Utredare: Flexicurity-modellen kan på lång sikt öka sysselsättningen
I en ny utredning bedöms de olika delområdena av flexicurity-modellen för arbetsmarknaden och hur väl modellen lämpar sig för Finland. I flexicurity-modellen för arbetsmarknaden kombineras ett flexibelt uppsägningsskydd, ett gott utkomstskydd för arbetslösa samt en omfattande och aktiv arbetskraftspolitik.
Flexicurity-modellen består av tre delområden.
- Ett flexibelt uppsägningsskydd underlättar uppsägningar och rekryteringar, vilket förbättrar arbetsmarknadens funktion.
- Ett gott och omfattande utkomstskydd för arbetslösa tryggar de arbetslösas utkomst samt förutsätter att de är aktiva under arbetslöshetsperioderna, som i huvudsak förblir korta.
- En omfattande och aktiv arbetskraftspolitik hjälper arbetslösa att hitta nytt arbete och skapar ett tryck att hitta ett nytt jobb.
Både företag och löntagare drar nytta av flexicurity-modellen. Företagen drar nytta av en god tillgång på arbetskraft. Fördelen för dem som blir arbetslösa är att arbetslöshetsperioderna förblir korta, och att det under dessa perioder ordnas omfattande arbetskraftsservice och ett skäligt utkomstskydd för de arbetslösa.
Enligt utredningen kan flexicurity-modellen öka sysselsättningen och minska arbetslösheten på lång sikt och på så sätt generera samhällsekonomisk nytta.
Utredningen innehåller olika förslag på hur övergången till flexicurity-modellen kan ordnas
Arbets- och näringsministeriet tillsatte i februari 2025 forskningsdirektör Heikki Räisänen och konsultativa tjänstemannen Johanna Alatalo till utredare för att bedöma möjligheterna att i Finland tillämpa flexicurity-modellen för arbetsmarknaden.
Utredningen baserar sig på forskningslitteratur samt på analys av indikatorer som gäller ekonomin och arbetsmarknaden och av flexicurityns delområden. Dessutom har man jämfört praxis i särskilt Danmark, Holland, Sverige och Finland.
”De huvudsakliga resultaten av vårt utredningsarbete är tydliga ifall man vill införa en heltäckande flexicurity-modell i Finland. När det gäller anställningsskyddet är de pågående reformerna tillräckliga för att Finland ska uppnå en grundläggande nivå av flexicurity. Utkomstskyddet för arbetslösa är omfattande, men nivån på förmånerna bör förbättras. Det område som lämnar mest att önska när det gäller införandet av en flexicurity-modell i Finland är en aktiv arbetskraftspolitik, som bör ökas betydligt”, konstaterar utredarna Räisänen och Alatalo.
Utredningen innehåller också politiska scenarier och en bedömning av scenariernas konsekvenser för sysselsättningen och samhällsekonomin. På basis av detta presenterar utredarna olika förslag på hur man kan övergå till flexicurity-modellen 2028–2040. Genom förslagen ökas och reformeras den aktiva arbetskraftspolitiken, förbättras nivån på det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och kompletteras de reformer av anställningsskyddet som redan pågår.
”Även om kostnaderna för att genomföra förslagen är betydande på lång sikt, bedömer vi att sysselsättningseffekterna och den samhällsekonomiska nyttan är större än kostnaderna”, säger utredarna Räisänen och Alatalo.
Mer information:
Heikki Räisänen, forskningsdirektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 504 7118
Johanna Alatalo, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 504 8084