Lyckas man genom social- och hälsovårdsreformen minska hållbarhetsunderskottet med tre miljarder?

Tuomas Pöysti inledde i oktober sitt arbete som projektledare för sote- och regionförvaltningsreformen. De två första åren verkar Pöysti i social- och hälsovårdsministeriet. Efter det är det meningen att han arbetar vid finansministeriet. Pöysti berättar om sin roll och sina synpunkter om sote-reformen.

Textversion av intervjun.

Din arbetsbeskrivning?

”Som understatssekreterare ansvarar jag för ledningen av bildandet av självstyrelseområden inom social- och hälsovårdsreformen och vid finansministeriet för ledningen av beredningen av förvaltningsreformen. Jag ansvarar för att lagberedningar läggs fram för ministern och att den övriga reformberedningen sköts som en helhet, och på så sätt blir reformerna slutförda.”

Många modeller för sote-reformen har redan förkastats. Hur vågade du hoppa in som projektets ledare?

”Ibland behöver man ta stora utmaningar och vara djärv. Min utgångspunkt var oron för framtiden för vårt eget land och dess människor – oron för hur de grundläggande fri- och rättigheterna, som det föreskrivs i 19 § i grundlagen, verkställs på ett likvärdigt sätt. När den oron var pressande, kände jag ett tvång att gå ut för att lösa den.”

Hur får man alla aktörer att förbinda sig till reformen?

”Med dialog – med dialog och genom att lyssna och därmed skapa en gemensam uppfattning om att vi har ett problem som måste lösas och dessutom att genom dialog skapa en gemensam uppfattning om att vi måste verka tillsammans för att lösa detta problem.”

Vilken roll anser du att digitaliseringen har i reformen?

”Digitaliseringen spelar en mycket stor roll i denna reform. Enligt professor Matti Pohjolas internationellt uppskattade produktivitetsundersökningar beror hälften av effektivitets- och produktivitetsnyttan på utnyttjandet av ICT och digitalisering, och samma gäller i stora drag också i social- och hälsovårdssektorn.

Genom digitaliseringen är det också möjligt att få människor att själv ta mera ansvar för sitt eget välbefinnande, sin egen hälsa och även att stöda detta ansvarstagande – sålunda når man här alldeles nya slag av klient- och patientorienterade verksamhetsmodeller genom digitaliseringen.

Och sedan öppnar sig alldeles nya perspektiv när man kombinerar Finlands biobankslagstiftning, den höga ICT-kompetensen i Finland med social- och hälsovårdsministeriets genomstrategi. Då kan man skapa i Finland ett helt nytt slag av växande affärsverksamhet som bygger på välfärdsteknologi och genteknologi och digitalisering, dvs. här står vi nära möjligheterna att öka denna sektor i nationalekonomin.”

Lyckas man genom social- och hälsovårdsreformen minska hållbarhetsunderskottet med tre miljarder euro?

”Dessa tre miljarder är en makroekonomisk kalkyl där man jämför finansministeriets standardvärde och sedan den eventuella förändringen efter produktivitetsutvecklingen med varandra. Summorna är ambitiösa, men vi har praktiska exempel på att en utveckling i den riktningen är möjlig, dvs. nog är det i det långa loppet möjligt att nå rätt höga mål i kontrollen av kostnaderna utan att tjänsterna och deras kvalitet och säkerhet lider.”

Intervju: Kimmo Vainikainen
Video: Kimmo Vainikainen, Katariina Vesikko