"Finland är ett alltmer jämlikt och likställt land där varje människa är värdefull och förtroendet ökar"

3.6 Ett rättvist, jämlikt och inkluderande Finland

Lågesbild

Finländarna delar i stor utsträckning de principer och värderingar som den nordiska välfärdsmodellen genom år av samarbete bygger på. Dess hörnstenar är människors jämlikhet och jämställdhet, skattefinansierade välfärds- och utbildningstjänster, stor social rörlighet och ett aktivt civilsamhälle. Vi har inte investerat i människors välfärd och delaktighet endast för att vi har haft råd med det, utan för att vi som nation ska nå ett större välstånd. Finansieringsunderlaget för välfärdsstaten står inför många utmaningar. Åldrandet och den låga nativiteten leder till en försämrad försörjningskvot. Befolkningsutvecklingen i kombination med en kumulerad utsatthet och dämpad ekonomisk tillväxt förutsätter en kraftig satsning på förebyggande av problem med förvaltningsövergripande metoder.

Arbetslivet förändras och den sociala tryggheten kan inte alltid anpassas till människors växlande livssituationer eller förändringar i arbetet. Fattigdom leder till en mer omfattande utslagning och beroendet av utkomststöd försämrar förutsättningarna för sysselsättning.

Servicesystemet har som mål att främja och upprätthålla befolkningens välfärd, hälsa, funktions- och arbetsförmåga och sociala trygghet samt att minska skillnaderna i välfärd och hälsa. För en del av befolkningen uppfylls målen väl, medan en del utnyttjar tjänsterna endast lite jämfört med behovet eller så motsvarar den tillgängliga servicen inte behoven. Även om största delen av finländarna mår bra, är skillnaderna i välfärd och hälsa betydande. De som har det sämre ställt har det ofta sämre ställt inte endast från ett livsskede till ett annat, utan också från generation till generation.

Familjepolitiken står inför stora utmaningar, både när det gäller nya behov och den allt större mångfalden av barnfamiljer. I Finland är redan en tredjedel av alla familjer något annat än traditionella kärnfamiljer, till exempel har antalet nyfamiljer och regnbågsfamiljer ökat. De nuvarande verksamhetssätten och stödformerna tillgodoser inte alla familjers verkliga behov. Samhället har inte i tillräckligt hög grad lyckats underlätta sammanjämkningen av arbete och familjeliv eller en mera jämställd fördelning av vårdnadsansvaret. Fattigdomen i barnfamiljer är vanligast i ensamförsörjarfamiljer och i familjer där barnen är under tre år. På alla håll finns det inte systematiska och likvärdiga stödformer för välfärd i föräldraskapet och parrelationen eller för lösning av problematiska situationer, såsom rådgivning för parrelationer eller tjänster i samband med skilsmässa.

Ojämlikheten i samhället avspeglas på många sätt i människors liv. Ett sätt den yttrar sig på är fattigdom och att utkomststödet blir långvarigt. Ojämlikheten tar sig också uttryck i skillnader i hälsa och delaktighet mellan olika befolkningsgrupper och i andelen unga utanför arbetsliv och utbildning.

Det finns starka bevis för sambandet mellan strukturella problem i samhället, såsom generationsöverskridande utsatthet, fattigdom, svåra levnadsomständigheter, låg utbildningsnivå och arbetslöshet å ena sidan och svag hälsa och välfärd hos individen samt samhällsekonomin å andra sidan. Det finns nog kompetens och stöd inom många sektorer i servicesystemet, men systemet är trots den kontinuerliga utvecklingen fortfarande brokigt, osammanhängande och svårt för kunderna.

Ser man till hur rättvist, jämlikt och kostnadsdämpande servicesystemet är ligger de största utmaningarna i stärkande av tjänsterna på basnivå, det förebyggande arbetet och rehabiliteringen. Splittrade tjänster på basnivå, otillräckliga resurser, förändrade servicebehov och kompetensunderskott i samband med det märks i hälsovårdscentralerna och i det sociala arbetet, i servicen för äldre, i funktionshinderservicen och barnskyddet, i tryggandet av de språkliga rättigheterna och i främjandet av hälsa och välfärd.

