"En ekologiskt och socialt hållbar ekonomisk tillväxt, en hög sysselsättning och en hållbar offentlig ekonomi"

2 Ett ekonomiskt hållbart Finland

De viktigaste målen för den ekonomiska politiken under regeringsperioden är följande:

  • Sysselsättningsgraden höjs till 75 procent och antalet sysselsatta ökar med minst 60 000 före utgången av 2023
  • I en normalsituation för den globala ekonomin ska samhällsekonomin vara i balans 2023
  • Genom regeringens beslut minskar ojämlikheten och inkomstskillnaderna
  • Genom regeringens beslut kommer Finland att vara klimatneutralt senast 2035

Målet för den ekonomiska politiken är att öka välfärden. Det innebär en ekologiskt och socialt hållbar ekonomisk tillväxt, en hög sysselsättning och en hållbar offentlig ekonomi. Ekonomisk stabilitet gör det möjligt att undvika försämrad välfärd på grund av oväntade förändringar i människors livssituation.

Regeringen fäster särskild vikt vid konsekvenserna av besluten på lång sikt. Som komplement till traditionella ekonomiska indikatorer och vid sidan av dem utnyttjas indikatorer som beskriver den ekonomiska, ekologiska och sociala välfärden som stöd för beredningen av beslutsfattandet.

Tabell 1. Saldot i de offentliga finanserna och skuldsättningen, om de direkta budgetåtgärderna genomförs till fullt belopp och målet om en sysselsättningsgrad på 75 procent och målet för produktivitetsprojektet nås.

  2023
Sysselsättningsgrad, %  75,0
Arbetslöshetsgrad, %  4,8
De offentliga samfundens bruttoskuld, % av BNP 0,0
De offentliga samfundens skuld, % av BNP*    57,1

 

 

 

     

 

 

 

*I kalkylen för skuldkvoten har det gjorts ett antagande om att åtgärderna tidsmässigt genomförs jämnt över regeringsperioden.

I det finanspolitiska beslutsfattandet beaktas målet om ett klimatneutralt Finland samt Finlands mål och åtaganden inom EU:s klimatpolitik och den globala klimatpolitiken. En ambitiös, konsekvent och förutsägbar klimatpolitik skapar en stabil investeringsmiljö, och detta öppnar för möjligheter för finländska företag och för sysselsättningen i Finland.

Finlands ekonomiska tillväxt grundar sig framför allt på en ökad produktivitet. Centrala faktorer för högre produktivitet är kunnande och innovationer. En välfungerande välfärdsstat, fungerande infrastruktur, utbildning, forskning och en nära koppling till världsekonomin utgör grunden för Finlands ekonomiska framgång och tillväxt. Dessa faktorer stärker varandra. Regeringens ekonomiska politik syftar till att förstärka grunden ytterligare

För att vi ska trygga hållbarheten i de offentliga finanserna i takt med att befolkningen blir allt äldre krävs det en ökad sysselsättning under 2020-talet och därefter. För att detta mål ska nås genomförs reformer som förbättrar sysselsättningen. Reformerna genomförs med metoder som leder till ökat förtroende och deltagande i arbetslivet och minskar osäkerheten i hela landet när det gäller den egna sysselsättningen och försörjningen. Målet är att reformerna ska stärka principen om lika möjligheter för alla och därmed främja ökad social rörlighet.

En ökad export skapar utrymme för en hållbar inhemsk efterfråge- och sysselsättningsökning. Målet är att säkra icke-kostnadsrelaterad och kostnadsrelaterad konkurrenskraft, bibehålla kontinuitet och förutsägbarhet i beslutsfattandet och utvidga exportbasen till nya företag, branscher och marknader samt att öka förädlingsvärdet.

Särskild vikt kommer att fästas vid att vårt land erbjuder en lockande investeringsmiljö. De möjligheter som klimattekniken och den koldioxidsnåla produktionen öppnar för ska utnyttjas fullt ut. När Finland är med om att finna lösningar och fatta beslut som gäller globala fenomen och megatrender uppstår hållbar ekonomisk tillväxt och nya exportmöjligheter. Vi ser till att industrin är konkurrenskraftig.

Regeringen uppmuntrar till företagsamhet. Samhället bör slå vakt om incitamenten för att bli företagare och om företagens incitament att erbjuda arbete.

