Tillräcklig tid och tillräckliga resurser måste reserveras för en genomgripande reform av utlänningslagen

Inrikesministeriet beställde en studie som undersökte med vilka medel man kan förutspå framtida behov att revidera lagstiftningen redan medan lagarna bereds. För detta ändamål granskades de ändringar som gjorts i utlänningslagen och orsakerna till dem. Studien gjordes av Åbo Akademi i samarbete med forskare vid Åbo universitet.

Utlänningslagen, som trädde i kraft 2004, har ändrats cirka 90 gånger. Av de ursprungliga paragraferna har 85 procent genomgått någon förändring. På grund av de många separata ändringarna har lagens struktur lidit och det har blivit svårt att få en överblick av lagen. 

Av regeringspropositionerna framgick att utlänningslagen under granskningstiden 2004–2022 mestadels hade ändrats på grund av EU-lagstiftningen, regeringens åtgärder och ändringarna i andra lagar. Digitaliseringen och den tekniska utvecklingen hade ännu inte på ett betydande sätt föranlett ändringar, men i dagens läge måste även de beaktas kontinuerligt i lagberedningen.

Man försökte finna faktorer som stärker lagstiftningens hållbarhet genom att granska EU-lagstiftningen, utlänningslagens tillämpningspraxis i fråga om grundläggande och mänskliga rättigheter och lagstiftningens kvalitet. I studien konstateras det att förutsättningar för en hållbar lagstiftning är en ändamålsenlig lägesbild, en kontrollerad förändring och en högklassig beredningsprocess med tillräckliga resurser.

Invandringens betydelse för Finland har accentuerats ytterligare och man önskar att den bidrar med lösningar när det till exempel gäller bristen på arbetskraft och problemen med försörjningskvoten. I studien konstateras att det är viktigt att beskriva riktlinjerna för en långsiktig invandringspolitik i Finland. Liksom i fråga om invandringspolitiken bör man också i den genomgripande reformen av utlänningslagen börja med att fastställa mål. Om målen är oklara kan slutresultatet vara motstridigt.

Rekommendationer om resurserna, användningen av förordningar och EU-samarbetet

Som slutsats ger forskarna fyra rekommendationer för en totalreform av utlänningslagen:

1. Utlänningslagen har en central roll i förverkligandet av de långsiktiga målen för invandringspolitiken, som är livsviktig för Finland. Därför måste tillräckligt med tid reserveras för totalreformen. Precis som totalrevideringen av strafflagen kan också totalreformen av utlänningslagen genomföras i form av olika delprojekt i prioritetsordning.

2. En stor totalreform och en högklassig process för att bereda den kräver också personalresurser. Tillräckliga resurser måste säkerställas för totalreformen av utlänningslagen.

3. Utlänningslagen är en komplicerad, detaljerad och omfattande helhet. Genomförandet av EU-lagstiftningen har komplicerat den ytterligare. I totalreformen bör det öppnas för en möjlighet att i större utsträckning än tidigare använda bestämmelserna på förordningsnivå.

4. Totalreformen av utlänningslagen är i väsentlig grad bunden till EU:s gemensamma migrations- och asylpolitik. Finland måste delta aktivt i utvecklingen av denna politik även i fortsättningen. I totalreformen av utlänningslagen ska man så långt som möjligt förutse hur EU:s lagstiftningsprojekt framskrider. Om lagstiftningsprojekten fördröjs länge i EU av politiska skäl, bör man vid behov handla i enlighet med den tidsplan som de nationella behoven förutsätter.

Avsikten är att reformen av utlänningslagen ska inledas under nästa regeringsperiod

Utlänningslagen är till sitt tillämpningsområde den mest omfattande lagen om migration. Den tillämpas på utlänningars inresa, utresa, vistelse och arbete i Finland. 

Preliminära förberedelser för en genomgripande reform av utlänningslagen inleddes vid inrikesministeriet hösten 2021. Studien stöder detta arbete: det var väsentligt att utreda vilka faktorer som har bidragit till att den nuvarande lagen blivit mer komplicerad och hur man i fortsättningen kan förhindra att lagen utsätts för ett kontinuerligt förändringstryck. Avsikten är att själva reformarbetet ska inledas i ett separat projekt under nästa regeringsperiod. 

Studien ingår i inrikesministeriets forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet. Slutsatserna kan användas även i större utsträckning i lagberedningen vid de olika ministerierna.

Ytterligare information:

Oona Alitalo, doktorand, Åbo universitet, tfn 050 327 1573, [email protected] 
Elina Pirjatanniemi, professor, Åbo Akademi, tfn 050 401 3735, [email protected]
Jutta Gras, lagstiftningsråd, inrikesministeriet, tfn 0295 488 650, [email protected]