Vastaus välikysymykseen vanhustenhoidon laadun ja voimavarojen turvaamisesta
Arvoisa puhemies!
Omsorgsminister Liisa Hyssälä
Ett samhälles mognad mäts genom hur det sköter om sina mest utsatta medborgare. Under den pågående diskussionen om äldrevården bör man komma ihåg att de äldres funktionsförmåga under de senaste åren har förbättrats. Nästan 90 procent av de som fyllt 75 år klarar av att bo hemma. Detta är för sin del ett tecken på en lyckad social- och hälsovårdspolitik. När funktionsförmågan försämras och sjukdomar uppenbarar sig är de äldre förtjänta av god vård såväl hemma som i olika institutioner. Arbetet med gamla och sjuka är värdefullt.
I interpellationen bekymrar man sig, med rätta, om tryggandet av tillgången på äldrevård, dess kvalitet och dess resurser. När man ser på äldreomsorgen som en helhet måste det erkännas att kommunernas personalstruktur och personalantal inte till alla delar har utvecklats på önskat sätt. Nuvarande regering har inlett en kraftig utveckling av tjänsterna för de äldre. Regeringen har höjt statsandelarna för kommunernas social- och hälsovård med 350 miljoner euro och satsat drygt 200 miljoner euro på utveckling av tjänsterna. Den positiva utvecklingen beskrivs av att statsandelsprocenten har ökat med nästan tio procentenheter från år 2001 till i år och i år uppgår till drygt 33 procent.
De tjänster som de äldre behöver har förbättrats genom lagstiftning och utvecklingsprojekt och genom ökade valmöjligheter. År 2005 trädde vårdgarantin i kraft. Den har lett till snabbare tillgång till vård. Denna reform är viktig för många äldre, eftersom de utnyttjar många hälsovårdstjänster och har köat för vård för sjukdomar som hänger samman med åldrandet. I mars 2006 förbättrades de äldres ställning genom den s.k. omsorgsgarantin, vilket innebär en lag om bedömning av vårdbehovet inom en viss tid.
En annan betydande reform är stiftandet av en särskild lag om stöd för närståendevård, som trädde i kraft vid ingången detta år. Målsättningen med lagen är att förbättra närståendevårdarnas ställning och göra den praxis som följs i kommunerna enhetlig. Med utgångspunkt i ett omfattande utredningsarbete har bland annat arvodena till närståendevårdarna höjts, en skälig maximiavgift fastställts för ersättande vård och utöver de lagstadgade ledigheterna har rekreationsledigheten tillkommit. Det är viktigt att man fäster uppmärksamhet vid att närståendevårdarna orkar med sitt arbete genom att stödtjänsterna utvecklas. Närståendevården kräver en kontinuerlig utveckling. Det vore skäl för kommunerna att göra kostnadsjämförelser över hur mycket en plats på en vårdanstalt kostar om patienten överförs från närståendevård till en anstalt. Vårt ministerium har kommit överens med Finlands Kommunförbund om att vi tillsammans fäster kommunernas uppmärksamhet vid de möjligheter som närståendevården erbjuder och att vi noggrant följer med hur lagen fungerar i praktiken.
De äldres valmöjligheter har ökats genom att man tagit i bruk servicesedlarna och genom att hushållsavdraget inom beskattningen utvecklats så att det är dubbelt så stort från början av detta år. Inom äldreomsorgen glömmer man ofta bort FPA:s vårdbidrag för pensionstagare, som för sin del hjälper äldre personer som bor hemma att skaffa tjänster och klara av de ökande läkemedelskostnaderna.
Under innevarande valperiod har genom social- och hälsovårdsministeriets projektfinansiering på över 14 miljoner euro inletts projekt för att förbättra servicen för de äldre i nästan 100 kommuner i olika regioner. Genom dessa projekt siktar man på bestående förbättringar inom äldreomsorgen och hjälper arbetstagarna att orka med arbetet genom utveckling av uppgiftsstrukturerna. Även Penningautomatföreningens stöd till äldreomsorgen är betydande. I år har organisationer beviljats sammanlagt 42,5 miljoner euro för att stöda äldreomsorgen. Stödet för att utveckla närståendevården har ökat betydligt som en del av detta och uppgår nu till ca 10 miljoner euro per år. Med dessa medel från Penningautomatföreningen har man inlett 123 nationella eller lokala organisationsprojekt inom närståendevården.