Hållbarheten inom den offentliga ekonomin

För att Finland ska kunna säkerställa tillgången på högkvalitativa tjänster där människovärdet respekteras och trygga försörjningen för hela befolkningen i landet, måste den offentliga ekonomin vila på en stabil grund och skötas på ett hållbart sätt.

Regeringen har förbundit sig att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet på lång sikt, så att vi inte hamnar i en ohållbar skuldsättningsspiral som i längden tvingar oss att skära ned utgifterna eller höja skatterna.

De åldersbundna utgifterna kommer att fortsätta att öka under hela 2020-talet och därefter. Hållbarhetsunderskottet beräknas uppgå till 3–4 procent av BNP. Uppskattningen av hållbarhetsunderskottet är till sin karaktär en kalkyl över utgiftstrycket, och beräkningarna innehåller betydande osäkerhetsfaktorer eftersom både den ekonomiska utvecklingen och befolkningsutvecklingen är svåra att förutse.

Den minskade andelen befolkning i arbetsför ålder försvagar försörjningskvoten och innebär utmaningar i fråga om tillgången på arbetskraft. Det mest hållbara sättet att stärka den offentliga ekonomin på lång sikt är att öka sysselsättningen, också genom arbetskraftsinvandring.

Vid sidan av ökad sysselsättning är åtgärder som förbättrar produktiviteten i den offentligt finansierade servicen det mest effektiva sättet att öka hållbarheten. Produktivitetstillväxten i social- och hälsovårdstjänsterna och den övriga offentliga förvaltningen främjas genom organisatoriska åtgärder och med tekniska medel. Den offentliga upphandlingen och lokalförvaltningen effektiviseras. Dessutom försöker man dämpa kostnadsökningen med förebyggande åtgärder i synnerhet på områdena för kompetenspolitiken, socialpolitiken och hälsopolitiken.

Regeringen vidtar produktivitetsåtgärder som bereds och följs vid de förhandlingar mellan regionerna och staten som förs i samband med planen för de offentliga finanserna.

Regeringen har förbundit sig att fortsätta genomförandet av pensionsreformen från 2017 i samarbete med arbetsmarknadsorganisationerna.

Dimensioneringen av utgifts- och skattebesluten syftar till att den offentliga ekonomin i en normalsituation för den globala ekonomin ska vara i balans år 2023 och att den offentliga skulden ska minska i förhållande till BNP. Med kumulerade produktivitetsökningar kan man dessutom finansiera den utgiftsökning som sker efter regeringsperioden och som föranleds av de riktlinjer som nu utarbetas, så att de offentliga finanserna förblir i balans.

Utgångspunkten för beslutsfattandet är att de siffror för budgetekonomin som granskas inte innefattar anskaffningen av jaktplan.

Riktlinjer för sysselsättningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken

Målet för regeringens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik är att sysselsättningsgraden i en situation där världsekonomin utvecklas normalt och den inhemska ekonomin återspeglar den globala utvecklingen ska nå upp till en nivå på 75 procent i åldersgruppen 15–64 år 2023. På längre sikt är den offentliga ekonomin hållbar endast om sysselsättningssiffrorna är ännu högre. Därför uppmärksammas sådana åtgärder där effekterna på sysselsättningen blir synliga med en viss fördröjning.

Utvecklingen i sysselsättningen följs med mer detaljerade indikatorer. Vid granskningen av sysselsättningsgraden används parallellt även den sysselsättningsgrad som beräknats för åldersgruppen 20–69 år. Vid bedömningen av sysselsättningsutvecklingen granskas antalet arbetade timmar, sysselsättningsgraden omvandlad till heltidsarbete samt typerna av anställningsförhållanden och anställningsförhållandenas kvalitet. Målet är att de arbetstillfällen som uppstår är kvalitativa och sådana att arbetstagarens försörjning tryggas.

En hög sysselsättning förutsätter också välfungerande arbetsmarknader och en aktiv sysselsättningspolitik och i synnerhet insatser för att svårsysselsatta ska komma in på arbetsmarknaden.

