”När jag blev talman kommenterades det flera gånger i pressen att ’talmanskapet går ju helt bra’. Man började fundera om det också tidigare funnits talmän. Talmannen började med andra ord synas när posten innehades av en kvinna. Riksdagen fick ett ansikte.”
Riksdagens talman Riitta Uosukainen och Sveriges statsminister Göran Persson på det nordiska statsministermötet i Imatra den 1 juli 2001.
Riitta Uosukainen
Riitta Maria Uosukainen var riksdagens första kvinnliga talman.
Riitta Uosukainen växte upp i Imatra, hennes familj hade evakuerat från Karelen. Hon studerade finska och litteratur vid Helsingfors universitet och arbetade på förlaget Tammi. Efter att hon tagit filosofie licentiatexamen 1970 arbetade Uosukainen som lärare och lektor i finska i Imatra och deltog i arbetet med flera läroböcker.
I Imatra inleddes också Uosukainens politiska karriär och hon blev invald i stadsfullmäktige 1977. I riksdagen invaldes Uosukainen första gången 1983. Uosukainen ansågs allmänt bra på att tala och framträda och var populär bland väljarna. I riksdagen hörde Uosukainen bland annat till försvarsutskottet och till kulturutskottet, där hon var ordförande 1991. Hon valdes till undervisningsminister i Ahos regering. Finland befann sig då i en djup ekonomisk depression. Det gjordes stora nedskärningar i utbildningen, vilket Uosukainen motsatte sig.
Under slutet av regeringsperioden utnämndes riksdagens talman Ilkka Suominen till Alkos generaldirektör. Riitta Uosukainen övertog talmansposten och blev den första kvinnliga talmannen i riksdagen. Hon höll denna post under resten av sin tid i riksdagen, till och med 2003. Åren 1995–1999 bestod presidiet av enbart kvinnor (Sirkka-Liisa Anttila och Kerttu Törnqvist var vice talmän).
Under Uosukainens period som talman inföll bland annat Finlands anslutande till Europeiska unionen och den nya grundlagen. Hon ledde riksdagen genom flera reformer, bland annat byggandet av riksdagshusets tillbyggnad. Hon begränsade också hur länge plenum får pågå. Uosukainen fick internationell erfarenhet som ordförande för Finlands delegation i OSSE:s parlamentariska församling. Hon ställde upp som Samlingspartiets presidentkandidat 2000 efter att Sauli Niinistö avstått. Uosukainen kom på tredje plats i den första omgången medan Esko Aho och Tarja Halonen gick vidare till en andra omgång.
Både under sin karriär och efter att hon gått i pension har Uosukainen innehaft flera olika förtroendeuppdrag, i synnerhet i olika kultur- och försvarsorganisationer. Uosukainen beviljades storkorset av Finlands Vita Ros 2002 och hederstiteln statsråd 2004.
År 1996 gav Uosukainen ut verket Liehuva liekinvarsi (”Den fladdrande lågan”, WSOY) och bokens öppenhet väckte uppmärksamhet (se intervjun). År 2004 utkom det självbiografiska verket Nuijanisku pöytään: hajamietteitä intohimosta, vallasta ja sivistyksestä (”Klubban i bordet. Strödda tankar om passion, makt och bildning”, Otava).
Uosukainen har sedan 1968 varit gift med överstelöjtnant i.a. Toivo (Topi) Uosukainen som på ett synligt sätt stött sin hustru i hennes offentliga värv.
”Vad som helst, bara inte ett sovande, halvdött liv.” (Riitta Uosukainen, intervju, statsrådets kansli 19.5.2017)
”När jag blev talman kommenterades det flera gånger i pressen att ’talmanskapet går ju helt bra’. Man började fundera om det också tidigare funnits talmän. Talmannen började med andra ord synas när posten innehades av en kvinna. Riksdagen fick ett ansikte. Mitt kön var en stor fördel för riksdagen.” (Lipponen, Päivi (red.): Akat aidan tekee, miehet käyvät mittaamassa. Kirjapaja, 2006, s. 117)
Riksdagens talman Riitta Uosukainen som en av debattörerna i Yles A-studio den 16 oktober 1994 efter folkomröstningen om EU-medlemskapet. Uosukainen talar för första gången vid 00:44.
Födelseort och födelsedatum: 18.6.1942 Jääski
Parti:
Ministerperioder
- 26.4.1991 - 11.2.1994
,