"Finland har goda möjligheter till ekologisk återuppbyggnad i överensstämmelse med en hållbar utveckling"

3.1 Ett klimatneutralt Finland som tryggar den biologiska mångfalden

Lägesbild

Klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och överkonsumtionen av naturresurser hör till mänsklighetens största problem. För att lösa hållbarhetskrisen krävs det en snabb systemisk förändring i samhället. Finland som ett land med stabil och hållbar samhällsstruktur, utbildad befolkning och hög teknisk kompetens har goda möjligheter till ekologisk återuppbyggnad i överensstämmelse med en hållbar utveckling.

Det är möjligt att begränsa klimatförändringen och att trygga den biologiska mångfalden. Människorna är oroade över miljöns tillstånd, och det förutsätter att vi agerar snabbt. Finland kan göra en betydelsefull insats när det gäller att lösa klimat- och hållbarhetsutmaningen – vårt fotavtryck kan vara litet, men handavtrycket stort.

Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC innebär en klimatuppvärmning som överskrider gränsen på 1,5 grader en avsevärd acceleration i utdöende arter, allt flera områden som inte är livsdugliga och ett hot mot tillgången på vatten, mot matproduktionen och mot ett fungerande ekosystem. När livets grundförutsättningar rubbas för hundratals miljoner människor leder det till instabilitet, konflikter och migration. Vi har bara några år på oss att vända den globala utsläppsutvecklingen.

Finland har som en del av Europeiska unionen förbundit sig till klimatavtalet från Paris. Enligt riksdagspartiernas gemensamma riktlinjer förutsätter målet långsiktiga klimatåtgärder så att EU kan bli klimatneutralt innan 2050.

Finland har minskat sina utsläpp med över 21 procent jämfört med 1990 års nivå och kommer att uppnå EU:s klimatmål för 2020 i förtid. Men 1,5-gradersmålet innebär att vi måste begränsa utsläppen ytterligare också i Finland.

I Finland fortsätter den biologiska mångfalden att minska. Enligt de senaste uppskattningarna är nästan hälften av biotoperna och mer än var tionde art i Finland hotade. Enligt den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster IPBES minskar den biologiska mångfalden globalt sett i en aldrig tidigare skådad takt på grund av mänsklig påverkan. Finland har för egen del förbundit sig att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Detta förutsätter snabba och omfattande åtgärder.

Vi kan nå målen för hållbar utveckling endast om den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald stoppas.

Mål 1

Finland är klimatneutralt  2035

Regeringen agerar på ett sätt som leder till att Finland är klimatneutralt 2035 och uppvisar negativa koldioxidutsläpp kort därefter. Detta uppnås genom att utsläppsminskningsåtgärderna påskyndas och kolsänkorna stärks.

Regeringen förbinder sig att se över Europeiska unionens och Finlands klimatpolitik så att vi för egen del bidrar till att begränsa den globala medeltemperaturökningen till 1,5 grader. Finland har som mål att EU:s långsiktiga klimatåtgärder ska utformas så att unionen blir klimatneutral före 2050. Detta förutsätter att åtagandet om utsläppsminskningar för 2030 stramas åt till åtminstone 55 procent jämfört med 1990 års nivå.

Finland fortsätter att bedriva nordiskt klimat- och energisamarbete för att uppnå klimatneutralitet och stärker det gemensamma ledarskapet i den internationella klimatpolitiken.

Metoder

Nya mål i klimatpolitiken

Regeringen kommer att besluta om tilläggsåtgärder som krävs för att utsläppminskningsbanan ska motsvara målet om klimatneutralitet 2035.

Klimatlagens styrande effekt stärks. Lagen ska uppdateras så att målet om klimatneutralitet före 2035 uppnås. Klimatlagens mål för 2050 uppdateras. Till lagen fogas sådana ut- släppsminskningsmål för 2030 och 2040 som motsvarar utvecklingen mot klimatneutralitet. I lagen inkluderas också markanvändningssektorn, och det tas in ett mål om att stärka kolsänkorna.

