Staten vidtar särskilda åtgärder till följd av Talvivaara Sotkamo Oy:s konkurs - målet är att säkerställa miljöskyddet och en fortsatt gruvverksamhet

Den 6 november 2014 meddelade Talvivaaran Kaivososakeyhtiö Oyj, som nästan i ett år genomgått företagssanering, att dess operativa dotterbolag Talvivaara Sotkamo Oy ansöker om konkurs. Talvivaaras situation som helhet är för närvarande oklar, eftersom det börsnoterade moderbolaget (Talvivaaran Kaivososakeyhtiö Oyj) fortfarande befinner sig i företagssanering. Handeln med bolagets aktier har dock avbrutits. Uppenbarligen har moderbolagets styrelse och utredaren för saneringsförfarandet ansett att moderbolaget åtminstone just nu fortfarande har förutsättningar att fortsätta åtgärderna enligt det föreslagna saneringsprogrammet för att finna en långsiktig lösning när det gäller den fortsatta gruvverksamheten.

– Talvivaara har varit ett storskaligt startup-företag och samtidigt en betydande industriell aktör. Bolaget har haft en stor betydelse i såväl näringspolitiskt som regionalt hänseende och är en mycket viktig sysselsättare. Bolagets verksamhet har kännetecknats av de välkända miljöproblemen. Det är uppenbart att Talvivaaras operativa dotterbolags ansökan om konkurs innebär ett hårt slag för den finländska gruvindustrin och för Kajanaland, säger näringsminister Jan Vapaavuori.

– Det är klart att konkursen medför kostnader för staten. Just nu är det omöjligt att uppskatta de totala kostnaderna, eftersom t.ex. omfattningen av de åtgärder som behövs med tanke på miljön och avgörandena om gruvans framtid påverkar kostnaderna. Staten förbereder sig på omedelbara kostnader på 50 miljoner euro som inriktas på att stabilisera miljösituationen och gruvans verksamhet, berättar minister Vapaavuori.

Staten deltog under hela processen med att söka en finansieringslösning

Staten deltog under hela processen i förhandlingarna om en finansieringslösning för Talvivaara. Senast sökte man en lösning genom en företagssanering utifrån det förslag till företagssaneringsprogram som utredaren lämnade den 30 september 2014. Vid förhandlingarna eftersträvades finansiering på marknadsvillkor, vilket skulle ha skapat förutsättningar för en lönsam affärsverksamhet.

– Utgångspunkten har varit att staten endast kan delta i en sådan finansieringslösning där industriella eller kommersiella aktörer deltar med minst lika stora andelar och på samma villkor. Hörnstenen för förhandlingarna har varit att staten inte kan ta huvudansvaret för finansieringen och att tillgången till finansieringen binds till klara mål. Till de viktigaste av dessa mål hörde genomförandet av investeringar som är centrala med tanke på hanteringen av miljöriskerna, stabiliseringen av företagets verksamhet och tryggandet av statens totala intresse.

– Trots över ett års ansträngningar kunde Talvivaara inte locka tillräcklig finansiering från kommersiella aktörer och därför blev saneringen för dotterbolagets del på hälft när bolagets finansiella tillgångar tog slut. Lösningar söktes genom otaliga olika modeller, men det svaga kassaflödet, miljöriskerna, produktionssvårigheterna och det akuta behovet av tilläggsfinansiering gjorde till sist ekvationen för svår trots förslaget till ett exceptionellt kraftigt saneringsprogram. När alla tänkbara alternativ hade behandlats återstod, förståeligt nog, som enda alternativ att dotterbolaget ansöker om konkurs, säger Vapaavuori.
 
Ett hårt slag för Kajanaland

Totalt sett har gruvan i Talvivaara sysselsatt ca 1 500 arbetstagare både direkt och indirekt i Kajanaland. Det är ca 4 procent av hela arbetskraften i Kajanaland. Konkursen kan också få konsekvenser för många transportföretag, råvaruleverantörer och vidare förädlare av nickel runtom i Finland. Merparten av de anställda vid Talvivaara har varit anställda av dotterbolaget, som ansökt om konkurs. Konkursen medför antagligen förlorade arbetsplatser omedelbart, men konkursbolaget behöver dock även i fortsättningen ett betydande antal arbetstagare och underleverantörer.

