Statsministerns upplysning om energipolitiken som helhet 7.10.2014

Statsrådets kommunikationsavdelning 7.10.2014 11.15
Statsministerns upplysning -

Statsminister Alexander Stubb

Ärade talman,

När vi här i dag talar om energipolitik, talar vi i själva verket också om mycket annat. Energipolitik är klimat- och miljöpolitik samt ekonomisk politik och sysselsättningspolitik. Energipolitik är också försörjningsberedskap och självförsörjning – samt EU-politik, utrikespolitik och säkerhetspolitik.

Därför är det ytterst viktigt att hela riksdagen får diskutera dessa stora helheter. Jag kommer i min upplysning att behandla energilösningarna utgående från dessa aspekter.

Ärade talman,

Vi har bara jorden och dess natur till låns av de generationer som kommer efter oss. En nackdel med människans vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utveckling är de stora risker som den har fört med sig. Klimatförändringen, överanvändningen av naturresurser och miljöförstöring hör till de största hoten mot mänskligheten. Jorden och dess ekosfär kan bli förstörda för all framtid.

Den internationella klimatpanelens nyaste rapport visar att de åtgärder som har vidtagits för att begränsa klimatförändringen inte räcker till. Hotet kan avvärjas bara genom internationellt samarbete. Det krävs åtaganden i stor omfattning för att minska de globala utsläppen. Därför är frågan högt på FN:s agenda. Följande hopp om en mer bindande internationell överenskommelse riktas till klimatmötet i Paris 2015. Utan en bindande överenskommelse kan loppet vara kört.

Klimatförändringen kan man alltså inte åtgärda ensam. Också vår energi- och klimatpolitik baserar sig på de lösningar som EU tillsammans går in för. Till de mål som EU har ställt upp för 2020 hör minskade utsläpp, mer förnybar energi och högre energieffektivitet. Dessa mål kommer att nås åtminstone när det gäller minskade utsläpp och förnybar energi.

För att nå de målen drog vi 2010 upp viktiga energipolitiska riktlinjer: åtgärder för att öka energieffektiviteten, ett program för förnybar energi samt principbeslut om byggande av två nya kärnkraftsenheter. Med dessa riktlinjer ville man också göra Finland mer självförsörjande i fråga om energi och stärka konkurrenskraften.

Ärade talman,

Detta för oss in på ett annat ämne, nämligen den ekonomiska, industriella och sysselsättningspolitiska aspekten. En välmående ekonomi och en välmående miljö är inte varandras motsatser – om vi inte med vett och vilja gör dem till det genom vår politik. På europeisk nivå har man inte helt och hållet lyckats nå målen på ett kostnadseffektivt sätt. Vi måste se till att de effektivaste sätten att minska utsläppen blir de som vinner på marknaden. Ju mindre kostnaderna blir för att minska utsläppen, desto mer kan utsläppen minskas med samma resurser.

Ett stramt utsläppsmål och en fungerande utsläppshandel är det effektivaste tillvägagångssättet. När det gäller förnybar energi och energieffektivitet får EU:s mål inte binda medlemsländerna så mycket ett de inte kan tillämpa de effektivaste metoderna för att minska utsläppen. Om förpliktelserna är alltför bindande kan utsläppshandeln inte fungera ordentligt. Huvudsaken är att utsläppen kan minskas på ett effektivt sätt.

Utsläppen måste således ha ett marknadspris. Då är ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet i balans. På detta sätt sållar man således också fram de effektivaste sätten att minska utsläppen på. Då tar de sig även uttryck i effektiva investeringar och konkurrenskraftig produktion. Det är endast sådana lösningar som också kan bli internationella exportprodukter.

Europas ambitiösa energi- och klimatpolitik har hittills inte lett till den önskade ökningen av grön energi och arbetstillfällen inom exportindustrin för cleantech-branschen. Med ett bättre genomförande står klimat- och miljöpolitiken inte i konflikt med den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och industripolitiken, utan de går hand i hand.

Ärade talman,

Så till den tredje aspekten: Det världspolitiska läget – inte minst Rysslands agerande i Ukraina – har fått oss att inse vikten av att begrunda energilösningar också ur ett utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Att energi kan användas som påtryckningsmedel är något vi omsorgsfullt måste beakta i våra riskanalyser.

I statsrådets beslut från i fjol om målen med försörjningsberedskapen konstaterades det att "försörjningstryggheten i fråga om energi ska baseras på mångsidiga energikällor och bränslen, tillräcklig och distribuerad energiproduktion samt leveranssäkra överförings- och distributionssystem".