Målet om klimatneutralitet ska utvärderas 2025. I utvärderingen beaktas bland annat den nyaste vetenskapliga informationen, den tekniska utvecklingen, andra länders utsläppsminskningsåtaganden och möjligheterna till internationell flexibilitet.

Den klimatpolitiska planen på medellång sikt och den nationella klimat- och energistrategin ska uppdateras så att den utsläppsminskningsnivå för 2030 som krävs för klimatneutralitet uppnås. Lösningarna utvärderas utifrån hur verkningsfulla och kostnadseffektiva de är och med beaktande av regionala skillnader och sysselsättningseffekter.

En rättvis övergång – styrningen av klimatpolitiken under kommande regeringsperiod

Åtgärderna för att minska utsläppen genomförs på ett socialt och regionalt rättvist sätt och så att alla samhällssektorer inkluderas.

Regeringen tillsätter en ministerarbetsgrupp som ska koncentrera sig på klimat- och ener- gifrågor, och den bereder klimatpolitiken som helhet. Bedömning av klimatpåverkan tas in som en del av den normala lagberedningen.

I arbetet med att begränsa klimatförändringen behövs alla samhällssektorers insats. Regeringen inrättar ett rundabordsforum för klimatpolitik i anslutning till kommissionen för hållbar utveckling. Genom att föra samman olika samhälleliga aktörer säkerställs det att klimatåtgärderna är förenliga med samhällets intresse som helhet och vinner brett stöd bland medborgarna.

Regeringen kommer att främja beredningen av kommunernas och regionernas egna planer för klimatneutralitet, liksom även genomförandet av klimatåtgärderna.

Klimatpanelens roll som vetenskapligt och oavhängigt expertorgan stärks och panelen anvisas de resurser som behövs.

Mål 2

Finland strävar efter att bli världens första fossilfria välfärdssamhälle

El- och värmeproduktionen i Finland ska vara så gott som utsläppsfri före utgången av 2030-talet, dock med beaktande av försörjningsberedskap och leveranssäkerhet.

Metoder

Som ett led i skattereformen för hållbar utveckling genomför regeringen en total översyn av energibeskattningen före budgetförhandlingarna 2020 (augusti 2020). Denna översyn kommer, i kombination med utsläppshandeln, att konsekvent stödja utvecklingen mot en klimatneutral cirkulär ekonomi.

I den första fasen genomförs följande skatteändringar:

  • Styrningen av utsläppen inom energiproduktionen ökas genom att man frångår systemet för återbäring av energiskatt inom industrin samtidigt som punktskatten på elström enligt skatteklass II sänks i riktning mot den miniminivå som EU tillåter. Reformen ska genomföras på ett kostnadsneutralt sätt under en övergångsperiod. Värmepumpar och datorhallar som genererar värme till fjärrvärmenätet överförs till skatteklass II för elström.
  • Fastighetsskatten på vindkraftverk till havs ska sänkas.
  • Dubbelbeskattningen av lagring av elektricitet ska avskaffas också i fråga om pumpkraftverk och mindre ackumulatorer än i dag.

Systemet för energistöd utvecklas så att fokus överförs från produktionsstöd till stöd för investering i och demonstration av ny energiteknik.

Användningen av stenkol som energikälla upphör senast i maj 2029 i enlighet med de beslut som redan fattats. Särskilda incitament införs för att, när det gäller energibolag som senast 2025 slutar använda stenkol, stödja investeringar som ersätter stenkol.

Införande och pilottestning av nya former för produktion och lagring av fjärrvärme som inte baserar sig på förbränning främjas.