Redan i början av detta år gav jag professorn i allmänmedicin Sirkka-Liisa Kivelä i uppgift att framställa åtgärdsförslag för utveckling av kunnandet hos de personer som arbetar med äldre, den geriatriska vården och seniorarbetet. Utredningen stöds av en expertgrupp på bred bas där de ledande experterna på äldreomsorg i vårt land ingår. Med utgångspunkt i professor Kiveläs utredningar kommer man att bedöma reformbehovet.
Utredaren skall även utarbeta förslag till hur läkemedelsbehandlingen av äldre kan utvecklas och depressioner förebyggas och vårdas. Det talas inte tillräckligt om ensamhet och depressioner som drabbar de äldre. Risken för att det gemensamma ansvarstagandet i samhället försvinner är en stor utmaning för hela välfärdssamhället. Det är viktigt att vi skapar nya sätt för att öka det gemensamma umgänget och omsorgen om andra människor samt för att stärka de sociala nätverken. Många äldre personers anhöriga bor på annan ort varför det kan vara svårt att hålla kontakten, eller också finns inga anhöriga. För de äldres rättsskydd och vård är reformen av lagen om hemkommun viktig. Reformen bereds som bäst vid social- och hälsovårdsministeriet och om den genomförs gör den det möjligt för äldre att flytta från ett ålderdomshem eller ett servicehem till en annan kommuns ålderdomshem nära de anhöriga.
Ärade talman!
Det finns mycket gott i den grundläggande strukturen för servicesystemet för de äldre i Finland. I kommunerna har man inlett en systematisk utveckling av äldreomsorgen, vilket beskrivs av att nästan alla kommuner har en äldrepolitisk strategi. Till äldreservicens starka sidor hör även en välutbildad och motiverad personal. Dessutom har kommunerna börjat bedöma de äldres funktionsförmåga, vilket ger en bättre garanti för att man väljer rätt vårdplats.
Målsättningen med en god vård av de äldre bör vara att upprätthålla och stöda deras individuella resurser. Inom äldrevården är ett arbetssätt som syftar till rehabilitering idag gängse praxis. Kvalitetsrekommendationerna för vården har utarbetats i samarbete mellan social- och hälsovårdsministeriet och Kommunförbundet. Enligt dem bör den genomsnittliga dimensioneringen av antalet vårdanställda vid institutionsvård vara 0,5-0,6 anställda per klient. För närvarande är det nationella genomsnittet vid vård i ålderdomshem 0,52 och på hälsovårdscentralernas bäddavdelningar 0,65 vårdanställda per klient. Ett genomsnitt är aldrig hela sanningen. En dimensionering enligt genomsnittet möjliggör en god primärvård. Den totala personaldimensioneringen är för närvarande till och med större än vad som ovan anges, eftersom vi på anstalterna har personer som har varit anställda i tiotals år, såsom kökshjälpar och badbiträden, vilka saknar examen på området men som har en gedigen arbetserfarenhet. Länsstyrelserna har använt kvalitetsrekommendationen om vård och tjänster för äldre inom sitt övervakningsarbete.
Sammanlagt har antalet vårdanställda inom social- och hälsovården under de senaste åren ökat med drygt 2 000 personer per år. I Finland fanns vid ingången av detta år 229 läkare som specialiserat sig på geriatri. Fortbildningen om diagnostik och vård av sjukdomar hos äldre har utvidgats under de senaste åren, men det finns ett växande behov av specialutbildning.
