En ny EU-förordning om ömsesidigt erkännande förbättrar den fria rörligheten för varor på den inre marknaden

Arbets- och näringsministeriet 22.1.2020 15.27
Nyhet

Syftet med den nya EU-förordningen om ömsesidigt erkännande är att förbättra den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad. Den tillämpas i en situation där nationella krav har ställts på varorna i lagstiftningen eller i en myndighetsföreskrift, och dessa krav har inte harmoniserats i EU. Förordningen gäller uppskattningsvis mindre än hälften av varorna på den inre marknaden.

Den nya förordningen ersätter den tidigare förordningen om ömsesidigt erkännande av varor, och är en del av EU:s så kallade varupaketlagstiftning. Den nya förordningen börjar tillämpas den 19 april 2020. Den syftar till att bland annat förbättra rättssäkerheten. Konsumenter får tillgång till ett bredare varuutbud när varorna kan röra sig friare på den inre marknaden.

Den nya förordningen styr i första hand myndigheternas förfaranden

Myndigheterna ska beakta skyldigheterna i förordningen i sin egen verksamhet, som till exempel vid bedömning av varorna. Myndigheterna kan i framtiden göra en så kallad egenförsäkran om att varorna är lagligen saluförda i en annan medlemsstat. Företag kan även utnyttja problemlösningsnätverket för den inre marknaden, Solvit, för utvärdering om tillsynsmyndigheten har tillämpat principen om ömsesidigt erkännande på ett korrekt sätt.

Skyldigheterna i förordningen gäller de nationella myndigheter som tillämpar nationell lagstiftning eller myndighetsbestämmelser som inte har harmoniserats i EU. Förordningen gäller myndigheters beslut som påverkar marknadstillträdet för varor.

Den fria rörligheten för varor på den inre marknaden som utgångspunkt

Utgångspunkten för principen om ömsesidigt erkännande är att varor kan röra sig fritt på den inre marknaden, om det inte har fattats ett separat beslut om att begränsa eller förbjuda marknadstillträde för varor. Om en myndighet fattar ett beslut om begränsning, ska den alltid informera företaget, övriga medlemsländer och kommissionen om detta. Beslutet kan vara vilken som helst åtgärd som begränsar marknadstillträdet för en vara, och det kan basera sig på till exempel en nationell teknisk regel.

Förordningen om ömsesidigt erkännande ska tillämpas på varor av alla slag, även jordbruksprodukter. De vanligaste sektorerna inom vilka den gällande förordningen har tillämpats är livsmedel och byggprodukter. Förordningen kan också tillämpas på andra sektorer och varor som kan tolkas som handelsvaror, såsom till exempel konst och avfall.

Ytterligare upplysningar:
Niina Etelävuori, specialsakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 047 022

Minneslista för myndigheter om tillämpning av den nya förordningen

  • Anmälningsblankett: Säkerställ att en anmälningsblankett för ekonomiska aktörer i enlighet med bilagan till förordningen är elektroniskt tillgänglig på er webbplats. En ekonomisk aktör ska ha möjlighet att på blanketten lämna en egenförsäkran om att varorna är lagligen saluförda i en annan medlemsstat (egenförsäkran).
  • Bedömning av varor: Iaktta de förfaranden som föreskrivs i förordningen som gäller bedömning av varor eller begränsat eller nekat marknadstillträde. Bedömningen av varor gäller alltid från fall till fall.
  • Myndighetsbeslut: Säkerställ att det i ett beslut där marknadstillträde begränsas eller nekas ges de uppgifter som förordningen kräver såsom skälen till beslutet. Beslutet ska även redogöra för att åtgärden står i proportion till det uppsatta målet, och att samma mål inte kan uppnås med en annan, mindre begränsande åtgärd. Till beslutet ska också fogas en besvärsanvisning och informeras att företaget har möjlighet att använda problemlösningsförfarandet SOLVIT.
  • Tillfälligt upphävande av marknadstillträde: Utred i vilka situationer man tillfälligt kan upphäva marknadstillträde för varor och hur man ska förfara i sådana situationer.