Användningen av torv som huvudsaklig energikälla upphör enligt dagens prognoser under 2030-talet i takt med att priset på utsläppsrätter stiger, men torven förblir ett bränsle inom försörjningsberedskapen. Användningen av torv som energikälla kommer att åtminstone halveras före 2030. Som ett led i den totala översynen av energibeskattningen bedöms vilka förändringar som krävs i beskattningen av torv för att det mål som gäller torv ska uppnås 2030. Det bör säkerställas att gagnvirke inte hamnar till förbränning.

Det inrättas en brett sammansatt arbetsgrupp som ska utreda med vilka metoder använd- ningen av torv på ett kontrollerat sätt kan läggas om från förbränning till framställning av innovativa produkter med högre förädlingsgrad. Arbetsgruppen ska lägga fram förslag på metoder som kan säkerställa en regionalt och socialt rättvis omställning som inte äventyrar leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen för el och värme i Finland.

Avvecklingen av fossilolja för uppvärmning sker gradvis fram till början av 2030-talet. Oljeuppvärmning av statliga och kommunala fastigheter ska frångås före 2024. Fastigheter som värms med olja uppmuntras genom ett åtgärdsprogram frångå oljeuppvärmning till fördel för andra uppvärmningssätt under 2020-talet.

Elektrifieringen av samhället och integreringen av olika energisystem (för el, värme och transport) förutsätter en betydande ökning av den förnybara energiproduktionen. Vindkraftens andel av Finlands energiproduktion ökas. Det bedöms att ökningen av andelen landbaserad vindkraft kan ske på marknadsvillkor. Förutsättningarna för utbyggnad av vindkraft till havs ska förbättras. Administrativa och planläggningsmässiga hinder och andra hinder för utbyggnad av vindkraft ska elimineras. Det utreds på vilka sätt man kanminska de begränsningar som radaranläggningar ställer på vindkraftsutbyggnaden och i den mån det är möjligt också tillämpa metoderna i verkligheten.

Inställningen till fortsatta tillstånd för existerande kärnkraftverk är positiv, under förutsättning att Strålsäkerhetscentralen förordar dessa.

För att priset på elöverföring ska kunna stävjas kommer det bland annat att fattas beslut om en kostnadsutredning när det gäller elöverföring, såsom en förlängning av utjämningsperioden vid underavkastning. Flexibiliteten i elnätet ska utvecklas och det tas fram alternativa sätt att säkra elleveransen framför allt i glesbygdsområden. Möjligheten att begränsa den årliga höjningen av elöverföringsavgifterna ska utredas.

I samarbete med branschaktörer kommer det att utarbetas sektorspecifika färdplaner för ett koldioxidsnålt samhälle, och dessa färdplaner samordnas med de nya klimatåtgärderna.

Med tanke på omställningen till en koldioxidsnål ekonomi behövs det ytterligare satsningar på utveckling och lansering av lösningar inom bioekonomi, cirkulär ekonomi, ren teknik, energieffektivitet, utsläppsfria former för energiproduktion, lösningar för lagring av energi samt avskiljning och återvinning av koldioxid samt på forskning, utveckling och innovationsverksamhet.

Med stöd från EU:s forskningsprogram utvecklas den nordiska elmarknaden och integrationen av energisystem, likaså den gemensamma forskning som stöder dessa.

Genom det samhälleliga beslutsfattandet kan offentliga och privata penningflöden styras så att de sporrar till omställning till en klimatvänlig cirkulär ekonomi.

Försörjningsberedskapen förbättras genom att man i samarbete med branschaktörer utvecklar ett smartare el- och fjärrvärmenät i Finland, förbättrar överföringsförbindelserna och utnyttjar nya möjligheter att lagra energi.

Potentialen för smarta elnät och efterfrågeflexibilitet bör utnyttjas fullt ut. Regleringen och beskattningen ska utvecklas så att det blir lättare för alla parter, även för husbolag, småhus och gårdsbruksenheter, att dra nytta av småskalig energiproduktion.

I samband med genomförandet av ändringarna i direktivet om byggnaders energiprestanda ska det säkerställas att de uppvärmningssystem som baserar sig på värmepumpar inte orsakar effekttoppar i elförbrukningen.

