Den långvariga riksdagsledamoten Aino Malkamäki arbetade aktivt för kommunala mellanskolor. Reformen stod senare som förebild för grundskolorna.
Ledartrojkan för SDP:s riksdagsgrupp Aino Malkamäki, Rafael Paasio och Gunnar Henriksson på väg att besöka statsminister Urho Kekkonen på Villa Bjälbo på 1950-talet.
Aino Malkamäki
Aino Elin Malkamäki påverkade utbildningspolitiken i Finland som landets näst långvarigaste kvinnliga riksdagsledamot.
Malkamäki avlade studentexamen 1915 och studerade i några år vid Helsingfors universitet innan hon sökte sig till lärarseminariet. Hon arbetade som folkskolelärare och guvernant på olika håll i Finland och avlade vid sidan av arbetet en bibliotekarieexamen 1930. Hon arbetade som bibliotekarie i Turengi och en kort tid som redaktionssekreterare för tidningen Työläisnaisten urheilulehti. Aino och redaktör Matti Malkamäki gifte sig 1926. Deras bröllop var en speciell tillställning, eftersom vigseln förrättades i riksdagen av talmannen Väinö Hakkila. Paret Malkamäki bosatte sig i Åbo och fick fyra döttrar.
Malkamäki inledde sin politiska verksamhet i Finlands Socialdemokratiska Parti och partiets kvinnoförbund hösten 1918. Hon blev en förgrundsgestalt i kvinnoförbundet och var verksam som dess ordförande 1949–1961. Malkamäki blev för första gången invald i riksdagen 1922. Hon var verksam i uppdraget som riksdagsledamot under tre perioder i sammanlagt över trettio år. Malkamäki var med i de flesta riksdagsutskotten och blev känd som en förespråkare för utbildning och lärare. På 1940- och 1950-talen arbetade hon för att driva igenom lagstiftning om inrättande av kommunala mellanskolor. Lagen kallades Lex Malkamäki. Denna reform var också en viktig förebild för grundskolesystemet, som skapades några årtionden senare.
När Socialdemokratiska partiet splittrades i mitten av 1950-talet var Malkamäki en av anhängarna till Emil Skog och därmed i minoritet. Hon var en av de ministrar som trots partiets motstånd gick med i Sukselainens regering och därför ansågs ha ställt sig utanför riksdagsgruppen. Malkamäki hann inneha posten som socialminister bara i några månader, eftersom regeringen blev tvungen att avgå till följd av en misstroendeförklaring.
I likhet med andra anhängare till Skog övergick Malkamäki till det nybildade Arbetarnas och småbrukarnas socialdemokratiska förbund (ASSF). Hon kom in i riksdagen från reservplats 1960 för att ersätta en ledamot som avled mitt under mandatperioden. Redan följande år var hon själv tvungen att bli sjukledig. Aino Malkamäki avled i oktober 1961.
Malkamäki innehade också förtroendeuppdrag i Janakkala kommunfullmäktige, delegationen och direktionen för förbundet för lantbrukssällskap Maatalouskerholiitto och styrelsen för befolkningsförbundet Väestöliitto. Hon förlänades titeln skolråd 1955. Malkamäki var också elektor i presidentvalet hela sju gånger. Hon var den näst långvarigaste kvinnliga riksdagsledamoten i Finland efter Miina Sillanpää.
Födelseort och födelsedatum: 1.4.1895 Iitti
Parti: TPSL
Ministerperioder
- 2.9.1957 - 29.11.1957
Socialminister, TPSL
Text: Annika Puukka, Nevelyn Media Oy och statsrådets kansli