Långfredagsavtalet fyller 25 år – Finlands arbete inom fredsmedling fortsätter

Fredsavtalet som gjorde slut på den 30 år långa blodiga konflikten i Nordirland undertecknades efter utdragna förhandlingar den 10 april 1998.

Långfredagsavtalet är ett fördrag mellan Storbritanniens och republiken Irlands regeringar om åtgärder för att åstadkomma bestående fred.

Finland hade en central roll både i förhandlingarna och i arbetet med att fullgöra avtalet. Finlands tidigare statsminister Harri Holkeri satt under åren 1995−1998 i en grupp på tre personer som leddes av senator George J. Mitchell. Denna grupp kom först med rekommendationer som banade väg för fredsförhandlingarna och var senare förhandlingarnas presidium. Därtill var president Martti Ahtisaari under åren 2000−2001 en av de två ledarna för vapenkontrollkommissionen som medverkade i att fullgöra fredsavtalet och övervakade IRA:s nedrustning.

Finlands centrala roll i förhandlingarna om fredsavtalet och i arbetet med att fullfölja avtalet uppskattas högt i Irland och Nordirland. Vid Queens University i Belfast ordnas årligen ett seminarium med namnet Harri Holkeri lecture. Som talare har varit bland annat president Ahtisaari, president Tarja Halonen och Irlands president Michael D. Higgins. I år ska före detta diplomat Anne Anderson som gjort en lång karriär inom den irländska utrikesförvaltningen hålla ett tal vid seminariet. 

Ambassadör Timo Kantola beskriver fredsförhandlingarna så här: ”Jag var Harri Holkeris medarbetare före de egentliga fredsförhandlingarna, och då var det inte säkert att man kunde ro i land processen eftersom man inte kunde nå enighet om huruvida nedrustning var ett förhandsvillkor för att förhandlingar ska kunna inledas. Den så kallade Mitchellkommissionen bildades för att utreda denna fråga. I januari 1996 lade kommissionen fram sina rekommendationer för att inleda fredsförhandlingar. Enligt min bedömning hade Holkeri en stor roll i att rekommendationerna underströk vikten av förtroendeskapande åtgärder i en vidare mening än enbart i fråga om nedrustning. Detta bidrog senare till lyckade fredsförhandlingar”, säger Kantola.

Finland som fredsbyggare

Finland fortsätter aktivt fredsmedlingsverksamheten. Under de senaste tio åren har utrikesministeriet långsiktigt stärkt fredsmedlingens ställning internationellt och nationellt. Konfliktförebyggande, fredsmedling och fredsbyggande är allt viktigare prioriteringar i vår utrikespolitik. Finlands breda erfarenhet av fredsmedling har under årens lopp anlitats utöver i Nordirland till exempel på Västra Balkan och Afrikas horn, i Aceh och Sydkaukasien.

Finland har mycket att ge när det gäller konfliktförebyggande och konfliktlösning. På grund av vår historia och våra nationella styrkor är vi en trovärdig och pålitlig medlare. Finland har goda erfarenheter av och exempel på lyckad fredsmedling.

Våra prioriteringar är

• • kvinnors och ungas delaktighet i fredsprocesser
  • religiösa aktörers och andra aktörers deltagande i fredsmedling
  • vattendiplomati som kombinerar Finlands vattenkompetens med konfliktförebyggande och konfliktlösning

För fredsmedling måste skapas utrymme genom normativt arbete. Vi arbetar aktivt för att utveckla detta bland annat inom Europeiska unionen och Förenta nationerna.

Partnerskap med civilsamhällesorganisationer är väldigt viktiga, likaså verksamheten i multilaterala forum. Finland genomför och finansierar också projekt som stöder fredsmedling och satsar på att stärka den nationella fredsmedlingskapaciteten.

Inga snabba resultat

Fredsmedling är ett långsiktigt arbete med många risker och osäkerheter. Snabba resultat är inte att vänta, och man måste arbeta på flera nivåer genom att skapa möjligheter för parternas nyckelpersoner till dialog och genom att öka dialogen mellan medborgarna. På fredsmedlingsområdet är konkurrensen också hård. Finlands mål är att genom sin verksamhet skapa mervärde och bidra till hållbara konfliktlösningar.

Centret för fredsmedling som inrättats vid utrikesministeriets politiska avdelning stärker Finlands kompetens och kapacitet inom fredsmedling och samordnar såväl utrikesministeriets egen verksamhet som samarbetet med andra aktörer.