Mål 3

Kolsänkorna och kollagren stärks på kort och lång sikt

Metoder

Regeringen utarbetar som en del av planeringssystemet för klimat- och energipolitiken ett övergripande klimatprogram för markanvändningssektorn. Syftet med programmet är att utreda med vilka metoder utsläppen inom markanvändningssektorn kan minskas och kolsänkorna i Finland stärkas på kort och lång sikt. Målet är att Finlands nettokolsänka ska öka. Politiken för kolsänkor ska beaktas vid uppdatering av klimatlagen och strategin för klimatneutralitet. Som en del av den årliga rapporteringen enligt klimatlagen kommer utvecklingen när det gäller kolsänkor och åtgärdernas effekt att bedömas.

Åtgärderna i klimatprogrammet för markanvändningssektorn kommer att bedömas uti- från hur verkningsfulla och kostnadseffektiva de är. Bland åtgärderna i programmet ingår bland annat att

  • sörja för skogsvården samt skogens tillväxt och hälsa
  • främja beskogning
  • minska avskogning
  • ta fram metoder för att minska utsläppen från myr- och torvmarker
  • vårda torvmarksskog på ett klimatsäkert sätt
  • minska utsläppen från jordbruksmark och stärka koldioxidbindningen

Styrmedlen och incitamenten ska utvecklas så att kolsänkorna och kollagren i skog och mark stärks.

Mångsidiga former av skogsodling och skogsskötsel, och även kontinuitetsskogsbruk, ska främjas med beaktande av klimatmålen och ekonomiska aspekter.

Skogsvårdsrekommendationerna ska utvärderas och vid behov uppdateras utifrån forsk- ningsdata, uppföljningsinformation och praktiska erfarenheter.

De ägarpolitiska riktlinjerna för Forststyrelsen uppdateras för bättre samordning av hållbart skogsbruk, tillgång på virke, biologisk mångfald, användning av skogen för rekrea- tion, de klimatpolitiska målen och olika former av markanvändning.

Det årliga kravet på intäktsföring från Forststyrelsen ska i högre grad beakta inverkan på kolsänkan och den biologiska mångfalden parallellt med skogsbruket och industrins behov av virke. För Forststyrelsen ska det fastställas ett mål i fråga om kolsänkor.

Forskning och produktutveckling kring träprodukter som har högt förädlingsvärde och som lagrar koldioxid på lång sikt kommer att främjas, likaså ett hållbart nyttjande av bipro- dukter. Det säkerställs att virkesmarknaden är transparent och välfungerande så att virket kan styras på ändamålsenligt sätt.

Möjligheten att inkludera en bedömning av klimatpåverkan i miljötillståndsförfarandet ska utredas.

Avsikten är att begränsa skogsröjning för byggändamål, till exempel genom att införa en avgift för förändrad markanvändning.

Det görs en utvärdering av hur skogslagen fungerar. Systemet för finansiering av hållbart skogsbruk ska ses över med betoning på en aktiv skogsvård som utförs i rätt tid samt naturvårdande skötsel, och samtidigt beaktas åtgärder för ökad koldioxidbindning och bättre biologisk mångfald. Systemet inbegriper även underhåll av skogsvägsnätet.

Det ska genomföras samlade åtgärder för återvinning av näringsämnen, och dessa ska hjälpa till att öka produktionen och konsumtionen av biogas och skapa en marknad för återvunna gödselmedel så att behovet att röja ny åkermark för gödselspridning minskar betydligt och näringsbelastningen på vattendragen lättar.

Det satsas fortsättningsvis på forskning om kolsänkor, mätning av koldioxidbindningen och utveckling av beräkningsmodellerna.

Det genomförs pilotförsök kring den inhemska marknaden för bindning och lagring av koldioxid, dock så att detta inte ersätter utsläppsminskningarna.

