Pasi Moisio: Kommittén för social trygghet börjar med den viktigaste frågan

Kommittén för social trygghet har inlett arbetet med dess kanske viktigaste uppgift, nämligen att definiera problemen i reformen av den sociala tryggheten.

Under maj månad ska kommittén samla in kommittémedlemmarnas åsikter om vilka som är de centrala problemen gällande social trygghet som bör lösas på både kort och lång sikt. Med grund i kartläggningen kan kommittén börja arbetet med att identifiera de problem inom den sociala tryggheten som måste lösas. Strävan efter koncensus börjar vid kommitténs följande möte som hålls i juni.

Varför är det så viktigt att nå koncensus om problemen redan i kommitténs inledningsskede?  Kommittén har till uppgift att reformera den sociala tryggheten både strukturellt och funktionellt, vilket betyder att genomförandet kommer att ske stegvis och fortsätta under följande regeringsperiod. För att vi ska kunna lita på att reformen fortgår under följande regeringsperiod måste kommittén se till att riksdagspartierna är tillräckligt eniga.

Oberoende av vad vi reformerar måste vi ha en gemensam uppfattning om vad det är vi försöker rätta till och varför. Kommitténs första uppgift är därför att nå tillräcklig koncensus om problemen inom den sociala tryggheten. Först efter det kan sektionerna och de sakkunniga fastställa vad exakt det är som borde läggas till, tas bort eller ändras i den nuvarande sociala tryggheten för att problemen ska kunna lösas. Orsakerna till problemen är många, och gäller också annat än den sociala tryggheten, så som till exempel omständigheter på arbets- och bostadsmarknaden.

Att definiera problemen i den sociala tryggheten är inte en teknisk sak, eftersom det inte finns någon ”rätt” social trygghet. Genom forskning är det visserligen möjligt att hitta svar på vilka sätt som är bättre eller sämre för ordnandet av den sociala tryggheten, och att bedöma dem enligt bestämda kriterier eller mål, men inom den sociala tryggheten har man många olika mål, till exempel sysselsättning och jämlikhet, som ofta måste vägas mot varandra på basis av våra värderingar.

Problemen behöver definieras noggrant också därför att definitionerna av problemen styr arbetet med att hitta lösningarna. Genom att definiera problemet får man ett rättesnöre för de beslut som ska fattas inom lagberedningen. Som vi vet kan också detaljer i lagstiftningen få konkreta konsekvenser.

Det är således ytterst viktigt att de kommittémedlemmar som representerar riksdagspartierna definierar problemen i den sociala tryggheten och enas om vilka problem det är som måste lösas.  Kommitténs arbete ska basera sig på de politiska och samhälleliga frågor om social trygghet som väljarna har prioriterat när de i det demokratiska valet har gett sitt stöd till riksdagsledamöterna och partierna. I valkampanjer och samhällsdiskussioner ser man inte på den sociala tryggheten som en teknisk problemhelhet, utan som politiska och samhälleliga frågor. Även den parlamentariska kommittén för social trygghet måste närma sig den sociala tryggheten enligt hur problemen yttrar sig i de politiska och samhälleliga diskussionerna.  

Pasi Moisio, ordförande för kommittén för social trygghet