Utredning: Tre modeller för att främja enprocentsprincipen inom offentligt byggande

En färsk utredning presenterar tre alternativa modeller för att förverkliga enprocentsprincipen, dvs. anskaffandet av konst i samband med att man bygger offentliga byggnader. I det nuvarande regeringsprogrammet finns det inskrivet ett mål att främja enprocentsprincipen. Det betyder att en viss del av byggnadsbudgeten används för att skaffa konst till byggnaden eller till konstnärlig planering.

För att kartlägga alternativen som står staten till buds för att förverkliga principen beställde undervisnings- och kulturministeriet en utredning om saken från Stiftelsen för miljökonst och Arkkitehtuurikeskus ry. Utredningen överräcktes till ministeriet 19.3.2013.

I utredningen presenteras tre alternativa modeller. Med hjälp av dessa får man en bild av hur staten kan skapa förutsättningar för ett samarbete med konstnärer och planerare i samband med byggande av offentliga byggnader. I de föreslagna alternativen definieras hur ansvaret fördelas, de viktigaste uppgifterna och de mest centrala åtgärderna i främjandet av enprocentsprincipen.

I utredningen betonas att man innan man väljer en ansvarig aktör och modell måste hitta ett gemensamt förhållningssätt aktörerna emellan i fråga om hur procentprincipen förverkligas. Staten kan rikta åtgärderna för främjandet av enprocentsprincipen genom att välja ansvarig aktör enligt vad aktören vill uppnå med principen.

Utgångspunkterna för modellerna konsten och konstnärerna

De tre alternativa modellerna som presenteras i utredningen är Taike-modellen (Centret för främjande av konst), Konstmuseum-modellen och modellen Kreativa företag. Enligt utredningen utgår alla tre modellerna från konsten och konstnärerna.
I Taike-modellen är det Centret för konstfrämjande (Taike) som koordinerar förverkligandet av enprocentsprincipen. Centret för konstfrämjande är en myndighet under undervisnings- och kulturministeriet. Genom Centrets regionala verksamhetssällen skulle främjandet av enprocentsprincipen nå även kommunerna. I modellen betonas tillgången till konst och sysselsättning av konstnärer.

I konstmuseum-modellen läggs ansvaret för enprocentsprincipen på en enhet som grundas i samband med statens museiverk och i modellen tas principen i beaktande vid införskaffandet av statens offentliga konst. I modellen utnyttjas de förmåner som statens konstmuseums stiftelseform har samt möjligheterna att utveckla samarbetet med statens affärsföretag. I samband med reformen av museisektorn borde man garantera att de regionala konstmuseerna har resurser att främja enprocentsprincipen även i kommunerna.

Modellen Kreativa företag betonar konsten som ett yrke inom den kreativa ekonomin samt konstens möjligheter att öka arkitekturens värde. I modellen föreslås att man instiftar ett konsultnätverk inom arbets- och näringsministeriets ansvarsområde. Konsultnätverket skall enligt modellen hjälpa olika aktörer att utveckla konstprojekt som en del av byggnadsverksamheten. Nätverket skall också enligt förslaget främja konstnärers sysselsättning, bildande av nätverk och avtalspraxis.

Procentprincipens långa historia

Principen En procent till konsten härstammar från 1920-talet och är en praxis som kommit till i flera länder. Den går ut på att ca en procent av kostnaderna för ett byggnadsprojekt går till anskaffning av konst. Enprocentsprincipen har i flera länder tagits i bruk som en verksamhetsmodell för den offentliga konsten. Huvudansvaret för att framhålla den och för det ekonomiska stödet ligger i de flesta länder på konst- och kulturministerierna.

I Finland behandlades enprocentsprincipen i riksdagen första gången redan före andra världskriget. 1956 fattade statsrådet ett principbeslut om att försköna offentliga byggnader med hjälp av konst. Man tillsatte en statlig konstverkskommission för att sköta saken. Kommissionen sköter fortfarande anskaffandet av konst till myndigheter och institutioner. På det kommunala planet började man följa procentprincipen från och med 1960-talet, och 1981 rekommenderade Stadsförbundet att man tar den i bruk.

Publikationen (på finska, svenskspråkigt sammandrag)
Konst i vardagen; Förslag till statliga metoder för att främja enprocentsprincipen som en del av det offentliga byggandet. Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2013:5