Finland kommer att främja det internationella 4/1000-initiativet för ökad koldioxidbindning inom jordbruket. Forskningen om nya odlingsmetoder utvecklas och införandet av metoderna främjas.

Mål 4

Minskat klimatavtryck av boende och byggande

Metoder

Det ska genomföras en åtgärdshelhet som stöder ett minskat klimatavtryck av boende, förbättrar energiprestandan i det existerande byggnadsbeståndet och stöder en övergång till utsläppsfri värmeproduktion:

  • Det införs ett system för energiunderstöd som i synnerhet riktas till husbolag. Systemet stöder åtgärder för bättre energieffektivitet och en smart och flexibel energiförbrukning. Stödsystemet utgår från principen att understöd betalas i förhållande till den uppnådda energieffektivitetsnyttan. Projekten ska vara kostnadseffektiva och planerade på ända- målsenligt sätt.
  • Stöd för laddningsinfrastruktur för elbilar ska fortsättningsvis beviljas och beloppet höjas.
  • Det utreds om kostnaderna för planering av energirenoveringar kan börja omfattas av hushållsavdraget, om delägarna i husbolag kan dra av kostnaderna och om en högre avdragsprocent kan tillämpas i fråga om reparationsarbeten som utförs i syfte att förbättra energieffektiviteten eller avveckla fossila uppvärmningssystem.

Mängden kompletterande utbildning inom byggbranschen utökas för att kunskaperna om energieffektivitet ska förbättras. Det kommer att satsas på oavhängig forskning inom byggbranschen.

I arbetet med att utveckla byggbestämmelserna säkerställs möjligheten att använda själv dragsventilation utan att ge avkall på energieffektivitetsmålen.

Omfattande ombyggnads- och energieffektivitetsprojekt främjas så att energieffektiviteten i hela kvarter, områden eller städer förbättras.

I samarbete med aktörerna i branschen upprättas en sektorspecifik plan för klimatneutralitet i byggbranschen. Arbetet med att verkställa färdplanen för koldioxidsnålt byggande fortsätter och det satsas på styrning genom lagstiftning som grundar sig på klimatavtrycket under byggnadens hela livscykel. Materialåtervinningen och insatserna för cirkulär ekonomi i byggbranschen effektiviseras.

Träbyggande ska främjas, eftersom byggnader i trä också fungerar som kollager. Brandbe- stämmelserna ska utvecklas i en materialneutral riktning så att behovet av dubbelt brandskydd i träbyggnader (tekniskt och konstruktionsmässigt) minskar. Det ska också utredas om det finns orsak att lätta på brandbestämmelserna för träbyggande.

För fastigheter fastställs ett minimiantal platser för sådan laddningsinfrastruktur för elbilar som ska byggas i samband med omfattande renoveringar. Administrativa hinder för byg- gande av laddningsinfrastruktur för elbilar ska elimineras framför allt i husbolag.

Mål 5

Förlusten av biologisk mångfald i Finland stoppas

Finland uppnår målen i FN:s konvention om biologisk mångfald.

Metoder

Den samlade finansieringen av naturvård ökas med 100 miljoner euro på årsnivå.

Ett handlingsprogram för förbättrande av tillståndet hos försämrade livsmiljöer ska genomföras.

METSO-handlingsplanen ska fortsätta tillämpas, och planen revideras och beviljas ökad finansiering. I samband med revideringen bedöms om handlingsplanen ska utvidgas till att omfatta nya livsmiljöer, såsom myrmarker. Arbetet med att genomföra kompletteringsprogrammet för skydd av myrar fortsätter.

Det eftersatta underhållet av Forststyrelsens naturområden ska åtgärdas planmässigt genom ett program som omfattar hela valperioden, och basfinansieringen av naturtjänsterna höjs. Förutsättningarna för naturturism ska förbättras på olika håll i Finland.

Nätverket av nationalparker utvidgas.