En stor potential för ökad sysselsättning finns hos de grupper där sysselsättningen för närvarande är låg antingen på grund av arbetslöshet eller på grund av att de står utanför arbetsmarknaden. Dessa grupper inkluderar exempelvis de äldre och personer som bara har grundskoleutbildning, delvis arbetsföra, personer med funktionsnedsättning och en del personer med invandrarbakgrund.

Antalet sysselsatta kan utökas genom att man höjer sysselsättningsgraden för de invandrare som redan finns i landet, genom att man förbättrar möjligheterna att få utbildning samt genom att man ökar i synnerhet den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen. För att stärka arbetskraftsinvandringen krävs det välfungerande och jämlika spelregler på arbetsmarknaden och effektiv och heltäckande övervakning av reglerna.

I de sysselsättningsfrämjande åtgärderna fästs särskild vikt vid att åtgärderna är kostnadseffektiva och resultatrika och bidrar till social rättvisa.

Regeringen samarbetar med arbetsmarknadsorganisationerna för att samordna den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken, och hör också företagarorganisationerna. Dessutom främjas lokala avtal i ett utökat trepartssamarbete. Syftet med detta samarbete är en stabil arbetsmarknad och gynnsam sysselsättningsutveckling, en balanserad utveckling av arbetslivet och en positiv utveckling av hushållens köpkraft samt icke-kostnadsrelaterad och kostnadsrelaterad konkurrenskraft. Dessutom beaktas vikten av att ha beredskap för och kunna reagera på konjunkturväxlingar och strukturförändringar. Också med tanke på uppnåendet av klimatmålen krävs det i synnerhet sektorsvisa bedömningar och samarbete också från arbetsmarknadsparternas sida.

Engagemang för sysselsättningsmålet

Regeringen har gått in för ett sysselsättningsmål på 75 procent i en situation där världsekonomin utvecklas normalt och den inhemska ekonomin återspeglar den globala utvecklingen. Detta innebär att antalet sysselsätta jämfört med finansministeriets prognos våren 2019 kalkylmässigt sett måste öka med cirka 60 000 personer till 2023. Att sysselsättningsgraden ökar är det viktigaste enskilda elementet i inkomstunderlaget i regeringsprogrammet.

Regeringen bedömer sysselsättningens utveckling och uppnåendet av detta mål kontinuerligt bland annat i samband med varje förhandling om planen för de offentliga finanserna och varje budgetförhandling samt vid halvtidsöversynen av regeringsperioden. Om det ser ut som om målet inte kommer att nås, vidtar regeringen kraftfulla åtgärder för att säkerställa måluppfyllelsen. I sin granskning utesluter regeringen ingen metod som kunde tänkas förbättra sysselsättningen.

För att sysselsättningsmålet ska nås krävs det dels åtgärder som främjar arbetsutbudet och efterfrågan på arbete, dels åtgärder som lindrar matchningsproblemet på arbetsmarknaden:

  • Sysselsättningen av äldre arbetstagare och andra svårsysselsatta personer ska öka.
  • Utkomstskyddet för arbetslösa ska ses över, och ytterliga åtgärder inom den aktiva arbetskraftspolitiken sättas in i syfte att förkorta arbetslöshetsperioderna och förebygga långvarig arbetslöshet. Användningen av lönesubvention ska ökas betydligt.
  • Arbetsmarknadsfärdigheterna hos de invandrade som redan finns i landet ska förbättras, och arbetskraftsinvandringen ökas i synnerhet när det gäller kvalificerad arbetskraft.
  • Lokala avtal ska främjas.
  • De högskoleutbildades inträde på arbetsmarknaden ska påskyndas.

Genom synergieffekterna av dessa åtgärder och de övriga åtgärderna eftersträvas minst 60 000 fler sysselsatta, förutsatt att ett sådant normalt konjunkturläge som avses ovan råder. Hälften av de ovannämnda åtgärderna kommer att vara på plats före budgetförhandlingarna i augusti 2020. I annat fall kommer man i samband med budgetförhandlingarna att ompröva de tidigare beslutade utgiftsökningarna, som fastställts i förhållande till den tekniska planen för de offentliga finanserna. Regeringen kommer inte att vidta några sådana arbetskraftspolitiska åtgärder som har negativa effekter på sysselsättningen utan att den samtidigt inför mer effektiva sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Regeringen inleder ett beredningsarbete på trepartsbasis för att utarbeta propositioner med förslag till åtgärder som främjar uppnåendet av regeringens sysselsättningsmål. Trepartsberedningen omfattar åtminstone en reform av utkomstskyddet för arbetslösa och anknytande arbetskraftspolitiska åtgärder, åtgärder för att förbättra sysselsättningen i fråga om svårsysselsatta grupper samt lokala avtal. Den sistnämnda åtgärden ska behandlas i ett utökat trepartssamarbete.

