”Jag är förstås glad över att ha fått så starkt förtroende att jag fick vara statsrådsmedlem i 3 817 dagar. Dessa år var bråda och oförglömliga. Månne inte någon av de nuvarande kvinnliga ministrarna snart slår rekordet.”
Ministrar i Vanhanens regering på väg till Ständerhuset den 24 juni 2003. Bredvid Sinikka Mönkäre (i mitten) Jan-Erik Enestam (till vänster), Tuula Haatainen, Matti Vanhanen, Tarja Filatov, Johannes Koskinen och Antti Kalliomäki.
Sinikka Mönkäre
Taru Sinikka Mönkäre (numera Laisaari) är den långvarigaste kvinnliga ministern i Finland.
Sinikka Mönkäre växte upp i sin mosters familj i en socialdemokratisk gemenskap i Vuoksenniska i Imatra. Hon anslöt sig till Finlands Socialdemokratiska Parti i 15 års ålder. Mönkäre utbildade sig till läkare och arbetade på flera orter innan hon bosatte sig i Imatra. Hon disputerade för doktorsgraden i medicin och kirurgi vid Helsingfors universitet 1984. Mönkäre slog in på en politisk bana i Imatra stadsfullmäktige, där hon var verksam åren 1980–1995 och 2005 – två gånger även som ordförande.
Mönkäre föll ur riksdagen 1991 efter sin första fyraårsperiod och återvände till Imatra för att arbeta som biträdande överläkare. Hon blev hågad att kandidera i riksdagsvalet 1995 när hon såg hur den ekonomiska depressionen påverkade hennes patienters liv. Paavo Lipponen utsåg något oväntat den nyinvalda Mönkäre till social- och hälsovårdsminister i sin första regering. Mönkäre visade sig vara kompetent till uppdraget. Hon var verksam i olika ministeruppgifter i över tio år och i en längre tid utan avbrott än någon annan kvinnlig politiker.
Enligt Mönkäre var posten som handels- och industriminister den mest krävande. Under hennes tid som minister behandlades kvistiga frågor om ägarpolitik och tvister om kärnkraft.
Mönkäres ministerkarriär avbröts 2005 i och med att Socialdemokratiska partiet cirkulerade sina ministrar till följd av ordförandebyte. Hon återgick därmed till arbetet som riksdagsledamot. År 2006 övergick hon till uppgiften som verkställande direktör för Penningautomatföreningen, och innehade posten fram till 2012 då hon gick i pension. År 2012 började Mönkäre dessutom använda sin makes efternamn, Laisaari.
Mönkäre har innehaft statliga förtroendeuppdrag som ordförande för konsumentrådet 1988–1990 och som medlem i delegationen för konsumentärenden 1990–1995. Hon var också ordförande för landskapsstyrelsen för Sydkarelens förbund 2005. En biografi över Mönkäre, Orpotytöstä ministeriksi – Sinikka Mönkäreen tarina (Art House), gavs ut i början av 2017. Verket är skrivet av hennes svärson, facklitterära författaren Patrik Pehkonen.
”Saker brukar ordna sig. Varje gång jag har mött något knepigt eller besvärligt har jag tänkt att allt nog ordnar sig bara man tar itu med problemet.” (SRK:s intervju 20.4) (övers.)
”Jag är förstås glad över att ha fått så starkt förtroende att jag fick vara statsrådsmedlem i 3 817 dagar. Dessa år var bråda och oförglömliga. Månne inte någon av de nuvarande kvinnliga ministrarna snart slår rekordet.” (Manskinen, Harri: ”Sinikka Mönkäre siirtyy eläkkeelle ja ryhtyy Laisaareksi”, Uutisvuoksi.fi, 31.3.2012) (övers.)
”Förstås kan man vara på konstant kollisionskurs med andra människor, men man åstadkommer inget på så sätt. I dagens medievärld får man kanske sina femton minuter i rampljuset, men inte sådant förtroende bland arbetskamraterna som behövs för att verkligen driva saker och ting vidare.” (Tiilikainen, Tenho: ”Sinikka Mönkäre on tehnyt tarustaan totta”, Etelä-Saimaa, 22.2.2004) (övers.)
Födelseort och födelsedatum: 6.3.1947 Sippola
Parti: SDP
Ministerperioder
- 13.4.1995 - 15.4.1999
Ministeri ympäristöministeriössä, SDP - 15.4.1999 - 25.2.2000
Työministeri, SDP - 25.2.2000 - 17.4.2003
Kauppa- ja teollisuusministeri, SDP - 17.4.2003 - 24.6.2003
Sosiaali- ja terveysministeri, SDP - 24.6.2003 - 23.9.2005
Sosiaali- ja terveysministeri, SDP