Den princip som tillämpades i samband med kampanjen Min naturgåva till Finland kommer att tillämpas också i fortsättningen, det vill säga att när en privat markägare överlåter ett värdefullt naturområde för skyddsändamål ska ett lika stort område med värdefulla naturvärden i Forststyrelsens ägo skyddas.

Medfinansieringsandelen i Life-finansieringen ska tryggas.

Möjligheterna att tillämpa nya innovativa metoder för finansiering av naturvård ska utredas.

De områden som skyddats med stöd av naturvårdslagen ska befrias från fastighetsskatt.

Inventeringen av arter och naturtyper fortgår.

Naturvårdslagstiftningen revideras utifrån en utvärdering.

Verksamhetsförutsättningarna för Naturpanelen säkras.

Det ska genomföras pilotförsök om tillämpning av ekologisk kompensation till exempel  i stora infrastrukturprojekt, och på basis av erfarenheterna bedöms behoven att revidera lagstiftningen. Med ekologisk kompensation avses principen att den skadliga påverkan av verksamhet som skadar den biologiska mångfalden kompenseras genom att försämrade livsmiljöer förbättras och nya livsmiljöer skapas på annat håll, dock så att kompensation är ett sistahandsalternativ efter reducering av skador på naturen. Innan möjligheten till kompensation utnyttjas bör emellertid de miljöskador som det ursprungliga projektet orsakar minimeras.

Naturvårdande skötsel av ekonomiskog främjas, till exempel kvarlämnad död ved och stammar, hyggesbränning, högstubbar, viltsnår, skyddszoner och åtgärder för att minska inverkan på vattendrag. Också på Forststyrelsens marker främjas metoder för kontinuitetsskogsbruk.

Bekämpningen av främmande arter effektiviseras både genom lagstiftning och genom ökad finansiering för förebyggande åtgärder.

Hållbart fritidsfiske, jakt, insamling av naturprodukter och allemansrätten tryggas.

Vattenlagen ska uppdateras så att fiskevårdsskyldighet ska utsträckas också till anläggningar som hittills inte varit underkastade en sådan skyldighet. Ett nationellt program för att återställa bestånd av vandringsfisk inleds:

  • Insatserna för att återställa en naturlig cirkulation i utbyggda vattendrag ska fortsätta utifrån den nationella strategin för fiskvägar.
  • Hinder för fiskvandringar ska avlägsnas och lekplatser för fisk restaureras. Alternativa vandringsvägar ska ställas i ordning.
  • Projekt som gäller vandringsfisk verkställs genom ett omfattande samarbete. Fiskevårdsskyldigheten uppdateras genom myndighetssamarbete.

Resurserna för miljöforskning och miljöförvaltning ska ökas.

De subsidiära miljöansvarssystemen för miljöskador ska utvecklas.

Natur- och miljöpedagogik ska främjas.

Skyddet av Östersjön

Regeringen ska stärka det internationella miljösamarbetet i den arktiska regionen och kring Östersjön. Regeringen säkerställer tillräckliga resurser för en uppdatering av Östersjöstrategin under Finlands EU-ordförandeskap och en uppdatering av aktionsplanen för Östersjön under Finlands ordförandeskap i HELCOM.

Europeiska och nordiska finansinstituts medverkan i projekt som förbättrar miljön och klimatet i Östersjöregionen ska stärkas.

Programmet för effektiviserat vattenskydd och skydd av Östersjön kommer under valperioden att fortsätta genomföras åtminstone i nuvarande utsträckning för att vattnen ska uppnå god ekologisk status.

Insatserna för att behandla åkrarna med gips, strukturkalk och näringsfibrer utvidgas antingen inom ramen för ett program för miljöstöd till jordbruket eller genom särskilda åtgärder.

Användningen av inhemsk vild fisk ska främjas, likaså användningen av Östersjöfoder vid fiskodling.

Beredskapen för bekämpning av olje- och kemikalieolyckor ska förbättras. Oljebekämpningssamarbetet ökas inom ramen för EU:s strategi för Östersjön.

