"Cyberomgivningens och hybridhotens betydelse växer"

3.3.2 Försvarspolitiken

Lägesbild

Säkerheten i Finlands omvärld har blivit instabilare och denna förändring bedöms bli långvarig. Östersjöområdets militärstrategiska betydelse har ökat och den militära verksamheten i regionen har ökat. De nya påverkansmetodernas utveckling har gjort det svårare att identifiera och reagera på hotsituationer. Cyberomgivningens och hybridhotens betydelse växer och det kan inte uteslutas att de används för att nå politiska och militära mål. Utvecklingen i den säkerhetspolitiska miljön ställer ökade krav särskilt på lägesbilden, kapaciteten för tidig förvarning och beredskapen. Även om Finland för närvarande inte är utsatt för något militärt hot, är överraskande förändringar i den säkerhetspolitiska miljön möjliga.

Utöver förändringar i den militära omvärlden är också den utrustning som tas ur bruk en utmaning. På 2020-talet befinner sig det finska försvaret i en exceptionell situation när två försvarsgrenars huvudsystem tas ur bruk så gott som samtidigt.

I försvarsmaktsreformen 2012–2014 skars försvarsbudgeten ned med cirka 10 procent, huvudsakligen på grund av det då aktuella ekonomiska läget. De sparmål som ställts för reformen nåddes.

Mål 1

Ett trovärdigt försvar

Finland sörjer för ett trovärdigt nationellt försvar och för tillräckliga resurser för det. Finlands försvarsförmåga grundar sig på allmän värnplikt, en utbildad reserv, försvar av hela landet och en hög försvarsvilja. Målet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är att förhindra att Finland blir delaktigt i en militär konflikt.

Finland bedriver en aktiv stabiliseringspolitik för att förebygga militära hot. Finland tillåter inte att dess territorium utnyttjas i fientligt syfte mot andra stater. Internationellt försvarssamarbete, internationell utbildnings- och övningsverksamhet samt deltagande i internationell krishantering utgör en viktig del av Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Metoder

Genom tillräckliga resurser för försvarsförvaltningen säkerställs det att en försvarsförmåga som motsvarar utvecklingen i omgivningen kan upprätthållas och att det finns förutsättningar att utveckla den. Vid tilldelningen av resurser för försvaret iakttas försvarsredogörelsen (2017).

Finlands militära försvarsförmåga utgör en helhet och den utvecklas på ett balanserat sätt inom alla försvarsgrenar. Arméns verksamhetsförutsättningar tryggas och utrustningen och materialet utvecklas systematiskt.

Försvarsmaktens personal utökas under regeringsperioden med cirka 100 uppdrag. Förändringar i säkerhetsläget förutsätter att försvarsmakten upprätthåller en hög beredskap och ständigt utvecklar kapaciteten. Lagstiftningen och uppdragen har förändrats och den internationella verksamheten har ökat. Särskild vikt läggs vid att personalen ska orka i arbetet.

Försvarsförvaltningens fastighetssystem ska utvecklas så att det bättre än tidigare tillgodoser försvarsförvaltningens behov. Vid Senatfastigheter inrättas ett dotteraffärsverk, Försvarsfastigheter, som svarar för försvarsförvaltningens specialbehov i det förändrade säkerhetsläget. Bestämmelser om Försvarsfastigheters förpliktelser utfärdas genom lag. Målet är att stävja ökningen av kostnaderna för lokaler.

Internationellt försvarssamarbete utgör en del av Finlands försvarsförmåga. Genom försvarssamarbete, inklusive internationell övningsverksamhet och internationellt försvarsmaterielsamarbete, stärks Finlands nationella försvar samt förbättras det lagstadgade kravet på att vid behov ge och ta emot militärt bistånd.

Finland fortsätter sitt aktiva deltagande i det nordiska försvarssamarbetet inom ramen för Nordefco. Inom Nordefco-samarbetet prioriteras samarbete kring lägesbilder och i utbildnings- och övningsverksamhet.

Under regeringsperioden utvidgas det bilaterala och regionala försvarssamarbetet med Sverige. Under regeringsperioden utvecklas det transatlantiska samarbetet samt utökas samarbetet med Norge. Samarbetet utvecklas även med andra partnerländer.