Vår importerade energi utgörs huvudsakligen av stenkol, olja, gas och el. Genom att så snabbt som möjligt ersätta dem med förnybara energikällor och kärnkraft kan vi minska utsläppen och ersätta importerad energi.

Många medborgare har ur denna synvinkel av förståeliga skäl varit oroade över att Rosatom, som ägs av ryska staten, nu har minoritetsinnehavet i Fennovoima och hädanefter är leverantör för kraftverket. Fennovoima ansökte om komplettering av principbeslutet på grund av leverantörsbytet, men begärde alltså inte någon förlängning av principbeslutets giltighetstid. Bolaget ska före sommaren fatta beslut om att söka byggnadslov. Beslutet kompletterades med ett villkor om en finländsk – alternativt EU/EES – ägarandel på cirka 60 procent.

Fennovoima är till största delen i finländsk ägo. Anläggningen drivs av finländare och är belägen i Finland. Den bidrar därmed till att göra Finland mindre beroende av rysk energi, även om många intuitivt ser annorlunda på saken. Fennovoimaprojektet skulle vid idrifttagningen klart minska behovet av importerad energi. Det är klart att det därmed minskar vårt beroende av rysk energi.

Ett annat i strategiskt hänseende viktigt projekt ur denna synvinkel är gasledningen Baltic Connector mellan Estland och Finland. Den skulle ge oss ett alternativ till importen av naturgas via en ledning direkt från Ryssland. Just nu pågår förhandlingar med Estland om en LNG-terminal i anslutning till detta.

Med tanke på klimatpolitiken, försörjningsberedskapen, handelsbalansen och det finska sysselsättningsläget är det problematiskt att användningen av stenkol, med undantag för den allra senaste tiden, har ökat i Finland under de senaste åren. Detta beror på den snabba sänkningen av världsmarknadspriset på stenkol samt på höjningen av torvskatten och den motsvarande nedskärningen av inmatningstariffen för skogsflis för ett par år sedan.

Att använda inhemsk torv och skogsflis i stället för stenkol är klimatvänligare, förbättrar handelsbalansen i och med att pengarna stannar i Finland – och utgör samtidigt en satsning på finländskt arbete. Regeringens finanspolitiska ministerutskott drog i dag upp riktlinjer som innebär att vi i fråga om torv och skogsflis kommer att gå in för lösningar som garanterar deras konkurrenskraft i förhållande till stenkolet. Näringsminister Vapaavuori och finansminister Rinne svarar för den fortsatta beredningen av ärendet.

Ärade talman,

Finlands styrka ligger i att vi har ett mångsidigt energisystem. Genom att värna om det minskar vi vår sårbarhet och får större möjligheter att agera smidigt i en omvärld som snabbt förändras. Vid sidan av produktionsformer som vind- och solkraft som är beroende av väderförhållandena behöver Finland tillräckligt med stabil kapacitet – något som kärnkraften kan erbjuda.

Alla understöder avvecklandet av användningen av stenkol i energiproduktionen när det sker på ett kostnadseffektivt sätt och utan att äventyra försörjningsberedskapen. I praktiken förutsätter detta att stenkolen ersätts med kärnkraft. Utöver ett maximalt nyttiggörande av bioenergi är det också viktigt att öka exempelvis andelen vind- och solenergi. Utan kärnkraft kan vi emellertid inte nå vårt mål inom de närmaste årtiondena.

Genom att se till att vi är självförsörjande i fråga om energi stärker vi också den finländska samhällsekonomin. En utbyggnad av kärnkraften medför exempelvis avsevärda tilläggsinvesteringar inte bara inom energisektorn utan också inom byggandet och många branscher som producerar investeringsnyttigheter.

På basis av bedömningar kommer tilläggsinkomsterna från investeringarna också att stimulera konsumtionen. Dessa fördelar kan uppnås utan statligt stöd, vilket är ett positivt undantag inom energisektorn.

Varför föreslog inte regeringen en förlängning av giltighetstiden för TVO:s principbeslut? Att bedöma samhällets helhetsintresse är alltid en känslig fråga när det gäller kärnenergi. Regeringen röstade om vartdera beslutet, liksom regeringarna alltid tidigare har gjort i fråga om alla kärnkraftsbeslut. Tyvärr kunde inte TVO ge några garantier för att investeringen genomförs. Beslutet skulle därmed inte ha fört med sig den efterlängtade ekonomiska tillväxten eller skapat ett enda nytt arbetstillfälle.