– Det är ett hårt slag i synnerhet för sysselsättningen i Kajanaland. För dem som blir arbetslösa kommer vi att försöka hitta möjligheter att snabbt få arbete vid andra företag i regionen. På längre sikt inleds åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen i Kajanaland. För att lyckas med detta måste vi kunna skapa ekonomisk tillväxt i regionen. Inom de akuta strukturomvandlingsåtgärderna kommer man att fokusera på att skapa sådan tillväxt. Vi utgår från att Kajanalands ekonomiska region söker status som område med akuta strukturomvandlingsproblem och att regionen får denna status, säger Vapaavuori.

Hanteringen av miljökonsekvenserna

I fortsättningen har konkursboet ansvaret för att gruvans verksamhet och en eventuell nedläggning inte medför miljöskador. Staten ser till att konkursboet har tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens att hantera miljöriskerna. Miljötillstånden för gruvverksamheten gäller även konkursboets verksamhet.

– Staten prutar inte på skötseln av miljöfrågorna ens i en konkurssituation. Miljömyndigheterna fortsätter sitt arbete för att lösa miljöproblemen i Talvivaara på normalt sätt och alla tillståndsvillkor ska följas även i fortsättningen. Även de nödvändiga investeringar som vattenhanteringen kräver genomförs trots konkursen, framhåller Vapaavuori.

En eventuell fortsatt gruvverksamhet

Talvivaara Sotkamo Oy:s konkurs behöver dock inte innebära att gruvverksamheten upphör. Konkursboet strävar efter att hitta en ny verksamhetsutövare för gruvan. Om man inte hittar en ny aktör återstår dock inget annat alternativ än att stänga gruvan.

– Det är klart att staten deltar i förhandlingarna om fortsättningen för gruvan och strävar efter att en ekonomiskt lönsam gruvverksamhet ska kunna fortsätta på ett för miljön hållbart sätt, betonar Vapaavuori.

– Konkursen kan till och med erbjuda en möjlighet att fortsätta gruvverksamheten på en ny grund, om nya aktörer och ny finansiering kan uppbringas. Detta skulle säkerställa en effektiv hantering av miljöutmaningarna och samtidigt vara ekonomiskt lönsamt. Jag är övertygad om att det i framtiden kan finnas förutsättningar för en fortsatt gruvverksamhet i Talvivaara, avslutar näringsminister Jan Vapaavuori.

– Det är dock osäkert om detta kan genomföras med utgångspunkt i moderbolaget, som genomgår sanering, eftersom moderbolaget åtminstone inte just nu har det kapital eller den finansiering som behövs. Jag vill understryka att ansvaret för de beslut som Talvivaara i dag fattat helt och hållet bärs av bolaget och att staten inte har kunnat påverka dem, konstaterar Vapaavuori.

Arbets- och näringsministeriet har med bemyndigande från finanspolitiska ministerutskottet inrättat ett Talvivaarakontor, som inleder sin verksamhet omedelbart och som bl.a. har till uppgift att samordna verksamheten mellan olika myndigheter, följa upp att miljöfrågorna sköts ändamålsenligt och följa upp användningen av de statliga medlen samt att erbjuda nödvändigt expertstöd. Från och med den 31 oktober 2013 har en s.k. krisgrupp för Talvivaara, med deltagare från arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, statsrådets kansli, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Kajanaland och Konkursombudsmannens byrå, medverkat som ett samarbetsorgan vid uppföljningen och vid beredningen av olika alternativ. Näringsminister Jan Vapaavuori har varit ansvarig för samordningen av ärendet.

Ytterligare information: Laura Manninen, näringsministerns specialmedarbetare, tfn 050 361 7511, arbets- och näringsministeriet, Hannele Pokka, kanslichef, tfn 0295 250 239, miljöministeriet, och Petri Peltonen, överdirektör, tfn 0295 063 662, arbets- och näringsministeriet