Utöver innehållet i tjänsterna kommer inte strukturerna och finansieringen inom social- och hälsovården längre att kunna trygga jämlika tjänster för alla finländare. Att en reform av social- och hälsotjänsterna är nödvändig beror i synnerhet på kommunernas ekonomiska bärkraft. Kommunernas ekonomiska axlar håller inte för att finansiera och ordna tjänsterna.

Social- och hälsovårdens struktur har länge varit föremål för reformsträvanden. Stora utmaningar har bland annat varit kraven i grundlagen, reformens omfattning, tidsfönstren och skillnaderna mellan regionerna. En framgångsrik reform av strukturerna förutsätter en stärkt dialog och ett mer förtroendefullt klimat mellan statliga, regionala och lokala aktörer.

Mål 1

Välfärden främjas och ojämlikheten minskas

Finland är ett alltmer jämlikt och likställt land där varje människa är värdefull och förtroendet ökar. Skillnader i välfärd, hälsa och inkomster ska minskas och delaktigheten ökas. Finland ska främja de mänskliga rättigheterna, välfärdsekonomin och förutsättningarna för ett gott liv under en människas hela livscykel. Alla ska ha möjlighet att göra val som stöder välbefinnandet.

Metoder

Åtgärder som främjar likställdhet

Situationen för personer med funktionsnedsättning har förbättrats under de senaste åren, men likställdhet förverkligas ändå ganska sällan. Tjänster i rätt tid och de individuella servicebehoven är utmaningar i funktionshinderservicen. Som en del av reformen av lagen om service och stöd på grund av handikapp ska de individuella behoven hos personer med funktionsnedsättning beaktas bättre. Samtidigt införs en personlig budget för personer med funktionsnedsättning på prov. I samband med försöken ska även behoven av ändringar i lagstiftningen bedömas. Tjänster för svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning ska tryggas.

Genom lagstiftning stärks självbestämmanderätten för personer som använder social- och hälsovårdstjänster. Patient- och socialombudsmannens verksamhet ska förbättras. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna ska tryggas i praktiken, särskilt på svenska och samiska samt teckenspråk. Rekommendationerna Käypä hoito (God medicinsk praxis) ska översättas till svenska.

Minskning av fattigdom och underprivilegiering

Risken för fattigdom och utslagning rör människor i allt större omfattning. Regeringen kommer målmedvetet att ingripa i detta. I synnerhet ska fattigdom och utarmning minskas bland pensionärer och barnfamiljer genom att det samtidigt utvecklas förmåner och tjänster. Syftet är att sörja för utvecklingen av alla finländares levnadsstandard och en jämnare inkomstfördelning. Riskfaktorerna i utsatthet och generationsöverskridande utsatthet ska beaktas i allt högre grad. Verkningsfulla tjänster ska inriktas på riskgrupperna genom utveckling av vuxensocialarbetet.

Klientavgiftslagen kommer att revideras i syfte att avlägsna hindren för vård och öka jämlikheten i samband med hälsa bland annat genom större avgiftsfrihet och skäligare avgifter.

Främjande av hälsa och välfärd

Välfärdsekonomin ska främjas genom investeringar i åtgärder som stöder välbefinnande och hälsa samt minskar behovet av olika tjänster.

Beslutens konsekvenser för hälsa och välfärd ska bedömas på ett heltäckande sätt. Effekterna av förebyggande och behandling av folksjukdomar ska förbättras. Rådgivning om levnadsvanor och förebyggande åtgärder med låg tröskel kommer att utökas.

