Våldet mot kvinnor och jämställdhetspolitiken

2.2.2010 8.37
Nyhet N5-54969

I ljuset av internationella rekommendationer finns det fortfarande betydliga brister i Finlands handlingspolitik som gäller förebyggandet av våld mot kvinnor. Det konstateras i en bakgrundsutredning som har gjorts för regeringens jämstäldhetsredogörelse. Utredningen Naisiin kohdistuva väkivalta ja tasa-arvopolitiikka (Taina Riski) publicerades i dag.

Till exempel FN:s CEDAW kommitté, som följer hur konventionen om eliminering av all slags diskriminering mot kvinnor iakttas, har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid Finlands otillräckliga åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor. Trots rekommendationer har Finland tills vidare inte utarbetat ett helhetsbetonat program och inte heller en strategi för att förebygga våld mot kvinnor, som skulle binda ihop fenomenet med diskriminering mot kvinnor och beakta på ett samordnat sätt de olika formerna av detta våld och deras konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Enligt utredningen om våldet mot kvinnor och jämställdhetspolitiken har huvudvikten i regeringens verksamhet för att förebygga våld mot kvinnor legat vid tidsbestämda projekt och åtgärder som ofta är bundna till regeringsperioden. Åtgärderna har inte alltid anvisats tillräckliga resurser, och detta har underminerat deras effektivitet.

I framtiden bör förebyggandet av våld mot kvinnor förbättras genom att betrakta företeelsen som en helhet såväl från synpunkten av lagstiftningen och de servicesystem som byggts upp för våldsoffer som från synpunkten av förebyggandet av våld och datainsamling. Det bör också ske en större satsning på uppföljning av åtgärderna för att förebygga våld mot kvinnor .

Jämställdhetsmyndigheternas institutionella ställning

I dag publicerades ytterligare en bakgrundsutredning för jämställdhetsredogörelsen. I utredningen Tasa-arvoviranomaisten institutionaalinen asema (Anne Maria Holli, Marjo Rantala) granskas de institutionella strukturerna för jämställdhetspolitiken i Finland samt utvärderas deras effektivitet. Man fäster särskild uppmärksamhet vid hur målen som uppställdes för reformen av jämställdhetsorganens organisation 2001 har uppnåtts.

Enligt utredningen om jämställdhetsmyndigheternas institutionella ställning är jämställdhetsorganens begränsade personalresurser ett allvarligt problem eftersom de försvagar deras möjligheter att fullvärdigt sköta sina uppgifter. Med undantag av jämställdhetsombudsmannens byrås tillsynsmedel har jämställdhetsorganen dessutom endast svaga administrativa styrmedel till sitt förfogande.

Det konstateras därför i rapporten att problemen i vår jämställdhetspolitik inte hänför sig till jämställdhetsmyndigheternas verksamhet, eftersom de har skött sina uppdrag till och med förvånansvärt bra inom de ramar som de anvisats. Främjande av jämställdhet hör också till den övriga förvaltningen som inom sitt egna verksamhetsfält bör genomföra målen för den nationella jämställdhetspolitiken och lagstiftningen.

För mer information

överinspektör Eeva Raevaara, tfn (09) 160 73842, 050 358 1289
överinspektör Taina Riski, tfn (09) 160 74889, 050 464 9323

webbnyheter