Trots att mycket har gjorts under innevarande regeringsperiod finns det alltid utrymme för förbättringar i fråga om tillgången på service för de äldre och dess kvalitet. Det problematiska är att trots att statsandelen för äldreomsorgen har ökats, syns detta nödvändigtvis inte som en förbättring av motsvarande servicenivå. Statsandelen är ju inte bunden till användningsändamålet, vilket innebär att kommunerna kan använda den förhöjda statsandelen som de vill. Anordnandet av äldreomsorgen varierar mellan kommuner. Många kommuner har skött tjänsterna inom äldreomsorgen föredömligt, medan det i andra kommuner finns problem, där länsstyrelserna har varit tvungna att ingripa. I denna sal sitter många ledamöter som anser att staten inte får styra kommunerna mera ingående än för närvarande. Det räcker inte med en bra lag, om den inte iakttas. Med detta avser jag bland annat närståendevården och hemservicen.
Ärade talman,
Säkerställandet av en tillräcklig och yrkeskunnig personal är en stor utmaning inom äldreomsorgen. Bristen på arbetskraft gäller tills vidare närmast de största städerna. Till fasta tjänster och långtidsvikariat är det tills vidare relativt lätt att få personal i största delen av landet. Situationen kan dock försämras på en relativt kort tid utan utvecklingsåtgärder och en aktiv personalstrategi på området.
Under de närmaste åren kommer även vårdare som arbetar med vården av äldre att gå i pension i stor utsträckning, och detta kommer att leda till ett rekryteringsbehov av uppskattningsvis över 10 000 nya vårdare. Det är viktigt att man lyckas hålla dem som arbetar inom äldreomsorgen inom branschen och, å andra sidan, att tillräckligt med ny yrkeskunnig personal fås till branschen. De primära åtgärderna för att främja detta är tillräckliga personaldimensioneringar som hjälper arbetstagarna att orka med arbetet och trivas på arbetsplatsen, fungerande uppgiftsstrukturer och ökad utbildning på området.
Inom äldreomsorgen borde man även bli av med de kortjobb som saknar motivering; fast personal skall anställas för fasta uppgifter. Pooler med vikarier och reservpersonal som anställts med fasta arbetsvillkor är frågor som är värda en vidare utveckling.
Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som har i uppgift att utreda behovet av arbetskraft inom socialområdet och ge rekommendationer för utvecklingen av personalstrukturen och personaldimensioneringarna. I detta sammanhang görs även en särskild granskning av äldreomsorgen. Arbetsgruppens tidsfrist löper ut vid utgången av detta år.
Ärade talman,
Såsom av det ovan nämnda kan härledas har kommunernas verksamhet inte till fullo motsvarat de förväntningar som gäller rekommendationerna och de höjningar av statsandelen som grundar sig på dem. Stakes utvärderar kvalitetsrekommendationernas verkningsgrad, och kommer att lägga fram sina resultat inom de närmaste månaderna. Även effekterna av den nya lagstiftningen om en omsorgsgaranti utvärderas. Informationsstyrningen måste stärkas så att god praxis sprids över hela landet på ett effektivt sätt. De pågående nationella utvecklingsprojekten inom socialområdet och hälsovården skapar nya modeller för god praxis. Regeringen har genom kommun- och servicestrukturreformen uttryckligen tagit sig an de stora utmaningar som den åldrande befolkningen i Finland medför. Till exempel servicen för personer som håller på att bli dementa är sådana specialtjänster för äldre som kräver ett tillräckligt omfattande befolkningsunderlag för att de skall kunna anordnas på ett högklassigt sätt. Servicen måste kunna tryggas även under de år som de äldres andel av befolkningen enligt prognoserna är som störst.
Regeringens målsättning är att så många äldre personer som möjligt skall kunna leva ett självständigt liv i sitt hem och i en bekant boendemiljö – så länge som möjligt. Regeringen anser att vi kan svara på det ökade servicebehovet hos den åldrande befolkningen i enlighet med de linjedragningar som beskrivits i detta svar. Staten och kommunerna måste förbereda sig för att det behövs mera resurser för anordnande av tjänster för de äldre då deras antal ökar. Servicesystemet och lagstiftningen måste utvecklas och utvärderas kontinuerligt. Det bör skapas mångsidiga alternativ till produktionen och finansieringen av tjänster genom utnyttjande av kommunernas egna serviceproduktion samt den privata och den tredje sektorn. På detta sätt ökar valmöjligheterna och tryggas högklassiga tjänster i hela landet för alla äldre som är i behov av sådana.