Mål 6

Finland stärker sin roll som föregångare inom cirkulär ekonomi

Metoder

Cirkulär ekonomi grunden för den nya ekonomin

Genom ökad cirkulär ekonomi kan vi begränsa överkonsumtionen av naturresurser och klimatförändringen, skydda den biologiska mångfalden, skapa nya former av arbete och stärka den ekonomiska konkurrenskraften.

Det satsas på tjänster som ersätter produkter och på en starkare marknad för återvunna råvaror som ersätter jungfruliga råvaror.

Andelen råvaror i kretslopp utökas metodiskt.

Finland stärker sin roll som föregångare inom cirkulär ekonomi. Under regeringsperioden genomförs ett tvärsektoriellt, strategiskt program för främjande av cirkulär ekonomi med tillhörande mätare. I programmet kommer det att fastställas mål och behövliga åtgärder samt avsättas behövliga resurser för ökad cirkulär ekonomi i Finland.

Administrativa, legislativa och ekonomiska styrmedel ska främja cirkulär ekonomi och eliminera hinder i både Finland och EU.

Finland höjer sin profil som föregångare inom cirkulär ekonomi även på internationella forum (också i olika FN-processer och inom WTO).

Exporten av finländskt kunnande inom cirkulär ekonomi utvecklas och det skapas förutsättningar för internationellt samarbete inom olika sektorer när det gäller cirkulär ekonomi.

Finland driver på en ändring av ekodesigndirektivet så att direktivet i allt högre grad ska främja cirkulär ekonomi.

Den cirkulära ekonomin stärks också när det gäller näringsämnenas kretslopp.

Det ska införas ett tidsbegränsat stöd för investeringar i cirkulär ekonomi så att investeringar av detta slag snabbas upp.

Återvinning av avfall

Det utarbetas en vision för avfallssektorn som stöder målen för återvinning och cirkulär ekonomi. Visionen ska sträcka sig till 2030-talet. Målet är att höja återvinningsgraden till minst den nivå som motsvarar EU:s återvinningsmål.

I samband med den pågående revideringen av avfallslagen säkerställs det att kommunerna iakttar avfallslagens bestämmelser också när det föreskrivits att transporterna ska ordnas av fastighetsinnehavaren. Gränsen för försäljning till utomstående när det gäller kommunala avfallshanteringsaktörer är fortsatt 10 procent (från och med den 1 januari 2030).

Det avsätts behövliga resurser för utveckling av uppföljnings- och mätsystem.

Möjligheten att inleda separat insamling av textilier före 2025 utreds, det vill säga före den tidsfrist som anges i avfallsdirektivet.

Insamlingen av plast ska effektiviseras och förslagen i färdplanen för plast verkställas.

Offentlig och privat konsumtion

Staten och kommunerna bör visa vägen när det gäller att ta i bruk miljövänliga lösningar.

Nivån på upphandlingskompetensen ska höjas och upphandlingslagen ska i högre grad förplikta till hållbar upphandling och kvalitetsbedömning. Upphandlingslagen ska ändras så att klimat- och miljöavtrycket beaktas i upphandlingskriterierna vid upphandling som har betydande miljökonsekvenser.

Det tas i bruk ett redskap för fördelning av riskerna i anslutning till innovativ upphandling. Spridningen av god praxis när det gäller hållbar och innovativ upphandling ska påskyndas.

Konsumenterna ska få bättre möjligheter till information om olika tjänsters och nyttigheters klimat- och miljöpåverkan. Tillämpningen av de befintliga kriterierna för hållbar konsumtion ska främjas och nya kriterier utarbetas. Beskattningen ses över så att den stöder målen för hållbar utveckling och en hållbar konsumtion. Målet är att klimat- och miljöpåverkan ska framgå tydligare i priset på produkter och tjänster.

Mål 7

Klimatvänlig livsmedelspolitik

Metoder

När det gäller att förbättra livsmedelssystemets hållbarhet har offentliga upphandlingar och offentliga måltidstjänster en viktig roll.