Deltagande i krävande internationell övningsverksamhet utgör en central del av försvarssamarbetet. Huruvida Finland deltar i övningarna avgörs från fall till fall utifrån det nationella försvaret, Finlands egna intressen och nyttan av övningarna. Försvarsministeriet bedömer tillsammans med utrikesministeriet vilken utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse utbildnings- och övningsverksamheten har utifrån varje enskild övning enligt de kriterier som fastställs av republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott. Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott drar upp riktlinjerna för försvarsmaktens internationella övningsverksamhet. Internationell utbildnings- och övningsverksamhet är också nödvändig med tanke på lagstiftningen om lämnande och mottagande av internationellt bistånd samt den militära förmåga som militär krishantering förutsätter. Finland deltar i övningar enligt Natos artikel 5 endast som partnerland.

Riksdagens utskott kommer regelbundet och i rätt tid att informeras om internationell övningsverksamhet.

Deltagandet i internationell krishantering grundar sig på prioriteringarna i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Ett sådant deltagande gynnar både ett ansvarstagande för upprätthållande av internationell fred och säkerhet och en utveckling av försvarsmaktens prestationsförmåga och beredskap.

Finland genomför och främjar en övergripande strategi för krishanteringen. Det viktiga är att stärka säkerheten och stabiliteten i konfliktområden samt den egna kompetensen och kapaciteten i de länder som drabbas av konflikter. Finlands förmåga att erbjuda krishanteringskapacitet stärks och det byggs upp en systematisk helhet från krishantering till fredsförmedling  och återuppbyggnad.

För utvecklande av Finlands krishanteringspolitik ska det tillsättas en parlamentarisk kommitté som utarbetar sådana övergripande riktlinjer för målen för krishanteringen som sträcker sig över regeringsperioderna och som syftar till att förbättra verksamhetens effekt och en planmässig användning av resurserna samt säkerställa ett tillräckligt deltagande i kvantitativt hänseende. Under regeringsperioden strävar Finland efter att stärka sitt deltagande i internationell krishantering.

Den allmänna värnplikten upprätthålls för det militära försvarets behov. Värnplikten stöder kohesionen i samhället och skapar en grund för försvarsviljan. I början av regeringsperioden ska det tillsättas en brett sammansatt parlamentarisk kommitté som utreder utvecklandet av den allmänna värnplikten och fullgörandet av skyldigheten att försvara landet. Målet är att upprätthålla en hög försvarsvilja och stärka jämlikheten mellan medborgarna.

Utbildningen av beväringar och reservister utvecklas med beaktande av förändringarna  i samhället och omvärlden. Möjligheterna för dem som fullgör sin tjänstgöring att förena det civila livet med tjänstgöringen utvecklas. Kvinnornas förutsättningar att fullgöra frivillig militärtjänst och tjänstgöra inom försvarsmakten förbättras bland annat genom jämställdhetsarbete och ökad kännedom om militärtjänst för kvinnor.

Antalet repetitionsövningar ska stegvis höjas under valperioden i takt med att antalet anställda inom försvarsmakten ökar. Målet är en ökning med cirka 20 procent från nuvarande nivå fram till regeringsperiodens slut.

I början av regeringsperioden kommer det att utarbetas en försvarsredogörelse som följer riktlinjerna i den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen. Detta gör det möjligt att granska försvarsmaktens uppgifter och resurser på ett hållbart och långsiktigt sätt.

De resursbehov som följer av underrättelselagarna beaktas i samarbete med inrikesministeriets förvaltningsområde. Regeringen kommer att lämna riksdagen en redogörelse om underrättelselagarna.

Med tanke på den övergripande säkerheten i samhället har de frivilliga försvarsorganisationerna en viktig roll. Försvarsorganisationernas aktiva verksamhet när det gäller att upp- rätthålla reservisternas fältduglighet och försvarsvilja har stor betydelse för det nationella försvarets kapacitet. Det säkerställs att försvarsorganisationerna har tillräckliga resurser och att det finns förutsättningar för skjutövningar i hela Finland. Lagen om frivilligt försvar verkställs. Försvarsförvaltningen styr och övervakar den frivilliga försvarsverksamheten på ett ändamålsenligt sätt.

