Saarikko: God praxis hjälper människor ett litet steg i taget
”Människor klarar sig bättre i vardagen och skillnaderna i välfärd mellan befolkningsgrupper kan ibland minskas med ganska enkla metoder och ett litet steg i taget. Ibland behöver människor en följeslagare eller mer stöd för att kunna ta ansvar för sina egna val. Yrkespersonerna å sin sida behöver verktyg för att stödja en förändring till det bättre. Både klienterna och yrkespersonerna har nytta av god praxis”, sade familje- och omsorgsminister Annika Saarikko i sitt tal vid slutseminariet för spetsprojektet Välfärd ska främjas och ojämlikheten bli mindre den 15 november i Helsingfors.
Under 2017–2018 har god praxis spridits inom ramen för spetsprojektet. Till spetsprojektet valdes nio verksamhetsmodeller som redan hade konstaterats vara god och verkningsfull praxis som främjar sunda levnadsvanor och den psykiska hälsan samt förebygger folksjukdomar och ensamhet. Målet var att de skulle etableras i så stor utsträckning som möjligt i hela landet.
”Arbetet med att förankra de goda verksamhetsmodellerna så att de blir bestående verksamhet har kommit igång bra, och arbetet fortsätter efter projektperioden. Särskilt fint är det att riksomfattande organisationer, stiftelser och expertinstitut har ingått partnerskap med kommuner, samkommuner och sjukvårdsdistrikt. Till min glädje kan jag konstatera att varje verksamhetsmodell som togs med i spetsprojektet har uppnått sina mål”, berömde Saarikko.
”God praxis fungerar oberoende av servicestruktur. I detta spetsprojekt har det arbetats mycket nära människornas vardag: det är alltså fråga om innehållet i social- och hälsovården. Det handlar om varför social- och hälsovårdsreformen görs och för vem. Det har varit gripande att via detta spetsprojekt få fördjupa sig i social- och hälsovårdens innehåll mitt under tvisterna om dess strukturer”, bekände Saarikko.
Den goda praxis som valts till spetsprojektet sprider sunda levnadsvanor, stärker den psykiska hälsan och motverkar ensamhet. Ett mål är också att minska ojämlikheten. Man har försökt rikta den goda praxisen så att den så väl som möjligt når människor vars välbefinnande och hälsa är sämre än genomsnittet. Särskilt fokus har legat på t.ex. arbetslösa,
låginkomsttagare samt klienter inom mentalvårds- och missbrukartjänsterna.
”Förutsättningarna för ett så gott och sunt liv som möjligt beror till stor del på hur väl t.ex. arbetsplatser, läroanstalter och bostadsområden stöder människor att leva på ett sätt som främjar det egna välbefinnandet och den egna hälsan. Vardagsmiljöerna borde uppmuntra till fysisk aktivitet och erbjuda jämlika möjligheter att röra på sig och njuta av den
närliggande naturen och kulturmiljön. De borde vara trivsamma och stödja social samvaro och psykisk hälsa. En god vardagsmiljö ger också möjlighet att välja livsmedel för en hälsofrämjande kost av god kvalitet samt minskar de negativa effekter som människors alkohol- och narkotikabruk orsakar dem själva och deras anhöriga”, säger Saarikko.
Enligt Saarikko bör de goda verksamhetsmodellerna vidareutvecklas så att de når de människor som har det allra svårast.
”Som minister med ansvar för jämställdhetsfrågor vill jag uppmuntra till att den goda praxisen ska nå särskilt sådana män och pojkar hos vilka det finns många hälsorisker. Detta mål ingår även i regeringens jämställdhetsprogram”, påpekade Saarikko.
Ytterligare information:
Satu Mäki-Lassila, familje- och omsorgsministerns specialmedarbetare, tfn 0295 163 110
Meri Larivaara, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 163 634 (god praxis blir bestående)