”Genom att rädda modern räddar man barnet. Varje barn ska räddas till livet.”
Ordförande för Helsingfors mödrahem Miina Sillanpää förevisar en moderskapsförpackning den 2 juni 1942. Esa Hilli/Arbetararkivet
Miina Sillanpää
Vilhelmiina Miina Sillanpää var Finlands första kvinnliga minister och hon är fortfarande en av de långvarigaste kvinnliga riksdagsledamöterna.
Miina Sillanpää, som föddes i en stor torparfamilj i Jockis, var redan vid 12 års ålder tvungen att börja arbeta på en fabrik. Hon gick i ambulerande skola och fabrikens skola. Som ung flicka läste hon ivrigt allt hon bara fick tag på. Vid 18 års ålder började hon arbeta som tjänarinna i Borgå och senare i Helsingfors.
År 1900 blev Sillanpää som 34-åring föreståndare för tjänarinnehemmet och platsförmedlingsbyrån i Helsingfors. År 1916 blev hon inspektör för andelslaget Elantos restauranger och skötte tjänsten fram till 1932 - också när hon var riksdagsledamot.
Sillanpääs aktiva samhälleliga arbete började med att tjänarinnorna och arbetarkvinnorna organiserade sig. Övertygad om kampen mot förryskning och kampen för rösträtt anslöt hon sig till Finlands socialdemokratiska parti år 1904. Sillanpää var huvudredaktör för vissa av arbetarkvinnornas tidningar och hon var med i Socialdemokratiska kvinnoförbundet ända från början.
Sillanpää blev förgrundsfigur för arbetarkvinnorörelsen och en berömd person som blev invald i riksdagen i det första valet 1907. Karriären som riksdagsledamot fortsatte med undantag för några avbrott till år 1948. Miina Sillanpää är fortfarande den näst långvarigaste kvinnliga riksdagsledamoten i Finland efter att ha deltagit i 38 riksdagar – Sirkka-Liisa Anttila gick förbi henne i slutet av 2016.
Kortdokumentären skildrar Miina Sillanpääs liv (Miina Sillanpää-sällskapet).
Under inbördeskriget 1918 deltog Sillanpää inte i politiken men efter det började hon leda Socialdemokratiska kvinnoförbundet och blev medlem i partistyrelsen. I riksdagsarbetet betonade Sillanpää förbättring av kvinnornas ställning och socialpolitiska reformer. Hennes politiska karriär kulminerade i en kortvarig post som biträdande socialminister i Tanners minoritetsregering. Sillanpää var Finlands första och enda kvinnliga minister tills följande kvinnor utsågs 21 år senare.
Under sin tid som minister bekantade sig Sillanpää med de sociala förhållandena i landskapen och var med och främjade den nya äktenskapslagen, som förbättrade hustrurnas rättsliga ställning, och beredningen av sjukförsäkringslagen. Medan hon var minister stiftades det också en lag om kvinnors behörighet till statliga tjänster.
Sillanpää satt länge i Helsingfors stadsfullmäktige och var ordförande för barnskydds- och hemhushållningsnämnder. Under hela sin karriär var hon aktiv i frivilligorganisationsverksamheten. Som pensionär koncentrerade hon sig på att främja ensikoti-verksamheten som hjälper i synnerhet ogifta mammor och deras barn.
År 1938 beviljades Sillanpää hederstiteln ekonomiråd och 1949 Finska Kulturfondens stora pris för sitt livsverk. Bl.a. Miina Sillanpää-sällskapet och Miina Sillanpää Stiftelsen, som utvecklades från Tjänarinneföreningen i Helsingfors, bär hennes namn.
”Genom att rädda modern räddar man barnet. Varje barn ska räddas till livet.” (Miina Sillanpää om verksamhetsidén till mödrahem. År 1907 initierade Sillanpää i riksdagen tillsammans med de första kvinnliga riksdagsledamöterna en motion, som ledde till att det senare grundades mödra- och skyddshem.)
Födelseort och födelsedatum: 4.6.1866 Jokioinen
Parti: SDP
Ministerperioder
- 13.12.1926 - 17.12.1927
Apulaissosiaaliministeri, SDP