Expeditionsministären

Regeringen samlas fortsättningsvis till statsrådets allmänna sammanträden, som i regel hålls varje torsdag kl. 13. Också föredragningar för republikens president hålls i normal ordning, i regel varannan fredag kl. 11.

Ministerutskotten, det vill säga EU-ministerutskottet, utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet, finansutskottet och finanspolitiska ministerutskottet, sammanträder efter behov.

Det finns inga specifika bestämmelser om en expeditionsministärs ställning. Den har formellt samma behörighet som regeringen hade före sin avskedsansökan. Ställningen för en regering som fungerar som expeditionsministär fastställs utifrån konstitutionell tolkning och praxis.

Expeditionsministären anses kunna sköta nödvändiga, löpande rutinärenden och sådana brådskande ärenden som inte kan hänskjutas till nästa regering. Expeditionsministären genomför inte längre regeringsprogrammet. Den förutsätts också avstå från nya och vittsyftande politiska initiativ som påverkar den nya regeringens verksamhetsbetingelser.

Expeditionsministären får till exempel utfärda förordningar av statsrådet och fatta förvaltningsbeslut som inte förutsätter någon betydande prövning av den samhälleliga ändamålsenligheten. Av hävd anses det dock att den inte får fatta beslut om utnämningar till de högsta statliga tjänsterna.

Gränserna för expeditionsministärens behörighet ska i varje enskilt fall övervägas särskilt vid det ministerium som bereder ärendet. Justitiekanslersämbetet stöder ministerierna i användningen av prövningsrätt.

Mer information om expeditionsministärens ställning (på finska)

Expeditionsministären får inte lämna regeringspropositioner eller kompletterande regeringspropositioner till riksdagen. Undantag kan göras för propositioner som gäller brådskande internationella ärenden.

Expeditionsministären får inte dra tillbaka lagförslag som grundar sig på regeringsprogrammet för den regering som lämnat in avskedsansökan eller lagförslag som annars är politiskt viktiga.

Riksdagsledamöternas skriftliga spörsmål besvaras fortsättningsvis i enlighet med grundlagen och riksdagens arbetsordning.

Utfärdandet av förordningar av statsrådet innebär i regel utövande av lagstiftningsbehörighet, och förordningarna kan innehålla betydande samhällspolitiska riktlinjer. En förutsättning för utfärdandet av förordningar är att det sker under parlamentariskt ansvar, och det lämpar sig därmed inte för expeditionsministären. Ett undantag utgör till exempel sådana förordningar av teknisk karaktär som har samband med genomförandet av statsbudgeten eller verkställigheten av en lag som riksdagen antagit och som inte förutsätter någon betydande samhällspolitisk prövning. Likaså får expeditionsministären utfärda förordningar som anknyter till fullgörandet av en internationell förpliktelse.

Regeringens avskedsansökan och fortsatta arbete som expeditionsministär påverkar inte riksdagens behörighet att anta lagar som är under behandling i riksdagen. De lagar som riksdagen inte hinner behandla före valperiodens utgång förfaller. Det enda undantaget är internationella ärenden. Den följande regeringen beslutar om att lämna ett förfallet lagförslag på nytt till riksdagen.

Expeditionsministären avgör inte utnämningar som gäller statens högsta tjänstemannaledning, om det inte i ett enskilt fall finns särskilda grunder för detta. Med statens högsta tjänstemannaledning avses de tjänster som anges i 26 § 1 mom. 1–4 punkten i statstjänstemannalagen, det vill säga

1. justitiekanslern i statsrådet och biträdande justitiekanslern
2. kommendören för försvarsmakten
3. statssekreterare, statssekreterare såsom kanslichef, kanslichef, understatssekreterare och avdelningschef samt sådana tjänstemän vid ett ministerium som till tjänsteställningen motsvarar dessa (de sistnämnda anges i 28 § i statstjänstemannaförordningen)
4. chefer för de ämbetsverk som är direkt underställda ministerierna och verkställande direktörer för de statliga affärsverken (undantag anges i 28 § i statstjänstemannaförordningen)

Expeditionsministären beslutar i regel inte om utnämningar till dessa tjänster och lämnar inte republikens president förslag till avgörande. Övriga utnämningsärenden får expeditionsministären i regel behandla.

Diplomatiska tjänstemän utnämns inte till en tjänst utan förordnas till en uppgift. För att trygga kontinuiteten i skötseln av internationella relationer kan expeditionsministären till republikens president lämna beslut och förslag till avgörande som gäller förordnande till en uppgift. Expeditionsministären ska i regel avstå från sådana utnämningar till utrikesförvaltningens högsta tjänstemannaledning som inte hör till de diplomatiska tjänsterna.

Bestämmelser om utrikesförvaltningens tjänster och uppgifter finns i lagen om utrikesförvaltningen och statsrådets förordning om utrikesförvaltningen.

Expeditionsministären får tillsätta organ om vilka det föreskrivs i lag eller förordning. Det rekommenderas att ett ministeriums tjänstemannaledning tillsätter de organ som hör till ministeriets behörighet och som har berednings- eller verkställighetsuppgifter, till exempel arbetsgrupper. Den nya regeringen fastställer de politiska riktlinjer som gäller beredningen.

Expeditionsministären får fatta beslut som gäller enskilda fall, till exempel bevilja tillstånd och statsunderstöd eller fördela anslag, om besluten inte förutsätter någon betydande prövning av den samhälleliga ändamålsenligheten. Sådan prövning förutsätts ofta då förutsättningarna för beslutsfattandet inte har angetts exakt i lagstiftningen eller statsbudgeten.

Expeditionsministären får verkställa beslut som regeringen har avgjort på ett bindande sätt före sin avskedsansökan. Expeditionsministären får också besluta om finansieringen till statsbolag, om riksdagen har godkänt en specificerad finansieringsfullmakt i statsbudgeten.