”Riksdagsarbetet får inte styras av personliga sympatier eller antipatier, inte heller av politiska eller sociala känslor. Sakfrågor ska hanteras som sakfrågor.”
Irma Karvikko tjänstgjorde som minister två gånger under 1950-talet.
Irma Karvikko
Irma Helena Karvikko, som inledde sin skolgång i New York, var den första kvinnliga journalisten på tidningen Turun Sanomat.
När Irma Karvikko var barn, lockade en släkting hela familjen att flytta till USA. Karvikko återvände till Åbo för att skriva studenten 1931, och hon tog filosofie magisterexamen i historia vid Åbo universitet 1935. Irma Karvikko var en av de få kvinnliga tidningsjournalister på sin tid när Turun Sanomat anställde henne 1937.
Irma Karvikkos första period som riksdagsledamot varade i tio år. Under denna tid upplöstes Framstegspartiet och Finska folkpartiet bildades, och Karvikko valdes genast 1951 till det nya partiets vice ordförande och till viceordförande för partiets riksdagsgrupp. Karvikko var speciellt intresserad av att verka i bankutskottet och finansutskottet, men strävade efter att vara en universalpolitiker som tjänade hela riket.
Genom sin synliga roll under regeringsförhandlingarna blev Irma Karvikko andra socialminister i statsminister Tuomiojas ministär. Karvikko blev socialminister i statsminister Sukselainens regering 1957, men avgick redan samma år. Orsaken var statens kassakris och regeringens förslag att skjuta upp utbetalningen av barnbidragen, vilket stupade på DFFF-ledamöternas förhalningstaktik.
Åren 1958–1962 var Karvikko chefredaktör för Finska folkpartiets språkrör Polttopiste. Hon valdes in på nytt i riksdagen 1962 och fick erfara ombildningen av sitt parti till Liberala folkpartiet. Rättframma och frisinnade Karvikko var ordförande för partiets kvinnoorganisation. Hon ingick i Finlands första delegation till FN 1956 och var fyra gånger elektor vid presidentval.
Karvikko lämnade arbetet som riksdagsledamot våren 1970, men fortsatte att delta i samhällsdebatten genom den lokala politiken och tidningsinsändare.
”Riksdagsarbetet får inte styras av personliga sympatier eller antipatier, inte heller av politiska eller sociala känslor. Sakfrågor ska hanteras som sakfrågor.” (Eskelinen, Heikki (red.): He edustavat meitä. Kansanedustajamme kertovat itsestään. WSOY, 1966, s. 142)
”Politiken är ett intressant arbetsfält för dem som vill gå in på djupet i saker och ting. Den stärker också karaktären. Man inser väldigt fort att onyanserade och snabba åsikter ofta slår fel. Det gäller att tänka efter och noggrant överväga olika alternativ, begrunda orsak och verkan och axla sitt ansvar för besluten. Man växer upp till en realist.” (Eskelinen, Heikki (red.): He edustavat meitä. Kansanedustajamme kertovat itsestään. WSOY, 1966, s. 142).
Födelseort och födelsedatum: 29.9.1909 Turku
Parti: Suomen Kansanpuolue
Ministerperioder
- 17.11.1953 - 5.5.1954
Ministeri sosiaaliministeriössä, Suomen Kansanpuolue - 27.5.1957 - 2.9.1957
Sosiaaliministeri, Suomen Kansanpuolue