Däremot skulle beslutet ha skapat ständig osäkerhet i våra energilösningar. TVO:s principbeslut gäller fortfarande fram till nästa sommar. Därefter är fältet fritt också för andra operatörer att eventuellt ansöka om ett principbeslut. Även TVO är varmt välkommet att i sinom tid ansöka om ett nytt beslut. Beslutet klargör läget också med tanke på investeringar i andra energiformer – exempelvis förnybara sådana.

Ärade talman,

Kommissionen lade i vintras fram sitt förslag till energi- och klimatpaket fram till 2030. Det är en fortsättning på 2020-målen. Om ett par veckor tas paketet upp i Europeiska rådet. Energipolitiken fortsätter vara ambitiös, men med flexibla och kostnadseffektiva medel.

Minskningen av utsläpp ges en viktigare roll. Överlappande mål och styrningsinstrument har gått in i varandra och lett till överkompenserande stödsystem. Detta har stört den inre marknaden för energi och sänkt priserna på utsläppsrätter, men samtidigt har det i betydande grad höjt de totala kostnaderna för minskningen av utsläpp.

Det mål för minskning av utsläpp som ska gälla alla föreslås vara 40 % fram till 2030. För hela EU föreslås för den förnybara energin ett mål på 27 % och för energieffektiviteten ett mål på 30 %. Dessa två mål är inte bindande för medlemsländerna. I samband med paketet lämnades ett lagförslag om en marknadsreserv för utsläppshandeln. Det är en välkommen reform, vars syfte är att förhindra framtida obalanser i utsläppshandeln.

Energiintensiva industribranscher ges också i fortsättningen ett undantag i form av gratis utsläppsrätter i samma form som de ges nu. På det sättet sörjer vi för vår energieffektiva industris konkurrenskraft och hindrar att utsläpp endast flyttas utanför Europa, s.k. koldioxidläckage.

Detta är i huvudsakliga drag en bra helhet med tanke på klimatpolitiken, kostnadseffektiviteten och Europas konkurrenskraft. Medlemsstaterna har större frihet än tidigare att välja hur de minskar sina utsläpp och ökar andelen förnybar energi. Kostnadsfördelningen mellan medlemsländerna måste dock vara rättvis.

Ärade talman,

Europeiska unionen bör vara en klimatpolitisk föregångare i världen. Finland bör å sin sida vara ett exempel för Europa. Samtidigt vill vi dock bevara det finländska välfärdssamhället. Därför får strävan efter utsläppsfrihet inte utgöra ett hot mot vår industri och våra arbetstillfällen.

Finland har förbundit sig till åtgärder för begränsning av klimatförändringen. Fram till 2050 ska vi minska utsläppen med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivå. Det är en enorm utmaning. För att det målet ska uppnås måste energisystemet göras nästan helt utsläppsfritt. Det kräver åtgärder av såväl staten, företagen som av alla oss finländare. Våra konsumtionsvanor måste bli mer klimatvänliga.

Här är den parlamentariska energi- och klimatkommitténs arbete mycket värdefullt. Energi- och klimatfrågorna har så stora verkningar att det är bra att nå ett brett nationellt samförstånd om de politiska huvudlinjerna på längre sikt.

"Förnybar energi eller kärnkraft" är därmed inte rätt frågeställning. De förnybara energikällornas potential ökar hela tiden medan kostnaderna för dem sjunker. Ändå behöver vi både förnybar energi och kärnkraft. Endast på det sättet kan vi ersätta de fossila bränslena och den importerade energin. Endast på det sättet går vi i rask takt mot ett utsläppsfritt Finland och skapar ny välfärd för framtiden.

Det globala energibehovet ökar i snabb takt. Vid nästa års klimatmöte i Paris måste detta anpassas till begränsningen av utsläpp. Ökningen av utsläpp stävjas bäst genom att den nyaste och renaste tekniken för förnybar energi samt energieffektiva lösningar direkt tas i bruk i utvecklingsländerna. Exporten av energi- och miljöteknik växer också snabbt och har en stor sysselsättande betydelse.

Den framstegsvänliga energi- och miljötekniken utgör världsmarknadens kanske snabbast växande affärspotential. Vårt lands storlek till trots bör Finland få en stor andel av den växande världsmarknaden.

Finland hör till världens ledande länder inom t.ex. kombinerad produktion av värme och el samt inom utnyttjande av bioenergi. Också t.ex. vindkraftsteknologi, integrerade solenergisystem och elbilar är snabbt växande miljötekniska branscher. Även inom de branscherna har finländarna, om de så vill, alla möjligheter att nå global framgång.

Det är möjligt att främja arbetet och välfärden i Finland och rädda jordklotet samtidigt.

Alexander Stubb