Rätten att bestämma över sin egen kropp firar 25 år

Utrikesministeriet 11.11.2019 8.00
Nyhet

De nordiska utvecklingsministrarnas gemensamma artikel försvarar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inför FN:s befolkningskonferens i Nairobi.

Peter Eriksson, Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete

Rasmus Prehn, Danmarks minister för utvecklingssamarbete

Ville Skinnari, Finlands utvecklings- och utrikeshandelsminister

Guðlaugur Þór Þórðarson, Islands utrikesminister

Dag-Inge Ulstein, Norges utvecklingsminister

 

Nordens välstånd och höga levnadsstandard grundar sig inte bara på vårt jord- och skogsbruk, på teknik eller på den rikliga förekomsten av naturresurser som fisk och olja. I Norden har kvinnor i årtionden åtnjutit lika rättigheter, kostnadsfri utbildning och tillgång till preventivmedel och säkra och lagliga aborter. Här finns offentlig barnomsorg till överkomlig kostnad, väl tilltagen föräldraledighet och regelverk som gör det möjligt att förena föräldraskap och yrkesliv. Främjandet av kvinnors rättigheter och egenmakt har varit helt väsentligt för utvecklingen av våra samhällen och gjort det möjligt för hela befolkningen att delta i arbetslivet och bygga upp vårt ekonomiska välstånd.

Det är väl känt vilka fördelar jämställdhet har för samhället och ekonomin. Trots det saknar mer än 200 miljoner kvinnor i världen tillgång till moderna preventivmedel och riskerar därmed att bli oplanerat gravida. Varje dag gifts närmare 33 000 flickor bort och varje dag dör 830 kvinnor i samband med komplikationer under graviditeten eller vid förlossning eller av osäker abort.

I många länder är rätten att bestämma över sin egen kropp fortfarande omstridd, trots att internationell enighet nåddes om den principen för 25 år sedan. År 1994 enades 179 regeringar vid den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen (ICPD) i Kairo om att alla personer – unga som vuxna, gifta som ogifta – ska kunna bestämma om och när de vill bilda familj. Denna samsyn var banbrytande. Den satte mänskliga rättigheter och jämställdhet i centrum för hållbar utveckling, av en värld som stod enad i frågan.

Världssamfundet kommer inom kort att samlas på nytt, i Nairobi, för att uppmärksamma att det gått 25 år sedan ICPD och för att försöka slutföra det arbete som påbörjades i Kairo. Kenya, Danmark och FN:s befolkningsfond (UNFPA) står värd för toppmötet, som samlar statschefer, ministrar, offentliga tjänstemän, företrädare för det civila samhället, den privata sektorn och den akademiska världen samt unga för diskussioner om hur man ska gå vidare med arbetet.

Vi är djupt oroade över att rätten att fatta välgrundade beslut om den egna kroppen är hotad i många länder. Det finns ett starkt motstånd mot sex- och samlevnadsundervisning, mot rätten till säkra och lagliga aborter och mot lika rättigheter för hbtq-personer. Våra regeringar är fortsatt fast beslutna att arbeta tillsammans med det växande antalet förkämpar för dessa rättigheter för att driva på i de här frågorna.

Föreställ er istället en värld där de här frågorna inte är omstridda längre och där vi i stället kunde fokusera på det som står att vinna om allas rätt att bestämma över sin kropp förverkligas helt och fullt.

  • Då skulle vi varje år undvika 67 miljoner oplanerade graviditeter i utvecklingsländer förutsatt att moderna preventivmedel var tillgängliga för kvinnor och unga.
  • Då skulle vi få ett slut på barnäktenskap och ge unga möjlighet att, tack vare en fullgod sex- och samlevnadsundervisning, fatta välgrundade beslut om sin kropp och sitt liv och få möjlighet att utveckla hela sin potential.
  • Då skulle vi se till att flickor får lika möjligheter till en slutförd utbildning, att flickor får meningsfull och betald sysselsättning och att flickor och pojkar deltar i samhället på lika villkor.

Det är den värld vi vill se.

Att kvinnor och unga får inflytande över sin egen situation är inte bara ett viktigt mål i sig utan en nödvändig förutsättning för att nå målen för hållbar utveckling.

Vi – Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige – kommer att fortsätta att med kraft stödja, både politiskt och ekonomiskt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla.

Vi kan inte finna oss i att kvinnor fortfarande dör i samband med förlossning, att barn fortfarande tvingas gifta sig, att miljontals kvinnor och flickor fortfarande fruktar oavsiktliga graviditeter. 

Vi reser till Nairobi med en klar föresats: att slutföra jobbet.