Det ska utarbetas ett nationellt program för klimatvänlig mat med målet att minska klimatavtrycket av den mat som konsumeras och att öka förståelsen av livsmedelsproduktionen.

Inom offentliga upphandlingar och måltidstjänster ska andelen växtbaserad mat ökas. I fråga om kött, ägg och mjölk ska kommunerna uppmuntras att gynna finländska närproducerade och ekologiska produkter.

Matsvinnet ska halveras före 2030. Det ska utarbetas en färdplan för att minska matsvinnet i varje led av livsmedelskedjan.

Mål 8

Miljöskyddet i anslutning till gruvor förbättras

Metoder

Gruvlagstiftningen ska revideras. Utgångspunkten för revideringen bör vara att höja miljöskyddsnivån, säkerställa verksamhetsförutsättningarna för gruvor och öka acceptansen och möjligheterna att påverka på det lokala planet.

Kommunerna ska föreskrivas rätt att genom planläggning besluta om gruvdrift kan bedrivas på kommunens område.

Ställningen för fastighets- och markägare i gruvområdets och gruvans verkningsområde ska förbättras och deras rätt till information utökas.

I betydande gruvprojekt ska urfolkens rättigheter beaktas på det sätt som gällande lagstiftning förutsätter.

Samordningen av gruvtillstånd och miljötillstånd ska förbättras. Miljökonsekvenserna av planerade gruvor ska beaktas så tidigt som möjligt.

Vid bedömning av miljökonsekvenserna av gruvprojekt ska större uppmärksamhet fästas vid uranhalten i malm.

Bestämmelserna om säkerheter kommer att utvecklas så att det miljömässiga ansvaret kan tryggas i alla situationer.

Lagstiftningen ska också börja omfatta gruvdrift som är inriktad på mineraler på havsbotten.

Tillståndsprocesserna, praxis och eventuella behov att begränsa rätten till malmletning i naturskyddsområden ska utredas.

Mål 9

Djurens välbefinnande förbättras

Metoder

Den proposition med förslag till lag om djurens välbefinnande som behandlades av riksdagen under den förra valperioden ska kompletteras så att djurens egenvärde och möjligheten till arttypiskt beteende fastställs i motiveringen till lagen.

Det tillsätts en expertarbetsgrupp som ska utreda på vilket sätt målet för svinsektorn om att frångå grisningshäckar kan stödjas. Inga nya båsladugårdar ska längre byggas.

I samband med att lönsamheten i jordbruket granskas ska också möjligheterna att stödja en övergång med hjälp av incitament utredas.

Möjligheterna att frångå kastrering av grisar ska utredas och tillräcklig smärtlindring garanteras i samband med smärtsamma åtgärder.

Stödsystemet utvecklas i fråga om sådana investeringar som förbättrar djurens välbefinnande och som erbjuder mer långtgående lösningar än vad lagen kräver, eller som genomför lagens bestämmelser före den föreskrivna övergångsperioden.

För att hållbara produktionssätt ska främjas och överanvändningen av antibiotika minska kommer det att utredas om det exempelvis kan införas en skatt på antibiotika i fråga om animaliska produkter.

Kriterierna för djurens välbefinnande ska främjas i de nordiska normerna och i EU-normerna samt i lagstiftningen.

Regleringen av djurhandel, framför allt när det gäller handel på nätet, ska utvecklas och förekomsten av identifikationer och register över hundar och katter säkerställas.

För veterinärer föreskrivs anmälningsskyldighet för ingrepp som utförs på sällskapsdjur till följd av ärftliga defekter.

Finansieringen för metoder som ersätter djurförsök ska utökas.

Tillsynen över lagstiftningen om djurens välbefinnande ska förbättras och videoövervakningen i slakterier effektiviseras.

En tjänst som djurskyddsombudsman ska inrättas i Seinäjoki.