"Tyngdpunkten inom social- och hälsovården flyttas till tjänsterna på basnivå och till förebyggande verksamhet"

3.6.1 Strukturreformen av social- och hälsotjänsterna

De centrala målen för reformen av social- och hälsotjänsterna är att minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsotjänster för alla finländare, främja tillgången till tjänster och förbättra deras tillgänglighet, trygga tillgången till yrkeskunnig arbetskraft, reagera på de utmaningar som samhälleliga förändringar för med sig och dämpa kostnadsökningen.

Servicesystemets utmaningar är olika i olika delar av vårt land. Det förekommer problem i tillgången till social- och hälsotjänster i områden som tappar befolkning eller som har en åldrande befolkning. Bland annat i huvudstadsregionen medför befolkningsökningen och det ökande antalet invandrare utmaningar för ordnandet av social- och hälsotjänster.

Regeringen kommer att inleda beredningen av social- och hälsovårdsreformen. Vid beredningen av reformen beaktas beredningen under tidigare valperioder och de konstitutionella villkoren. Reformen genomförs på ett kontrollerat sätt och i etapper.

Tyngdpunkten inom social- och hälsovården flyttas till tjänsterna på basnivå och till förebyggande verksamhet. Tjänsterna är samordnade, vårdkedjorna är smidiga och alla får behovsenliga och verkningsfulla tjänster vid rätt tidpunkt.

Social- och hälsovårdsreformen innebär att ansvaret för att ordna social- och hälsotjänster samlas hos självstyrande områden som är större än kommuner. Även ordnandet av räddningsväsendet överförs till landskapen. Det ska bli 18 självstyrande landskap. Det kommer att föreskrivas om landskapens verksamhet, ekonomi och förvaltning genom en särskild lag. Fullmäktigeledamöter som väljs genom direkta val svarar för beslutsfattandet i landskapen. Invånarnas delaktighet och användardemokrati stärks.

Möjligheten att anlita tjänster över landskapsgränserna kommer att kvarstå. Landskapen samarbetar sinsemellan. I syfte att trygga tjänsterna på den specialiserade nivån inrättas fem samarbetsområden. Områdena grundar sig på de befintliga specialupptagningsområdena.

Landskapen tillhandahåller tjänster huvudsakligen som offentliga tjänster. Den privata och den tredje sektorn tillhandahåller kompletterande tjänster. När det gäller kommunerna kommer frågan att avgöras utifrån en separat utredning före utgången av 2019. Organisationernas roll ska stärkas när det gäller att främja välfärd och hälsa, och deras möjlighet att tillhandhålla tjänster ska tryggas.

För att trygga likvärdiga och smidiga tjänster för kunderna och för att stärka kundernas självbestämmanderätt ska en reform av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården beredas och riktlinjer dras upp för införandet av personlig budget i social- och hälsovårdsreformen.

Social- och hälsotjänsternas verkningsfullhet och produktivitet ska förbättras, kostnadsökningen ska dämpas och kostnadernas transparens och öppenhet ska ökas.

Landskapens finansiering grundar sig huvudsakligen på finansiering från staten. Finansieringssystemet för social- och hälsovården ska förnyas så att det grundar sig på behovsbaserade kriterier. Regeringen inleder omedelbart beredningen av införandet av en landskapsskatt. Förändringarna i skattestrukturen får inte medföra åtstramningar i beskattningen då de träder i kraft. Landskapen får ta ut klientavgifter som grundar sig på lag.

En parlamentarisk kommitté kommer att bereda frågorna om landskapens beskattningsrätt och avvecklandet av flerkanalsfinansieringen separat före utgången av 2020.

Lokalitetsledningen i fråga om de fastigheter som hör till social- och hälsovården och räddningsväsendet ska utvecklas med en övergripande fastighetsexpert och ägare som mål antingen i form av regionala fastighetsförvaltare eller i form av en riksomfattande aktör som gemensamt ägs av landskapen. Regeringen bedömer vilka de fortsatta åtgärderna blir i början av beredningen. Landskapen bör ha en genuin möjlighet att påverka hur lokaliteterna förvaltas och används.

Reformen behöver stöd av fungerande informationssystem och informationshanteringssystem samt ett heltäckande faktaunderlag och ett enhetligt rapporteringssätt. Samordningen av informationssystemen, IKT-beredningen och finansieringen av annat utvecklingsarbete inom social- och hälsovården ska tryggas under övergångsperioden.

Regionala särdrag beaktas i den mån det är möjligt i social‐ och hälsovårdsreformen och i organiseringen av servicen. Regeringen ska utreda en särlösning för Nyland, huvudstadsregionen eller Helsingforsregionen i samarbete med städerna och kommunerna i området före utgången av 2019.

Den synergifördel som det nära sambandet mellan räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården för med sig tryggas i social- och hälsovårdsreformen. Det ska utredas hur miljö- och hälsoskyddet ordnas som ett led i social‐ och hälsovårdsreformen.

Social‐ och hälsovårdsreformen ska garantera att högklassiga och kundorienterade tjänster tryggas på ett jämlikt sätt för finsk- och svenskspråkiga. Detta kan i praktiken kräva särlösningar av språkliga skäl.

Utvecklandet av tjänsterna inom och ledningen av social- och hälsovården förutsätter forskningsrön och ledning genom information. Den yrkesutbildade personalen inom social- och hälsovården ska aktivt delta i beredningen av reformen och i utvecklandet av tjänsterna.

Samordningen, det vill säga integrationen, av social service och hälso- och sjukvård samt tjänster på basnivå och specialiserad nivå och samarbetet mellan olika yrkesgrupper ska förlöpa smidigt för att servicen inte ska splittras och för att regionerna ska ha alla förutsättningar och incitament att planera servicen som en helhet. Syftet med samordningen av tjänsterna är enhetliga servicekedjor och utveckling av vården av och omsorgen om särskilt sådana personer som har ett omfattande behov av service.

Social- och hälsotjänster på basnivå ska tillhandahållas nära användarna. Den service som tillhandahålls i hemmet ökas genom fortsatt utveckling av de digitala tjänsterna och distanstjänsterna med målet att förbättra servicens tillgänglighet. Social- och hälsovårdens faktaunderlag kommer att förenhetligas med syftet att förbättra och utveckla kvaliteten på servicen.

Genom att landskapen och kommunerna samarbetar stöds särskilt välbefinnandet hos barn och unga, äldre personer, personer i utsatt ställning och personer med stort servicebehov. Servicen bidrar till att stärka förmågan hos personer i olika åldrar att sköta sin hälsa och sitt välbefinnande.

Det ska avsättas separat statlig finansiering för att stödja forskningen i socialt arbete och kompetensen på området. Integrationsforskningen inom social- och hälsovården kommer att stärkas genom att finansiering riktas till den.

Tillsyns-, tillstånds- och styrningsuppgifterna inom social- och hälsotjänster vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken samt omorganiseringen av övriga uppgifter inom den statliga regionförvaltningen kommer att klarläggas i samband med en parlamentarisk utredning.

De självstyrande områdena möjliggör en stegvis övergång till sektorsövergripande landskap. Denna övergång kommer att beredas parlamentariskt före utgången av 2020. Inom ramen för det parlamentariska arbetet utreds det vilka uppgifter som ska överföras från kommunerna, samkommunerna och staten till landskapen. Efter att det parlamentariska arbetet har slutförts bereder regeringen den lagstiftning som behövs.