Beroenden ska minskas. Rusmedelsstrategin ska uppdateras för att främja det förebyggande arbetet och för att samordna de samlade missbrukartjänsterna. Det målmedvetna arbetet för att minska tobaksrökningen och den totala alkoholkonsumtionen ska fortsätta. Missbrukarvården ska göras effektivare och skadorna av drogmissbruk minskas genom att det utarbetas ett förvaltningsövergripande principbeslut av statsrådet om drogpolitiken. Spelproblem ska förebyggas som en del av ett spelpolitiskt program.

Med hjälp av tidigare beredning ska det utarbetas en strategi för mental hälsa som ser den mentala hälsan som ett kapital, tryggar rättigheterna till mental hälsa och tjänsterna för mental hälsa, länkar dem till de befintliga strukturerna, förebygger självmord och stärker de yrkesverksammas kompetens. Samtidigt ska lagstiftningen om mentalvård och missbrukarvård  revideras.

För att främja förebyggande och stärka folkhälsan ska vaccinationsprogrammet (bland annat hpv-vaccinering för pojkar) och screeningprogrammet (bland annat tarmcancer) utvidgas kontrollerat.

Avbytarlagen kommer att revideras och handlingsmodellen Ta hand om bonden tryggas. I slutet av valperioden ska det bedömas om handlingsmodellen ska göras permanent.

Resurserna inom hälso- och sjukvården för fångar ska tryggas.

Förutsättningarna för social- och hälsovårdsorganisationer ska stärkas och reformeringen av organisationsbaserat arbete samt mångfald stödjas.

Villkoren och tillvägagångssätten för de understöd som delas ut av social- och hälsovårdsministeriets tippningsvinstmedel ska revideras så att det kan ske en övergång till ett nytt system i 2021 års understöd. Målet är en ökad demokrati i fördelningsprocessen, en större autonomi, mindre organisationsbyråkrati och en överföring av resurser från förvaltningen till understöden.

Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna i systemet för social- och hälsotjänster ska stärkas i praktiken.

Medvetenheten om att bemöta minoriteter och om deras specialbehov ska ökas bland de yrkesverksamma inom social- och hälsovården.

Det ska inrättas en delegation på bred bas med uppgift att bedöma verkställigheten av teckenspråkslagen och tillgodoseendet av teckenspråkigas grundläggande fri- och rättigheter (JM).

Mål 2

Barn- och familjeanpassning främjas

Finland är ett alltmer barn- och familjevänligt land som är mer inkluderande och jämlikt. Barns och ungas välbefinnande ska prioriteras. Människor ska stödjas i sin strävan efter önskat antal barn. En familj kan bildas på många olika sätt och olika familjemodeller är lika värdefulla. Varje barn ska ha rätt till en trygg vuxen.

Metoder

Välbefinnande stärks

Barnfamiljsstrategi för ett barn- och familjevänligt och jämlikt Finland

Den låga nativiteten, befolkningens åldrande, fattigdomen i barnfamiljer och generationsöverskridande utslagning är utmaningar för vårt samhälle. För att bemöta utmaningarna ska beredning inledas i en parlamentarisk kommitté för att utarbeta en nationell barnstrategi på grundval av FN:s konvention om barnets rättigheter. Den skapar en vision om ett barn- och familjevänligt Finland som sträcker sig över regeringsperioderna och sammanför olika förvaltningsområden.

Strategin bygger på kunskap och forskning samt främjar verkställigheten av konventionen om barnets rättigheter. Gemensamma mål eftersträvas genom åtgärder som över förvaltningsgränserna främjar en fokusering på barnets rättigheter i förvaltningen och beslutsfattandet samt på barn- och familjeorienterade tjänster och stöd. Regeringen förbinder sig att bedöma konsekvenserna för barn av beslut, främja barnbudgetering, stärka faktaunderlaget för barnens välbefinnande samt barnens och ungdomarnas delaktighet.

Förutom staten ska även andra offentliga aktörer engageras i målen i strategin, i synnerhet kommuner och samkommuner, högskolor och utbildningsanordnare, organisationer, församlingar och näringslivet. I beredningen ska till exempel rapporten Barnets tid 2040 utnyttjas.