Beredningen sker i två steg så att den första fasen är klar senast hösten 2019 när budgetförhandlingarna inleds och den andra fasen slutförs så att propositionerna står till förfogande våren 2020 när planen för de offentliga finanserna behandlas. Arbetsmarknadsorganisationerna genomför löneförhandlingar och andra tjänste- och arbetskollektivförhandlingar på det sätt och inom den tid som de kommer överens om.

Finanspolitiken

Regeringen driver en aktiv och ansvarsfull finanspolitik som dimensioneras enligt konjunkturläget.

De bestående tilläggsutgifter som regeringen beslutar om ska i huvudsak täckas med diskretionära bestående tilläggsinkomster. De bestående utgifterna ökas genom beslut av regeringen med 1,230 miljarder euro på 2023 års nivå jämfört med den tekniska planen för de offentliga finanserna våren 2019. Nya bestående utgifter fördelas bland annat på åtgärder som höjer kompetensen och ökar den sociala rättvisan samt på klimatpolitiska åtgärder. En förteckning över förändringarna i utgifterna finns i bilaga 1.

Regeringen förbinder sig att iaktta det ramförfarande som gäller utgifterna i statsfinanserna. Regeln för utgiftsramen beskrivs i bilaga 3.

De diskretionära utgiftsökningarna på 1,230 miljarder euro finansieras så att skatteinkomsterna ökas med 730 miljoner euro medan det görs en omfördelning på 200 miljoner euro i utgifterna och inkomsterna inom budgetekonomin, innefattande 100 miljoner euro från företagsstöden. Om sysselsättningsmålet på 75 procent nås, stärker detta den offentliga ekonomin så att en del av utfallet kan avsättas för tilläggsutgifterna, varigenom balansmålet för de offentliga finanserna nås.

Under valperioden genomför regeringen som en engångsåtgärd ett program för framtidsinvesteringar, som ska främja målen i regeringsprogrammet och den offentliga ekonomins hållbarhet på lång sikt. Inom ramen för programmet riktas högst 3 miljarder euro till engångsinvesteringar och till försök som har stor samhällelig betydelse. Eftersom åtgärderna är av engångskaraktär ökar de inte statens utgifter år 2023. Åtgärderna finansieras i huvudsak med kapitalinkomster så att de inte leder till ökad skuldsättning år 2023. Beslut om användningen av dessa medel fattas av statsrådets allmänna sammanträde efter beredning i det finanspolitiska ministerutskottet. En förteckning över innehållet i investeringsprogrammet och över förfarandena finns i bilaga 2.

Att finanspolitiken dimensioneras enligt konjunkturläget innebär framför allt att inkomsterna och utgifterna inom den offentliga ekonomin automatiskt kan anpassas efter konjunkturläget. Resurserna för den aktiva arbetskraftspolitiken dimensioneras så som konjunkturläget kräver.

Vid behov stöds efterfrågan även med diskretionära åtgärder. Diskretionära konjunkturutjämningsverktyg är bland annat fonderna utanför statsbudgeten, finansinvesteringar, skatteåtgärder och periodisering av infrastrukturprojekt. Utöver dessa införs som en del av regeln för utgiftsramen en mekanism för exceptionella konjunkturlägen. Mekanismen ska bidra till att trygga finanspolitikens förmåga att reagera på det sätt som det ekonomiska läget kräver, och den kan utlösas vid en exceptionellt allvarlig lågkonjunktur.

