plockare under ett dåligt bärår står i skuld till förmedlarna."

Redaktör: Paula Mannonen