Merparten av familjerna klarar sig bra, men varje familj behöver någon form av stöd från närmiljön eller samhället. I beslutsfattandet ska hänsyn tas till mångfalden av familjer och livssituationer. Ofrivilligt barnlösas hopp om en familj ska stödjas med olika metoder och lika tillgång till assisterad befruktning tryggas. Åtgärdsförslagen i utredningen om växelvist boende ska främjas.

Alla barn och unga har rätt till integritet. Sexualundervisningen ska stärkas. Det ska utarbetas ett åtgärdsprogram som syftar till att ingripa i mobbning och minska ensamhet.

Tjänsterna för barnfamiljer förbättras och försörjningen tryggas

För att stödja barnfamiljer ska det vidtas åtgärder som främjar välbefinnande samt förebygger och åtgärdar problem. Tröskeln för mentalvårdstjänster för barn och unga ska göras lägre och tjänsterna ska som en del av basservicen i ännu högre grad ges i rätt tid och vara tillgängliga. Kontakten mellan dem och de befintliga tjänsterna för barn och familjer och andra servicestrukturer ska intensifieras. Tjänsterna i alkohol- och drogarbetet bland minderåriga ska tryggas regionalt och språkligt. Samarbetet mellan olika förvaltningsområden ska intensifieras och informationen tryggas.

Programmet för utveckling av barn- och familjetjänster kommer att få en fortsättning. Modellen med familjecenter ska spridas och rådgivningsbyråerna utvecklas. Parrelationsar- bete och stöd i föräldraskap ska stärkas till exempel genom att tjänsterna vid rådgivningsbyråer för uppfostrings- och familjefrågor förbättras. Förebyggande tjänster för familjer enligt socialvårdslagen ska stärkas och förutsättningarna för familjer att få och beviljas hemservice ska underlättas.

Att varje barn ska erbjudas ett gott liv är ett allmänt mål i samhället. Trots detta når tjänsterna och stödet inte alltid fram till barnet, den unga och familjen i tid. Sett till behovet finns det inte tillräckliga resurser för barnskyddet i Finland.  För att trygga rättigheterna och välbefinnandet för barn i särskilt utsatt ställning föreskrivs en minimipersonaldimensionering som gradvis skärps inom barnskyddet så att dimensioneringen är 30 klienter  per yrkesutbildad person. År 2022 ska dimensioneringen vara 35. Barnskyddet kan inte ensamt tillgodose behoven bland barn, unga och familjer i behov av mycket stöd. Multiprofessionella tjänster ska tryggas för personer i behov av särskilt stöd och en teammodell baserad på samarbete mellan yrkesverksamma i olika branscher ska spridas.

Eftervården inom barnskyddet ska utvecklas. De unga ska ges tillräckligt stöd på vägen mot vuxenlivet.

Tillgången på skyddshemstjänster ska utökas så att den når nivån enligt Istanbulavtalet. Mödrar och familjer med missbruksproblem ska garanteras tillräckliga tjänster och rehabilitering. Sett till rekommendationerna rör finländska barn på sig alltför litet och många välfärdsmätare vittnar om en polarisering. Fysisk aktivitet, viktkontroll, en hälsosam kost och alkohol- och drogfrihet ska allmänt främjas.

Personer som hör till sexuella minoriteter och deras familjer ska stödjas med individuella tjänster i rätt tid.

Ett riksomfattande försök med avgiftsfria preventivmedel för personer under 25 år ska genomföras. Utifrån resultatet ska det fattas beslut om försöket ska göras permanent i slutet av valperioden. Positiva attityder till vaccinering ska stödjas och vaccinationstäckningen främjas.

Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna ska förverkligas i praktiken

Mål 3

Äldreanpassningen främjas

Finland är ett allt mer äldreanpassat land som identifierar den förändring i samhället som befolkningens åldrande för med sig och förbereder sig för den. Äldre ska inte bara vara föremål för tjänster utan också en resurs i samhället. Målet är ett ökat antal friska levnadsår, en bättre funktionsförmåga samt fungerande tjänster i rätt tid och effektivt.

