”Arbetet som politiker är enligt mig varken mer eller mindre än något annat arbete i samhället. En riksdagsledamot ska framförallt ha ansvarskänsla, ett öppet och övergripande sätt att tänka och vara fördomsfri”.
Anna-Liisa Tiekso på järnvägsstationen på väg till Moskva år 1970.
Anna-Liisa Tiekso
Anna-Liisa Tiekso (senare Korpinen) började sin politiska karriär redan som 22-åring och genomförde flera socialpolitiska reformer på 1960- och 70-talet.
Tiekso var äldsta barnet, hennes far var småbrukare och hennes mor var folkskolelärare. Hon blev student 1949. Politiken låg familjen i Kemi nära eftersom föräldrarna var med i den vänsterorienterade arbetarrörelsen. Tiekso gick med i Finlands demokratiska ungdomsförbund och var förbundets ordförande 1955–1964. Hon var också medlem av Finlands Kommunistiska Parti och av Demokratiska förbundet för Finlands folk, som hon också representerade under sin politikerkarriär.
Tiekso inledde juridikstudier vid Helsingfors universitet och gifte sig med Arne Isaksson som varit aktiv i den kommunistiska rörelsen i Sverige. Den till hälften svenska Isaksson utnämndes 1955 till socialsekreterare i Kolari kommun men blev på grund av klagomål om sin nationalitet utvisad 1956. Året efter det skildes Tiekso och Isaksson, och Tiekso blev vårdnadshavare för parets båda barn.
Tiekso blev aldrig klar med universitetsstudierna då politiken blev hennes yrke. Hon kom in i riksdagen 1951 på första försöket. Den 22-åriga Tiekso var den yngsta av alla dåvarande riksdagsledamöter. Hon hade stöd av de lappländska väljarna. Under den över 20 år långa karriären som riksdagsledamot innehade Tiekso centrala uppgifter både i partiet och i rikspolitiken. Hon var vice ordförande för DFFF och var delaktig i de stora socialpolitiska reformerna på 1960- och 70-talet.
Tiekso blev ordförande för kulturutskottet 1962 och den första kvinnan som ledde ett av riksdagens utskott sedan 40-talet. Tiekso som lotsat grundskolereformen blev socialminister i Koivistos regering, hon var också den enda kvinnan i denna regering. Hon fortsatte i Karjalainens andra regering. Bland de viktigaste prestationerna under ministerperioderna var bland annat familjelagen, lagen om pension för företagare och den nya lagen om avbrytande av havandeskap, även om denna inte klubbades igenom i den omfattning som Tiekso hade önskat. Hon lämnade regeringen tillsammans med partiet våren 1971.
Tiekso återgick till att arbeta i riksdagen och blev bland annat ordförande för stora utskottet. Hon blev ordförande för Finlands Demokratiska Kvinnoförbund rf (1971–1974). Tiekso befriades från sina uppgifter i riksdagen 1974 när hon blev vice direktör med ansvar för arbetarskyddsärenden på Rautaruukki Oy. Ett år senare gifte hon sig med riksdagsledamoten Rauno Korpinen och flyttade till Uleåborg. Tiekso gick i pension 1982.
Tiekso satt i Kemi landskommuns kommunfullmäktige 1954–1968. Hon hade flera förtroendeuppdrag, bland annat i Statens vetenskapsråd, styrelsen för Folkets Kulturfond och delegationen för Finlands 4H-förbund. Tiekso var tre gånger presidentvalselektor. Hon ledde Pensionärerna rf 1984–1994.
”Arbetet som politiker är enligt mig varken mer eller mindre än något annat arbete i samhället. En riksdagsledamot ska framförallt ha ansvarskänsla, ett öppet och övergripande sätt att tänka och vara fördomsfri. En riksdagsledamot är ju med och fattar beslut om sådant som rör hela landet och folket”. (Eskelinen, Heikki (red.): He edustavat meitä. Kansanedustajamme kertovat itsestään. WSOY, 1966, s. 342)
I Yles kvällsnyheter den 8 december 1968 diskuteras grunderna för avbrytande av graviditet. Socialminister Anna-Liisa Tieksos kommentarer vid 3:11 och 5:50.
Födelseort och födelsedatum: 14.3.1929 Kemin mlk.
Parti:
Ministerperioder
- 22.3.1968 - 14.5.1970
, - 15.7.1970 - 26.3.1971
,