Förordningen om rapportering om exportkontroll har trätt i kraft
Utrikesministeriets förordning om vissa dokument som gäller kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden trädde i kraft den 15 april 2026. Förordningen kompletterar lagen om kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden (500/2024) från år 2024 och förtydligar exportörernas rapporterings- och anmälningsskyldigheter. Bestämmelserna i förordningen gäller rapportering om användningen av globala exporttillstånd och innehållet i interna efterlevnadsprogram samt i meddelanden och rapporter om användningen av Europeiska unionens generella exporttillstånd.
Förordningen förenklar och förenhetligar rapporteringsskyldigheterna för exportörer som använder globala tillstånd och unionens generella exporttillstånd. Förordningen hjälper företagen att fullgöra sina skyldigheter genom att precisera exportörernas rapporteringsskyldigheter och skapar riktlinjer för hur verksamhetsutövarna informerar tillståndsmyndigheten, det vill säga utrikesministeriet, om fullgörandet av skyldigheterna. Samtidigt får myndigheterna en bättre lägesbild av exporten av produkter med dubbla användningsområden.
Rapporteringsskyldigheterna för användare av globala och generella tillstånd
I 2 § ingår närmare bestämmelser om skyldigheterna att rapportera användningen av globala tillstånd och Europeiska unionens generella exporttillstånd.
Alla exportörer som använder globala tillstånd ska årligen rapportera till utrikesministeriet om användningen av tillstånden. Om det sammanlagda värdet av de exporter och överföringar som den som använder globalt exporttillstånd har genomfört under det föregående kalenderåret inte överstiger 5 000 000 euro, ska i rapporten endast lämnas uppgift om att det sammanlagda värdet inte har överskridits.
De som använder EU:s generella exporttillstånd berörs av rapporteringsskyldigheten om det sammanlagda värdet av exporter och överföringar av produkter med dubbla användningsområden under det föregående kalenderåret överstiger 5 000 000 euro. Syftet med att exportörerna inte behöver rapportera om smärre exporter är att minska i synnerhet små och medelstora aktörers administrativa börda.
Rapporterna ska lämnas in till utrikesministeriet senast den 1 april varje kalenderår. De kan upprättas antingen enligt utrikesministeriets rapportmall eller exportörens egen mall. Rapporterna kan skickas till utrikesministeriet via tjänsten för skyddad e-post till adressen [email protected]. De av enheten för exportkontroll identifierade eventuella rapporteringsskyldiga exportörer har tidigare i vår fått en begäran om rapport om exporter och överföringar för 2025.
Minimikrav på innehållet i interna efterlevnadsprogram
I 3 § i förordningen finns närmare bestämmelser om vad det interna efterlevnadsprogrammet, som krävs av exportörer som använder globala tillstånd, åtminstone ska innehålla. Syftet med programmet är att se till att exportörerna tillämpar lämpliga förfaranden för att följa bestämmelserna om exportkontroll. I förordningen fastställs minimikraven på programmets innehåll, men den ger verksamhetsutövarna också rätt att avgöra programmets struktur och detaljerade innehåll.
Anmälningsförfarandet för användningen av Europeiska unionens generella exporttillstånd förblir oförändrat
De anmälningsförfaranden som gäller Europeiska unionens generella exporttillstånd preciseras i förordningens 4 §. Anmälningarna om användningen av generella exporttillstånd och registreringar görs på samma sätt som tidigare. Exportörerna ska vid den första användningen av ett generellt exporttillstånd meddela utrikesministeriet bland annat tillståndets nummer samt namn och adress för den som använder exporttillståndet. Anmälningarna lämnas fortfarande via utrikesministeriets e-tjänst.
Förordningen gäller endast EU:s generella exporttillstånd och inte nationella generella exporttillstånd.
Inga nya skyldigheter
Utrikesministeriets förordning innehåller inte några bestämmelser om nya materiella skyldigheter för exportörerna, utan den förtydligar de skyldigheter som redan nu följer av EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen. Målet är att förbättra verksamhetsutövarnas rättssäkerhet, öka verksamhetens förutsägbarhet och göra myndighetsprocesserna smidigare.
Att förenhetliga rapporteringsuppgifterna bidrar samtidigt till Finlands årliga rapportering till EU och ger en bättre helhetsbild av Finlands export av produkter med dubbla användningsområden.