Metoder

Välbefinnandet och funktionsförmågan stärks

Ett förvaltningsövergripande åldersprogram kommer att utarbetas i samarbete med de olika ministerierna, kommunerna, tredje sektorn och andra parter. Förebyggandet av minnessjukdomar ska lyftas upp bland de övriga folksjukdomarna.

En tjänst som ombudsman för äldreomsorgen samt en byrå för ombudsmannen kommer att inrättas. Livsstilshandledning, rådgivning och stöd ska utvecklas samt riktade välbefinnandekontroller genomföras och servicehandledningen utvecklas. Personer som går i pension ska beaktas särskilt. Kvaliteten och tillgången på näring för äldre och möjligheter för äldre att äta tillsammans med andra ska både i fråga om äldre som bor hemma och äldre som bor på vårdenheter tas med i utvecklingen och övervakningen.

Mångfalden på fältet av producenter inom äldreomsorgen ska beaktas. Olika sätt att producera omsorgstjänster, såsom lösningar inom familjevården och andra mellanformer, ska utvecklas.

Krigsveteranernas och krigsinvalidernas antal minskar. Veteranernas och deras närståendes behov av stöd ökar när de åldras. Stöd och tjänster för krigsveteranerna ska tryggas. Det ska säkerställas att tjänsterna genomförs på ett högklassigt sätt i hela landet.

Tjänsterna förbättras

Förtroendet för kvaliteten och tillgången på äldreomsorg i rätt tid ska återupprättas. Den ökning av resurserna som slagits fast i färdplanen och som omsätts i praktiken ska genomföras planmässigt och inom rätt kompetensområden. Detta gäller även för utvecklingen av verksamheten.

När livslängden ökar stiger antalet pensionärer kraftigt. Befolkningen hålls frisk och behåller sin funktionsförmåga längre än tidigare, men också behovet av service ökar. Lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (äldreomsorgslagen) ska uppdateras. Kvaliteten och effektiviteten ökas inom äldreomsorgen.

En bindande minimidimensionering (0,7) för omsorgspersonalen i enheter med heldygnsomsorg ska slås fast. I dimensioneringen beaktas alltid i första hand vårdberoendet. Arbetsfördelningen mellan de anställda ska göras klarare bland annat i fråga om stödtjänster. Antalet anställda ökas gradvis genom ett målinriktat utvecklingsprogram, med vilket vägen till en trovärdig dimensionering som tryggar tillräcklig vård för äldre finansieras.

De flesta äldre bor hemma. Resurserna för och kvaliteten i hemvården ska stärkas vid sidan om heldygnsomsorgen. Närståendevården ska utvecklas.

Utöver det att resurserna ska stärkas och lagen uppdateras ska servicesystemet utvecklas. Centrala faktorer när det gäller att söka lösningar på dagens och framtidens utmaningar är att sörja för personalens kompetens och välbefinnande, nya sätt att genomföra tjänster, målinriktad personalpolitik och integration av verksamhetskulturer.

Nya arbetssätt och ny teknik ska tas i bruk. Gott ledarskap inom äldreomsorgen ska säkerställas. Omvårdnadsbranschens attraktivitet och tillgången till personal och personalens kompetens ska ökas.

Egenkontrollen ska utvecklas och den lokala och nationella tillsynen effektiveras. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna ska tryggas i alla tjänster för äldre. En rationell läkemedelsbehandling ska främjas även i fortsättningen.

Mål 4

Social- och hälsovårdstjänsterna förbättras

Finland är ett land där var och en får vård, omsorg och omvårdnad i rätt tid och på lika grunder. Tjänsterna är kostnadseffektiva och verkningsfulla. De är smidigt och på ett helhetsbetonat sätt uppbyggda kring en människas livssituationer och behov. En förbättring av tjänsterna ökar förtroendet bland såväl användarna som de yrkesverksamma inom social- och hälsovården.