Den finländska försvarsindustrin är viktig med tanke på försörjningsberedskapen. Exporten av försvarsmateriel stöder för sin del vår militära försörjningsberedskap. Finland följer internationella avtal och förbindelser samt nationell lagstiftning vid exporten av försvarsmateriel. Finland utvecklar sin egen försvarsindustri både nationellt och i samarbete med Europeiska unionen och andra etablerade partner.

Försvarsmaktens krigstida kapaciteter baserar sig till stor del på resurser som fås på annat håll i samhället. Genom den militära försörjningsberedskapen tryggas funktions- förmågan hos försvarsmaktens kritiska system vid störningssituationer i samhället. Det tekniska kunnandet utvecklas för att dessa systems funktion ska kunna garanteras. För detta ändamål ska det bedrivas intensivt internationellt samarbete såväl med myndigheterna som med den inhemska och den utländska försvarsindustrin. Livscykelhanteringen av sprängämnen ordnas i regel som Försvarsmaktens egen produktion för att säkerställa försörjningsberedskapen.

Mål 2

Utgående strategiska kapaciteter ersätts fullt ut

Vårt lands försvarsförmåga tryggas via strategiska projekt. Sjö- och luftförsvaret är en förutsättning för att hela försvarssystemet ska fungera och för att försvarsmakten ska kunna utföra sina uppgifter under normala förhållanden, vid övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten och vid förebyggandet samt avvärjandet av ett eventuellt angrepp.

Metoder

Kapaciteten hos Hornet-jaktplanen ersätts fullt ut. Ett upphandlingsavtal ingås år 2021.

I början av regeringsperioden fattas det beslut om upphandlingsavtalet i anslutning till projektet Flottilj 2020.

Mål 3

Finland har berett sig på mera mångfasetterade hot

Utöver traditionella militära hot bereder sig Finland på att bemöta mera mångfasetterade hot än tidigare, där militära och icke-militära metoder förenas. Den yttre och den inre säkerheten är allt tydligare sammankopplade och därför kräver åtgärderna förvaltningsövergripande ledning och samordning. Beredskapen genomförs i enlighet med verksamhetsmodellen för den övergripande säkerheten samt genom en utveckling av författningsgrunden. Tekniska och samhälleliga utvecklingstrender och utvecklingstrender i anslutning till miljöns tillstånd påverkar alla säkerheten och därför bevakas de noggrant och med framförhållning.

Det internationella samarbetet är livsviktigt för Finlands cybersäkerhet. Det ligger i Finlands intresse att ha ett nära samarbete med internationella aktörer på multilateral, regional och bilateral nivå. Här avses samarbete och dialog såväl i fråga om teknik som på politisk nivå. Finland arbetar aktivt för att tackla utmaningarna inom den internationella cybersäkerheten inom Europeiska unionen och i centrala internationella organisationer.

Metoder

Den nationella cybersäkerheten främjas genom en uppdatering av strategin för cybersäkerheten i Finland och genom utarbetande av ett program för utveckling av cybersäkerheten. Samordningen av cybersäkerheten intensifieras, och ansvaret för den har statsrådets kansli. Dessutom säkerställs en centraliserad lägesbild som upprätthålls dygnet runt och som är till stöd för statens ämbetsverk, kritiska aktörer inom infrastruktur och samarbetspartner.

Försvarsmakten utvecklar sin beredskap att bemöta mångfasetterade hot. Beredskap inför hybridhot och andra störningssituationer i samhället förutsätter ett fördjupat internationellt samarbete som omfattar hela den offentliga förvaltningen och som bedrivs tillsammans med den privata sektorn och den tredje sektorn. Finland stärker hela tiden sin kompetens i anslutning till hybrid- och cyberhot så att den hålls på en hög internationell nivå. Försvarsmakten fortsätter att utveckla den egna cyberförsvarsförmågan och deltar i genomförandet av den nationella strategin för cybersäkerheten.