Inom ramen för mekanismen kan högst 1 miljard euro, dock högst 500 miljoner euro per år, avsättas för utgifter av engångsnatur när villkoren för att utlösa mekanismen uppfylls. Mekanismen utlöses inte automatiskt, utan användningen baserar sig på en prövning av konjunkturlägets karaktär och av effektiviteten av olika konjunkturanpassningsåtgärder. Det finanspolitiska ministerutskottet beslutar när villkoren för ett exceptionellt konjunkturläge uppfylls och beslutar om en rekommendation till statsrådet om att utlösa mekanismen för exceptionella konjunkturlägen. Storleken på mekanismen och principerna för dess användning har skrivits in i regeln för utgiftsramen i bilaga 3, och definitionen av ett exceptionellt konjunkturläge har förtydligats i protokollsanteckningen i bilaga 6.

Vid sidan av andra åtgärder för att utveckla systemet med utkomstskydd för arbetslösa utreds även i samarbete med arbetsmarknadsorganisationerna hur systemet bättre ska anpassas till konjunkturerna. Ett sätt att skapa beredskap för hot mot den globala ekonomin är att förstärka konjunkturbuffertarna i Sysselsättningsfonden.

Det  finanspolitiska beslutsfattandet

Regeringen följer kontinuerligt det ekonomiska läget och uppfyllelsen av sysselsättnings- och balansmålen och reagerar på det sätt som det ekonomiska läget kräver. Åtgärderna i regeringsprogrammet och övriga åtgärder genomförs inom de gränser som ramen för valperioden medger och med beaktande av det mål som regeringen ställt upp för den offentliga ekonomin (balansen i de offentliga finanserna 2023). Regeringen förbinder sig att se över åtgärderna i regeringsprogrammet, om genomförandet av åtgärderna äventyrar uppfyllelsen av målen för de offentliga finanserna.

Finanspolitiken granskas varje år i sin helhet vid förhandlingarna om planen för de offentliga finanserna och vid budgetförhandlingarna. Vid halvtidsöversynen av regeringsperioden görs en granskning av den övergripande politiken där det fattas beslut om sådana ytterligare och mer omfattande åtgärder som behövs.

De mål som gäller sysselsättningen samt balansen i de offentliga finanserna hindrar inte att man driver en konjunkturdämpande politik. Målen är till sin karaktär strukturella. Om tillväxten, sysselsättningen och den offentliga ekonomin försvagas på grund av en sämre utveckling av den globala ekonomin än väntat, bör detta inte tolkas som att man avviker från målen. En försämring som beror på omständigheter här i Finland är däremot en sådan avvikelse från målen, och bör leda till att politiken ses över.

För att säkerställa kvaliteten i beslutsfattandet bereds besluten omsorgsfullt och utifrån vetenskapliga data. Därför kommer det i fråga om vissa finanspolitiska riktlinjer att krävas en fortsatt beredning där det utreds vilka metoder som är de mest ändamålsenliga och där det i större detalj klargörs hur de överenskomna målen ska nås. Det mer detaljerade beslutsfattandet kan i detta fall ske exempelvis i samband med de första förhandlingarna om planen för de offentliga finanserna och när EU-ordförandeskapsperioden är över, alltså vid ingången av 2020.

Utifrån förslagen i den arbetsgruppsrapport som finansministeriet har gett ut utvecklar man den fenomenbaserade budgeteringen och i synnerhet iakttagandet av en hållbar utveckling i statsbudgeten. De kommer att utnyttjas som genuint styrande verktyg.

Den finansiella marknaden

Förebyggande av överskuldsättning hos hushållen

Den snabbt växande överskuldsättningen hos hushållen gör hushållen sårbara i det fall att deras inkomster minskar och räntenivån stiger. Beslut om behövliga åtgärder för att dämpa den direkta och indirekta skuldsättningsutvecklingen och trygga den finansiella stabiliteten kommer att fattas utifrån en arbetsgruppsberedning.

Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

Myndigheternas informationsutbyte förbättras och övervakningen skärps i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, och det säkerställs att myndigheterna har tillräckliga resurser för verksamheten.

Beredskap för allvarliga störningar på den finansiella marknaden

Beredskapen för allvarliga störningar och undantagsförhållanden inom finansieringsbranschen främjas genom att man utvecklar lagstiftning om kostnadseffektiva nationella reservarrangemang.

Den strategiska ledningen inom den offentliga förvaltningen effektiviseras, och det utarbetas riktlinjer för hur sådana data, datanät och informationssystem som är kritiska för tryggandet av samhällets funktioner ska utvecklas i den digitala verksamhetsmiljön.