Metoder

Tillgången till tjänster på basnivå förbättras i framtidens social- och hälsocentraler

Det ska säkerställas att var och en har tillgång till högklassig primärvård och socialservice i rätt tid. Mångfalden på fältet av producenter och tillgången till närservice ska beaktas. Ett program för utveckling av framtidens social- och hälsocentraler kommer att inledas. Programmet har samband med beredningen och verkställigheten av strukturreformen inom social- och hälsovården. Syftet med utvecklingsprogrammet är också att stärka medborgarnas förtroende för offentliga social- och hälsotjänster.

Vårdgarantin i primärvården ska skärpas så att var och en i fortsättningen får ickebrådskande vård inom en vecka (sju dagar) från det att vårdbehovet bedömts. Enligt Institutet för hälsa och välfärd förutsätter en vårdgaranti på 7 dagar enligt det nuvarande systemet 1 600–2 600 fler läkare vid hälsocentralerna. Mycket kan dock åstadkommas genom att systemet och verksamheten i systemet utvecklas på ett omfattande sätt.

Genom utveckling av multiprofessionella social- och hälsocentraler där digitaliseringen utnyttjas och där det med hjälp av ny arbetsfördelning och en arbetsinsats av yrkesverksamma personer fås in konsultationer på specialnivå i mottagningsverksamheten, kan snabbare tillgång till vård nås med cirka 1 000 fler allmänläkare. Av dessa kan cirka 300 läkare fås genom att man tillsätter tjänster som varit obesatta länge och ersätter tillfälliga köpta tjänster av inhyrda läkare med ordinarie läkare. Detta förutsätter att social- och hälsocentralerna görs attraktivare som arbetsplatser i hela landet.

Fokus inom hälso- och sjukvården flyttas med dessa medel från den specialiserade sjukvården till basnivån.

I de tjänster som tillhandahålls vid social- och hälsocentralerna ingår åtminstone primärvårdstjänster, mun- och tandvård, närservice inom socialarbete och hemvård, hemsjukhus, tjänster inom mentalvård och missbrukarvård på basnivå, tjänster inom öppenvårdsrehabilitering, förebyggande av folksjukdomar samt rådgivningsbyråtjänster och andra förebyggande tjänster.

Arbetsfördelningen mellan yrkesverksamma inom social- och hälsovården och deras arbetssätt ska ses över. Uppgifterna ska i större utsträckning fördelas mellan olika yrkesgrupper. Användning av multiprofessionella team och utveckling av arbetsfördelningen garanterar vårdens kontinuitet och verkningsfullhet, flexibla tjänster och kostnadskontroll. Ett utvecklingsprogram för socialvården ska utarbetas och socialvårdstjänsterna ska förbindas starkare till framtidens social- och hälsocentraler.

Kärnan för de framtida centralerna utgörs av klientorienteringen. Gott ledarskap och utvecklande av de anställdas yrkesskicklighet och välbefinnande i arbetet ska stödjas. Forsknings- och utvecklingsverksamheten ska utvidgas som en del av det grundläggande arbetet. Kundorienteringen ska förbättras med hjälp av fler veckosluts- och kvällsmottagningar samt serviceställen med låg tröskel. Digitala och mobila servicelösningar kommer att tas i bruk. En bättre användning av informationsresurser ska säkerställas och datasystemen utvecklas.

En förbättring av tillgången på mun- och tandvård och mentalvårdstjänster samt utveck- ling av tjänsternas kvalitet är en viktig del av reformen. Förebyggandet av folksjukdomar och effektiviteten hos vården av dem ska förbättras.

Nödvändig vård ska tryggas för alla papperslösa.

Vasa centralsjukhus ska bli ett sjukhus med omfattande jour.

Utöver det att primärvården stärks ska social- och hälsovårdens tjänster granskas som helhet. Jourverksamheten vid centralsjukhusen och ett tillräckligt antal experter tryggas vid behov genom separata beslut (enligt den så kallade centraliseringsförordningen) utan att äventyra den fungerande helheten inom social- och hälsovården eller patientsäkerheten. Statsrådet fattar beslut om utveckling av arbetsfördelningen och samarbetet med beaktande av specialupptagningsområdets gemensamma ståndpunkt.

Servicesystemets struktur förnyas.

Utveckling av servicesystemet och reformer som ska inledas

Rehabiliteringen ska utvecklas utifrån rehabiliteringskommitténs arbete. Målet är smidiga vårdsystem samt förbättrande och stödjande av människors funktionsförmåga.

Ett utvecklingsprogram som med hjälp av lagstiftningsändringar tryggar vård i livets slutskede, palliativ vård och smärtlindring med respekt för människovärdet ska genomföras. Cancervårdens effektivitet ska förbättras.

Kvalitetsregister ska skapas, kundbelåtenheten förbättras och vården utvecklas i samarbete med användarna.

Resurserna för forskningen och utvecklingen inom hälso- och sjukvården (inklusive vårdarbete och statens anslag för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå) och inom det sociala området tryggas på ett långsiktigt sätt. En struktur för forskningen och utvecklingen inom socialvården i Finland ska byggas upp. Den temporära begränsningen av kommunernas rättshandlingar när det gäller investeringar och utläggningar av verksamhet fortsätts och skärps. Läkarhelikopterverksamheten tryggas i hela landet på ett kostnadseffektivt sätt.

Folkpensionsanstaltens förvaltning och funktionaliteten hos de tjänster som Folkpensionsanstalten ordnar ska utredas. Ett registreringsförfarande i fråga om vissa tjänster som Folkpensionsanstalten nu konkurrensutsätter ska utredas. Det ska utredas hur Folkpensionsanstaltens och kommunernas färdtjänster fungerar med tanke på den nya taxilagen och behövliga ändringar ska göras.

Ägarstyrningen av Alko Ab stannar hos social- och hälsovårdsministeriet och den nuvarande ensamrätten till detaljhandel tryggas.

Olika möjligheter att reglera komplementär och alternativ medicin kommer att utredas.

Missförhållandena i försäkringsläkarsystemet åtgärdas i enlighet med social- och hälsovårdsutskottets enhälliga betänkande (ShUB 33/2018).

Det aktiva samarbetet mellan ministerierna för utvecklandet av innovationsekosystem för forskning och innovation inom social- och hälsovårdsbranschen fortsätter och det ska ses till att åtgärderna enligt tillväxtstrategin från år 2014 genomförs skyndsamt. Inrättandet av nationella kunskapscenter och inledandet av deras verksamhet ska främjas.

Lagstiftning om genom och biobanker ska utfärdas. Användningen av social- och hälsovårdsdata som en del av forsknings- och innovationsverksamheten inom hälso- och sjukvårdsbranschen med bevarandet av en hög nivå på dataskyddet ska utredas.

Behovet av kostersättning ska utredas.

Läkemedelsförsörjningen ska reformeras på ett långsiktigt sätt i enlighet med de riktlinjer som ingår i färdplanen i social- och hälsovårdsministeriets rapport (2019:5). Målet är att förbättra kostnadseffektiviteten inom läkemedelsförsörjningen på ett sådant sätt att läkemedelssäkerheten och rådgivningen samt tjänsternas smidighet, tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet säkerställs.

De regeringspropositioner som reformerar apoteksbranschen och som bereddes länge och förföll under den senaste regeringsperioden ska så snart som möjligt beredas på nytt för behandling i riksdagen. Till grund för ett mer omfattande reformarbete av apoteksbranschen utarbetas i början av regeringsperioden en utredning som ska ge en täckande bild av hur minutpriset på läkemedel bildas och av minutdistributionen. På basis av utredningen bedöms möjligheterna att utvidga ägarbasen för apoteken.